Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Senaste inläggen

Av Carro - 6 augusti 2011 19:00

Sent igår kväll åkte jag till Rimbo och hämtade Kaj hos Börnis. Då hade han åkt tåg från Göteborg tillsammans med Börnis lillebror och tunnelbana från centralen till Danderyd där Börnis hämtade upp dem.Jag möttes av en mycket sömnig Kaj som snabbt blev pigg efter lite bus. Vi åkte raka vägen till Åsa för att kramas med Åsa och Modde. Kaj spanade in tomten, följde spontant efter Fredrik när han gick iväg och tultade omkring utan problem. Sen somnade han och sov hela kvällen. Han vaknade en stund för att kissa och säga hej då till Åsa och Modde, då åkte vi hem och han var vaken ytterligare en stund för att spana in köket. Sen spenderade han resten av kvällen i skohyllan, inte alltför imponerad av de två monstrena på andra sidan kompostgallret.Han sov som en stock hela natten, dock är han den enda som gjort det. Fia har försökt få valpen att börja leka, Sid har tassat runt lite oroligt och Fredrik har dunderförkyld legat och snörvlat.Tidigt i morse styrde vi kosan mot Örebro för tredje samlingen på tränarutbildningen. Kaj har fått komma ut och mingla flera gånger under dagen och har betett sig jättetrevlig. Han är galen, han leker och kampar fint men lägger gärna framtassarna runt och börjar jucka på leksaken om det blir för mycket. Han hälsar glatt och intensivt på alla som tar kontakt med honom, väldigt utåtriktat. Han har haft lite svårt att koppla av, vilket verkar vara genomgående för mina hundar... Men än så länge verkar han vara en glad skit som inte verkar ett dugg bekymrad av att vara sig kissa, bajsa, leka, äta, mingla eller överhuvudtaget vistas i främmande miljöer. Dock har han en märklig (och högst obefogad) skepsis mot rostfria vatten/matskålar. De ska skällas på och försvinner de inte då så kan man ställa sig med ett bildäck emellan och pyssla med något annat tills de behagar gå sin väg. En söt filur.

Kaj
Av Carro - 4 augusti 2011 19:17

Jag sitter i kvällsolen på altanen och skriver det här inlägget på, hör och häpna, min dator! Beställde ett nytt modem från 3 som jag installerat och provar. Uppkopplingen är nog bättre, men datorn är fortfarande lika långsam. Jag behöver verkligen ta en ordentlig rekond på den och rensa och sortera. Det tar bara sån jäkla tid, bara att starta upp datorn och börja skriva på det här inlägget tog mig 40 minuter... Lätt frustrerande och en orsak till varför jaginte kollar mailen och uppdaterar bloggen allt för ofta just nu.


Vad som händer nu är att jag tränar mest lydnad, vilket känns jätteroligt. Jag och syrran träningsdejtar flera kvällar i veckan och det börjar ge så fina resultat. Roligt! Vi försöker åka till klubben en del också, även fast det är skittråkigt, och hoppas det ska ge resultat det med. Han känns tävlingsklar för länge sedan, på träningsplanen här uppe bland kända hundar. Han klarar dock inte tävlingsmiljön än på minst ett par månader, så vi får se vad som händer.


Fia leker och det går bra även i nya miljöer, men helskotta vad den lilla hunden kan driva mig till vansinne ibland. Fredrik har fått en väldigt svår hund som första hund, och jag blir frustrerad. Men, det är bara att kämpa på och inte glömma bort att även väluppfostrade, enkla Sid var pain in the ass som niomånaders.


I morgon kväll får jag hem Kaj! Jag hade velat åka till Göteborg och hämta honom själv men insåg att min ekonomi inte tillät mig åka så långt med Jeepen. Uppfödares lillebror/son tar med sig Kaj på tåget upp och så hämtar jag honom hos Börnis i Rimbo, lite mer överkomligt. 


Tanken var att vi skulle åkt raka vägen till Örebro för tränarutbildning samling tre, men jag känner att jag behöver landa lite hemma med valpen och det blir rätt skönt med bara en natt borta med Sid och lilleliten. Så vi åker tidigt lördag morgon istället för tränarutbildning i dagarna två. Det ska handla om proofing av beteenden vilket känns precis som vad vi behöver just nu! Vi ska träna massa signalkontroll och tricks också, där vi kört fast. Sen kan vi fortsätta lydnadsträningen ännu bättre när vi kommer hem.


Kaj ska få leka och lära sig att han heter Kaj. Det är typ det som är planen för den närmsta tiden.


Sen händer det mycket de kommande veckorna. Jag och Kaj ska på valpläger, det ska startas upp kurser (www.hundid.se), Lina ska komma och hälsa på från Kiruna och massamassa mer. Roligt!


Just idag känner jag mig dock totalt oengagerad, så idag blir det inte någonting tränat alls. Jag måste bli bättre på att hitta träningsmotivation de dagar den inte kommer helt naturligt, det blir ett projekt fram till nästa samling på tränarutbildningen.


Tänk på mig i morgon när jag sitter med min lilla lilla valp och är alldeles fumlig och rädd för att tappa bort honom!

Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid
Av Carro - 27 juli 2011 18:03

Fullständigt namn:

Herding Instinct's Jenkkatassu Fia

SE11540/2011

Född: 11-11-11

Ras: Finsk lapphund

Föräldrar: Trellelyckans Curt x Herding Instinct's Queen Amidala


Fia kom in i familjen i början av 2011 för att bli Fredriks kamrat och kartläsare. Att det föll på finsk lapphund var från början en ren utseendefråga då Fredrik ville ha en söt hund med mycket fluff och helst av allt i stil med berner sennen. På grund av bernerns hälsoproblem och enorma storlek tittade vi vidare efter mindre hundar och kom in på finsk lapphund som av rasklubben och flera uppfödare beskrevs som "den ultimata sällskapshunden". Det verkade som den perfekta hunden för Fredrik!


Lilla Fia virvlade in i vårt liv som det yrväder hon är. Med öronen kvart i tre, tänderna på sned och pälsen i ett enda virrvarr är hon vårt charmiga, genomsnälla och överlyckliga lilla missfoster. Hon är den gladaste hund jag någonsin stött på och jag förundras ofta av hur man orkar vara så glad jämt. Hon är i tillägg till sin gladhet fullkomligt galen och utan tillstymmelse till självbevarelsedrift, hon fyller alltså vårt liv med enormt mycket skratt och gråt om vartannat på grund av sina upptåg och hyss.


Fia har en enorm nyfikenhet, är otroligt självständig och tror gott om allt och alla vilket gör henne inte alltför lättränad alla gånger. Hon är väldigt lättsam så länge hon är på samma planet som vi, men hon kan snabbt som ögat glida iväg till sin egen lilla värld där hon utan problem kan tuffa in i kohagar, rottweilergap och vargrevir om vi inte stoppar henne. Korta pass, mycket lek och god kontroll över omgivningar och störningar är receptet vi jobbar utifrån för att göra hennes utflykter så små som möjligt.


Hon är ett charmtroll av klass och när hon inte står på bakbenen gör hon kullerbyttor in i famnen på en för att kramas och mysa. Hon har en underbar päls som man bara vill gosa in näsan i och som får henne att verka tjock som en tunna. Hon hänger ut tungan på sned, gapar så stort hon kan, kastar huvudet från sida till sida och viftar med hela kroppen - och man är fast. Det finns liksom inget sötare.


Det finns heller ingen överjävligare då hon gärna leker "du kan inte ta mig", är en mästarinna på att rymma, älskar att sno mat och avskyr att vara stilla.


Jag fastnade för hennes gummirörelser och galenskap och har inte kunnat hålla mig ifrån att träna lite lydnad med henne. Hon kampar som en halv malinos, gör hoppstå som innebär att hon lyfter en meter från marken och hennes lägganden är mer lika "kraschlandningar med huvudspinn". Om det någon gång blir lydnadsstjärna av henne kommer den bli flashig, det är ett som är säkert.


Och så är hon knäpptyst. Hon skäller när Sid är för snabb och hon inte hinner med och hon ylar om hon blir lämnad ensam i hundgården medan jag tränar med Sid utanför. Annars har jag nog aldrig hört henne yttra ett ljud sen hon var valp. Det, har jag förstått, är något uppseendeväckande för en lapphund. Men jag tror hon är av en egen variant kallad fin klapphund eller finsk kamphund.


Hon spottar konsekvent ut korv, leker gärna brottningslekar med katterna, älskar att åka bil, kan hoppa jämfota över kompostgaller, är familjens förste flugsnappare, är jätteduktig på shaping och har en förkärlek att stryka kroppen mot nymålade väggar. Det, mina kära bloggläsare, är vår jenkadansande Fia det.


Några favoritbilder:


     

* · Bilder · Fia · Hund
Av Carro - 26 juli 2011 14:49

Tycker det är lite komiskt att ingen av följande strategier fungerar för att lägga upp alla de videoklipp jag har i telefonen på datorn och vidare ut på internet:


1. Lägga över filer från telefonen till datorn (båda hänger sig).

2. Maila videoklipp till min mail ("kunde inte skicka "XXX"").

3. Lägga upp filmerna direkt på youtube från mobilen ("kunde inte publicera "XXX"").

4. Lägga upp filmerna från mobilen till Facebook (inga videoklipp kommer upp i biblioteket).

5. Lägga upp filmerna till Youtube-appen (hittar ingen "ladda upp"-funktion).

6. Lägga upp filmerna till Youtube från Safari (hittar ingen "ladda upp"-knapp i mobilversionen och i den fulla versionen är knapparna inte tryckbara).


Jag tar gärna emot fler förslag, jag har en läxa på utbildningen som jag går som jag inte får feedback på, på grund av detta, och tiden börjar rinna iväg. 


För övrigt så fungerar min dator igen. Jag trodde allt hopp var ute när den bara hängde sig, la ner verksamheten, dog och inte reagerade på några återupplivningsförsök eller visade några tecken på liv överhuvudtaget. Sen var vi och pratade med Elgiganten i Arninge och de kastade en blick på min laddare, bedömde den som Livsfarlig och rekommenderade mig att testa med en ny laddare. Fredrik fick köpa en ny till mig (de kostar väääldigt många pengar, helt galet) och nu funkar allting igen! Planerar en ordentlig rekond inom snar framtid då jag ska flytta allt som finns på hela datorn och spara ner det på den externa hårddisken. Förhoppningsvis kan sådana livsuppehållande åtgärder hålla den vid liv fram till december när skatteåterbäringen kommer.


Nu ska jag fortsätta svära över Youtube, iPhone och Facebook en timme till innan jag åker till Väsby för att träna med Emma och guldhundarna.

Av Carro - 17 juli 2011 17:25

Häromdagen hade jag lagt en plan för ett grymt strukturerat träningspass, med tidangivelser och vad jag skulle göra i vilken ordning med en grymt genomtänkt planering bakom. Kände mig jättenöjd tills jag räknade ihop de minutrarna jag antecknat och kom fram till 47 minuters effektiv träningstid. Lägg till pauser på det och jag skulle få träna hela natten. Det blir väl så när jag inte haft ordentligt med träningstid på så länge och vill komprimera ihop och göra allt på en gång. Fick revidera min plan och jobba med utvalda delar under det kvällspasset. Tyvärr fick jag inget sällskap, men vi hade roligt ändå.


Han fick fortsätta träna på att lyfta en tass. Vi jobbar med höger framtass och det är så fruktansvärt jäkla svårt att isolera en kroppsdel. Det blir lätt klick för en tass och så har han redan hunnit lyfta resterande tre i tanke (och handling). Plockade bort klickern och jobbade med omvänt lockande för att få honom lugnare och mer i stå stilla-tanke. Jag filmar och kommer fram till att ungefär 2 av 10 repetitioner blir riktigt bra och resterande sådär, det vill säga två gånger av tio lyfter han höger framtass distinkt och håller det uppe medan övriga blir mer flytta på högertassen och förhoppningsvis inga fler tassar. Ska fortsätta filma, men idéer kring att få till högre perfektionsfrekvens än 20% är hjärtligt välkomna. Det känns i vilket fall som helst som att det är ett bra tag kvar tills vi kan fortsätta med resterande tassar.


Jobbar en hel del med detaljerna i fotgåendet och framförallt i mitt eget fotgående. Jag har satt honom ner och gått en dumruta runt honom där jag jobbat med rytmen i min fotförflyttning, plockat upp honom och gjort samma dumruta en gång till. Jag har kämpat superkoncentrerat med att bara lita på att han hänger på och lägga allt krut på mina egna fötter. Och det har gett jättefina resultat! Börjar få riktigt bra rytm i högerom-halterna och de har blivit så jäkla snygga, precis som jag vill ha dem! Högerom-marscherna och heltomerna har också blivit mycket, mycket bättre men det är högerom-halten som fått mest träningstid och det har verkligen gett resultat. Härligt!


Vi har jobbat med kvarsittandet i apporteringen där jag haft koppel på honom och kastat leksaker som han fått hämta på varsågod eller blivit belönad med kamp hos mig innan han fått varsågod. Åh, det funkar så jäkla bra när kopplet är på men så fort det är av så kan han sådär retligt ibland få för sig att tjuvstarta. Stadga var det sista jag trodde jag skulle få problem med när det gäller honom men några pass med medhjälpare som kan sno apporten om han tjuvar så ska det nog vara avhjälpt. Han har ju liksom som råkat få belöning för att tjuva ett par gånger (för mycket) just nu.


Vi jobbar med signalkontroll mellan sitt, ligg och stå. På tiden, så tråkigt, men det går framåt! Jag måste dock vara supernoga med att han verkligen väntar på kommando, det är slarv med väntafasen som jag tror är den felande länken till att vi inte kommit vidare med signalkontrollen. Har också börjat lägga in fler signaler i vardagen, annars brukar vår vardag mest bestå av frivilliga beteenden (eller med miljösignaler, till exempel sätta sig när matskålen kommer fram, lägga sig på filten etc.).


Idag har han fått lära sig att gå slalom mellan mina ben. Han är jättesöt och har till och med fått ett riktigt bra tempo, men han har svårt att vända runt från leksaken. Till exempel om jag har leksaken i vänster hand och han går in till höger om mitt vänsterben, då vill han gärna gå ett högervarv runt mitt vänsterben för att komma närmare leksaken än att gå till höger om mitt högerben för att komma in i "nästa port". Ja, den som orkar kan ju försöka visualisera hur jag menar. Hur som helst får jag kanske hjälpa honom med en snällare belöningsplacering tills han blir lite säkrare, för att få mycket rätt. Jag märker ju att även om han inte får leksaken av att vända åt fel håll så är det ganska förstärkande att bara komma närmare den och att vända åt fel håll hamnar på reportoaren ganska snabbt. Jag var lite framfusig och provade hela fyra portar före belöning ett par gånger och då tappade vi rytm och tempo, kanske bara ska fortsätta befästa en port i taget och skiften mellan portarna innan vi bygger på allt för mycket. Men om en vecka vill vi ha sex portar efter varandra med bra flyt och så kan vi bocka av ytterligare ett trick på den listan över tricks han ska lära sig i år.


Vi jobbar lite med platsliggningen också fast vi borde jobba ännu mer. Han har fått ligga plats med hakan på tassen i köket både frivilligt och på signal från stå. Det går segt att få in det, men så tränar vi alldeles för lite också. Ute ligger han mycket plats med huvuddet uppe medan jag fixar och donar och då klarar han att ligga helt stilla väldigt länge, både med mig i och utom synhåll. Om jag bara står stilla framför honom dock, då blir det svårare.


Och så krypet då, där jag verkligen måste ta mig i kragen och komma vidare. Vi är på ungefär samma nivå som vi var på för ett år sen under söklägret. Vi kom längre en bit i vintras när vi tränade intensivt på det men det har blivit sämre under senaste tiden vilket även märks på hans beteende då han lägger av efter ett visst antal steg genom att antingen resa sig eller frysa med hakan i backen. Idag fokuserade jag på bra starter på signal från hakan i backen när jag stog upp framför honom och jag ska kombinera den träningen med pass där jag fokuserar på att få ut längre sträckor med bra rytm när jag går på knä framför honom. Måste vidare, måste vidare!


Vi gjorde en del träning på snabba inkallningar också och konstaterade att varsågod inte fungerar om han inte sett mig lägga ut någonting bakom (jag provade i en inkallning). Suck, vad tråkigt - det vore rätt skönt om det bara kunde vara på plats typ nu.


Han har världens finaste attityd i alla fall, trots värme och en del störningar. Jag prisar filtträning, mycket vatten och faktiskt mitt eget engagemang och bra belöningar.

Hund · Lydnad · Sid
Av Carro - 12 juli 2011 21:43

Wiraspelen är över för i år och, jag vågade inte säga det förut men, vilket toppenår! Vi har haft strålande väder, duktiga huvudrollsinnehavare, mer än mindre skötsamma hästar, långa partynätter och fullt av de mest fantastiska av människor.


Jag kommer minnas Wiraspelen 2011 som...

...det år då den döva fick mig att gråta varenda dag i applådtacket

...då vi tog med oss hästarna till Åkersberga för att göra reklam

...då vi hästtjejer kände oss mer uppskattade än vad vi gjort på länge

...då spelen var fyllda av en otrolig spelglädje, engagemang och energi

...då alla kom på grillkväll i Kroken och vi kändes som en enda stor familj

...då vi lärde oss festlekarna "namnleken", "the bitch" och "fuckgame"

...då vi väckte brandmän på Tommys

...då jag glömde släppa av patron så han fick kasta sig av vagnen i farten

...då Freja tänkte trava in själv på plan under folkets sorgtåg efter Kristinas död

...då vi vallade en vilsekommen höna genom halva Wira

...då vi åkte till Skebo och lastade en motvillig 300 kg tung gris med hjälp av kokt spaghetti

...då jag körde över min telefon

...då Amanda tog körkort

...då jag suttit helt förtrollad och lyssnat till Göran Engmans historier

...vi fick en fyllegubbe i hästgänget

...då jag och Charlie skrev en vägbeskrivning till Wira av Gyllene Tiders "Harplinge"

...då jag höll på att svettas ihjäl i Jeepen

...då jag spelade häst medan Charlotte anspelade på sex under ett hysteriskt roligt framträdande på premiärfesten och Thereses underbara tolkningar av låten

...då jag kunde ha flätor för första gången på väldigt, väldigt länge

...och mycket, mycket mer.


Mina älskade lakejsystrar

 

Min älskade hatt


Nu ska jag ta hand om mina myggbitna, sönderkliade ben och alla tusentals blåmärken samt sova igen alla förlorade sömntimmar. Men inte utan att bara längta tillbaka, tillbaka, tillbaka. 49 veckor kvar...


 

Alla bilder är tagna av vår bästaste fotograf Krille Belfrage och oärligt stulna från hans Facebooksida.  



Åkersberga - Wira bruk

Mel. Harplinge/Gyllene Tider

Ny text: Chacarro och Carrlotte


Om du en sommardag

Befinner dig i Berga

Och livet känns för high tech

För mycket stadsmiljö


Börja då vid Statoil

Ta höger i rondellen

Ut på 276:an

Och kör mot Furusund


Snart så blir det 70

Se upp för alla kameror

Fortsätt ut på landet

Förbi en sopstation


Se upp för moppedister

Kör om en gammal traktor

Stressa ej i kön

Som ska till Ljusterö


Du vet att du är halvvvägs

Vid Åsättraskylten

Stanna för en stund

Och köp en liter gubbar

Här kan du svänga av

Mot busshållplatsen Skogen

Men dit ska inte vi

Vi är på väg till Wira, Wira


Ett hopptorn ner i Ruggen

Som vi passerar vidare

Vår väg går upp och ner

Våga inte köra om


Snart kommer det en raka

Och du är ganska nära

Ett avstick ner till färjan

För en burgare med strips


Höger-vänster genom Kulla

Se upp för coola hästar

Och om du kör för långt

Kan du ta ett dopp i Viren


Ser du alla röda stugor

Människor med hucklen

Då har du nått ditt mål

Och lever svunnen tid

Av Carro - 10 juli 2011 15:28

För fyra år sedan träffade jag Amanda och hennes hundar för första gången, då vi började på ForshagaAkademin. Hon födde upp en hundras jag inte ens visste existerade och som intresserade mig föga. Rasen var phaléne, papillonens kusin med hängande öron. Så fick jag träffa hennes Linus och blev stormförtjust i den energiska, studsiga, galna lilla hunden. Något år senare skaffade Amanda och hennes familj Kaisa, en charmig, genomvänlig tjej med en fantastisk utstrålning. Redan då bestämde jag mig för att om det någon gång kom valpar efter de två hundarna skulle jag ha en, det var alltså långt innan jag ens hade tankarna på en malinois.


Och nu finns de här, Valparna. Den där efterlängtade valpen är äntligen här och det är klart jag ska ha en! Jag kunde knappt tro att det var sant när Amanda berättade att Kaisa börjat löpa och det var dags för hennes första kull, med Linus som pappa. Den 9 juni föddes tre tikar och en hane. En Rapunzel, en Rosetta, en Roxanne och en Roscoe. I mitten på augusti kommer lillgrabben Roscoe att bli en ny medlem av Starrmoraligan. Det är inte utan pirr i magen som jag börjar inse att det verkligen är sant.


Vi kommer deläga honom tillsammans med Amanda och Birgitta, som har kenneln tillsammans. Han kommer bli min lilla stjärna, Sids kompanjon, vår maskot, syskonbarnens läromästare och den hund som ska få lära mig allt om agility och tekniken i att träna små hundar.



Ni kan följa honom här i bloggen under kategorin "Kaj", för det är så den lilla filuren är tänkt att kallas. Se fler bilder på www.noblenadirs.se under "R-kullen".


Noble Nadirs Roscoe

Namnet har jag valt efter en av de elaka dobermannerna i Oliver och gänget

Kaj
Av Carro - 10 juli 2011 15:21

En endaste ynka föreställning kvar, jag återkommer med en resúme av året när den är över för att inte gå några händelser i förväg. Det är, som vanligt, motstridiga känslor när ett Wiraår går mot sitt slut. Man vill vara kvar i den där Wirabubblan där man trivs så otroligt bra, samtidigt är det väl inte hållbart i längden att leva sitt liv i en Wirabubbla ;-)


Jag ser framåt mot resten av sommaren, det är ju faktiskt en stor del av sommaren kvar, och hoppas den kommer innehålla mycket hundträning, altanhäng, vin, bad, släkt & vänner. Och en ny familjemedlem. Helt galet.


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards