Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Spår

Av Carro - 14 januari 2012 20:17

Sid har haft semester med sin husse i slutet på arbetsveckan medan jag och Kaj planerat våren tillsammans med Åsa på www.dailydog.se som jag samarbetar med och ska hålla kurser för. Kaj fick träna på att koppla av i ny miljö, vara lugn och tyst på andra sidan rummet från mig och bara hänga. I torsdags sov vi hos Charlotte på Kungsholmen och han fick gå en lång promenad i Rålambshovsparken. Vi mötte både hundar och harar, han var något yvig och ville gärna upptäcka hela världen som fanns inom kopplets radar ifrån mig så fort som möjligt så vi snabbt kom vidare. Han coolade ner sig efter en stund och gick fint i kopplet, tog kontakt och höll position trots störningar. Duktig Majs. Att sova borta gick också bra, helt slut efter en lång dag.


I dag var jag och Fredrik ute och spårade med de stora hundarna. Jag la två spår till Fia och Fredrik la ett långt till Sid.


Fia var helt grym! Hon gick lös hela vägen till spåret och jobbade antijakt och följsamhet enligt skolboken. Fredrik har tränat själv senaste veckan då jag varit borta mycket och jag har inte sett henne ute i skogen sen förra helgen. Jag är riktigt imponerad av deras framsteg! Även spåret gick helt klockrent och hon tuffade på i spårkärnan, plockade grejer och hade ett riktigt fint driv. Fredrik fick jobba med linhantering, att läsa henne och att inte hänga på i det tempot hon ville utan gå med lugna steg och ett lagom motstånd i linan. Sen fick hon gå lös hela vägen hem också och vi utmanade henne genom att jag helt plötsligt sprang iväg bort från dem. Det var jättejättejättesvårt och gick sådär, men vi utvärderade träningen bra och gjorde förändringar som vi såg resultat på. 


Planen var att hon skulle få ta sitt andra spår (som utgick från tomten hemma) direkt om hon gick bra på vägen hem, men hon blir så trött av antijaktträningen så vi lät henne vila medan Sid fick gå sitt spår.


Fredrik hade lagt nån kilometer i skogen bakom huset och vi hade massa viltstörningar. Vissa övergångar checkade han av innan han tuffade vidare och andra brydde han sig inte om alls. Fredrik hade varit jätteduktig med pinnplaceringen och lagt pinnar i samband med viltövergångarna så Sid direkt kunde få belöning för rätt val. Tio pinnar låg ute och vi plockade in alla. Slutpinnen var vi nära att missa då Fredrik lagt den precis före ett dike. Det var riktigt bra placerat eftersom vi märkte att Sid gärna springer på när han kommer till ett dike och kastar sig över på andra sidan för att ta reda på var spåret fortsätter. Pinnar i och precis före diken ska vi köra mer. 


Sid fick även ett uppletande i en korridor på 60 x 15 meter. Föremålen låg på ungefär fem, trettio och femtio meter. Han tog de i ordningen trettio, femtio och fem. Full fart ut och in. Måste träna lite renare avlevereringar bara, nu har han väldigt hög förväntan på att få leka med uppletandeföremålet eller få byta till belöningen på en gång. Detsamma gäller med spårpinnarna. Han tyckte det var roligt att få köra uppletande igen, det var länge sen.


Sen fick Fia ta sitt andra spår. Då var det mörkt och det hade legat 1,5 timme, den längsta liggtid hon haft någon gång. Hon gjorde det klockrent och jag tror spårGuden var med oss idag (eller så var det bara en jäkligt skillad spårläggare). Fredrik började tveka på om hon var rätt och stannade upp, Fia tryckte först på men Fredrik var fortfarande osäker. Då stannade hon upp en stund därute, men när Fredrik fortfarande inte litade på henne så tog hon en lov tillbaka, förbi oss, kollade av där hon kom ifrån för att sedan tuffa vidare dit hon velat hela tiden. Den här gången följde Fredrik med och de dök rakt på en pinne. En helt perfekt belöningsplacering för det trevliga spårbeteendet. Jag önskar att det fanns spårprov i skog som inte innehöll någon lydnadsdel, då Fia är jätteduktig spårhund som spårar riktigt bra trots ganska lite träning. 


I morgon ska vi spåra igen, om det inte kommer en halvmeter snö under natten men det hoppas jag det INTE gör.

Fia · Hund · Sid · Spår
Av Carro - 10 januari 2012 15:34

La 2 kilometer spår till Sid på väg hem från jobbet idag, i skogen längst med ett motionsspår. Det var massa viltstörningar, en Kaj som sprungit med medan jag la spåret plus att jag och Kaj gått promenad i skogen på andra sidan. 


Halvvägs i spåret kom det en kvinna med fyra hundar gående i motionsspåret. Sid stannar upp i linan femton-tjugo meter framför mig och ställer sig och tittar. Självklart har jag inte en enda godbit med mig men jag går lugnt fram mot honom och placerar mig snett bakom honom och låter honom stå med hakan i min hand och fortsätta titta. Så stod vi så och tittade. Två av hundarna sprang fram mot oss och stod kanske tio-femton meter från Sid och skäller och tittar. De andra två är kopplade hos sin matte. Det skälls, matte ropar och det händer mycket på en gång. Sid står bara och tittar. Lugn svans, avslappnade öron och uppmärksam blick. Så kopplar kvinnan upp alla hundarna och går vidare, hennes hundar har full energi mot Sid. När de kommer upp snett bakom Sid så stelnar han i nacken, svansen höjs och han gör ett utfall, men utan någon vidare kraft. Jag tar honom vid sidan, gör en båge en bit ut i skogen så vi ökar avståndet en bit och så fortsätter vi titta. Direkt när avståndet ökats så återgick svansen, öronen och kroppshållningen till det mer avslappnade men munnen är öppen och han andas häftigare. Efter bara ett par sekunder börjar han gnälla litegrann. När de andra hundarna kommit utom synhåll fick han fortsätta spåra. Världens bästa externbelöning, den var han värd efter det långa, händelsefulla mötet utan en enda belöning. 


När vi spårat ungefär lika länge till så möter vi de igen, kvinnan med hundarna gick spåret medsols medan jag spårade motsols i skogen. Den här gången är alla fyra hundarna kopplade och de skäller. Sid stannar upp i spåret, står kvar i spårkärnan och tittar, helt coolt. Jag ropar in honom, utan någon tanke, och han får ställa sig bredvid mig med hakan i handen igen. Den här gången var hundarna på längre avstånd, tjugo-tjugofem meter bort. Efter nån halv minut så sätter sig Sid en bit ifrån mig och fortsätter titta helt självständigt. Sen fick han fortsätta spåra och spåra hela vägen tillbaka till bilen som belöning. Jäklar vad nöjd jag är!

Av Carro - 31 december 2011 21:25

Veckan har gått fort och varit intensiv.


I måndags träffade vi Åsa, Anders, Anne-Maj och Anders med ett gäng belgare (både lurviga och lite mer stilrena) för skogsträning. Vi började med rapportträning där Sid var lite tveksam och inte riktigt tänd på sträckorna men riktigt fin på stationerna (vilket kändes som det viktigaste). Vi körde även ett par sökskick på Åsa och Fredrik där han började väldigt yvigt för att sedan ta ett jättevarv och kolla av vallningen till att avsluta riktigt fint. För svår (kuperad) ruta och inte helt fokuserad matte. Fia fick ett par skogs- och ängsspår som hon gjorde jättefint trots flera viltövergångar och Kaj fick ett par grusspår som han gjorde enligt skolboken som vanligt, fina Majsen.


I tisdags hade Fredrik avslutning på filtkursen som han gått med Sid under hösten. De var så jäkla duktiga! Vilka framsteg! Sid låg lös på filten mitt på en stor träningsplan med gångvägar på alla fyra sidorna där det rörde sig både människor och hundar. Han låg och tittade och bearbetade alla svåra störningar enligt skolboken. Filtträning rular! 


I onsdags var jag som sagt och klickertränade Charlottes häst och innan dess var vi ute och spårade i skogarna i Riala. Sid gick ett spår på 2,5 kilometer i helt fruktansvärd terräng. Det var så snårigt och tätt med grenar så jag var tvungen att böja ner huvudet, blunda och bara lita på att vi hamnade rätt. Och det gjorde vi, trots stora viltstråk. Duktig Poo! 


Både i torsdags och hela dagen idag har vi varit i Vappersta med hela flocken och tränat antijakt med Åsa och Modde och det har gått så jäkla bra! Förutom träning i bland de mest viltrika områden jag någonsin stött på med synretning av både hare och rådjur så har vi idag hunnit med lite lydnadsträning. Sid fick göra några apporteringar med en apportbock som Åsa och Birre precis gjort en apportering med och det var inga tveksamheter. Även fria följet kändes riktigt, riktigt bra. Jag såg framför mig en lång vinter med positionsträning när jag och Fredrik var och tränade i ridhuset dagen före julafton och Sid bara trängde, hetsade och plogade i allt vad fotgående hette. Idag var de problemen inte närvarande för fem öre, så det var nog bara just hets då sist. 


I går tränade jag och Sid lydnad med Annica och Prima. Även då gick han riktigt, riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med hans växlingar mellan full fart, muskelstyrka och förmåga att ta i, i både budföring och varsågod från stå-träning till att följande pass köra saktagående och platsliggning med fullt fokus, självkontroll och stadga. Kaj fick spåra ett par spår på gruset och gjorde det riktigt bra. Det känns som att det är dags att avancera i hans spårträning nu, ganska rejält. 


Nyårsafton blir lugn för min och hundarnas del. De är rätt nöjda efter en hel dag med hårdträning, precis som jag. Fredrik har åkt iväg till några kompisar men jag är hemma med hundarna för att de ska få ett så lugnt nyår som möjligt. Det smällde lite här nyss och då gick Sid igång och började skälla vilket drog med sig de två små. Nu har vi stängt in oss i sovrummet alla fyra och hundarna har däckat på golvet. Musiken är på ute i övriga huset och jag har en hel säsong av Skilda världar att se fram emot. Det smällde precis igen, men det låter inte värre än när katterna hoppar in genom fönstret, vindsluckan slår i vinden eller en stol skrapar mot golvet och hundarna bryr sig inte alls. Jag hoppas, hoppas, hoppas resten av natten fortsätter flyta lika lugnt. Jag tänker på er som har en värre natt än mig och längtar efter morgondagen då allt är över. Kram på er. 


Nästa år kommer bli grymt jäkla spännande för min del. Vi ska öppna hundcenter. Det är helt galet, men snart är det verklighet. Snart har vi ett hunddagis och en uppvärmd inomhusträningshall för hundträning. Dessutom ska jag hålla massa spännande kurser i samarbete med Dailydog. Och träna massa hund. Som sagt, 2012 kommer bli spännande.


Gott nytt år på er! 

Fia · Hund · hundID · Kaj · Lydnad · Sid · Spår · Sök · Vardag
Av Carro - 29 november 2011 16:23

La sex korta spår till Sid på väg hem från jobbet. Fem spår som gick upp för branta uppförsbackar och ett som låg på plant kalhygge. Spåren var mellan 50-100 meter långa med ett föremål i slutet och i vissa fall vinklar och trappor. Jag hade gjort en plan för hur jag skulle gå spåren som innebar att efter varje slutföremål skulle jag koppla om honom och gå en annan väg till nästa spårstart än den jag gått när jag la spåren. 


Jag ändrade min plan efter andra påsläppet. I transporten mellan första och andra spåret kopplade han inte av och förstod inte att vi hade avslutat, utan han vindade i luften och jobbade som sjutton med att få mig att släppa efter och låta honom spåra vidare. Jag började belöna för kontakt men insåg snart att i hans värld belönade jag då kontakt med mig i ett spårarbete. Det blev inget tydligt slut på spåret innan och han var helt klart fortfarande i arbetsmodus. Han fick jobba på i en följd istället, förutom det sista spåret som jag släppte på honom på som nummer 4 istället. De spår jag lagt som nr 4 och 5 fick han ta i en följd sist. 


Han spårade riktigt bra och i ett riktigt bra tempo. Det var behagligt att gå efter honom idag. Dock märktes vad mycket muskler han använder i spårarbetet, då kopplet kilade fast i ett träd och han stod helt blickstilla, spänd som en stålfjäder medan jag redde ut det. Direkt när det lossnade så släppte fjädern och han drog iväg. Inte så konstigt, för det är ju precis det vi tränat (att han ska ta i mer när det tar emot). 


När vi spårat färdigt satte vi oss på en kulle och passiviserade en stund. Vi var på en kulle där vi aldrig gått tillsammans förut, men Sid har sprungit däruppe en del när han varit lös. Hade jag varit välplanerad och strukturerad hade jag tagit en filt med mig. Nu offrade jag min tjocktröja och la på marken, men antagligen köpte inte Sid riktigt att tröjan var en filt eller så var det bara en svår miljö. Jag avslutade när han satt lugnt vid min sida och tittade sig lugnt och uppmärksamt omkring. 


På vägen hem körde vi ett uppletande på kalhygget med spårföremålen. Sid har inte kört så mycket uppletande på länge nu efter hans skada och tyckte det var hur roligt som helst. 


Väl hemma tänkte jag i all min optimism att om jag tränar lite filtträning med Kaj (som fick vara hemma medan jag och Sid var ute och lekte) så kommer han också sova sen. Tjena. Passivitet finns inte riktigt i hans värld, än. Mitt mål är att det ska flyta på mycket, mycket, mycket bättre än så här redan före jul. Det blir hårdträning framöver. Kaj ägnade sig istället åt att terrorisera Sid som ville gå och lägga sig, så tillslut särade jag på dem så jag kunde få jobba ifred och Sid vila ifred. Nu kom precis Fredrik hem och tog med sig valparna ut på promenad, så Sid får lite lugn och ro.


Sid har för övrigt betett sig jättebra kring katterna den senaste veckan, jag önskar verkligen att jag kunde hitta ett mönster i när dessa bra perioder kommer. Är det mitt beteende, Sids aktiveringsmängd, katternas hormoncyklar (eller brist på sådana), hundarnas hormoncyklar, antal ensamhetstimmar för Sid, antal utevistelsetimmar för katterna... Jag har ingen aning, men jag njuter när det kommer (och mm, jag försöker hitta bra sätt att förstärka Sid som verkligen förstärker hans lugn kring katterna. Det jag provat hittills har snarare haft en tendens att öka hans hets kring dem och få oss ur de lugna perioderna). De har ju trots allt BARA bott ihop i två år...

Av Carro - 21 november 2011 18:36

Jag och hundarna spårar helt maniskt just nu, vilket är helt underbart.

I helgen träffade jag och Fredrik syster och hennes barn på skolgården för att lägga hårda spår. När vi kom dit hade Sid redan två spår som låg och väntade på honom, lyx!

Jag la ett riktigt roligt spår till Mira, som gick över växelvis asfalt, gräs, grus, stenplattor och uppepå en mur. Luriga vinklar och andra klurigheter, ett spår jag helt klart måste lägga till Sid någon kväll!

Sids första spår gick på gräs, asfalt och grus, men började alltså på gräs. Han plockade upp det jättefint, fick lite problem i övergången till asfalt med självförtroendet kom tillbaka när vi kom ut på gruset och så gräs igen. Han tog vinklarna jättefint och syster hade verkligen försökt lura iväg mig genom att vinkla där det inte föll sig naturligt att göra det.

Vi konstaterade att Sid spårar med mycket muskler, han tar i och han flåsar på framåt. Ju mer tryck i linan han får desto mer skjuter han på. En del av spåret låg i en rishög där han fick lyfta på fötterna, ta i för att ta sig igenom och plöja fram i terrängen. Sånt älskar han! Tyvärr på bekostnad av hjärnan… Det är när han fokuserar ihop sig och riktar energin ner i marken som han spårar riktigt fint, pendlar från fotspår till fotspår och fnyser rent näsan med regelbundna mellanrum. Man hör verkligen hur näsan jobbar! Så blir han på asfalt, grus och stigar – antagligen där det gått mycket andra människor och han har störande dofter som han måste selektera bort.

Han spårar även bättre när jag släpper efter på linan och låter honom hålla ett lite högre tempo, alltså när han inte får så mycket motstånd. Problemet där är att jag inte hinner med att läsa honom, det hinner hända massa saker på kort tid. Jag måste träna mitt eget öga och min känsla som linförare.

Det andra spåret gick sämre än det första. Där fick han börja uppe på en hög brunn där det luktade rejält mycket skit. Han hade svårt att samla ihop sig uppe på brunnen och verkligen spåra sig fram när han kände var spåret fortsatte nere på marken. Mycket spring, även där. Jag hamnar lätt i att låta honom gå på (alltså förstärka honom) när han bjuder på det fina, lugna, kontrollerade spårbeteendet utan att reflektera så mycket över om han spårar eller inte. Jag kan alltså förstärka en nos som sänks utan att verkligen vänta in analysen. Något att akta sig för!

Funderade kring om han hade lättare för det förra spåret eftersom han fick fästa på rätt doft på gräsunderlag innan han gick över till asfalt. Det andra spåret började på betong och gick sen över till gräs och då hade han svårare även på gräset.

En sak är i alla fall säker – det börjar bli riktigt roligt med hårdspår nu när man börjar se lite resultat!

Fredrik spårade med Fia ett par korta med synretning. Hon doppade ner näsan jättefint och Fredrik var stolt som en tupp. Han är riktigt duktig på att snappa upp hur han ska göra, när han ska belöna och vilka beteenden han ska titta efter så han får resultat jättesnabbt! Skillnad mot en annan som tänker alldeles för mycket.

Kaj fick gå sitt livs första spår. Först ett kort-kort längs med sidan på en stor sandlåda (sandunderlag) och därefter ett lite längre längs med kanten på ett gungområde (småsmågrus). Jag stod och höll i honom medan Fredrik gick iväg och droppade ett par godbitar eller bara handen i fotspåren efter sig för att skapa ett intresse. Kaj doppade ner näsan så fort Fredrik gått iväg. Första spåret släppte jag inte på honom förrän Fredrik kommit tillbaka och visat att han var tomhänt. Andra spåret lät jag Kaj rulla iväg i spåret så snart han bjöd på att doppa ner näsan och undersöka Fredriks fotspår. Han var så duktig! Lilla, lilla näsan sa ”sniff, sniff – åh! Här har ju husse gått!” och tuffade nyfiket på med allt fokus ner i marken trots att husse gick bara ett par meter framför. Är det vad som kallas jaktspår, eller?

Det sista var dock för långt för hans lilla hjärna, för efter ungefär halva så började han titta på barnen som lekte precis bredvid och började göra annat. Jag väntade ut honom och han hittade tillbaka till spårkärnan och sin uppgift. Han imponerade verkligen på mig. Hm, en blivande BSP-karriär må tro? Det vore ju onekligen ruskigt coolt.

Att lägga och gå med i spåren åt systers Svartmyra lär mig så otroligt mycket. Hon är fascinerande, den lilla hunden och inte världens lättaste att komma underfund med. Och när hon levererar, så är hon så jäkla grym! Det är hur häftigt som helst!

Idag stack jag ut i skogen vid Källsmora så fort jag kommit hem från jobbet. La ett spår till Sid, gick en promenad med honom och släppte sen på. Sen fick han vila i bilen medan jag la ett till och kollade lite på facebook innan jag släppte på honom på det. Det andra spåret fick Kaj hänga med i hasorna, han var mycket mer på idag. Första spåret hade sex föremål och andra spåret två (inklusive slut). Jag kan sammanfatta både spåren med samma ord. Mycket muskler. Han låg på som en jäkla ångvält från det att jag tog ut honom ur bilen för att gå promenad tills vi gick tillbaka till bilen från det sista spåret. Ånga på, ånga på, ånga på!

Han följde spåret, om än något yvigt, och jag upplevde återigen den känslan jag haft tidigare när jag gått mina egna spår och inte varit helt säker på var det gått någonstans. Han ångar på, kastar sig bakåt och går på igen en bit åt sidan. Som om han gått längst ett parallellt spår en stund för att sedan kasta sig tillbaka till det rätta. Det har allra, allra främst med hans tempo att göra. Lägre tempo innebär mer fokuserat i spårkärnan. Idag kunde jag inte bromsa honom och således inte heller läsa honom.

Men, som sagt, han följde spåret. Han plockade alla grejer hur klockrent som helst, var ivrig på att komma iväg igen och plockade snabbt upp spåret igen. Han tog vinklarna med viss (stor) tendens till att gena. Han tog stigövergångar (då jag nästan alltid vinklar av och följer stigarna en stund innan jag vinklar ut i skogen igen) snyggt och prydligt och blev mer fokuserad (samt höll ett lägre tempo) på vältrafikerade stigar. På övergången till grus drog han ut i terrängen bredvid som för att fånga upp doftpartiklarna som fastnad i vegetationen istället för att jobba sig igenom gruset (första spåret). Han ångade på, helt enkelt. Inget snurrande någonstans utan han var snabbt tillbaka på rätt spår om han tappade. En gång hjälpte jag honom in på rätt spår då han ångade iväg åt fel håll efter att ha blivit störd av någonting. Han hade nog en bra känsla, men han var tokspeedad.

Nu när vi kom hem så fortsatte han i ungefär samma speed i nån timme eller två och nu har han däckat i sin biabädd och snusar sött. Han behöver hjälp att landa efter såna här dagar när han är ensam hemma länge och vi direkt drar ut på en aktivitet. Kanske ska vara hemma och dricka en kopp kaffe i lugn och ro innan vi sticker ut nästa gång?

Nästa gång blir förhoppningsvis redan i morgon. Jag är fast besluten att utnyttja alla spårchanser jag får nu innan snön kommer, utan att för den sakens skull hamna i kvantitet före kvalitet. I morgon ska vi gå massa påsläpp i uppförsbackar, då han alltså bara får spåra ett par hundra meter uppför en backe och där är det slut. Kan hända att jag förstärker det här muskelspännandet i och med det, men jag vill prova och se vad som händer.

Nu ska jag fortsätta julstäda, vilket jag påbörjat idag. Sen ska jag skriva ihop PM till hundmötesclinicen i helgen. Förhoppningsvis är Fredrik snart hemma och kan laga mat medan jag roar mig med det.

Hund · Kaj · Sid · Spår
Av Carro - 18 november 2011 14:07

Det gäller att ta varje chans man har till att spåra i skogen nu, snart är väl den där förbenade snön här och man är förpassad till plogade parkeringar att spåra på. Jag njuter varje dag snön håller sig borta.

Idag fick Sid sitt tredje spår för veckan. Jag la det på vägen hem från jobbet, i skogen på andra sidan ett kalhygge där vi promenerat mycket under veckan. Flera gånger har han sprungit lover upp i den skogen och den verkar inbjuda till en väldigt härlig springtur (en sån där som är så härlig att man inte vill komma på inkallning utan bara springa fram och tillbaka i skogsbrynet och blåsa ur sig lite överskottsenergi). Läge att rikta lite energi i den skogen till min fördel, alltså.

Jag har ingen aning om hur långt det var, men jag la det som trappsteg och boxar genom skogen, mycket vinklar med andra ord. Skogen bjöd in till många möjligheter att göra det klurigt, så det gjorde jag. Vinklade precis före en inbjudande mossig, trädfri gata, vinklade mitt i en bergssluttning, vinklade precis före en härlig nedförsbacke, följde viltstigar och vinklade av och på de m.m

La ett föremål i slutet men inga andra. Jag utnyttjade alla uppförsbackar för att få lite hjälp med att få ner tempot och spårade i koppel och sele.

Det var ett härligt spår och Sid tog det riktigt, riktigt bra. Han gick ut i ett hårt tempo men anpassade sig själv. Ju fler vinklar han klarade av desto säkrare blev han och han rättade sig till och med när han t.ex gick på fel sida om ett träd eller en sten.

Kaj sprang med i spåret lös vilket inte påverkade spårandet negativt. Sid var väldigt noggrann och kämpade på oavsett Kajs position. Intressant var att Kaj höll sig bakom mina fötter eller en bit ut åt sidorna, men inte en tendens till att vara på Sid. Kaj som i vanliga fall kan vara ett pain in the ass gentemot Sid höll sig på behörigt avstånd och lät storebror jobba ifred. Kul att se!


Efter spåret gick vi över kalhygget hem och både Sid och Kaj fick kämpa med att ta sig fram i terrängen. Samt träna en hel del antijakt.
 

I morgon ska jag försöka dra med Fredrik upp till grustaget och lägga hårda spår åt alla hundarna. Får väl se hur många spår vi har kvar det här året, jag hoppas många.

Hund · Sid · Spår
Av Carro - 9 november 2011 16:12
Jag njuter av att det fortfarande är barmark och mildväder ute. Jag njuter något otroligt. Ändå har jag så svårt att slita mig från datorn och bege mig ut i allt det härliga höstvädret. Det händer så mycket spännande saker just nu att jag bara vill jobba, hela tiden. Jag kan inte sluta. Hela företagsprojektet är som en enda drog som jag går och längtar efter när jag jobbar med annat och inte kan lägga ner när jag väl har börjat. 

Vi tittar, skapar visioner och räknar på en lokal som vi fallit för. När vi fick nej på den första, i mitt tycke då, perfekta lokalen i början på året trodde jag aldrig jag skulle hitta något som kändes så rätt. Nu känns det som att varje gång vi tackar nej till en lokal blir vi mer säkra på vad vi är ute efter och insikten att den perfekta lokalen för oss finns där ute börjar infinna sig.

Planeringen för hundmötesclinicen är i full gång och det är det är det roligaste planeringsarbete jag någonsin gjort. Kursen kommer bli helt grym och jag ser fram emot den massor. Ännu roligare blir planeringsarbetet av att göra det ihop med Åsa, hon ger mig så otroligt mycket energi. Klart är nu att vi kommer hålla till i Österåkers BKs klubbstuga i Åkersberga, nära till både Stockholm, Norrtälje, Uppsala och kringliggande kommuner, orter och städer. Kunde inte blivit så mycket bättre. Jag ser fram emot din anmälan, du vill inte missa den!

Mer då... Det ser ut som att vi kommer byta bil. Slut på Jeep Cherokee-eran och slut på att åka kaxigt, off-road, stabilt, dyrt och trångt. Jag kommer sakna Jeepen jättemycket men det har varit dags att gå vidare länge nu. Jag har otroligt lätt för att fästa mig vid materiella ting och det kommer bli en jobbig separation. Tack och lov är den största anledningen till att vi ska separera att vi hittat någonting som passar oss och vårt nuvarande liv bättre och som jag ser fram emot massor att få lära känna. Vi kommer förhoppningsvis snart åka stort, rymligt, uppseendeväckande, piggt och smidigt.

Annars är det en massa räknande, planerande, funderande, undersökande, ordnande, pratande, kontaktknytande och fixande inför hundcenterstarten. Som sagt, jag kan inte sluta.

Sid har dock en förmåga att få mig på andra tankar. Han går riktigt bra just nu, både i lydnaden och spåret. Tekniken i lydnaden har väl varit lite si så där sen han sattes på vila på grund av att han varit het och övertänd, men jag har inte den mentala förmågan att hänga upp mig och lägga något värde i det, jag är så lycklig över hans engagemang, vilja och galenskap. Vi har börjat pilla på lite lydnadslydnadsmoment som ruta, vittringsapportering, fjärr och apporteringsdirigering. Jag vill få fler moment att kunna jobba med i kedjeträningen och det är alltid roligt att börja plocka med lite nya grejer.

I söndags plockade vi upp hårdspårandet igen efter låååångt uppehåll. Jag tröttnade, ledsnade och la ner för ett tag sen när jag kände att det aldrig gick framåt. Det är bland det svåraste jag gett mig på i hundtränarväg och resultaten lät vänta på sig. Med skadad Poo och spår på programmet under söndagens kennelläger gav kennelmamma mig en spark i baken att sätta igång igen. Jag la spåret i ett grustag och gick det nästan direkt. Han gick väldigt fint, man ser tydligt på honom när det blir svårt, då blir han yvigare, och när han orkar hålla full koncentration. Det häftigaste av allt tycker jag är att höra näsan jobba, gurglande, sniffande, fnysande, inhalerande, analyserande. Det är helt magiskt.

Full av inspiration gick jag upp till en grusplan här i närheten i förrgår och la ett nytt spår. Förutom att gå mitt på planen så gick spåret sicksack bland en grupp betongblock som står på planen. Bland betongblocken spårade Sid fullkomligt klockrent, plockade vinklarna i 90 grader och var helt stensäker. Vinden kommer inte åt så mycket där inne bland blocken utan spåret ligger helt skyddat och studsar mellan blocken, antagligen en bra hjälp. Sådana miljöer ska jag hitta fler gånger, tror det kan vara en bra självförtroendeboost för både mig och Sid.

Nu ska jag återgå till lite mer arbete innan jag åker iväg på kurs. Det är Fredrik som ska gå filtträningskurs med Sid. Sid är så lycklig som får ha trygga, stabila Fredrik vid sin sida i den träningen. Jag följer med för att se och lära av båda mina pojkar. Jag lär mig så otroligt mycket av att studera Fredrik när han jobbar med Sid i liknande typ av träning. Hans lugn, trygghet och förmåga att fortsätta tänka rationellt och uppgiftsmässigt även i stressade situationer är något jag behöver massor av.
Hund · hundID · Lydnad · Sid · Spår · Vardag
Av Carro - 1 juni 2011 13:00

Sid tyckte inte det var särskilt roligt att bli lämnad hemma när jag gick ut med Farina för ett par timmar sedan. Han skulle bara veta att jag och Farina gick ut i skogen och la 2 km spår till honom.Han ska få gå det om ytterligare ett par timmar.


Vår spårstatus just nu är att vi går långa spår, absolut inte kortare än 1 km men helst betydligt längre. Tanken med det är dels att få upp spårkondition men framförallt att han ska gå ut i ett lugnare tempo. Jag har ingen erfarenhet av att det fungerar att göra så, att ge hunden erfarenhet av att "det här är jobbigt så det är lika bra att ta det lugnt från början" men jag vet flera som har gjort så med både spåret, söket och promenad-/cykelturer. Varför jag inte har någon personlig erfarenhet är säkert för att jag är för lat. Det kräver en del planering om spåren ska vara långa, söket ska pågå under lång tid och cykelturerna/promenaderna ska bli så pass långa att hunden blir slut.


Sid får därför inte så många spår just nu, vilket han egentligen skulle behöva för att det ska ge maximal effekt. Närmare sommaren kommer jag dock börja jobba halvdagar och då har jag möjlighet att lägga spår på morgonen och gå det när jag kommer hem eller lägga när jag kommer hem och gå på kvällen. Mitt mål är att han ska kunna gå så gamla spår att jag kan lägga på kvällen och gå på morgonen före jobbet. Nu är vi uppe i fem-sex timmars liggtid så det borde inte vara så lång tid kvar. Kanske han till och med redan klarar av det?


För ett par helger sen gick han ett 3 km spår med husse och Fia i släptåg och jag har aldrig sett honom spåra så fokuserat och bra. Alla apporter in! Den känslan var helt fantastisk. Husse och Fia ska garanterat få följa med ut i spåret fler gånger.


Jag har också provat en del hårda spår parallellt med längdspårsträningen. Han har haft svårt att få in tekniken och blir inte alls lika säker och noggrann i spårandet som han blir i skogen. På asfalt och grus känns han som han gjorde i skogen när han var valp, innan vi fick igång hans spårbeteende. Vilsen.


Det gav mig en idé. Eftersom vi fick igång hans spårande i skogen genom att lägga pinnstigar och låta honom spåra fritt och själv komma på att det lönade sig att samla ihop sig och sniffa noga så tänkte jag lägga upp liknande övningar på grus och asfalt. Nu håller jag på att lära honom frysmarkera hårnålar och gem som jag tänkte lägga apportstigar av på hårda underlag så får vi se om poletten trillar ner.


Vi ska också få lära oss ID-spår då min syster ska ha oss som projektekipage i sin utbildning till ID-spårsinstruktör på Grimsö. DET ska bli riktigt kul och jag ser fram emot träningen hur mycket som helst. Här snackar vi spårutbildning!


För två helger sen var det spårkurs i Semmersby och både Sid och Farina fick gå varsitt spår under systers övervakning. Farina fick ett skogsspår där vi la apporter med hårda godbitar runtomkring. Hon gjorde sitt bästa spår hittills och gick riktigt fokuserat. Hon har inte så stor koncentrationsförmåga i spåret utan blir fort trött och börjar vimsa. Lugn och ro och tydliga start och pauser i spåret känns som receptet just nu.


Sid fick gå ett spår med förledningar av hund och människa (både gammal och färsk), rådjursklöv och handduk indränkt i ättika och senapssill (!). Han kollade av människospåren men bytte tillbaka snabbt, det gamla hundspåret kollade han in med en snabb check åt det hållet innan han spårade vidare. Handduken såg jag ingen reaktion på. Det färska hundspåret hade han svårt med då han började vädra efter hunden. Rådjursklöven var den allra största svårigheten, framförallt hade han jättesvårt att släppa fokuseringen på klöven som låg kvar vid sidan av spåret. Vilt och hundövergångar behöver vi jobba på alltså. Han har inte haft några stora tendenser att gå på vilt men hans viltintresse har överlag ökat de senaste månaderna. Hundspår har jag märkt tidigare att han har svårt för då han till exempel blivit helt knäpp i spåret när vi spårat i vargmarkerna (det kan bero på tusen anledningar, men det SKULLE kunna vara en teori) och att han generellt sett inte gillar andra hundar inne på hans arbete. Gamla hundspår är han van vid då jag ofta har med Farina när jag lägger spår till honom. Mycket intressant!


Vi planerar en ny spårkurs till hösten som du kan intresseanmäla till via hemsidan. Som vanligt blir det teorikväll på fredagen och praktik lördag och söndag.

Farina · Hund · Sid · Spår

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards