Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Vardag

Av Carro - 10 augusti 2011 14:37

Fia fäller. Jag har haft belgare, schäfer och schäferblandning som har fällt med det är ingenting jämfört mot det här. Det bara rasar av henne, stora tussar ligger överallt och det ser ut som att två svarta hankatter har haft slagsmål hemma hos oss, jämt. Man skulle säkert kunna borsta henne i flera timmar och det skulle bara fortsätta rasa. Vi borstar igenom henne flera gånger per dag och börjar undra var all päls kommer ifrån, för det syns verkligen ingenting på henne att hon tappat så mycket. Hon ser fortfarande ut som vår lilla pälstunna, det ska bli spännande att se vilken form det blir på henne när hon har fällt färdigt.

Fia · Vardag
Av Carro - 10 augusti 2011 14:01

Vi kom hem från utbildningen sent i söndags kväll, jag var trött och hundarna var trötta så vi gick och la oss så fort vi kom hem. I måndags var Kaj och Fia med mig i lastbilen och de fick alltså träffas för första gången utan kompostgaller emellan. Gick en promenad på morgonen med Kaj lös och Fia i koppel. Fia hade en aning bekymmer med att koncentrera sig på var hon satte tassarna eftersom hon inte släppte den lilla tussen med blicken. Mötet gick helt smidigt, Fia var lite burdus och kramgo men det är ju sån hon är, så det är bara för Kaj att vänja sig. Ruskigt söta var de två tillsammans, det blev någon form av söt-explosion att se två så söta hundar ihop.


Dagen flöt på och när vi kom hem gick vi en promenad med Kaj och Sid. Sid vädrade från svans till nos på Kaj och sen var han klar. Vi gick en sväng och sen hämtade vi Fia för att gå med alla tillsammans. Inga problem, förutom att Kortbente Kaj började bli lite trött av allt promenerande fram och tillbaka. Då gick vi in, och Kaj flöt in i huset och flocken som om han alltid varit där. Fia och han bara kramas så fort de får möjlighet och Sid är otroligt duktig med sitt lugna, säkra och mjuka språk. Han blir som en valp själv, som petar med framtassen försiktigt i luften och gör lekinviter. Dock vill han inte ha kroppskontakt just nu, men det är ju bara bra med tanke på deras stora storleksskillnad.


Kaj är en väldigt, väldigt liten hund. Med en väldigt, väldigt stor röst. Han påpekade redan från början att rostfria skålar var till för att skällas ut, och curlingmatte som jag är så äter han numera ur glasskålar. Även märgben, sin egen spegelbild och mig och Fredrik duger bra som skällmottagare. Sid skäller också på märgben och jag kanske är lite märklig som på något sätt tycker det är mer gulligt när Sid gör det. Det måste bero på hans djupare skall som är aningen mer behagligt för öronen. 


Kaj är också väldigt duktig på att imitera fåglar. Han kan härma allt från undulatunge till kråka, beroende på var i sömncykeln han är eller hur hungrig/törstig/kiss/bajsnödig han är. Första natten efter att vi kom hem från tränarutbildningen sov han väldigt oroligt och lekte fågel både klockan elva, halv två, kvart över tre och tjugo över fem. Det var bara ut och rasta varje gång, jag har gett mig fan på att han ska bli rumsren så snabbt som bara är möjligt. Tjugo över fem-rastningen fick dock Fredrik ta, jag skulle upp kvart i sex och den där sista halvtimmen kändes helig. Natten därpå var vi bara ute två gånger, men med efterföljande sångnummer. Inatt var vi ute en gång vid halv två, sen somnade han om direkt och vaknade inte (med ett läte som jag tror var havsörn) förrän Fredrik gick upp till jobbet strax före fem. Det går framåt!


Idag har han sovit hela dagen på jobbet, men även hunnit leka en sväng på en parkering i Hallonbergen och i en skogsbacke utanför en skola i Huddinge. Det är bra att vara budbilschaufför när man har valp, eftersom man får miljöträning lite på köpet. Han leker jättefint, så där kör vi bara på och jobbar vidare med att göra honom så helt och fullkomligt lekgalen som det bara är möjligt.


Hittade ett katthalsband med reflex här hemma som har blivit hans. Upptäckte det perfekta med katthalsband, de har bjällra på sig! Nu kan jag alltså gå promenad med Kaj utan att behöva hålla koll på honom hela tiden, eftersom jag hör var han är. Han får lära sig att verkligen hålla koll på mig, vilket är perfekt då Fredrik har sagt att han vägrar gå promenad med tre koppel. Kaj måste således få den perfekta löslydnaden. Jag är hoppfull, någon gång ska väl jag lyckas få en hund med det också.


Igår fick han följa med och valla uppletanderuta till Sid. 200 meter skogspromenad var ju värsta långpromenaden för hans korta ben, men han jobbade på bra i terrängen och kämpade på även när det tog emot litegrann. Han verkar inte vara en sån som sätter sig rakt upp och ner och väntar på hjälp när det uppstår problem, vilket jag gillar jättemycket med honom. Det verkar finnas mycket fina egenskaper att förvalta i den lilla krabaten!


Fast vi funderar nästan på att döpa om honom till Hojtaren. Eller nä, han verkar trivas med Kaj. Eller "Majs", "Majshunden" eller "Majsdjuret" som det blir för det mesta.


 

Kaj · Vardag
Av Carro - 22 april 2011 11:01

Nästa vecka börjar jag jobba för fullt med två karantänhundar från Afghanistan. Samtididgt pågår flera kurser och egen hundträning, fullt upp med andra ord - precis som våren ska vara.


Den där våren har verkligen gjort sitt intåg i livet nu, det är underbart med ljus men den där värmen som ska gå och bli helt olidlig mitt på dagen ger jag inte mycket för.


Sid får mycket spårträning just nu med långa spår för att bygga hans spårkondition och få ner hans tempo. Förra veckan spårade han ett 5 timmar gammalt 3 kilometersspår som är det längsta han någonsin gått och han gjorde det klockrent med alla föremål in. Så otroligt roligt!


Även Farina får en hel del spårträning. Hon är i början på sin utbildning och är supernoga i början för att bli mer och mer vimsig på slutet. Hon får flera korta spår efter varandra för att orka behålla koncentrationen men fortfarande få mängdträning. Det går framåt!


Vi tränar även en del lydnad med nyvunnen motivation. Framförallt Fia får lydnadsträning för att utveckla grunderna men även Sid har börjat få fler och fler korta pass med fullt fokus och engagemang. Härligt!


Nu ska jag och Sid ta en cykeltur till en träningsplan och träna lite lydnad och sen cykla hem igen för att äta hamburgerlunch med Fredriks systrar. Det ser ut att bli en bra långfredag.


Glad påsk på er allihop!

Av Carro - 19 april 2011 20:12

Hundarna har verkligen fått mig att känna mig som en dukti hundtränare idag. Det är för övrigt de som är allra bäst på att få mig att känna den känslan.


Farina har för det första varit lugn i hundgården på jobbet. Hon var väldigt stressad där för en månad sen, innan jag tog hem henne, men både igår och idag har hon visat sig från sin lugna, lättsamma sida. Mot slutet av dagen, när alla de vuxna hundarna kommer tillbaka från träningen och det vankas middag, rycktes hon med i den allmänna oron. Annars har hon spenderat dagen med att sitta och betrakta, trots skällande unghundar och skrittmaskinen som gick bara några meter från hennes gård.


Skrittmaskinen som för övrigt Sid gick i idag och även han visade sig från sin lättsamma sida. Fina Sid travade på trots stökiga hundar runtomkring. På jobbet är det svårt att tänka sig vilket monster han är kring andra hundar i vanliga fall.


Sid har fått flera pass med signalkontroll under dagen och SHIT vad det börjar lossna! Jobbar med sitt, ligg, stå och fri i samma pass och han är nästintill klockren. Dessutom svarade han jättebra på en felrutin efter ligg, ligg och sitt (då han la sig på sitt). Jag felade och gjorde om samma kedja på nytt med ligg, ligg och sitt och det klarade han utan tveksamheter! Jag kunde till och med träna på gårdsplanen utanför jobbet, vilket jag vanligtvis är alldeles för blyg för.


Så kom jag hem och tränade lite mer med Sid, bland annat tog jag äntligen och lärde honom att springa runt ett föremål. Här blev jag riktigt glad över att vi i första två kortpassen (2-3 min) inte fick så stor framgång, jag tog en längre paus, bytte strategi och så lossnade det. Mycket förstärkande för mig!


Gick en promenad med Farina och tränade lite uppletande av en kotte. Och hon kom tveklöst tillbaka med kotten och spottade den framför fötterna på mig! YES!!


Farina har även skött sig jättebra i hanterings- och avslappningsträningen som jag påbörjat idag. Det var underbart att se att hon faktiskt har avslappning på reportoaren, om så med mycket hjälp!


Och avslutningsvis tränade jag lite lydnad med lyckopillret som står med två tassar på klossen och väntar på fri. Duktig! Nöjdast är jag ändå med att både Kråkan och Katten spatserade rakt igenom vår teänig utan att hon valde de istället för mig.


Vilka fantastiska hundar jag har!!

Farina · Fia · Hund · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 31 mars 2011 14:15

En väldigt liten hund i en alldeles för stor kropp. Hoppar, studsar, far och flänger, pussas med tänderna och fäktar med tassarna. Som en åttaveckorsvalp i en elvamånaderskropp. Men fy 17 vad trevlig hon är och vad bra vardagen börjar flyta på.


Hon är lättbelönad och lättränad och väldigt lätt att påverka. Det finns liksom inget hårt i henne utan hon är väldigt känslig och lyhörd. Hon har en extremt stark flockkänsla och går upp i varv så snart någon hamnar utanför, det räcker att den går en bit bort på promenaden. Hon har lättare och lättare att koppla av inne, framförallt om man begränsar hennes yta så kopplar hon ner på en gång.


Hon är rätt märklig i sitt beteende gentemot de andra hundarna. Hon är väldigt hårdhänt och läser inte riktigt av om den andra individen inte vill vara med eller tycker hon går på för hårt. Både hon och Fia är riktiga envisa ettermyror, som terriers, och vi får styra upp deras förhållande ganska rejält då ingen är direkt dum men det är inte heller någon som ger sig. Det går lugnare och lugnare så det löser sig säkert med tiden. Sid och hon fungerar klockrent ihop då han har lätt för att vända kinden till och bara ignorera henne tills hon slutar, eller har förmåga att lugna ner henne.


Sid har verkligen blivit lilla farbrorn här hemma sen tjejerna flyttade in. Det är väldigt lätt att glömma bort att han också bara är lilla barnet och att huset består av tre hundar under två år. Det är viktigt att han får egen tid och komma iväg och släppa loss han med ibland.

Av Carro - 19 mars 2011 22:18

Gick upp vid sextiden i morse för att åka ivög och spåra. Kom inte iväg förrän ett par timmar senare efter en kaffestund i sängen och varsin promenad för hundarna.


Hade tänkt åka till sjön och spåra på isen men vågade inte ensam, trots att Storfiskarn i familjen hävdar att isen är över en meter tjock och att det skulle gå att köra lastbil med släp på den. Istället åkte jag upp till Riala och la spår till Sid på skaren och till Farina på södersidan i en liten skog.


Sids spår la jag längs med åkerkanten och det blev nog som ett dubbelt appellspår med tre apporter, en på varje ben (den sista efter en spetsvinkel). Kändes lagom för att kolla av statusen efter ett långt uppehåll. Han gjorde det jättebra men hade nog velat ha det tio gånger så långt eftersom han spårade som bäst de sista hundra metrarna. De första hundra metrarna sprang han ut i linans längd och tillbaka till mig, ut i linans längd och tillbaka till mig överenergisk och alldeles lycklig. Han plockade apporterna fint som FAAAN på ren svenska. Jag trampade ner de ordentligt i snön och han plockade de på en gång. Vi åt lite kycklinghalsar (han åt) efter varje apport och han fick ligga och vänta på fri för att få fortsätta spåra. Kändes helt okej som strategi, men inte ens kycklinghalsarna åt han med större aptit när de serverades i ett spår.


Det mest intressant var alla de miljarders djurspår som korsade mitt spår och hur han hanterade dem. Han kollade av vissa och följde de nån meter för att sedan byta tillbaka till mitt spår där han gått av det. Det kändes riktigt bra, han är ingen viltspårsidiot men det var ändå skönt att få kvitto på att värdet ligger där det ska. Det var också intressant att se att han vid ett tillfälle då han slagit i en båge bakspårade sig själv tillbaka till där han slagit av spåret. Och att man hörde näsan, hela tiden. Duktig Id!


Sista biten av spåret kom solen fram och jag försökte våga mig på att blunda och känna på trycket i linan om han var på spåret eller inte. En rolig utmaning och något jag ska prova igen för att bli ännu säkrare på skillnaden i tryck från honom när han är rätt och när han vinglar omkring. Han fick spåra hela vägen in i bilen.


Farinas spår gick i både skog och nysnö och hos henne var det intressant att se hur hon slog på näsan på en gång och dammsög skogen, trots att hennes spår inte legat så länge. Även hon kollade av ett par viltspår och jag kanske borde ha gett henne mer frihet till att själv välja rätt, men jag hade henne i koppel och sele och alltså inte så mycket svängrum, så jag saktade in när hon gick in på viltspår och väntade ut tills hon valde rätt igen, då vi fortsatte. Hon var extremt noggrann i början men lite mer svajig allt eftersom, jag har ingen aning om hennes spårerfarenheter men det här kändes på en helt perfekt nivå. Några mjuka vinklar, mellan stenar och över ett buskage gjorde henne nyfiken och verkade vara någon hon gillade. Hon fick äta frukost i slutet och spårade också hela vägen tillbaka till bilen, men jag hade väl inte väntat mig annat av en schäfer :-)


Åkte hem och tränade ett par shejpingpass inomhus. Farina fick prova på klossen men det blev inte så mycket av med att lägga tassar på, hon är lugn och gör inte så mycket i shejpingpassen vilket jag ser som väldigt positivt. Mot slutet av varje pass brukar hon få nån sorts "aha-känsla" och bli mer intensiv, idag uteblev de men jag kan se framför mig hur hon kommer bli helt galen när poletten trillar ner kring det här med shejping. Så, vi tar det lugnt med korta pass och belöningar för lugna rörelser.


Sid fick träna hot-target, en träning som legat nere ett tag precis som allt annat. Idag var första gången jag la in nonsensföremål som störning (alltså inte godbitar eller leksak) och jag trodde de skulle bli mer markeringsvänliga (det är större sannolikhet att prova att frysmarkera ett föremål man inte har någon annan erfarenhet av, än ett föremål han har erfarenheter från att bita i eller liknande). Men han var jätteduktig och valde inte fel en enda gång. Han valde även att avstå från att markera när rätt föremål inte låg nere och markerade inte heller det föremål som liknade hans. Däremot blev IKEA-råttan alldeles för stor frestelse och han bara kastade sig in i högan av grejer och klippte den, sen såg han lite fundersam ut när han vände upp mot mig "det här var inte riktigt tanken va?" såg han ut att säga.


Även resten av dagen har varit precis sådär som ens första lediga lördag på evigheter ska vara. Jag åkte till Åkersberga och fick massage av min kopis Therese som börjat massera på Roslagssalongen där jag klipper mig (när jag fortfarande klippte mig, just nu är mitt hår nåt sånt halvlångt helvete i väntan på de böljande svarta lockarna som jag hoppas ha råd med någon gång). Kände mig helt mörbultad när jag åkte därifrån men åh så skönt det var! Jag kommer helt klart åka dit regelbundet och se om det kan hjälpa mot min ömmande rygg. 


Efter lite kaffedrickande och skitsnack åkte jag hem och gick en promenad med hundarna på kalhygget i sol och åtta plusgrader. Lovely! Efter grill och ett par groggar avslutade vi med att somna i soffan med alla hundarna som umgåtts alla tre för första gången idag utan större problem, det är brudarna som är lite för på varandra för att det ska vara helt hövligt. Kvällsrastningen blev en trött historia och nu sitter jag i köket och anstränger mig för att blippa färdigt det här innan jag somnar. I morgon ska jag nog ta sovmorgon och sen tror jag det kommer bli en riktigt bra dag, även söndagen.

Farina · Hund · Sid · Spår · Vardag
Av Carro - 23 februari 2011 23:31

Det är toppen med träningstillfällen på jobbet. Trots 20 minusgrader tog jag mig ut och tränade framåtsändande på lunchen idag, mest för att jag gjort mig besväret att ta med mig kulkorv till jobbet för just det ändamålet och jag kunde ju inte ha släpat de fram och tillbaka helt i onödan.


Jag är glad att jag gjorde det för träningen gick så otroligt bra! Jag jobbade med att vända upp och starta upp saktagåendet även på avstånd från mig. Han är så himla het på att påbörja gåendet att jag får hjälpa honom massor med omvänt lockande och liknande för att få honom att hålla positionen stilla fram till kommandot eller jag börjar gå. Jag förstår inte hur det kan vara så roligt att gå sakta!


På eftermiddagen blev det varmare och då var det dags för mig att få utbildning på jobbets skrittmaskin. Det var inte så många hundar som skulle gå så jag passade på att skola in Sid i maskinen också, perfekt motionsform under arbetspassen på helgen när det inte blir så mycket annat efter att jag varit på fötterna i åtta timmar i sträck. Sid var skeptisk mot maskinen och de andra hundarna i ungefär en minut och sen travade han på som om han aldrig gjort annat. En riktigt duktig Sid! Chefen skrattade och sa att han var den minst hysteriska malle de någonsin haft i skrittmaskinen, det tog jag som en komplimang.


Han hade duktigt med mjölksyra när passet var klart. Jag stretchade och klämde igenom musklerna och lät även syrran göra detsamma nu på kvällen. Nu känns han

fräsch i kroppen och jag får rekommendationer att köra på så länge hältan håller sig borta. Det tycker jag låter som ett trevligt och vettigt råd.


Nu ser jag fram emot två mer eller mindre lediga dagar, som är ganska välfyllda med jobb med mitt framtida projekt för företaget. Sen ska jag tillbaka till jobbet lördag söndag innan det är dags för kurs med Maria Hagström igen. Full rulle på livet!

Hund · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 19 februari 2011 17:04

Jag sitter i soffan. Har spenderat en och en halv timme att försöka få igång datorn och lyckats sådär. Jag måste verkligen se över om min ekonomi tillåter en ny snart.


Sitter och planerar lite kurser framöver, i lydnad, vardagslydnad och för valpar/unghundar. Har tänkt lägga upp både kvällskurser och helgkurser. Intresseanmäl via hemsidan så återkommer jag med mer information alldeles snart!


Annars då. Jag har slutat köra tidningar vilket känns fantastiskt. Malinutten saknar de långa nattpromenaderna dock, det blir inte så mycket av med det numera.


I veckan har jag jobbat på FHTE hela veckan och stillat mitt schäferberoende som jag upptäckt att jag har. Det har varit L-tester och jag har träffat flera nya bekantskaper. Det är riktigt roligt att jobba en så pass lång period eftersom man kommer in i rutiner och jobbtempo på ett helt annat sätt. Det är slitsamt att jobba heltid bara, har varit riktigt trött på kvällarna. Nu njuter jag av min första lediga helg på evigheter.


Det känns som att Sid har blivit lite åsidosatt den senaste veckan, men när jag ser tillbaka på den ser jag att vi gjort en hel del. I tisdags upptäckte jag att skjutbanan vid jobbet har en stor, plogad parkering perfekt för lydnadsträning så vi åkte dit på lunchen och trände kedjor. Att träna kedjor har verkligen blivit ett naturligt inslag i vår träning och det blir nästan mer träning på helhet än detaljer just nu. Det är i och för sig en fördel eftersom hans kunskapsnivå börjar så sakteliga närma sig tävlingsdags.


Syrran var här en kväll och tränade i köket. Vi skjöt undan köksbord, stolar och mattor och fick på så sätt ganska stor yta att träna på.


Med Sid tittade jag på sättanden och kontakt i svängar. Sättandena får vi fortfarande inte ordning på men har kommit fram till en lösning att prova för hopp-sitt-hopp i alla fall. Jag har ju inga problem att få ut honom på avstånd men däremot svårt att få honom att jobba vidare där ute på avstånd. Därför ska jag fokusera mer på sitten än på att få ut honom på andra sidan framöver och börja lägga belöningar direkt i landningen. Med förväntan på boll direkt efter hindret kan jag tänka mig att han kommer lägga på ett par galoppsprång med blicken sökandes efter bollen för att sedan vända om mot mig. Då ska jag lägga belöningen där och därefter lägga på sitten i vändningen. Det blir framlängeskedjning och risk att få fram saker jag inte vill ha i momentet i framtiden, t.ex dåligt tempo och sättanden tajt intill hindret. Det får visa sig, men prova tänker jag göra. Ger det inte resultat är det ju bara att fundera ut något nytt. Det känns lite löjligt att det ska vara så svårt att få till! Jag har inte helt gett upp tanken på targetsitt heller och ska jobba vidare med att försöka få fram snabba sitt med rumpan istället för frambenen.


Vad gäller kontakten i svängarna är kontakten i utgångsställning så bräcklig att det är där en stor brist ligger, så mer träning i utgångsställning med störningar framöver.


Vi har kört en del föremålssök inomhus på jobbet också, vilket Sid tycker är skitkul. Han plöjer fram bland stolar, bord, TV-apparater, resväskor, hyllor och allt annat bråte som finns därinne med svansen i topp och ett driv i arbetet som är helt fantastiskt. Han kan söka länge utan att hitta någonting med söker ändå på med samma fina attityd och intensitet. Riktigt härligt att se!


Fia växer och frodas och gör succé på valpkurs. Hon är väldigt lättränad och pigg på arbete och Fredrik jobbar jättebra med henne. Hon äter, kampar, bjuder på beteenden och börjar få självkontroll, mindre trevligt är att hon bits något grönjävligt. Jag har aldrig träffat en valp med så stor aptit för människokött. Go är hon ändå tjejen och börjar må mycket bättre nu. Idag har vi varit på promenad alla 4 då hon fick röja med Sid utan att rossla en enda gång. Härligt!


Efter den här lugna helgen ska jag jobba lika mycket nästa vecka både på FHTE och med lite privatlektioner. Ser fram emot och hoppas på drägligare temperaturer och nya vårkänslor.

Hund · Lydnad · Sid · Vardag

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards