Jag och Sid är på minisemester uppe hos mina föräldrar på deras gård i Semmersby. Jag är ju uppbuxen här men inser att ju mer man är härifrån desto mer uppskattar man att vara här. Stor tomt för hundarna att springa på, god mat i kylskåpet och tio minuters promenad ner till de egna badklipporna. Nu har de två underbart vackra hästar som betar i hagen nedanför och en svalkande skön liten pool att doppa sig i, vilket inte gör det hela ännu sämre.

Igår upptäckte jag dessutom att det bara tar sex minuter med bil till brukshundklubben härifrån. Jag och Sid gav oss iväg dit vid niotiden på kvällen eftersom jag tänkte att det då borde vara lite svalare, men den långa dagens tryckande värme satt kvar i kroppen på oss båda två och träningen blev sådär. Gjorde inmarscher på planen (första gången Sid var på Häverö BK) som gick jättebra förutom att han har allmänt trött attityd i fria följet, inte så konstigt. Därefter körde vi två lägganden under gång, båda två gick klockrent men återigen tröttheten som visar sig i fria följet. Körde tre inkallningar med belöning för fart, en gång fastnade jag i kampleksaken och Sid, som kastade sig in i leksaken i hundraåttio, drämde i backen. Jag fick en känsla av att han sprang långsammare efter det, men det kan för det första ha berott på naturlig trötthet (troligt) och för det andra vara inbillning för att jag tror att något sådant skulle påverka honom (inte troligt).

Han lekte som en heavy-malle () igår, skönt att se att han engagerar sig i belöningarna trots hettan, sen att engagemanget i arbete inte är det bästa känns inte lika viktigt. Finns engagemanget i belöningarna så kan man jobba med engagemanget i uppgifterna, hade det inte funnits engagemang ens i belöningarna hade det varit betydligt svårare. 

Vi avslutade med att träna lite kryp (9 steg!) och lite frys-med-näsan i handen för att jobba på engagemanget. Han älskar verkligen allt som man kan göra med näsan och trycker så hårt i handflatan att jag får ta i för att hålla emot! Där ser man ju tydligt att engagemanget går att jobba med. 

Nu längtar vi efter svalare väder men ser ändå fram emot en vecka med något mer intensiv hundträning än hittills, även om vi ska ta det lugnt och bara träna korta pass när det är som svalast. Ikväll blir det träning med Annica och Prima och i morgon bitti med Karin och Etza. På torsdag morgon ska jag in till stan och träffa syrran (klockan 06.00 vid universitetet!) och på eftermiddagen och kvällen ska vi träna spår och lydnad med träningsgruppen. Och nästa vecka är det läger, hoppas verkligen på svalare väder!

Jag tränar ju som bekant lite allt möjligt med hundarna och upptäcker för varje dag saker som man kan dra nytta av från den ena sporten till den andra. Men förutom att söket, spåret, skyddet, agilityn och lydnaden kan dra nytta av varann så kan mycket av det man sysslar med på träningsplan ge en fördelar även i vardagslivet tillsammans med hunden. Det märktes jättetydligt idag då det uppstod en olycka med en piraya på lydnadskursen.

Och nä, riktigt så allvarligt som det låter är det inte. Det var inte någon som fick handen avhuggen och vi blev tvungna att skicka en hund på en lång apportering för att hämta första förband och en telefon att ringa ambulans med. Däremot var det en tervtjej som tyckte att mattes hand var minst lika god som leksaken och blodet bara sprutade. Matte Annica slängde kopplet till mig som stod närmast när hon blev tvungen att springa iväg efter plåster. Och man slänger inte en belgare i händerna på Carro i sitt värsta träningssug helt ostraffat.

Tervtiken i fråga är benhård vad gäller att lämna ifrån sig grejor. Hon bara gör det inte. Sen jag började träna lite svenskskyddsgrunder med Sid har jag tänkt introducera den övningen för de för att få henne mer kontrollerad kring grejor och lära sig att hon har en uppgift efter att hon har släppt (bevaka) och inte bara ska släppa för att så snabbt som möjligt hugga tag i grejen igen. 

När matte då fick springa i full fart och plåstra om sig och jag fick tervluddet helt för mig själv så passade jag på att prova lite med en leksak. Hon verkade helt konfunderad över övningen och släppte på ren nyfikenhet över vad som komma skulle. När matte väl var omplåstrad och blodflödet lugnat ner sig lite tänkte jag hon skulle få prova, då blev alla nyfikna på övningen och det kom upp många frågor kring lekregler och lekhantering eftersom flera av hundarna på kursen är av det lite gasade slaget.

Jag la därför upp mitt blogginlägg från Hundtränarbloggen på hemsidan och visade några tips med lilla terven. I morgon hoppas jag att handen har läkt och då ska Annica få prova detta själv. Förhoppningsvis har vi hittat en lösning på deras släppandeproblem, tack vare skyddsträningen! Uppdatering kommer i morgon!

Det är ett jättehärligt gäng som går lydnadskursen i helgen, ambitiösa och duktiga och vi har många givande diskussioner och erfarenhtsutbyten. Jag älskar att hålla såna kurser, hoppas morgondagen bjuder på lika fint väder och lika mycket bra hundträning.

Nu ska jag sova!

Godnatt

Två inkallningar från förra veckan:

Uthållighet är väl det främsta som saknas i vår appellydnad, då de flesta grunder sitter rätt bra. Här kommer resten av filmerna från när vi tränade helhet i fria följet nere vid stallet förra veckan:

Här tappar han lite i en vändning och med facit i hand borde jag inte brutit honom utan bara fortsatt och låtit honom reda ut det själv. Jag tyckte han hittade tillbaka bra och fick bra attityd även efter släppet.

En finfin attityd, kolla den söta svansen! Han tappar mitt i, men återigen tycker jag att han hittar tillbaka bra.

Här går han förbi tävlingsledar-Bella och bästa hundkompisen Trazzel (det är matte Lina som filmar). Bra!

Här börjar han sacka lite. I början av kedjan provar han några saktagåenden och jag får hjälpa honom med en belöning för utgångsställning. På andra rakan tappar han och då försöker jag springa ifrån honom, belöningen kommer när han jobbar sig tillbaka.

Hemma i mitt älskade hem! Kom hem en dag tidigare en beräknat eftersom jag ska på arbetsintervju i morgon. Jag hoppas att alla mina bloggläsare håller alla tummar de har.

I går hade vi Skolmästerskap på skolan som Emilly, Emelie och Ida anordnat med kanonresultat. Jag hade jätteroligt hela dagen trots att jag inte tävlade och trots kylan har jag nog inte haft så roligt något skolmästerskap.

Började dagen med att tävlingsleda lydnaden och passade på att sno åt mig domarnas uppmärksamhet för lite tävlingsträning med Sid. Han hade lite svårt att fokusera eftersom de körde igång med agilitytävlingarna efter att lydnaden var avslutad men gjorde inmarscherna och fria följet riktigt bra, likaså läggande under gång. Insåg att jag inte tränat upp-sitt någonting, för på mitt fot-kommando vid återgången låg han och stirrade på mig som om "jag vet att du försöker lura mig" och reste sig inte förrän på fri. Måste nog börja jobba med det där överlag, att det inte bara är fri som bryter positioner utan andra kommandon också.

Jag vågade inte släppa honom och lita på att han skulle jobba med mig trots alla dessa störningar. Behöver sno lite inspiration från Sara och Dagmar där och börja lita på min hund, för det är när han gör det som han klarar av att jobba trots de andra hundarna och det är när jag har en "nagel i ögat på honom", om än så positivt, som han kan dra.

Domarna tyckte han såg trevlig ut och hade en fin potential, sånt är alltid trevligt att höra och det tycker jag själv också. Han är riktigt fin den där lille och har så mycket fördelar.

Resten av dagen fick han mest ligga i bilen medan jag var skrivare, grupp på IPO-lydnaden och hjälpte till med lite av varje (när jag inte satt och fikade). Fick en påse med massa bra-at--ha-prylar som tack för hjälpen, tack själva tjejer för ett välgenomfört mästerskap!

Så var det över för i år och för vår tid här på skolan, jättetråkigt...

Måste också berätta att jag verkar ha fått till ett kryp på Sid! Började redan när han var liten att försöka få honom att krypa som Askari, för jag gillar verkligen det sättet att krypa, men har inte riktigt fått flyt på det. Har jobbat med baklängeskryp och bakdelskontrollskryp istället och provat lite nu och då. Senaste månaden har jag lagt det helt på hyllan.

Igår upptäckte jag hans sätt att krypa, av en ren slump (tränade platsliggning). Avbröt platsen och plockade fram godbitar och lät honom krypa framför mig, vilket han gjorde jättebra när han fick krypa på sitt sätt! Han krälar med hakan i backen och bakbenen pendlande efter sig och in under kroppen, men han är låg hela vägen. Just hakan i backen verkar bli utgångspunkten för vårt kryp. Hoppas det fortsätter utveckla sig så här fint!

Nu ska jag gå och lägga mig och ladda för i morgon.

Godnatt!

Kom hem från skolan för en dryg timme sedan, det har varit full dag idag också med andra ord. Började med nationella prov i svenska på förmiddagen som jag tror gick helt okej. Så fortsatte det med examination på instruktörutbildningen för de som inte gjorde det i tisdags och så våfflor på det för att fira att vi nu är godkända och glada allihop!

Examinationen var slut vid 18-tiden och efter det gick jag, Sofie, Lina och Bella ut och tränade lydnad. Bella hade ingen hund med sig vilket jag passade på att utnyttja till max, hon fick nämligen ropa mig och Sid i fria följet. Jag utnyttjade Lina också, trots att hon hade hund med sig, och fick massa fotgående, hopp-träning och inkallningar filmade. Kanon! Nu håller jag på och laddar upp filmerna på youtube, det går segt kan jag säga, men det är på G!

Började med en inmarsch på plan och platsliggning. Jag tänkte att han skulle ligga i 1,5 minut, få belöning och ligga en minut till. Men vid 1 minut och 25 sekunder började han krypa baklänges litegrann, så då var det ju kört att belöna vid 1 och 30. Fick nån sorts korvstoppning i hjärnan och kom inte på att göra något åt det förrän femton sekunder efter att han lagt sig still igen och då var det ju ltie sent påtänkt. Beslutade för att låta honom ligga tills han reste sig eftersom träningsmöjligheten redan var förbi. De andra hundarna skulle ligga 3 minuter och vid 2,5 började Sid göra utbackningar och bevaka mig. DÅ VET JAG DET. 1,5 kan han ligga utan att börja krypa och 2,5 kan han ligga utan att börja skälla. I morgon belönar jag 1 och 15!

Gick ut från plan, värmde upp lite och blev sen ropad in på planen. Inmarschen ser ni här:

Tyckte den gick jättebra, bra attityd och fokus hela vägen in. Tappade lite vid halten och jag gjorde några förflyttningar för att rädda situationen. Jag VET att vi måste träna utgångsställningar och som ni ser har vi precis tränat platsliggning. Tyckte sträckan kändes och såg väldigt bra ut!

Efter inmarschen belönade jag och tränade sedan massa helhet och uthållighet i fria följet. Eftersom jag har allt på film vet jag precis vad som gick bra och mindre bra, vilket är underbart! Ska lägga upp filmerna allt eftersom, jag kommer inte orka ladda upp allting nu - då blir jag sittande här till i morgon eftermiddag. Fick några positionstapp och några blicksläpp som jag släppte igenom eftersom fokuset var på helhet idag. Det är sååå svårt att göra! Han fick hitta tillbaka till positionen själv vilket han gjorde jättebra.

Tränade andra passet med hopphindret idag vilket vi fick på film här:

Jag förflyttar mig sidled i förhållande till hindret så han måste söka hindret för att hoppa. Jag gillar det jag ser på filmen, han söker redan hindret och har bra driv utåt efteråt. Lite sitt och lite återhopp och lite utgångsställning på det här så :)

Avslutade med några inkallningar som vi också fick på film. Den första gick klockrent och finns på film här:

Andra och tredje försöket reste han sig och kom efter mig när jag var på väg bort så fjärde repetitionen gick jag tillbaka och belönade kvarsittandet två gånger innan jag gick hela sträckan bort. Även den sista, fina inkallningen finns på film (men inte för er idag). Han har jättefint tempo, explosiv start och bra fokus i kvarsittandet när han väl sitter. En underbar sak med skolan är att vi har en gigantisk appellplan som man kan göra långa, långa inkallningar på. Tror vi utnyttjade hälften på den första inkallningen.

Han är väldigt nöjd med livet just nu men jag måste verkligen ge honom träningspaus snart. I morgon ska jag på föreläsning hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen och sen tänkte vi träna agility. På söndag blir det sök för mig och Sofie med Luss och Micke. Sid har inte tränat sök på länge, så det blir spännande.

På måndag blir han nog mest ledig, då har vi skolmästerskap på skolan och jag kommer vara uppbokad som tävlingsledare i lydnaden och domarsekreterare i freestylen. Tänkte träna avslappning i bur utanför agilitytävlingarna om jag inte råkar bli hinderfixare.

Allt för nu, hoppas alla tre filmer kommer upp i det här inlägget under kvällen.

Godnatt!

Kom precis hem från valpkurs i Sunne, en del av ett skolarbete vi på Hundkunskapen har. Kursen håller vi tillsammans med vår lärare Janne och Sunne BK. Jag och en klasskompis hade en grupp på tre rottweilervalpar på 14 veckor, alla från Energicas kennel. Helt underbara valpar med väldigt kunniga och ambitiösa ägare. Det var riktiga drömelever.

Är lite lätt slut just nu, med tanke på hur min vecka sett ut hittills. Efter fem veckors praktik och ledighet kommer jag tillbaka till en vecka som ser ut som följande: Tisdag skola 8-22, studiebesök med FHTE och examination på instruktörsutbildningen. Onsdag 9-18, hundkunskap med kursplanering, teoretisk lektion och tävling (med lydnadsträning hela kvällen också, men det var helt självförvållat. Torsdag 9-22, heldag i spårskogen och valpkurs hela kvällen. Fredag 8.30 - 18, nationella prov i svenska B och examination på instruktörsutbildningen. Jag vill inte påstå att jag klagar, men det märks att det är sista rycket och mycket som ska klämmas in. Egentligen borde jag sitta med näsan i ett texthäfte och förbereda mig inför morgondagen, men jag vill så gärna skriva lite om dagens spårträning.

Sid har nämligen gått som en klocka, idag igen! Jag bara väntar och fasar för när bakslagen kommer, nu är han en dröm att gå bakom i linan på.

Första spåret la jag själv, ett U-format spår med två vänstervinklar. Gjorde ett spårupptag som var tiamässigt av hunden men nollamässigt av mig i och med att jag följde honom för nära. Bagateller! Första sträckan ordentligt tryck i linan. Jag hade krupit fram på ett ställe i spåret och där såg man hur han blev extra intresserad och analyserade det avvikande vittringsfältet.

Första vinkeln tog han jättefint. Andra vinkeln hade jag lagt en dumvinkel, det vill säga fortsatt framåt en bit och sen backat tillbaka innan jag vinklat. Där snurrade han betydligt mer, vilket är fullt förståeligt men gav sig sedan ut på rätt spår. Jag hade lagt ett föremål ganska direkt efter vinkeln för snabb belöning, men det kändes inte riktigt som om han hade analyserat klart vinkeln när han hittade föremålet. Min lärare Janne, som gick bakom, tyckte att det såg ut som att han hade bestämt sig men jag kände inte riktigt trycket i linan. Nästa gång ska föremålen lite längre bort från vinkeln.

Sista rakan hade han några tapp då han snurrade lite och trycket i linan var inte lika bra. Det märks att spårkondition är något vi håller på att jobba upp. En bit hade jag gått mjuka bågar runt några träd, det missade han utan hittade spåret där det kom tillbaka igen efter bågen. Något att tänka på alltså.

Plockade alla föremål, hade tre petflaskor, två toarullar med godis och en mjuk boll. Petflaskorna var fastlindade i närliggande träd för att få kampas loss lite. Han älskar verkligen petflaskor!

Något Janne tänkte på var att han ibland stannar upp och tittar på mig för att sedan fortsätta spåra. Janne trodde inte det var för att be om hjälp, eftersom han lika snabbt tog upp spåret igen, utan snarare ett sätt att få hämta andan, låta hjärnan komma ikapp och ta en mikropaus. Många hundar börjar slå överdrivet mycket eller skenspåra när de blir trötta och tappar koncentrationen medan Sid stannar upp och tänker till istället. Det är flera som har påpekat det nu och det är ju helt fantastiskt! Tyvärr har han gjort det helt naturligt och det är ingenting jag kan ta åt mig äran för, men det är väldigt kul att han har så mycket bra egenskaper gratis.

Andra spåret la Nadine och den här gången var det högervinklar som var i fokus. Eftersom han naturligt slår åt vänster kan högervinklarna bli svårare för honom att reda ut en vänstervinklarna. Idag syntes det väldigt tydligt vid första vinkeln då han slog åt vänster och kom ut på samma spår igen, sen hittade han rätt spår genom att följa noggrannare i spårkärnan. Vid andra vinkeln låg vinden på från utgångsbenet och vinklade för tidigt och fick leta sig tillbaka till rätt spår. Det blev en hel del trassel på linan, men han hanterade det bra. Två föremål utlagda, en efter varje vinkel och föremålet efter sista vinkeln blev alltså slut. Det märktes ingen skillnad i spårarbetet på att det var någon han inte umgås med så mycket som lagt spåret, däremot måste jag börja gå spår utan att ha spårläggaren med mig, för att verkligen lita på honom.

På kvällen passade vi på att gå några långa raksträckor fritt följ (linförighet) på de stora ytorna där vi hade kursen, alldeles bredvid väg 45. Attityden var på topp och jag har faktiskt en känsla av att det är skyddsträningens förtjänst, han börjar få mer självsäkerhet, utstrålning och swung i steget. Han börjar bli lite mer Askari-lik ;)

Behöver jag ens nämna hur dyr han är idag? Det börjar, som sagt, bli någonting av den här lille! Ytterligare ett blogginlägg jag får gå tillbaka och läsa när träningen går skit och könsmognadshormonerna svallar i överflöd.

Nu ska vi gå och lägga oss, jag med texthäftet inför morgondagens mastodontprov som potentiell huvudkudde.

Kom ganska nyligen hem från lydnadsträning nere vid stallet med Lina, Sofie och Bella. Min första riktigt organiserade och strukturerade lydnadsträning på länge, bra väder och positiva träningskamrater gör inte saken värre :)

Sid fick ligga och titta på medan de andra körde och sen körde vi själva medan de andra pausade. Han har på senare tid haft tendenser att springa fram till andra hundar och jag ville att den hundens förare skulle ta Sid i halsbandet om han gjorde det så jag kunde springa iväg och leka själv. Det kan vara lite svårt att få till om de samtidigt tränar.

Så, med en bra plan i bakhuvudet gjorde vi bland de bästa passen vi någonsin gjort. Började med fritt följ där fokuset var på helhet. Gick långa transportsträckor och blandade in flera vändningar (både höger, vänster och helt om) före belöning, ibland belöning tidigt men oftast efter ganska långa sträckor. Han jobbade inte riktigt med rumpan ordentligt i vänstersvängarna, halkade efter i en del högersvängar och hade några tapp - men det är detaljer! Helheten var bra. Riktigt bra till och med. Han fick beröm för sin fina attityd och det kändes som en dröm att gå fritt följ bredvid honom idag.

Sofie fick tävlingsleda oss lite och han intresserade sig ganska mycket för henne genom att glida ut lite i position och släppa kontakten ett par gånger när vi kom nära henne, men han rättade in sig själv. Att hon pratade brydde han sig inte om. Det här kändes som ett riktigt bra pass att ha i bakhuvudet inför framtiden, då det känns som att vi börjar få ihop en fin helhet nu. Det känns som att hans temperament och motivation till lydnadsträning har ökat också, kanske har han börjat växa på sig.

Så, helheten kändes riktigt bra och det ska vi jobba vidare på ett tag nu. Sen blir det mer pet på detaljer och då är det framförallt vänstersvängarna och halterna som ska filas på. Jag lydde Marias råd idag och belönade mestadels med korv men tre-fyra gånger med korta, korta kamplekar. Det verkar fungera riktigt bra.

Andra passet började vi prova lite på hoppet. Jag kastade boll några gånger för att han bara bjöd på galopp från mig och rörde mig närmare och närmare hindret. Några gånger var hindret "i vägen" för hans galopp och då belönades ju det, för att väldigt snart bara belöna de framåtsändanden som var över hindret. Det var en väldigt rolig övning tyckte Sid, som älskar framåtsändande (tack för den!) och tyckte att ett hopp mitt i alltihop bara gjorde saken ännu bättre! Han kom tillbaka fint med bollen och jag tog emot den genom att locka honom över hindret på tillbakavägen. Bytte håll och min egen position också så det var hindret och inte linjen som var den viktiga. Nu har vi kollat av det och nästa gång jag tränar hopp ska jag filma. Det vore kul att ha det på film från början till färdigt moment.

Vi gjorde lite hålla-övningar till apporteringen också, som gick sådär. När jag stal den ifrån honom började han bjuda på jättefina bevakningar och när föremålet var dött så släppte han. Precis som han är lärd de senaste veckorna... Får fundera över hur vi ska särskilja situationerna åt, idag blev det mycket frustration även om vi fick till en del bra.

Avslutade med en platsliggning då han för första gången låg med andra hundar. Bjöd på jättefina blicklåsningar på mig, tror helt klart det är skyddsträningens förtjänst. Bara han inte börjar krypa baklänges och skälla på platsliggningen... Han låg ca 40 sekunder med mig nära, 1 minut med mig nära, 10 sekunder med mig på 20 meter och 10 sekunder med mig nära igen. Det var mycket mygg i luften men till skillnad från sin gula storebror så brydde han sig inte alls och jag passade på att lägga in belöningar efter att han ignorerat mygg. De andra hundarna brydde han sig inte heller om, men så var det tre välkända hundar som alla är klippor på platsliggning. Riktigt bra hundar att börja träna med!

Allra sist minglade vi lite med Olle, en fritidsvärd på skolan som kom ner för att säga hej och som Sid aldrig träffat förut. Sen gick jag och Lina en sväng medan hundarna dampade av sig.

Stretchade när jag kom hem men det kändes som att han hade mycket mjölksyra i musklerna. Ska försöka ringa Theres och boka en tid så fort som möjligt och kolla hur han ser ut i muskulaturen. Hade jag varit en klok hundtränare hade jag låtit min stackars hund vila i morgon efter dagens alla bravader, men jag är så taggad på spår så det kommer vara omöjligt.

Det känns som att jag är inne i ett riktigt bloggstim nu, bra att träningen blir dokumenterad och analyserad!

Nu ska vi sova, eller Sid sover redan. Godnatt!