Jag blir lite orolig i kroppen av alla dessa väderomslag. För en vecka sen snöade det och nu känns det som att sommaren är här. Det känns en aning ostabilt. Jag är inget big fan av varken värme eller kyla så en period av lagom hade varit trevligt.

Nåväl, jag gläds massor åt ljusa morgnar och kvällar, grönska, torra vägar och isfria sjöar. Gläds mindre åt alla kryp. Hundarna fick fästinghalsband tidigt i år så det är peppar, peppar bara ett fåtal fästingar vi tvingats plocka än så länge. Det har heller ännu inte regnat så mycket så grodorna har hållit sig borta. Orm har vi däremot sett en del och en kompis hund var nära att stryka med av huggormsbett för ett par veckor sedan. Vi har massor av huggorm på jobbet och hundarna är så nyfikna på de ringlande äcklena. Den hunden jag jobbar med i karantän blev biten i näsan av en som stack fram ur gruset i hundgården, så nu är hon i total vila. 

Min största skräck är dock ändå, något obefogat eftersom den verkar extremt ovanlig, styngflugan som det skrivits så mycket om på senaste tiden. Det låter ju som ett skämt med en fluga som ser ut som en humla och misstar människoögon för älgnäsborrar och sprutar in larver som krokar sig fast i ögonen på en för att växa till sig. Getingen verkar väldigt harmlös i jämförelse.

Det bästa med att sommaren närmar sig är ändå att med sommaren kommer Wiraspelen. Det blir mitt 13:e år i år. Vi hade första mötet i söndags och det är så underbart att träffa alla igen. Vi började med en uppladdning med grill hemma hos mig i lördags kväll och hade, som alltid, otroligt roligt. Man kan inte annat än bli obeskrivligt lycklig av dessa underbara människor.

Det är något speciellt med Wiraspelen som inte riktigt går att förklara för den som aldrig varit med. Vissa kallar det sektkänsla, jag skulle kalla det drog. Jag går runt i ett lyckorus i tre veckor och kan knappt tänka på något annat. Familjen har gett upp för länge sen och insett att det inte är någon mening att försöka få mig att koncentrera mig på något annat under dessa veckor. När spelen sen är över hamnar man i någon sorts dvala en period, sen får man små kickar under året när man tittar på bilder, träffas på kräftskiva och åker på kryssningar som håller beroendet i schack (det vill säga motverkar abstinens) tills maj året därpå då vi drar igång med första mötet igen.

Hemma bygger vi hundgård för fullt och letar nu mer material till minsta möjliga pris. Vi ska bygga ett hägn bakom själva hundgården och behöver ungefär 100 m 2 m högt flätverksnät, industristaket eller liknande. Vet du något till salu så hör av dig!

Kom på att alla som läser min blogg inte vet vad Wiraspelen är, något det genast bör bli ändring på. Men det förtjänar ett eget inlägg, håll till godo! - 

Träningspassen med Sid i bilen blir många. Min egen bil väntar på att få soppatanken rengjord och under tiden har jag Fredriks bil, där Sid sitter precis bakom passagerarsätet. Jag har alltså goda möjligheter att jobba med honom så fort det dyker upp någon utanför bilen.

En gång har han brustit ut i skall under den gångna veckan och det var när en pojke skulle gå över vägen vid ett övergångsställe på en skola. Jag fokuserade på vart pojken tog vägen och inte på Sids signaler (klok prioritering) och då började han skälla. Det var inte så mycket mer att göra att än att lägga det på minuskontot.

På jobbet däremot, där det rör sig mycket folk och hundar, har han blivit mycket bättre. I morse var han spänd och stirrade ut genom rutan, men han skällde inte. Klar förbättring alltså! Farina skällde inte heller utan mumlade bara lite bak i bagageluckan, hon kommer inte riktigt igång på egen hand. Skönt!

Igår kväll skällde Sid i bilen när mina kursdeltagare gick förbi den. Då hade Farina också gapat en del. Kursarna upplevde det dock inte som att han skällde på de utan uppfordrande mot mig. Det var nåt nytt, spännande!

Vad gäller kossorna så verkar de ha flyttat! De står i alla fall inte kvar i hagen nedanför huset. Visserligen kan man söka upp får och kossor på annat håll, men det kändes ju så himla lägligt att verkligen kunna jobba med den störning vi dagligen utsätts för. Vi får väl se hur vi går vidare, om kossorna kommer tillbaka, om vi lägger ner träningen tills de gör det eller om vi letar upp var de är nu. Det känns lite dumt att jaga reda på kossorna för att träna på att inte jaga dem, vill inte gärna att han ska få upptäcka fler hagar än han redan gjort. Vi får se.

Farina har under veckan gått två promenader i Åkersberga som hon gjorde jättebra. En av dem var utmed kanalen tillsammans med Fredrik, Sid och Fia och den skötte hon bättre än storebror.

Igår passade jag på att utnyttja mina kursdeltagare till att träna skvallerträning och titta-på-människor-och-vara-tyst. Hon gjorde det bra, men långt ifrån perfekt. Det krävdes en del hjälp i form av att jag lockade på henne för att bryta och satte henne ner för att hon skulle fortsätta vara lugn och behärskad. Det känns som att belöningsplacera på marken för att få henne i en lugn nosande sinnesstämning och låta henne tugga länge är helt rätt metod. Det känns som att det skapar precis rätt känslor för beteendet.

Fortsättning följer!

Efter inspiration från en kompis blogg så har jag startat upp ett antal vardagsprojekt med de stora hundarna (Sid och Farina).

Det finns flera syften med projekten. Huvudsyftet är att få ordning på vissa delar i vardagslydnaden som inte fungerar eller för att förändra beteenden som jag upplever som jobbiga och begränsande i vardagen. Andra syften är att komma igång med bloggandet igen och genom bloggandet få strukturerad och väl utvärderad träning. Sånt där som min vän Josefine Andersson är så förtjust i att läsa om (eller inte, hon bad mig nyligen på Facebook om att skriva mer om ostrukturerad och riktigt dålig träning).

Projekten är följande:

Med Sid:

Skvallerträning på kossor och får - lös! 

Vara tyst i bilen när folk går förbi. 

Med Farina:

Gå tyst och fint i koppel från början när vi är på nya platser (och välkända med för den delen). 

Kunna ta till ovanstående beteende (tyst och slakt koppel) vid åsynen av hundar och människor på promenader.

Vi har haft våra första träningspass på alla projekt. Vår startnivå är som följer: 

Sid & kossorna

Vi går ner till kohagen i koppel och han får leversnittar för att gå fint i koppel på vägen ner. Väl nere hos korna ger åsynen av kor slick på mjukosttub, med den fördelen att den går att trycka in i munnen för att bryta ev. fixering. Redan nu börjar jag kunna vänta ut att han bryter fokuseringen på kossorna så länge han är kvar i en operant fas och kan bjuda på beteenden och inte har låst sig, då måste jag bryta med mjukost. När han aktivt vänder ryggen åt kossorna får han en kastad boll.

 Sid i bilen

Är just nu i en fas där jag använder godis för att distrahera honom när Farina börjar gapa. Sid började skälla i bilen mer frekvent när hon kom in i bilen och hon la till med beteende efter att han börjat. Min förhoppning är att hennes beteende inte ännu blivit så väletablerat att det ska släckas ut när hon inte får stöd av Sid, men det återstår att se. Godismatandet förekommer enbart i skarpt läge, det vill säga vid passeringar förbi bilen som inte är riggade, vilket är ganska många. I andra situationer belönar jag att han är tyst och om han börjar skälla får personen i fråga stå kvar utanför bilen tills han slutat och då först gå därifrån.

Farina & promenaderna

Vi åkte till min syster i Sättra igår och gick en tio minuter lång promenad fram och tillbaka utanför hennes hus. Det blir helt klart svårare att gå fint när vi äntrar ny mark, det vill säga nya dofter. Hon fick sitta en lång stund i bilen med öppen bagagelucka/grind för att komma in i självkontrolltanke. Därefter fick hon fri från bilen och klick och belöning för minsta kontaktsökande. Kastar hårda godbitar på marken för att få ner tempot, sänka stressen och låta belöningen ta tid genom att hon får nosa och tugga länge. Ett bra pass! Inga skall, men heller inga störningar (mer än syrrans barn som kom ut och stojade på tomten en stund, det fixade hon bra).

Fortsättning följer!     

Nästa vecka börjar jag jobba för fullt med två karantänhundar från Afghanistan. Samtididgt pågår flera kurser och egen hundträning, fullt upp med andra ord - precis som våren ska vara.

Den där våren har verkligen gjort sitt intåg i livet nu, det är underbart med ljus men den där värmen som ska gå och bli helt olidlig mitt på dagen ger jag inte mycket för.

Sid får mycket spårträning just nu med långa spår för att bygga hans spårkondition och få ner hans tempo. Förra veckan spårade han ett 5 timmar gammalt 3 kilometersspår som är det längsta han någonsin gått och han gjorde det klockrent med alla föremål in. Så otroligt roligt!

Även Farina får en hel del spårträning. Hon är i början på sin utbildning och är supernoga i början för att bli mer och mer vimsig på slutet. Hon får flera korta spår efter varandra för att orka behålla koncentrationen men fortfarande få mängdträning. Det går framåt!

Vi tränar även en del lydnad med nyvunnen motivation. Framförallt Fia får lydnadsträning för att utveckla grunderna men även Sid har börjat få fler och fler korta pass med fullt fokus och engagemang. Härligt!

Nu ska jag och Sid ta en cykeltur till en träningsplan och träna lite lydnad och sen cykla hem igen för att äta hamburgerlunch med Fredriks systrar. Det ser ut att bli en bra långfredag.

Glad påsk på er allihop!

Hundarna har verkligen fått mig att känna mig som en dukti hundtränare idag. Det är för övrigt de som är allra bäst på att få mig att känna den känslan.

Farina har för det första varit lugn i hundgården på jobbet. Hon var väldigt stressad där för en månad sen, innan jag tog hem henne, men både igår och idag har hon visat sig från sin lugna, lättsamma sida. Mot slutet av dagen, när alla de vuxna hundarna kommer tillbaka från träningen och det vankas middag, rycktes hon med i den allmänna oron. Annars har hon spenderat dagen med att sitta och betrakta, trots skällande unghundar och skrittmaskinen som gick bara några meter från hennes gård.

Skrittmaskinen som för övrigt Sid gick i idag och även han visade sig från sin lättsamma sida. Fina Sid travade på trots stökiga hundar runtomkring. På jobbet är det svårt att tänka sig vilket monster han är kring andra hundar i vanliga fall.

Sid har fått flera pass med signalkontroll under dagen och SHIT vad det börjar lossna! Jobbar med sitt, ligg, stå och fri i samma pass och han är nästintill klockren. Dessutom svarade han jättebra på en felrutin efter ligg, ligg och sitt (då han la sig på sitt). Jag felade och gjorde om samma kedja på nytt med ligg, ligg och sitt och det klarade han utan tveksamheter! Jag kunde till och med träna på gårdsplanen utanför jobbet, vilket jag vanligtvis är alldeles för blyg för.

Så kom jag hem och tränade lite mer med Sid, bland annat tog jag äntligen och lärde honom att springa runt ett föremål. Här blev jag riktigt glad över att vi i första två kortpassen (2-3 min) inte fick så stor framgång, jag tog en längre paus, bytte strategi och så lossnade det. Mycket förstärkande för mig!

Gick en promenad med Farina och tränade lite uppletande av en kotte. Och hon kom tveklöst tillbaka med kotten och spottade den framför fötterna på mig! YES!!

Farina har även skött sig jättebra i hanterings- och avslappningsträningen som jag påbörjat idag. Det var underbart att se att hon faktiskt har avslappning på reportoaren, om så med mycket hjälp!

Och avslutningsvis tränade jag lite lydnad med lyckopillret som står med två tassar på klossen och väntar på fri. Duktig! Nöjdast är jag ändå med att både Kråkan och Katten spatserade rakt igenom vår teänig utan att hon valde de istället för mig.

Vilka fantastiska hundar jag har!!

Fia har varit på kurs. Igen får man väl lov att säga då hon varit på flera kurser med husse. Den här gången var det däremot jag som tog med mig henne på äventyr utan husse. Det har varit samling två på tränarutbildningen och efter jobbiga händelser i fredags kände jag att jag och Sid behövde en liten paus från Farina. Det passade bra att Fredrik fick bonda lite med henne på egen hand och jag tog därför med mig både Sid och Fia.

Kom under helgen på att Fia nog aldrig har tränat något annat än vardagslydnad utomhus, så när som på ett par pass utanför trappen hemma. Det har alltså varit en stor förändring för henne att vara på ny plats, med massa nya hundar och nya övningar.

Helgen har fått mig ännu mer sugen på att göra lydnadshund av det lilla fluffet och jag känner nu att jag behöver få till en plan och kanske ge mig på ett försök till strukturerad träning.

Vardagsmässigt jobbas hon med spontankontakt både på promenader och lös. Hon har inga som helst problem med att springa väldigt långt bort och hitta på egna äventyr, så spontankotakt/följsamhet är en väldigt stor del i Fias träning. Här gäller det att fånga minsta lilla tendens och få henne på rätt tanke väldigt tidigt under promenaden, för det är först då hon upprepar det. Annars kan det gå en hel promenad utan att hon bjuder upp, för hon är inte inne i tanken.

Inkallningar och passivitet/avslappning/filtlekar jobbar hon också med. Liksom självkontroll och fri/varsågod vid t.ex burdörrar, ytterdörrar, matskålen etc.

Grundfärdighetsmässigt har jag jobbat med följande:

Lekutveckling och grunder för apportering.

Hon leker helt okej. Kastar sig in i leksaker och griper om man presenterar ett dött föremål, men tillkämpar sig inte riktigt med den intensitet jag vill. Jag tror mycket har med tandlossning att göra för i helgen tror jag alla mjölktänder rök samtidigt (hon har haft dubbel uppsättning en period nu). Kamplek och fortsätta kampa trots att jag blir passiv ska vi fortsätta utveckla, liksom att komma tillbaka med leksaker och lämna i handen. Ev även släppa på signal, det beror på hur galen hon blir.

Burlekar

Började vi med ordentligt under helgen, då det enda vi gjort tidigare är att jag shejpade in henne i några burar när hon var pyttipyttis. Hon är inte riktigt så pigg på att gå in  i bur eftersom det hittills inneburit att åka bil och/eller lämnas ensam. Hon kom igång bra med att bjuda på att gå in i buren och framförallt i ett pass då hon fick gå in, fick ett klick och godbit och så direkt ut för en stunds lek innan hon fick bjuda in igen. Tror jag ska köra ett par repetitioner med båda burdörrarna öppna så hon kan springa igenom för att få till mer fart.

Hon har legat mycket i öppen bur och tittat på när de andra tränar och det har hon skött riktigt bra. Nyckeln är nog en låg belöningsfrekvens, att alltså inte belöna för att hon inte ska gå ut utan faktiskt belöna för att hon väljer att stanna i buren. Jag har haft kopplet runt foten som en livlina, som inte hjälpte ett dugg då hon fick för sig att kasta sig rakt i famnen på en rottweiler. Som tur var var rottweilern under bra kontroll av sin matte och jag fick till en snygg hockeytackling slash straffspark i fotboll slash lyra och fångade upp min valp. Att hålla sig undan från allt och alla känns som en stor utmaning vi har framför oss, tur att hon är en glad sort.

Omvänt lockande och självkontroll

Det har vi jobbat med men inte så det märks :-) Hon behöver mycket mer träning på stadga. Hon är en helt annan typ av hund än Sid på det sättet då det känns som att hon aldrig är stilla. Dessutom har hon nog en hel myrstack i all bakdelspäls.

Klossträning

Den började vi också med idag och hon kan stå med framtassarna på klossen och vänta på frisignal i den utsträckning hon överlag har stadga. Alltså not so much, men det kommer vi jobba mycket på nu. Kul att få igång lite riktade tassbeteenden på henne!

Fotgående

Belönar att sluta upp vid vänstersidan och gör mycket lekövningar där leksaken försvinner och hon får tigga igång mera lek.

Har även börjat lite med baklängesfot och det funkar riktigt bra. Det har mest blivit träning på att gå med fyra tassar i backen och hålla kontakt så det är därifrån vi får fortsätta. Jag ska vara observant på hennes position då hon har en förmåga att trycka ut rumpan åt fel håll. Se till att hon är rak i belöningssituationen och tajma belöningarna till där hon är helt rak. Hon går även en bit i från mig och det att komma ända in till kroppen är något som behövs jobbas på med henne överlag, både i vardagen och i träning (med leksaker t.ex.)

Stå

Hon har helt fantastiska attack-hoppstå men även här är det stadga som brister. Få till den, generalisera och så på med signal.

Vi har även shejpat backande (det första hon fick lära sig), handtarget, sitt, ligg, target och krafsa i marken.

Det vi ska jobba med framöver är alltså:

• Lekutveckling
• Apporteringsgrunder
• Burlekar
• Omvänt lockande/självkontroll
• Kloss
• Fotgående
• Stå, sitt och ligg (rena beteenden och lägga på signal)
• Nosduttar
• Varsågodövningar
• Springa rakt fram mot ingenting

Listan kommer säkert fyllas på efterhand, men det här känns nära till hands och bra. Eller vad säger ni?

Den senaste månaden har vi, vilket även märks på bloggen, inte tränat någon lydnad alls. Vi har spårat och tränat uppletande samt gått långa promenader, men det är allt. Ett par gånger har vi pillat lite med hottargetövningen och nån gång försökt oss på att jobba med platsliggning men min motivation ligger verkligen nere.

Jag ser flera orsaker till varför det är så. Dels har jag jobbat mycket på Försvaret, vilket lägger mig i en sinnesstämning som jag inte får träna lydnad när jag har. Dels tappade jag lite suget när jag insåg att jag inte kommer kunna gå något MH och således inte heller tävla förrän till hösten. Dels är jag trött och sliten av flera anledningar, både arbetsrelaterade och privata. Dels tappar Sid engagemang i samma takt som jag gör det, så det blir inte så att vi hämtar energi från varann. Och dels har vi börjat jobba med vårat stora problem, att han lämnar mig för att skrämma bort andra från platsen där vi tränar, och tills det är ordentligt utrett känns det liksom inget roligt att träna.

Vi jobbar tillsammans med Åsa och Modde på DailyDog ( http://www.dailydog.se ). Det är helt fruktansvärd träning, men på ett bra sätt, då både jag och Sid utsätts för de situationer som vi tycker är allra jobbigast och så ska de redas ut. Just nu är det mest Sid som reder ut situationer och jag jobbar på att vara passiv och låta honom lösa det. Det är tufft att se sin hund bråttas med sig själv och veta att man bara stjälper om man går in och försöker styra. Det är jobbigt att veta att man måste ta vägen genom frustration, adrenalin och stress för att komma vidare.

Vi jobbar just nu med att släcka ut hans beteende och att han ska hitta nya verktyg att ta till för att lösa situationer som han tycker är jobbiga. Han tycker det är jobbigt när det kommer in någon ny på den plats där han befinner sig, men han har också ett väldigt starkt inlärt beteende av att skrämma bort de därifrån. Även om det inte hänt många gånger, så finns det där. Åsa och Modde jobbar med så kallade terapihundar, som är hundar som är utbildade till att svara på ett specifikt sätt mot andra hundar, t.ex genom att ge lugnande signaler och vända ryggen till en hund som gör utfall. Det är väldigt intressant att se och jag är djupt imponerad av hur de arbetar.

Vi videofilmar och analyserar och jobbar på ett sätt jag inte varit i närheten av att arbeta på förut. Jag håller fortfarande på och landar i våra arbetsmetoder som är klickerträning av en helt ny dimension för mig. En sak är säker och det är att jag kommer bli ännu bättre på att se beteenden och att se beteendekedjor när vi kommit i mål med det här.

Snart ska jag bege mig mot Örebro för andra helgen på tränarutbildningen. Efter den här träningsdvalan är vi allt annat än i fas med våra mål som vi skulle uppnått fram till nu, men det kanske också är en styrka? Att våga lägga saker åt sidan för att man måste prioritera annat. Vad gäller lydnadsträningen så kommer jag helt enkelt skjuta de målen vi hade till april till nästa samling och ägna helgen åt att lära mig mer om, och bli bättre på att jobba med, signalkontroll. Platsliggning och skilja på hakan i backen, på tassen och ligg i samma pass, signalkontroll på tricks och stå, sitt och ligg på signal under marsch är delar jag vill titta på under helgen. Nu när jag bestämt mig för att lägga fokus där känner jag mig genast mer motiverad. Sen ser jag fram emot en trevlig helg med Fanny och Thomas.

Funderar dock på vilken av tjejerna som ska få följa med, är bra sugen på att ta med Fia och lämna Farina hemma. Jag hade tänkt åka tidigt i morse men hade ett arbetsberg att ta tag i här hemma och blev fast med företagsjobb ett tag, så nu ska jag komma igång, komma ur OnePiecen, städa och packa bilen och bege mig av mot Örebro.

Jag återkommer med rapport från helgen. Kanske redan i helgen, vem vet.

En väldigt liten hund i en alldeles för stor kropp. Hoppar, studsar, far och flänger, pussas med tänderna och fäktar med tassarna. Som en åttaveckorsvalp i en elvamånaderskropp. Men fy 17 vad trevlig hon är och vad bra vardagen börjar flyta på.

Hon är lättbelönad och lättränad och väldigt lätt att påverka. Det finns liksom inget hårt i henne utan hon är väldigt känslig och lyhörd. Hon har en extremt stark flockkänsla och går upp i varv så snart någon hamnar utanför, det räcker att den går en bit bort på promenaden. Hon har lättare och lättare att koppla av inne, framförallt om man begränsar hennes yta så kopplar hon ner på en gång.

Hon är rätt märklig i sitt beteende gentemot de andra hundarna. Hon är väldigt hårdhänt och läser inte riktigt av om den andra individen inte vill vara med eller tycker hon går på för hårt. Både hon och Fia är riktiga envisa ettermyror, som terriers, och vi får styra upp deras förhållande ganska rejält då ingen är direkt dum men det är inte heller någon som ger sig. Det går lugnare och lugnare så det löser sig säkert med tiden. Sid och hon fungerar klockrent ihop då han har lätt för att vända kinden till och bara ignorera henne tills hon slutar, eller har förmåga att lugna ner henne.

Sid har verkligen blivit lilla farbrorn här hemma sen tjejerna flyttade in. Det är väldigt lätt att glömma bort att han också bara är lilla barnet och att huset består av tre hundar under två år. Det är viktigt att han får egen tid och komma iväg och släppa loss han med ibland.