Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Skydd

Av Carro - 24 juli 2010 13:16

Igår kväll åkte jag, Åsa och Sids farfar Björn Åge till vallen och tränade lydnad. Perfekt väder och trevligt sällskap kan inte vara annat än perfekta förutsättningar för ett bra lydnadspass och jag är riktigt nöjd med träningen.


Planen för Sid var att träna helhet i fria följet, kryp, apporteringsgripanden, markeringar och saktagående.


Fria följet var helt kört att överhuvudtaget fundera på att träna, han kändes jättetrött och splittrad (lättstörd på saker runtomkring), vilket inte är så konstigt efter fyra dagars läger. Fria följet överlag känns som någonting som antingen går bra med superfokus och engagemang eller jättedåligt med tapp, ofokus och tråkig attityd beroende på dagsformen. Det är något vi måste jobba på att få mer jämnt.


Vi pratade om att spår och bitarbete är något som hundarna orkar oavsett hur trötta de är och det stämmer så himla bra. På Sid märks det väl att även shejping är något han verkligen försöker och anstränger sig för att klara oavsett hur trött han är. Fria följet blir inte riktigt shejping på samma sätt som t.ex kryp och saktagående även om det är samma grundtänk. Måste fundera över hur jag ska få shejpingkänslan även i fria följet. Kanske är det så att känslan försvinner i den situationen just för att det blir så tydligt när det blir fel och jag inte riktigt har en hundraprocentigt bra felsignal i fria följet. Måste klura och experimentera lite mer där.


Krypet tränade vi mycket på att bjuda på hakan i backen (vår startposition för krypet) trots att jag står upp, och hålla hakan tryckt i backen ända tills belöningen kommer och även trycka den där trots att jag försöker störa ut honom genom att hålla på i fickan och kasta godbitar som han inte kommer åt. Körde ett eller tre krypsteg framåt mest för att se att han kunde växla mellan stadga och rörelse och för att ge ökad förståelse för att: jag står still = stadga och: jag rör mig = kryp. Krypet är ett moment med lite andra regler än övriga moment där stadga är stadga oavsett vad som gäller och det är tillåtet att bryta positionen på klicket. I krypet vill jag som sagt att han ska kunna växla mellan stadga och rörelse på min rörelse och dessutom att han ska hålla positionen även efter klicket. Än så länge tycker jag inte att han verkar ha någon svårighet för att förstå skillnaden och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Kul att testa lite nya träningsregler!


Apporteringen skippade vi, jag kände mig inte redo för att träna apportering med Åsa och Björn Åge i närheten eftersom jag jobbar så mycket med mig själv och mina tränarfärdigheter där. Men det kommer.


Framförgåendet kändes riktigt bra, där har han en underbar attityd! Märkte att han gör en titt bakåt efter ungefär vart tredje, vart fjärde steg som vi måste jobba för att få bort. Provade att stanna så fort han tittade bakåt och låta honom bjuda om och försöka sträcka det till fem steg utan titt bakåt. Fel strategi.


Istället provade jag att fortsätta gå på som om ingenting hänt och låta honom räta upp sig själv framför mig och på så sätt sträcka det till fem perfekta steg. Även det gav sådär resultat, även om jag tror mer på att fortsätta gå och börja om med räkningen än att stanna. Som Björn Åge sa, han är alldeles för snabb och smart för att köpa att jag skulle ha stått still hela tiden som han inte rört sig rakt fram, han märker ju tydligt att jag fortsätter röra mig några tiondelar efter att han vänt.


Back to basic och belönade två perfekta steg och därefter ett perfekt steg, sen tog vi paus. Ska börja med det nästa pass och vara noga med kriterierna. Har även bestämt mig för att räkna mina egna steg istället för hans nu när han kan gå flera steg utan problem. Tre steg är alltså numera tre steg av mig, inte tre steg av hans högra framben.


En tanke jag fick nu medan jag skriver är att alla huvudvridningar igår var åt vänster trots att jag i stort sett alltid kastar med höger. Det kan ju vara så enkelt att jag varit så fokuserad på höger framben att jag inte uppmärksammat huvudvridningar åt vänster. De åt höger har släckts ut/felats eftersom jag märkt dem och kunnat bryta, medan huvudvridningar åt vänster släppts igenom för att jag inte sett dem. Nu när jag började räkna mina egna steg och på så sätt kunde vara fokuserad på hela honom så blev vänstervridningarna tydligare. Intressant!


Markeringarna gick jättebra. Jag började som i onsdags med bitstock synlig med avancerade snabbt. Bytte leksak efter bara ett par repetetioner och låg ner med osynlig leksak och utan ögonkontakt efter bara ett fåtal repetitioner. Ska börja längre och längre fram i stegen de närmaste passen. Det ska inte dröja allt för länge innan jag kan börja med liggande utan synlig leksak redan från början. Ska dessutom se om jag kan ge en godbitsbelöning och han ändå kan bjuda på skallet igen, så det inte lbir kopplat till leken utan till uppgiften.


Med Askari var planen att köra igenom lägrelydnaden och se var vi ligger, vi ska ju tävla om ett par veckor. Resultatet är att vi kommer få poäng på allt utom krypet, inte de högsta poängen dock.


Linförigheten är helt okej, han blir lite vid i heltomerna vilket Björn Åge gav en enkel lösning på. Jag ska förändra mitt rörelsemönster, som jag går idag trycker jag ut honom med mitt vänsterben vilket gör att han inte hänger med i svängen. Om jag istället genomför vändningen på stället så hänger han automatiskt med.


I framförgåendet måste vi träna på stadga i den avslutande halten, det blir mycket tjaffs där vilket framförallt drar ner helhetsintrycket i momentet. Själva gåendet är bra.


Läggandet är något långsamt. Där är hela tiden balansen mellan att lägga sig ordentligt och att lägga sig snabbt. Drar jag på honom för mycket är risken stor att han inte lägger sig hela vägen ner.


Inkallningen var riktigt bra.


Apporteringen katastrof! Startskall, gripande i knoppen, tugg, frustration och sne ingång. Lösning: träna, helt enkelt.


Hoppet var inte heller det bästa men betydligt bättre än jag väntat mig. Ska träna på att söka hinder och få ut honom längre ut efter språnget, det vanliga med andra ord...


Gjorde en budföring på Björn Åge. Genomförde den vanliga rutinen där jag lät honom dra fram till mottagaren på vägen in, överlämnade leksaken i en handskakning (som Björn Åge skrattade gott åt, "tror du han går på det här?"). Hade inget fokus på mottagaren på vägen till min startpunkt vilket kändes sådär, jag vill gärna att han ska ge regelbundna kontroller bakåt. Satt på nålar när vi ställde upp, startskall, skällde hela vägen fram, satte sig inte, letade efter sin fastrulle (!) och tjuvade tillbaka. Här får vi lägga mycket träningstid fram till tävlingen och prova olika rutiner och fundera liet på hur vi ska lägga upp det för att få till "av- och- på" (sitta stilla, springa snabbt, sitta stilla, springa snabbt).


Björn Åge körde lite med Askari och provade lite bollkastning över hinder. Askari köper det bra och jag anser mig själv hyffsat duktig på att kasta boll, så det ska vi nog få till.


Sen fick jag se Knerten in action på lydnadsplan vilket var jättekul. Han är riktigt läcker Sids orangea farsa! Och de är ruskigt lika... Tänk att Åsa hittade en sån guldklimp på google!


Sid fick bita lite på Björn Åge. Han var lite grisig och lite oren i betten, men engagemanget var på topp och det var kul att se honom jobba med en ny figurant. Björn Åge jobbade mycket med det sociala efter bettet och strävade efter att Sid skulle förstå att de inte konkurrerade om föremålet utan att de lekte tillsammans och att Björn Åge inte fanns där för att ta föremålet från honom. Jag tycker det låter som ett riktigt bra sätt att jobba på med Sid, för att spela ännu mer på hans lek och ännu mindre på försvaret.


Så, fokus på Askari framöver ligger på apportering, halten i framförgåendet, uthoppet, attityden i hela tävlingssituationen och budföringen. Med Sid ska jag träna framförgående, kryp och apportering samt fundera vidare kring fria följet. Och så markeringarna förstås.

Askari · Hund · Lydnad · Sid · Skydd
Av Carro - 15 maj 2010 22:50

Jag tränar ju som bekant lite allt möjligt med hundarna och upptäcker för varje dag saker som man kan dra nytta av från den ena sporten till den andra. Men förutom att söket, spåret, skyddet, agilityn och lydnaden kan dra nytta av varann så kan mycket av det man sysslar med på träningsplan ge en fördelar även i vardagslivet tillsammans med hunden. Det märktes jättetydligt idag då det uppstod en olycka med en piraya på lydnadskursen.


Och nä, riktigt så allvarligt som det låter är det inte. Det var inte någon som fick handen avhuggen och vi blev tvungna att skicka en hund på en lång apportering för att hämta första förband och en telefon att ringa ambulans med. Däremot var det en tervtjej som tyckte att mattes hand var minst lika god som leksaken och blodet bara sprutade. Matte Annica slängde kopplet till mig som stod närmast när hon blev tvungen att springa iväg efter plåster. Och man slänger inte en belgare i händerna på Carro i sitt värsta träningssug helt ostraffat.


Tervtiken i fråga är benhård vad gäller att lämna ifrån sig grejor. Hon bara gör det inte. Sen jag började träna lite svenskskyddsgrunder med Sid har jag tänkt introducera den övningen för de för att få henne mer kontrollerad kring grejor och lära sig att hon har en uppgift efter att hon har släppt (bevaka) och inte bara ska släppa för att så snabbt som möjligt hugga tag i grejen igen. 


När matte då fick springa i full fart och plåstra om sig och jag fick tervluddet helt för mig själv så passade jag på att prova lite med en leksak. Hon verkade helt konfunderad över övningen och släppte på ren nyfikenhet över vad som komma skulle. När matte väl var omplåstrad och blodflödet lugnat ner sig lite tänkte jag hon skulle få prova, då blev alla nyfikna på övningen och det kom upp många frågor kring lekregler och lekhantering eftersom flera av hundarna på kursen är av det lite gasade slaget.


Jag la därför upp mitt blogginlägg från Hundtränarbloggenhemsidan och visade några tips med lilla terven. I morgon hoppas jag att handen har läkt och då ska Annica få prova detta själv. Förhoppningsvis har vi hittat en lösning på deras släppandeproblem, tack vare skyddsträningen! Uppdatering kommer i morgon!


Det är ett jättehärligt gäng som går lydnadskursen i helgen, ambitiösa och duktiga och vi har många givande diskussioner och erfarenhtsutbyten. Jag älskar att hålla såna kurser, hoppas morgondagen bjuder på lika fint väder och lika mycket bra hundträning.


Nu ska jag sova!


Godnatt

Hund · Kurs · Lydnad · Skydd
Av Carro - 3 maj 2010 09:57

 

Bevakning med störning


 

Kommer tillbaka!


 

Bevakning


 

Mera bevakning


 

Sids första bett i ärm


 


 

Skäller...


 

Tyst!


 

Söt


 

 


 

Lydnad


 

30 grader varmt, det syns på oss båda!


 

Lik far sin

Bilder · Hund · Sid · Skydd
Av Carro - 3 maj 2010 09:00

Vilken helg! Jag skulle ha hållt kurs i helgen men den blev inställd, så hlet plötsligt hade jag oceaner av tid som jag tycker mig ha förvaltat ganska väl :)


I fredags var det dags för valparna hos Kennel Wirabruks att besiktas och jag var där och hjälpte Åsa med pappersblandande, valphållande och kaffekokande. Fem av dem åker på tisdag/onsdag nästa vecka till verkligen spridda delar av Sverige och Norge. Bland Sids tio småsyskon finns tre lurviga små monster (tervar alltså) och visste jag inte bättre skulle jag nästan låta mig charmas sönder av den ulliga luddpälsen. Av tervarna ska en till Norge (räddnings/lavinhund) och två till uppfödare, varav en ska flytta till Marie och Torbjörn som har Sids kullsyster Mia.


Valpbesiktningen gick bra och alla var friska och krya. Jag lät även Matilda, veterinären, lyssa på Sids hjärta och lungor för att försäkra sig om att allt lät bra. Jag tyckte rytmen hade känts konstig under morgonen och ville få det uppkollat, han hade kennelhosta i höstas och risken fanns ju att det kunde blivit några efterdyningar. Dessutom tränas han ju ganska mycket och att göra regelbundna kontroller känns viktigt för att inte råka överranstränga en sjuk hund i onödan. Det var inte fallet utan allt lät fint och vi kunde köra på som vanligt. Skönt att höra!


Efter besiktningen tränade jag och Åsa lite skydd med Sid. Eller rättare sagt jag försökte träna och Åsa försökte fota. Bitstockarna börjar jag få lite kläm på men Åsa krängde på mig en skyddsärm vilken inte är min bästa kompis. Sen stod Uppfödarn och grillade mig i figurantarbete, jätteroligt! "Inte gå mot honom, sträck på ryggen, tänk på vinkeln!" Jag och Sid är ju båda två nybörjare på området och lär väl få skäll i framtiden när vi kommer till en riktig figurant som måste rätta till alla galenskaper jag gjort. Nåväl, bita, släppa och bevaka funkade skitbra även i ärm, förutom det att han blev lite arg i bevakningarna på slutet när han började bli trött. Något jag måste tänka på, och som Björn och Lennart på praktiken etsade in i mitt huvud, är att aldrig bli stereotyp i träningen. Variera, variera, variera allt man kan tänka sig. Hur förflyttningarna sker, på vilken höjd bettet kommer, hur lång bevakningen blir etc. Jag har så mycket att lära och det är så roligt!


Åsa fotade som sagt och bilderna är på väg upp på bloggen när som helst, de läggs ut på photobucket i detta nu.


I helgen har Sid fått gå sina första spår som Fredrik har lagt (eventuellt en något klantigare spårläggare trodde jag, men de var jätteduktiga båda två). Det var på ett ställe som Fredrik sa att han hade gått till vänster om en gran med Sid drog som satan åt höger. Jag litade på Sid och mycket riktigt, där låg ett föremål. Man ska a l l t i d lita mer på sin hund än på sin karl!


I går var vi och pussade på valparna igen för sista gången innan jag åker innan de åker. De är så jäkla roliga! Åsa släppte ut ett par i taget på stora tomten och de fick träffa Sid. Sid sa "YES, äntligen några på min egen mentala nivå" och hade jättekul med de små åttaveckorsvalparna. Han travade med höga knälyft för att inte råka trampa på dem och visade de runt på hela tomten. Det var jättehärligt att se att han var så snäll och försiktig, som i vanliga fall är så himla brötig.


Både i fredags och lördags har jag och Fredrik åkt och träffat familj och vänner, i fredags fyllde Fredriks syster år och i lördags var Jimmy och Linda här på middag. I går åkte jag, Fredrik, Börnis och hennes pojkvän in till Stockholm. Vi käkade middag på Friday´s och såg Magnus Betnér på Chinateatern. Stolarna var jäkligt obekväma men Betnér var världsklass som vanligt. Han kan verkligen inte ha några hämningar alls, helt underbart!


Idag beger vi oss tillbaka till Forshaga, jag, Börnis, Sid och Linus. Jag var vaken före vitsipporna i morse men har fortfarande inte fått något annat gjort än att jag har skrotat runt och skrivit det här blogginlägget. Nu är det dags att äta frukost, packa, gå en promenad med Sid och åka och hämta Börnis i Svinninge. Bara fyra veckor kvar nu...

Hund · Sid · Skydd · Spår · Vardag
Av Carro - 6 april 2010 21:59

1. Två bitstockar, en på marken och en i handen.

2. Sid erbjuder frivilligt sitt eller ligg och håller ögonkontakt med "figuranten".

3. a) Får bita och b) vinna bitstocken.

4. Den andra bitstocken plockas upp från marken.

5. Sid får komma in och släppa en bitstock han har i munnen och erbjuda sitt/ligg på nytt.


Bevaka, bita och släppa.


Några reflektioner från dagens två pass:


Steg 2 kvalitetssäkras genom att bitstocken svängs av och an, ögonkontakten ska fortfarande vara med figuranten.


Se till att steg 3b inte har högre värde än steg 3a så inte ägandet av bitstocken blir viktigare än själva leken hos figuranten. Träna separat på att komma och bjuda in till ny lek med en bitstock på inhängnat område.


Ingen träning påbörjas förrän Sid är i rätt läge, inte för gasad och med koncentrationen påkopplad (förslagsvis ligga stilla och titta på medan jag hämtar upp grejerna och förbereder).


Steg 5, det absolut svåraste. Att erbjuda sitt eller ligg trots att det ligger en frestande bitstock på marken. I träningssituationen lura in honom på rätt spår genom att figuranten backar undan med den nya bitstocken så de hamnar längre ifrån bitstocken på marken innan Sid behöver erbjuda nytt beteende.


Korta pass! Självkontroll, koncentration och shaping tar mycket på krafterna!

Sid · Skydd
Av Carro - 6 april 2010 21:18

Idag har jag fått vara med på massa skyddsträning, det gillas! Har varit behjälplig i skyddsträningen för första gången, då Björn spände fast en skyddsärm på mig och lät mig vara störning och transportfigurant. Jag fick börja med att bara gå omkring på planen medan Björn instruerade mig i hur jag skulle pendla med armarna utan att hamna i otakt med fötterna. En hel vetenskap! Antingen pendlades det för mycket, eller för lite. Tillslut fick jag nog till det i alla fall. De är ruskigt tunga de där ärmarna, jag väntar mig feta muskler på högerarmen innan den här praktiken är över! Jag har dock inte blivit biten än, bara smakad i av en schäfer som tyckte den skulle prova om figuranten framför smakade lika bra som figuranten bakom...


Riktigt kul var det att hjälpa till lite mer och verkligen vara med och läsa hundarna. Björn bad mig ställa frågor så fort jag kom på någon och det var inte så svårt. Har haft jättemånga matnyttiga diskussioner och jag suger åt mig som en svamp.


Vi gjorde patrullstigar åt tre hundar och där såg man verkligen tre olika hundar med tre olika förhållanden till människor. Jätteintressant att träffa på så många olika typer av mentaliteter och få prova sig fram i hur man kan jobba med de och belöna de, samt se hur Björn och Lennart jobbar för att plocka fram just den hundens egenskaper.


Björn är mycket för att jobba med hundens naturliga egenskaper, något vi pratat jättemycket om idag. Att lägga upp övningar utan några andra retningar än det hunden har i sig själv, som t.ex nyfikenhet i patrullstigarna. Björn ser det så att det inte gör någonting att hunden misslyckas så länge vi inte gett den en uppgift. Har vi lagt ut en figurant i bra vind längs med en stig som vi går på och hunden inte tar figuranten med sin näsa och sin nyfikenhet så gör det ingen skillnad för hunden, i dens huvud har vi bara gått promenad. När hunden väl tar upp vittringen på figuranten och vi förstärker genom att följa efter den in i skogen och sen ger den vinst hos figuranten så har beteendet (och de egenskaper hunden använt) blivit förstärkt.


Björn och jag har jobbat lite med Sid idag och jag har fått tips på nya grundövningar i skyddet att jobba med själv. Sid skötte sig jättefint ihop med Björn. Jag satte igång Sid i lek med två bitstockar och Björn gick in och tog över leken från mig. Sid var då redan inne i rätt modus och Björn blev en lekfarbror på en gång. Han har bjudit på fina, tysta och koncentrerade bevakningar med uppmaning i blicken. Så underbart att se att all träning gjort resultat och det även på nya figuranter! Efter andra passet kunde Björn klämma igenom hela Sid utan att han så mycket som drog undan blicken.


Vi tränade mycket ordning och reda kring skyddsleksakerna. Ärmar låg ute på plan och bitstockarna likaså. Jag lät Sid dutta i min hand och inte få gå fram till grejerna. När han duttade bra och engagerat fick han belöning hos mig. När han kunde engagera sig bra hos mig runt skyddsgrejerna la jag honom ner och hämtade bitstockarna innan vi började köra. Nosduttarna är perfekta till sådana här övningar, då han både måste följa mig och min hand plus att jag känner stor skillnad på om han engagerar sig ordentligt eller inte.


Efter lunch utanför Tumba åkte jag hem och slängde mig i soffan. Har varit helt död resten av kvällen så det blev tyvärr ingen mer träning, även om jag planerat ett par till pass med bitstockarna samt lite störningsträning med Fredrik som bitstocksvakt. Det får vänta till i morgon.


So long!

Hund · Lydnad · Praktik · Sid · Skydd
Av Carro - 29 mars 2010 15:57

Vilken dag det har varit! Klockan ringde vid kvart över fem, upp och dra på sig kläder i stort sett fortfarande sovandes. Hade lovat att skjutsa Fredrik till Norrtälje för att hämta lastbilen från service innan jag åkte till stan, så klockan sex var vi på väg. Fredrik fick köra ;)


Jag köpte frukostmacka och stooor kaffe på McDonlads (McDRIVE i trygga Norrtälje) innan jag bilade vidare mot Kista. Kom ut på E4 strax efter sju och då började köerna redan tjocka på sig och det gick mellan 30-50 på motorvägen. Jag har aldrig kört i så mycket trafik så det var lite nervöst. Bilar som kör om på både höger och vänster sida, hysteriskt tutande och livsfarliga filbyten hör liksom inte till min vardag i vanliga fall, men det gick helt okej ändå och jag vill inte ens tänka på hur det såg ut en timme senare. 


Har alltså haft första dagen på praktiken idag och har haft jätteroligt. Fikat och snackat skit med tre nattarbetare som precis gått av, diskussionerna blir på så otroligt hög nivå när man snackar med några som jobbat i tolv timmar och säkert varit vakna i minst femton... Sen gick vi ut och tränade hund. Har tittat på lite skyddsträning med olika typer av hundar på olika nivåer, väldigt lärorikt för mig som annars mest träffar nybörjarhundar. Appellplanen var en enda stor lervälling och andra öppna gräsytor kändes mest som mindre insjöar så det fick bli skyddsträning i skogen, är det det som kallas buskskydd tro?


Har tittat på baklängeskedjning av olika delmoment i skyddet, shejping av bevakningar och fått en del inspiration till roliga felsignaler ;) Så för er som var oroliga över att jag, mjukisen själv, inte skulle trivas i den macho tjänstehundsmiljön kan jag säga att ni inte behöver vara oroliga, jag kommer garanterat stormtrivas.


Vi fortsatte i skogen och vallade upp en uppletanderuta. När hundförarna hade kört sina hundar tog jag ut Sid och körde en plockpromenad på ett kvarglömt föremål som han tog efter att vi ramlat över den några gånger. Den var lite för rolig för att träna avlämningar med dock. På vägen tillbaka till stigen droppade jag en gammal handske som Lennart så lägligt hittat på parkeringen och skickade Sid tillbaka på den. Är det något den hunden har så är det bra GPS, drog som ett skott och hittade den på en gång, tror knappt han behövde använda näsan ens. Och det bästa av allt - han kom hela vägen in! Han fick behålla föremålet och jag klappade och kliade på honom medan han fick ha det i munnen, efter tips från Lennart. Så logiskt, den bästa belöningen för en hund med ägandebegär är ju inte att byta det funna föremålet mot ett annat - det är ju att få äga det. Men att äga det inne hos mig, inte ute i rutan. Sid verkade uppskatta det stort.


På vägen hem i går såg jag snöfria skogar på sidan av vägen och spårsuget har slagit till ordentligt.På vägen hem idag letade jag snöfria skogar i Åkersberga, utan resultat. När jag kom hem la jag ett kort spår på grusuppfarten (förhållandevis hårt spår alltså) med många föremål som hjälp i starten för att få honom på rätt tanke och så hans frukost som slut. Han gick skitbra! Fick vind på min återgång några gångar bara (vi har inte världens största uppfart) men då saktade jag bara farten lite och han kom in på rätt spår igen. Duktig kille. Pinnarna plockade han med stor entusiasm, han gick över dem först och tog de på vind på vägen tillbaka, kanonbra tycker jag då det visar att det finns intresse för att spåra och inte bara leta pinnar.


Skogarna vid Stockholmsavdelningen är även dem i stort sett snöfria så på onsdag åker jag nog till klubben tidigare och passar på att spåra innan träningen börjar. Roligt när lillkillen börjar förstå vad det handlar om och jag har hittat en strategi som verkar fungera för att få igång honom.


Nu ska jag plugga på avelsarbetet tills Fredrik kommer hem. Ikväll åker jag till syster yster och fikar och hälsar på lilla Amira som de har hämtat idag. Spännande!


Det var allt för nu, so long!

Av Carro - 9 mars 2010 21:48

Det har varit en riktigt bra dag idag. Var ledig hela dagen och passade på att få en del plugg gjort på förmiddagen. Var uppe redan vid nio, vilket är tidigt för mig när jag är ledig.


Askari fick åka ut med Lina och Trazzel i skidspåret. Med tanke på att de kom hem helskinnade och med ett leende på läpparna så tror jag det gick bra. I morgon blir det mer skidåkning för de, till Askaris stora lycka!


På eftermiddagen åkte vi ner till stallet och tänkte träna IPO, men ångrade oss. I väntan på Rikard tränade vi lydnad och Sid gick så jäkla bra. Sen lekte han järnet med en dobermanntik så det kändes som att hans hjärna inte var i optimalt läge för bra skyddsträning.


Lydnad tränade vi ingångar och framförgående (eller stå med huvudet och fokuset framåt). Båda delarna känns det som att han börjar få riktigt fin förståelse för, vilket är härligt! Fritt följ tränade vi lite också. Lina följde med ner till stallet för att fota Sid under träning och han stördes en hel del av att hon satt böjd bredvid när vi skulle gå fritt följ. Definitivt något att träna på och nöta massor. Hon tog kort när han stod och satt stilla också, och där väljer han bort störningar hur fint som helst. Det gäller att få till samma koncentration och stadga i fria följet, men jag tycker alltid det är svårare att hålla på kriterier i ett moment som är pågående, i en rytm.


Några riktigt fina bilder blev det som jag hoppas kunna skylta med inom snar framtid!


Framförgåendet kändes skitbra, det känns verkligen som att han börjar få förståelse och kan upprepa beteendet utan svårighet. Dags att börja titta på hur våra mål egentligen låg där och jobba oss vidare. Jag la det lite på hyllan ett tag men nu känner jag mig taggad att komma igång igen.


På kvällen hade vi en väldigt exklusiv föreläsning om anatomi, exteriör och rörelser. Tror vi var runt 15 åhörare från två olika klasser, förstår inte varför fler inte tog chansen att komma och lyssna. Föreläsaren var bra och pratade både ur en rent anatomiskt och en utställningsmässig synvinkel vilket var intressant. Vi fick visa upp våra egna hundar och få de bedömda ur ett "idealhundsperspektiv" och kom väl fram till att jag har en väldigt, väldigt perfekt hund under utveckling i Sid och en med helt andra, både brister och kvaliteter, i Askari. Det är kul att se att de är så otroligt olika trots att de är så nära släkt. Mina fina pojkar :)


Sid har varit otroligt lugn och beskedlig hela dagen, det är nästan så jag börjar fundera på om han är sjuk igen. Han tar skolmiljön med största möjliga ro. Så fort jag kopplar av och inte jobbar för att få honom lugn så lägger han sig ner, ibland till och med på sidan, och kopplar av. Idag stod vi ute och tittade på hundars rörelser under föreläsningen, drygt 15 personer och lika många hundar i en klunga och han har bara ögon för mig (och min kompis Li). Visst, han var nyfiken på de andra hundarna men inte mycket mer än så. Riktigt, riktigt härligt. 


Vi ska ändå bli ännu duktigare på att göra ingenting och bli ännu mer stabil i skolmiljön. Andra saker vi måste träna mer på framöver är att bara titta på när andra tränar, framförallt när andra tränar skydd, och så stadgan och störningståligheten i fria följet. Framförgåendet är bara att jobba vidare på, det känns bra inför framtiden.


Tänk, jag borstade tänderna och gjorde mig klar för sängen vid halv tio och skulle bara surfa lite innan jag gick och la mig. Vips, så blev klockan halv elva. Hundarna har redan gått och lagt sig, jag ska nog följa deras exempel.


Godnatt!

Askari · Hund · Kurs · Lydnad · Sid · Skydd

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards