Det har äntligen lossnat med Kajs fotgående nu, efter mycket bra coachning (och stundtals pushning) av Sofie som varit här och hårdtränat med oss i en underbar, alldeles för kort vecka. 

Jag har haft problem att överhuvudtaget få fram någonting som liknar ett fotgående (och cirkelarbete med för den delen) och jag har experimenterat med olika strategier i snart åtta månader utan att riktigt komma fram till något bra. 

Det som har hjälpt allra mest för att få en bra känsla i positionen är helt klart plattformsträningen. Vi har jobbat med att stå stilla i utgångsställning och bli belönad för att skapa en bra känsla. Sen har vi jobbat med att söka sig upp vid sidan på promenader och belönat spontana struttanden vid min sida som liknat någon typ av fotgående. Vi har jobbat med baklängesfot och vi har jobbat med jättehög belöningsfrekvens vid min vänstra sida. 

Allt det här, tillsammans med att Sofie fick mig att verkligen jobba igenom det här med externbelöning, gör att vi nu har påbörjat riktig fotgåendeträning. Alltså med en strategi. Och med att kunna belöna saker jag verkligen vill ha och inte belöna för att det liknar någonting jag vill ha så småningom. 

Jag har lärt mig enormt mycket strategier för att jobba med små kvicksilver till tussar som har så mycket päls att man inte ser fötterna på dem uppifrån. Jag tycker det är bland det svåraste med Kaj, att jag inte ser hans fötter. De rör sig snabbare än blixten, de är dolda under en heltäckande lejonman av päls och de är pyttepyttepyttesmå. Men vi blir bättre, båda två. Han på fotgående och jag på fotläsning.

Hoppas jag kan få åka och träna Faxe i morgon. Att lära en stor häst lyfta fötterna på det sätt man vill är en kakbit i jämförelse. 

Kom hem från min Värmlandstripp sent igår kväll. Resan var helt fruktansvärd, jag var så trött och hostade oavbrutet. Spelade musik på högsta volym och försökte sjunga med för att hålla mig vaken, men rösten bar inte. Tillslut kom jag i alla fall hem, sakta och osäkert, och möttes av väldigt lyckliga Fia och Fredrik. 

Dagarna i Värmland har varit toppen. Torsdagen gick i hundträningens tecken och jag fick massor av bra lydnadsträning gjord. Hundarna kändes inte helt på topp utan var trötta och slitna av alla intryck, all miljöträning och alla hundmöten. Sid tog igen sig efter att ha kommit ifrån sin löptik. Kaj verkade ha ont i magen. Det kändes inte som det bästa utgångsläget till att vara demohundar på föreläsningsdagen i Forshaga på fredagen. 

På fredagsmorgonen åkte jag till ForshagaAkademin för att föreläsa på Hundsportgymnasiet. Dagen började med en föreläsning om Norra Stockholms Hundcenter, om att starta eget och om att vara företagare. Det var bland de roligaste föreläsningarna jag hållit. Eleverna var engagerade, ställde mycket bra frågor och det kändes att de blev inspirerade, vilket var en stor del av syftet. Det kändes riktigt häftigt att få presentera något man själv byggt upp och åstadkommit och visa att det går, som elev från Hundsportgymnasiet, att ta sig precis dit man själv vill med de verktyg man får. Jag skulle gärna göra mer av den här typen av uppdrag och inspirera och hjälpa andra entreprenörer. 

Efter en mycket trevlig lunch i matsalen var det dags för en eftermiddag i hundträningens tecken. Jag pratade belöningsstrategier, att utveckla sin träning genom att utveckla belöningarna och hur man kan jobba med belöningar för att effektivisera sin träning. Sen jobbade vi med plattformsträning, ett av mina favoritämnen, och pratade om tillämpningsområden till lydnad, freestyle, agility, vardagslydnad och valp/grundträning.

Kaj fick komma in i klassrummet och visa grundträning och av gårdagens magont och trötthet syntes ingenting. Han var precis så galen som han är men jobbade jättefint trots stor publik. Kopplade av hyffsat på filten och växlade bra mellan lek och koncentration. Duktig! Han fick visa grundposition på plattformen, kroppskontroll och styrketräning på liten plattform och inlärning av fotposition med plattform. 

Sen fick publiken bege sig ut och titta på Sid. Sid kändes lugn och trygg i miljön redan från första rastningsrundan och sa inte halv sju i bilen på hela dagen. Publiken ägnade han noll uppmärksamhet och kändes hur cool som helst i övningarna. Han blir lite långsammare i rörelserna och tar allt lite lugnare när han inte är hundra procent säker i situationen, men det var också det enda som märktes på honom. Han fick visa ställande under gång med och utan plattform, ett moment som blivit grymt bra med hjälp av plattformen. Sen fick vi förfrågan om att visa saktagående och bruksframåtsändande med plattform, ett moment där vi experimenterar på någonting som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Sid hade svårt att komma in i rätt tanke och jag fick börja med att köra ett par repetitioner utan plattform för att få honom på rätt spår, sen bjöd han på flera riktigt fina saktagåendenfrån plattformen. Som avslutning fick han visa "ställa sig bakom" vilket han gjorde jättebra, rakt mot publiken. 

Efter demon fick eleverna jobba med sina hundar i grupper och jag gick runt och coachade tillsammans med lärarna på skolan. Därefter avslutade vi med att gå igenom vanliga problem och hur man löser dem. En riktigt bra eftermiddag! 

Det kändes jätteroligt att få komma tillbaka till skolan och framförallt att få träffa alla lärare och elever igen. Allt var som vanligt, tekniken strulade, Jannes telefon ringde, Janne hade rolig mössa, det stod fler kaffekoppar på bänken än i diskmaskinen, Susanne påpekade detta, det var högt i tak, mycket skratt, mycket värme. Det var vemodigt att åka därifrån igen. Här kan ni se bilder från plattformseftermiddagen: 

http://www.forshagaakademin.se/nyheter.php?ID=3321

På lördagen åkte jag till Karlstad för att hålla lydnadskurs. Det var ett härligt, glatt och optimistiskt gäng med riktigt roliga hundar. De jobbade på jättebra och alla gjorde fina framsteg trots den isande kylan. Det var en mycket trevlig avslutning på mina Värmlandsdagar! 

Det har varit helt underbart att bo hemma hos Sofie och Robin. Vi har ätit god mat, skrattat, diskuterat och ventilerat. Jag och mina hundar kunde inte haft det bättre.

Idag blir det kurering för min del då min hals gett upp helt. Jag ska förbereda inför morgondagens möten, jobba lite vid datorn och dricka massa té och hoppas att jag är på benen igen i morgon. Nästa vecka blir en spännande vecka på många sätt, att Sofie kommer hit för hårda hundträningsveckor och för att Askari kommer och bor hos oss är bara några av höjdpunkterna. 

Jag skulle kunna vänja mig vid att ha det så här. Jag är hos min vän Sofie i Säffle där hon bor på ett hundcenter med pensionat, dagis, träningsplan och inomhuslokal. Jag är i Värmland för att hålla kurser men idag har jag varit välbehövligt ledig. 

Vaknade vid halv sju i morse och rastade hundarna en sväng innan jag gick och la mig igen. Lyssnade på några podcasts och njöt av lugnet. Sid sov som en stock, han behövde nog en ordentlig sovmorgon lika mycket som jag.

Gick upp och gick en sväng med hundarna i byn. I samma veva kom Sofie tillbaka från att ha hämtat upp dagishundarna och vi fick massa bra hundmötesträning. Jag och Sid tränade ett långt pass lydnad som gick kanonbra. Vi reparerade lite på att komma tillbaka med leksaker och fick snabbt fin ordning på det. Han hade jättefin attityd i både lek och avlämningar. Han fick bjuda på lite fotgåenden och gjorde fina vändningar och halter. 

Tog ett rejält krafttag i inkallning med ställande, något vi behöver göra betydligt oftare. Han fick fyra-fem belöningar hos mig. Sen en inkallning med varsågod till externbelöning som blev ett klockrent ställande. Bra reaktion på ordet med andra ord, men ordförståelsen var det sämre med. Repetitionen därpå startade han inte och blev lite retad för det, därefter fick han ett par belöningar hos mig. Sen fick han ett stå efter drygt halva sträckan och han reagerade på ordet men stannade inte. Gången därpå startade han inte alls. Nästa repetition startade han snabbt, sprang snabbt och stannade snabbt direkt på stå-kommandot. Vände inte bak på varsågod utan kastade sig in i belöning hos mig. Avslutade med en direkt till belöning hos mig. Det hela känns lite svajigt, antingen klockrent eller inte alls i stort sett och det är svårt att sätta andra kriterier än perfektion, när det är det eller pannkaka jag får. Det gör det svårt att höja kriterierna gradvis och göra träningen pedagogisk. Nej, back to basic och jobba mer förkunskaper och ordförståelse innan jag plockar in det i ren inkallningsträning igen. Nu ska vi jobba med reaktion på varsågod-ordet efter långa fotgåenden och explosiva starter/reaktion på startsignalen. Jag tycker det känns tråkigt att han väljer att inte starta, jag har aldrig gått tillbaka och belönat, gjort en stor sak av tjuvstarter eller försökt lura honom ur sitt-stadga med att ropa på honom. Det känns svårt att inte ha anledningen klar för sig vad det är som får honom att välja att sitta kvar. 

Avslutade med ett plattformspass som gick uruselt. Trött, säkert, och ganska gasad efter mycket spring och häftiga lekbelöningar. Hur som helst hade han inte ro i kroppen eller koncentrationsförmåga nog att stå med alla fyra tassarna på. Det mest basic liksom, gick inte. Nåja, vi ska köra flera pass ikväll också.

Efter träningen gick jag och Kaj med Sofie på en dagispromenad, Kaj var glad att få komma ut på nya marker men tyckte Sofies ystra jakthund till dagishund var lite konstig. Först hade han inte tid att äta godis, han bara tittade. Efter en stund började han slappna av och jobbade jättefint. 

Jag och Sofie gick in och åt lunch och nu är min tanke att jag ska jobba lite, ta tag i mail och sånt. Men de har så snabbt internet här så jag råkade (eller jag unnade mig) att fastna en stund på TV3Play. Nu ska jag ta in mina hundar, hämta min godispåse från bilen och sätta igång. 

När Sofie kommer hem ska vi träna igen, lydnad för hela slanten. Hela kvällen. Som sagt, jag skulle kunna vänja mig vid det här.

Det är mycket plattformsträning just nu. Nästa vecka håller jag en föreläsning i ämnet på ForshagaAkademin och i mitten på april en heldag för DailyDog. Plattformsträning är så jäkla roligt, tycker både jag och hundarna. 

Sid håller på att lära sig ytterligare några grundfärdigheter som jag hoppas ska vara någorlunda uppvisningsbara nästa vecka. Bland annat att ställa sig bakom mig, en färdighet jag tänkt använda till hundmötesträningen. Idag körde vi första två passen och har redan börjat lägga på signal, det går så grymt snabbt att lära in positioner med hjälp av plattformen! Förkunskaper + bra belöningar + välplanerad träning = success. Känner mig väldigt nöjd! 

Klurar vidare på ett bruksframåtsändande med utgångspunkt i plattformsträning som jag tror kan bli riktigt bra. Har ännu inte satt igång med träningen men kommer nog inte kunna hålla mig länge till. Ska bli spännande att se om det slutar så bra som jag föreställer mig.

Jag upplever att hundar som är inställda på att stanna i rutan blir mer benägna att haka upp sig på konerna än hundar som är inställda på själa springandet. De sistnämnda hundarna går det oftast lättare att få bättre fart på och de håller farten framåt utan att vända upp för tidigt. 

Av den anledningen är jag inte ett stort fan av att använda targets i rutan som ett sätt att lära in den, men jag tycker ändå det finns många bra saker att hämta från targetträningen.

Jag använder en stor target, typ bilmatta eller dörrmatta, som jag vill att hunden ska springa i full fart mot. Jag belönar allra oftast med att kasta belöningen över huvudet på hunden när den är på väg fram mot targeten eftersom det är farten och riktningen jag vill belöna och inte stoppet. Varför jag har en stor matta är för att jag inte vill få en hund som saktar in för att leta efter targeten, med nos eller ögon. 

Jag varierar hellre min egen position i förhållande till targeten (t.ex. att jag sitter ner, står med ryggen mot, springer åt andra hållet) än har bråttom att öka avståndet. Det är lättare att få ut targeten på avstånd och behålla samma fart om man först byggt upp säkerhet och förståelse på nära håll. 

För hundar som inte är så sugna på att springa kan targetträning vara en strategi för att jobba med tempo och snabba rörelser. Kör på korta avstånd men variera den egna positionen i förhållande till targeten, hög intensitet och aktivitetsnivå i träningen och riktigt bra belöningar. Jag vill att targeten ska väcka "ta i"-känslor hos hunden.

Jag belönar gärna med lek och har gärna långa belöningsritualer, vilket gäller all framåtsändandeträning (bortsett från bruksframåtsändandet där jag vill ha en helt annan sinnesstämning). Jag gör hellre färre repetitioner och belönar de riktigt bra, än nöter på med lugnare belöningar för att hunden ska orka fler repetitioner. Ett par, tre stycken som belönas riktigt bra ger garanterat bättre resultat. 

Ett tydligt exempel på var hundens tankar går om man låter den springa hela vägen fram till targeten.   

Huruvida targeten ska vara synlig för hunden när man skickar den beror på vad man vill träna. I själva inlärningen av targeten och för att få in ett stort sug ut till den vill jag alltid ha den synlig. När jag jobbar med specifika riktningar kan det också vara bra att targeten är synlig så chansen är stor att hunden gör rätt. I andra fall, till exempel när man börjar länga på avstånden och vill jobba med fart ut från mig, kan det vara en fördel om targeten är osynlig i starten. Då kan jag se hur hög motivation hunden har för själva springandet och hur väl hunden kan själva springandet, till skillnad mot om hunden springer för att ta sig till sin högt älskade target. När hunden har kommit en bit på väg kommer den få syn på targeten och den kan fungera som en "belöning i halvtid". 

För att använda targeten som en riktningshjälp i rutan lägger jag den gärna bakom rutan, alltså på andra sidan det sista konparet. Återigen för att jag inte är så fokuserad på själva stoppandet och jag vill hellre att hunden har full fart hela vägen genom rutan än börjar tänka på att stanna redan innan den kommit fram (vilket är risken med en target placerad inne i rutan). Ibland får hunden belöning på vägen fram till targeten, ibland får den belöning för att stanna på targeten (på andra sidan rutan) och ibland stoppar jag den i rutan innan den kommit fram till targeten. 

För att använda targets för att lära hunden riktningsförståelse kan jag lägga ut två targets och skicka hunden till antingen den jag är riktad mot eller den jag pekar på. Till exempel lägga ut två targets på en linje och placera antingen mig och hunden eller bara hunden mittemellan. Vänder jag upp mot den till höger är det till den hunden ska springa, vänder jag åt vänster är det den som gäller. Om hunden står själv placerad mellan targetarna pekar jag till den hunden ska springa. Springer hunden till rätt belönar jag gärna på vägen fram i hundens riktning, för att förstärka själva riktningen och val av riktning. Springer hunden till fel target lockar jag tillbaka den och gör om. 

Sammanfattningsvis så använder jag en stor target som en hjälp för att jobba ut på långa avstånd eller för att hitta riktningen. Jag belönar allra oftast när hunden är på väg, i full galopp, mot targeten för att lägga mera vikt på springandet än på stoppandet. Jag kör få repetitioner med riktigt bra belöningar.

FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #2

• Springa rakt ut i ingenting
• Springa till bur/plattform/leksak/target
• Vända sig bort från belöningen
• Komma tillbaka med kastad leksak
• Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
• Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick
• Låsa blicken mot leksak/annan belöning/target
• Låsa blicken mot ingenting
• Hålla blicken låst med omvänt lockande och störningar
• Springa till stor target
• Springa till target oavsett min position
• Springa rakt ut till stor target
• Springa till den target jag visar

Jag avslutade förra inlägget med att jag ville att hunden ska låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet. Det är även något jag tränar separerat från galoppen ut som en del i att vända sig bort från belöningen och för att hunden ska kunna hitta en riktning rakt ut från mig och låsa sig fast vid den. Just riktningen upplever jag som en av svårigheterna med momentet och jag tycker det är mycket lättare att börja jobba med förståelse för riktning i stillastående än att börja med det i rörelse. 

Jag kan även här börja med att låta hunden låsa blicken framåt mot en leksak/godbitsskål/annan belöning, plattform eller target men jag vill snabbt jobba bort den hjälpen och få hunden att låsa blicken mot ingenting, rakt ut från mig.

Med hjälp

Jag kan börja med att kasta iväg en leksak eller lägga ut en target, hålla hunden i halsbandet och klicka och släppa fram hunden till belöningen/kasta belöningen när hunden låser blicken mot den. Ganska snart vill jag se att hunden låser blicken framåt i förväntan om en kastad belöning eller mot en förväntad target och då kan jag plocka bort hjälpen och fortsätta till att jobba utan hjälp. Min rekommendation är att börja utan hjälp på en gång, med bra belöningsteknik (som jag pratade om i förra inlägget) går det oftast lätt att få fram ändå. 

Utan hjälp

Här börjar jag antingen med hunden vid sidan eller mellan benen. Om jag sedan tidigare lärt hunden att ställa sig framför mig med rumpan mot mig (vilket jag ska prata mer om i nästa inlägg) kan jag börja där. Annars står jag med hunden vid min sida eller mellan benen med belöningarna redo och kastar framåt så snart hunden vänder bort blicken från mig. Ett tips kan vara att ha belöningar i båda händerna så belöningen kan komma från det håll hunden inte förväntar sig för att få den rakare och rakare. 

När hunden börjar bjuda på att vända bort blicken och håller kvar den så pass att jag hinner leverera belöningen (återigen - kasta först och klicka sen så belöningsplaceringen blir framåt för att ytterligare förstärka riktningen och hjälpa hunden till rätt beteende) så hjälper jag den till att låsa blicken längre och längre stunder med hjälp av omvänt lockande och störningar. Jag kan t.ex ta en godbit i ena handen och börja föra mot hundens mun. Hunden ska fortsätta hålla blicken framåt ända tills den får godbiten i munnen eller hör klicket. Om hunden vänder upp huvudet för att möta godbiten för tidigt tar jag bort handen och låter hunden bjuda beteendet på nytt. Mer om inlärning av omvänt lockande finns här. hundIDs bibliotek

Med hjälp av omvänt lockande kan jag nu få hunden att bjuda längre och längre stunder på att låsa blicken framåt. Jag lägger då på svårare och svårare störningar, låter hunden stå utan störningar, lägger in plötsliga störningar och andra försvåringar. Jag vill gärna överträna det här, då jag tycker det ger bra kunskaper till att få fram framförgående och saktagående till bruksets framåtsändande men även för att jag tycker det ger bra stabilitet i momentet.

Med en annan typ av hjälp

Jag kan även jobba med hunden på en plattform, en förhöjd target där hunden står med hela kroppen. Först vill jag shejpa fram att hunden bara ställer sig på plattformen vänd bort från mig och därefter börjar jag shejpa fram att blicken låser sig framåt. Mer om det i nästa inlägg.

Låsa på rutan

Att låsa blicken framåt mot ingenting tycker jag är en ovärderlig kunskap för riktningsförståelse, säkerhet i momentet, fokus bort från mig, lämna belöningar och till bruksframåtsändandet. Till tävlingslydnadens ruta vill jag även lägga till att hunden kan låsa blicken mot själva rutan för att kunna använda som rutin och riktningsvisare i klass 2 och 3 och för att hunden ska hitta rätt riktning i elitklass. Om det är svårt att få fram kan man börja med att jobba med att låsa blicken mot en hjälp (som jag beskrivit tidigare i det här inlägget). Risken är dock att hunden får en förmåga att rikta sig mer mot ett föremål (det vill säga EN kon) istället för mot en riktning (hela rutan) om man jobbar med hjälper. Mer om riktningar mot rutan kommer i senare inlägg.  

FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #2

• Springa rakt ut i ingenting
• Springa till bur/plattform/leksak/target
• Vända sig bort från belöningen
• Komma tillbaka med kastad leksak
• Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
• Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick
• Låsa blicken mot leksak/annan belöning/target
• Låsa blicken mot ingenting
• Hålla blicken låst med omvänt lockande och störningar

Jag har flera vänner som jobbar och sliter sitt hår med momentet "rutan" där hunden ska springa till en 3 x 3 meter stor ruta markerad med koner och plastband. Jag hade stora problem med det här momentet med min Ebba och det kändes som att hon aldrig blev riktigt klockren och säker i momentet. Med Sid har jag jobbat på ett helt annat sätt och fått ett klockrent sändande redan från första träningspasset. Han har även ett bruksframåtsändande som börjar se riktigt, riktigt snyggt ut. Framåtsändande av alla dess slag har gått från att ha varit en akilleshäl till att bli ett av mina absoluta favoritmoment, som jag även håller specialkurser i. Jag tänkte bjuda på en serie inlägg med lite tankar kring hur jag jobbat, det första kommer idag och handlar om den grundligaste grundfärdigheten till alla typer av framåtsändanden. 

Jag jobbar mycket med olika förkunskaper som egentligen inte har någonting med själva momentet att göra, men som är bra färdigheter att ha i bagaget när det är dags att börja lära in momentet. 

Den allra viktigaste förkunskapen för just sändande till ruta tycker jag är "spring bort från mig rakt ut i ingenting". Det är en ack så underskattad grundfärdighet. Man kan börja med sådana framåtsändanden till bur, till plattform, till leksak eller till en target för att snabbt få fram rätt beteende (eller som en förkunskap till att kunna "springa bort från mig rakt ut i ingenting"). Jag tycker det är enklast att få fram det på promenad och jag bygger i stort sett hela grundträningen på promenaden innan jag plockar in den på appellplanen. Jag tror att många hundar har så hög förväntan på att alla roligheter sker i närheten av sin förare när man kommer ner på appellplan (och hela klass 1 går ju ut på att hunden ska söka sig mot, med och till föraren så har man tränat klass för klass är det inte konstigt att hunden har dessa förväntningar). Det kan kännas som en fysisk omöjlighet att få hunden att springa bort från mig som förare, när det egentligen handlar om att hunden håller sig där den tror det lönar sig mest.

Alltså, genom att börja träningen på promenaderna utnyttjar vi hundens (brist på) förväntningar och har stor chans att få fram rätt beteende. Jag har en boll i ena handen, klicker i den andra och kastar bollen över hundens huvud när den springer bort från mig. Om hunden inte springer iväg händer ingenting annat än att vi fortsätter gå promenad. Har jag en hund som blir väldigt fixerad vid bollen kan jag börja med godbitar. Jag kan även jobba parallellt med att vända sig bort från bollar och godbitar i andra situationer för att göra det ännu enklare för hunden att komma på rätt spår.

Jag försöker kasta först och klicka när bollen/godbiten uppenbarar sig framför hunden. Hunden hör alltså klicket samtidigt eller precis innan den får syn på bollen/godbiten. Det gör att jag får en hund som inte vänder upp mot mig när den hör klicket utan snarare accelererar framåt i väntan på sin belöning. Det här kan vara knepigt att få till rent kordinationsmässigt, men det är en träningssak som man kan jobba med även utan att blanda in hunden. 

På den här filmen ser man ett bra exempel på när hunden fortsätter framåt efter klicket. Sid fortsätter galoppera tills han får sin boll. Den här förkunskapen använder jag alltså även till inlärningen av hopp över hinder.

http://www.youtube.com/watch?v=o_s52cfXO5M

När hunden bjuder på galopp framåt så fort jag tagit emot bollen börjar jag hålla i halsbandet och "ladda" innan jag släpper. När hunden börjar springa framåt så snart jag släpper halsbandet (vilket bör ske på en gång) så börjar jag lägga in kommandot precis innan jag släpper. Jag vill gärna se att hunden låser blicken framåt så fort jag tar i halsbandet och startar direkt på släpp eller signal samt fortsätter behålla blicken och fokuset framåt tills belöningen kommer. 

FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #1

• Springa rakt ut i ingenting
• Springa till bur/plattform/leksak/target
• Vända sig bort från belöningen
• Komma tillbaka med kastad leksak
• Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
• Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick

Även igår gav jag mig ut på skidorna men den här gången på åkrarna hos mamma och pappa. Den ursprungliga planen var Hallstaviks golfklubb men den slopades, vilket var tur för Sid var helt galen. Han släpade mig runt hela uppvärmningspromenaden, skällde som en tok när skidorna väl kom på, vilket han bara gör när han är extremt upphetsad, och tvärnitade regelbundet för att gräva i marken i äkta överslagsanda. Djupa andetag, en del mer eller mindre uppmuntrande tillrop ("MEEEEN SNÄLLA! Ge dig nu!") och tre varv runt åkern i lössnön senare så började det gå riktigt skapligt. Det var massa viltspår på åkern som var intressanta första varvet, men som han sprang över utan vidare så snart vi kommit igång. Det är märkligt det där att det verkar som att ju mer jag fokuserar på viltspåren desto mer intresserad blir han...

Efter ett par kilometer var jag helt mör i benen och gav upp. Nästa gång jag ska uppåt Hallstahållet, vilket blir om två veckor, SKA jag ut på golfbanan. 

Idag var min plan att Sid skulle få vila men ju vackrare väder det verkade bli desto mer sugen blev jag på att ge mig ut på skogsvägarna. Dock satte ett ovälkommet magkrig och en blixtrande huvudvärk stopp för de ändrade planerna. Sid och Kaj har alltså fått sig en rejäl vilodag idag, vilket jag försöker intala mig bara är bra för dem.

På eftermiddagen fick de leka lite i hundgården medan jag försökte peta i mig lite mat och på vägen in så pillade jag fem minuter lydnad med de båda två. Sid fick träna utgångar i saktagåendet och gick så himla fint. Vi tränade även ingångar från olika vinklar i hög aktivitetsnivå och jag ser en väldigt tydlig röd tråd där ingångarna blir sneda när han vänder upp för tidigt. Ett par klick för att söka sig djupt in på vänstersidan före vändningen och vi fick alla repetitioner rätt. Härligt när man kan lösa träningsknutar på bara ett par minuter. 

Kaj fick springa ut från mig och få klick och belöning framåt. Har känt mig låst att inte kunna påbörja det eftersom jag fortfarande inte tagit tag i det där med att komma tillbaka med bollar. Idag körde jag hela mini-frolics och kom även på att Kråkas maine coon-mat borde funka nästan lika bra som kulkorv. Egentligen borde vi inte ha tränat framåtsändande alls eftersom det bara står en sak på planeringen just nu: stå stilla. Majsdjuret ska ju ställas ut om tre veckor. 

Tio minuter ute med hundarna gjorde mig helt slut och faktiskt hundarna likaså. Sid är nog ganska trött i kroppen efter helgens bravader men kan inte riktigt erkänna det så länge huvudet går på högvarv. Som min kloka syster uttrycker det "han har nite spring i benen, han har spring i hjärnan".

Fredrik kom hem med den svarta virvelvinden som hälsade genom att kasta sig upp i soffan och borra ner klorna i mitt ansikte. Respekt? Jag stannade hemma med alla tre hundarna medan Fredrik åkte på kursen i kommunikation och beteende själv ikväll. Det känns jättekonstigt och jag vill bara att han ska vara på väg hem snart så jag kan få rapport från alla möten för att därefter ringa upp Åsa och få rapport från samma möten av henne. 

Min mage har ballat ur totalt och gör jätteont, liksom huvudet som inte riktigt har hängt med under hela helgen. Jag har känt mig väldigt trött och stressad senaste veckorna och ett par dagar hemma känns som att det kommer göra jättegott om jag bara kan koppla av. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan vara tillbaka på jobbet på onsdag, jag börjar redan bli tokig av att gå hemma och inte orka göra någonting. 

En riktigt god nyhet idag är att bolagsverket nu godkänt det nya företagsnamnet och därmed går min enskilda firma hundID i graven. Numera är jag styrelseledamot i Norra Stockholms hundcenter [hundID] AB. Så stolt så jag nästan spricker, hur ska jag då känna mig när lokalerna står klara och själva verksamheten är igång? Bara två veckor till konstgräs nu, två veckor...!

Ett något splittrat inlägg, men det är ungefär så det är just nu. Stökigt i både bilen, huset, magen och huvudet. Men det ska väl ordna upp sig snart.