Jag upplever att hundar som är inställda på att stanna i rutan blir mer benägna att haka upp sig på konerna än hundar som är inställda på själa springandet. De sistnämnda hundarna går det oftast lättare att få bättre fart på och de håller farten framåt utan att vända upp för tidigt. 

Av den anledningen är jag inte ett stort fan av att använda targets i rutan som ett sätt att lära in den, men jag tycker ändå det finns många bra saker att hämta från targetträningen.

Jag använder en stor target, typ bilmatta eller dörrmatta, som jag vill att hunden ska springa i full fart mot. Jag belönar allra oftast med att kasta belöningen över huvudet på hunden när den är på väg fram mot targeten eftersom det är farten och riktningen jag vill belöna och inte stoppet. Varför jag har en stor matta är för att jag inte vill få en hund som saktar in för att leta efter targeten, med nos eller ögon. 

Jag varierar hellre min egen position i förhållande till targeten (t.ex. att jag sitter ner, står med ryggen mot, springer åt andra hållet) än har bråttom att öka avståndet. Det är lättare att få ut targeten på avstånd och behålla samma fart om man först byggt upp säkerhet och förståelse på nära håll. 

För hundar som inte är så sugna på att springa kan targetträning vara en strategi för att jobba med tempo och snabba rörelser. Kör på korta avstånd men variera den egna positionen i förhållande till targeten, hög intensitet och aktivitetsnivå i träningen och riktigt bra belöningar. Jag vill att targeten ska väcka "ta i"-känslor hos hunden.

Jag belönar gärna med lek och har gärna långa belöningsritualer, vilket gäller all framåtsändandeträning (bortsett från bruksframåtsändandet där jag vill ha en helt annan sinnesstämning). Jag gör hellre färre repetitioner och belönar de riktigt bra, än nöter på med lugnare belöningar för att hunden ska orka fler repetitioner. Ett par, tre stycken som belönas riktigt bra ger garanterat bättre resultat. 

Ett tydligt exempel på var hundens tankar går om man låter den springa hela vägen fram till targeten.   

Huruvida targeten ska vara synlig för hunden när man skickar den beror på vad man vill träna. I själva inlärningen av targeten och för att få in ett stort sug ut till den vill jag alltid ha den synlig. När jag jobbar med specifika riktningar kan det också vara bra att targeten är synlig så chansen är stor att hunden gör rätt. I andra fall, till exempel när man börjar länga på avstånden och vill jobba med fart ut från mig, kan det vara en fördel om targeten är osynlig i starten. Då kan jag se hur hög motivation hunden har för själva springandet och hur väl hunden kan själva springandet, till skillnad mot om hunden springer för att ta sig till sin högt älskade target. När hunden har kommit en bit på väg kommer den få syn på targeten och den kan fungera som en "belöning i halvtid". 

För att använda targeten som en riktningshjälp i rutan lägger jag den gärna bakom rutan, alltså på andra sidan det sista konparet. Återigen för att jag inte är så fokuserad på själva stoppandet och jag vill hellre att hunden har full fart hela vägen genom rutan än börjar tänka på att stanna redan innan den kommit fram (vilket är risken med en target placerad inne i rutan). Ibland får hunden belöning på vägen fram till targeten, ibland får den belöning för att stanna på targeten (på andra sidan rutan) och ibland stoppar jag den i rutan innan den kommit fram till targeten. 

För att använda targets för att lära hunden riktningsförståelse kan jag lägga ut två targets och skicka hunden till antingen den jag är riktad mot eller den jag pekar på. Till exempel lägga ut två targets på en linje och placera antingen mig och hunden eller bara hunden mittemellan. Vänder jag upp mot den till höger är det till den hunden ska springa, vänder jag åt vänster är det den som gäller. Om hunden står själv placerad mellan targetarna pekar jag till den hunden ska springa. Springer hunden till rätt belönar jag gärna på vägen fram i hundens riktning, för att förstärka själva riktningen och val av riktning. Springer hunden till fel target lockar jag tillbaka den och gör om. 

Sammanfattningsvis så använder jag en stor target som en hjälp för att jobba ut på långa avstånd eller för att hitta riktningen. Jag belönar allra oftast när hunden är på väg, i full galopp, mot targeten för att lägga mera vikt på springandet än på stoppandet. Jag kör få repetitioner med riktigt bra belöningar.

FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #2

• Springa rakt ut i ingenting
• Springa till bur/plattform/leksak/target
• Vända sig bort från belöningen
• Komma tillbaka med kastad leksak
• Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
• Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick
• Låsa blicken mot leksak/annan belöning/target
• Låsa blicken mot ingenting
• Hålla blicken låst med omvänt lockande och störningar
• Springa till stor target
• Springa till target oavsett min position
• Springa rakt ut till stor target
• Springa till den target jag visar

Jag avslutade förra inlägget med att jag ville att hunden ska låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet. Det är även något jag tränar separerat från galoppen ut som en del i att vända sig bort från belöningen och för att hunden ska kunna hitta en riktning rakt ut från mig och låsa sig fast vid den. Just riktningen upplever jag som en av svårigheterna med momentet och jag tycker det är mycket lättare att börja jobba med förståelse för riktning i stillastående än att börja med det i rörelse. 

Jag kan även här börja med att låta hunden låsa blicken framåt mot en leksak/godbitsskål/annan belöning, plattform eller target men jag vill snabbt jobba bort den hjälpen och få hunden att låsa blicken mot ingenting, rakt ut från mig.

Med hjälp

Jag kan börja med att kasta iväg en leksak eller lägga ut en target, hålla hunden i halsbandet och klicka och släppa fram hunden till belöningen/kasta belöningen när hunden låser blicken mot den. Ganska snart vill jag se att hunden låser blicken framåt i förväntan om en kastad belöning eller mot en förväntad target och då kan jag plocka bort hjälpen och fortsätta till att jobba utan hjälp. Min rekommendation är att börja utan hjälp på en gång, med bra belöningsteknik (som jag pratade om i förra inlägget) går det oftast lätt att få fram ändå. 

Utan hjälp

Här börjar jag antingen med hunden vid sidan eller mellan benen. Om jag sedan tidigare lärt hunden att ställa sig framför mig med rumpan mot mig (vilket jag ska prata mer om i nästa inlägg) kan jag börja där. Annars står jag med hunden vid min sida eller mellan benen med belöningarna redo och kastar framåt så snart hunden vänder bort blicken från mig. Ett tips kan vara att ha belöningar i båda händerna så belöningen kan komma från det håll hunden inte förväntar sig för att få den rakare och rakare. 

När hunden börjar bjuda på att vända bort blicken och håller kvar den så pass att jag hinner leverera belöningen (återigen - kasta först och klicka sen så belöningsplaceringen blir framåt för att ytterligare förstärka riktningen och hjälpa hunden till rätt beteende) så hjälper jag den till att låsa blicken längre och längre stunder med hjälp av omvänt lockande och störningar. Jag kan t.ex. ta en godbit i ena handen och börja föra mot hundens mun. Hunden ska fortsätta hålla blicken framåt ända tills den får godbiten i munnen eller hör klicket. Om hunden vänder upp huvudet för att möta godbiten för tidigt tar jag bort handen och låter hunden bjuda beteendet på nytt. Mer om inlärning av omvänt lockande finns här. hundIDs bibliotek

Med hjälp av omvänt lockande kan jag nu få hunden att bjuda längre och längre stunder på att låsa blicken framåt. Jag lägger då på svårare och svårare störningar, låter hunden stå utan störningar, lägger in plötsliga störningar och andra försvåringar. Jag vill gärna överträna det här, då jag tycker det ger bra kunskaper till att få fram framförgående och saktagående till bruksets framåtsändande men även för att jag tycker det ger bra stabilitet i momentet.

Med en annan typ av hjälp

Jag kan även jobba med hunden på en plattform, en förhöjd target där hunden står med hela kroppen. Först vill jag shejpa fram att hunden bara ställer sig på plattformen vänd bort från mig och därefter börjar jag shejpa fram att blicken låser sig framåt. Mer om det i nästa inlägg.

Låsa på rutan

Att låsa blicken framåt mot ingenting tycker jag är en ovärderlig kunskap för riktningsförståelse, säkerhet i momentet, fokus bort från mig, lämna belöningar och till bruksframåtsändandet. Till tävlingslydnadens ruta vill jag även lägga till att hunden kan låsa blicken mot själva rutan för att kunna använda som rutin och riktningsvisare i klass 2 och 3 och för att hunden ska hitta rätt riktning i elitklass. Om det är svårt att få fram kan man börja med att jobba med att låsa blicken mot en hjälp (som jag beskrivit tidigare i det här inlägget). Risken är dock att hunden får en förmåga att rikta sig mer mot ett föremål (det vill säga EN kon) istället för mot en riktning (hela rutan) om man jobbar med hjälper. Mer om riktningar mot rutan kommer i senare inlägg.  

FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #2

• Springa rakt ut i ingenting
• Springa till bur/plattform/leksak/target
• Vända sig bort från belöningen
• Komma tillbaka med kastad leksak
• Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
• Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick
• Låsa blicken mot leksak/annan belöning/target
• Låsa blicken mot ingenting
• Hålla blicken låst med omvänt lockande och störningar

Jag har flera vänner som jobbar och sliter sitt hår med momentet "rutan" där hunden ska springa till en 3 x 3 meter stor ruta markerad med koner och plastband. Jag hade stora problem med det här momentet med min Ebba och det kändes som att hon aldrig blev riktigt klockren och säker i momentet. Med Sid har jag jobbat på ett helt annat sätt och fått ett klockrent sändande redan från första träningspasset. Han har även ett bruksframåtsändande som börjar se riktigt, riktigt snyggt ut. Framåtsändande av alla dess slag har gått från att ha varit en akilleshäl till att bli ett av mina absoluta favoritmoment, som jag även håller specialkurser i. Jag tänkte bjuda på en serie inlägg med lite tankar kring hur jag jobbat, det första kommer idag och handlar om den grundligaste grundfärdigheten till alla typer av framåtsändanden. 

Jag jobbar mycket med olika förkunskaper som egentligen inte har någonting med själva momentet att göra, men som är bra färdigheter att ha i bagaget när det är dags att börja lära in momentet. 

Den allra viktigaste förkunskapen för just sändande till ruta tycker jag är "spring bort från mig rakt ut i ingenting". Det är en ack så underskattad grundfärdighet. Man kan börja med sådana framåtsändanden till bur, till plattform, till leksak eller till en target för att snabbt få fram rätt beteende (eller som en förkunskap till att kunna "springa bort från mig rakt ut i ingenting"). Jag tycker det är enklast att få fram det på promenad och jag bygger i stort sett hela grundträningen på promenaden innan jag plockar in den på appellplanen. Jag tror att många hundar har så hög förväntan på att alla roligheter sker i närheten av sin förare när man kommer ner på appellplan (och hela klass 1 går ju ut på att hunden ska söka sig mot, med och till föraren så har man tränat klass för klass är det inte konstigt att hunden har dessa förväntningar). Det kan kännas som en fysisk omöjlighet att få hunden att springa bort från mig som förare, när det egentligen handlar om att hunden håller sig där den tror det lönar sig mest.

Alltså, genom att börja träningen på promenaderna utnyttjar vi hundens (brist på) förväntningar och har stor chans att få fram rätt beteende. Jag har en boll i ena handen, klicker i den andra och kastar bollen över hundens huvud när den springer bort från mig. Om hunden inte springer iväg händer ingenting annat än att vi fortsätter gå promenad. Har jag en hund som blir väldigt fixerad vid bollen kan jag börja med godbitar. Jag kan även jobba parallellt med att vända sig bort från bollar och godbitar i andra situationer för att göra det ännu enklare för hunden att komma på rätt spår.

Jag försöker kasta först och klicka när bollen/godbiten uppenbarar sig framför hunden. Hunden hör alltså klicket samtidigt eller precis innan den får syn på bollen/godbiten. Det gör att jag får en hund som inte vänder upp mot mig när den hör klicket utan snarare accelererar framåt i väntan på sin belöning. Det här kan vara knepigt att få till rent kordinationsmässigt, men det är en träningssak som man kan jobba med även utan att blanda in hunden. 

På den här filmen ser man ett bra exempel på när hunden fortsätter framåt efter klicket. Sid fortsätter galoppera tills han får sin boll. Den här förkunskapen använder jag alltså även till inlärningen av hopp över hinder.

http://www.youtube.com/watch?v=o_s52cfXO5M

När hunden bjuder på galopp framåt så fort jag tagit emot bollen börjar jag hålla i halsbandet och "ladda" innan jag släpper. När hunden börjar springa framåt så snart jag släpper halsbandet (vilket bör ske på en gång) så börjar jag lägga in kommandot precis innan jag släpper. Jag vill gärna se att hunden låser blicken framåt så fort jag tar i halsbandet och startar direkt på släpp eller signal samt fortsätter behålla blicken och fokuset framåt tills belöningen kommer. 

FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #1

• Springa rakt ut i ingenting
• Springa till bur/plattform/leksak/target
• Vända sig bort från belöningen
• Komma tillbaka med kastad leksak
• Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
• Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick

Även igår gav jag mig ut på skidorna men den här gången på åkrarna hos mamma och pappa. Den ursprungliga planen var Hallstaviks golfklubb men den slopades, vilket var tur för Sid var helt galen. Han släpade mig runt hela uppvärmningspromenaden, skällde som en tok när skidorna väl kom på, vilket han bara gör när han är extremt upphetsad, och tvärnitade regelbundet för att gräva i marken i äkta överslagsanda. Djupa andetag, en del mer eller mindre uppmuntrande tillrop ("MEEEEN SNÄLLA! Ge dig nu!") och tre varv runt åkern i lössnön senare så började det gå riktigt skapligt. Det var massa viltspår på åkern som var intressanta första varvet, men som han sprang över utan vidare så snart vi kommit igång. Det är märkligt det där att det verkar som att ju mer jag fokuserar på viltspåren desto mer intresserad blir han...

Efter ett par kilometer var jag helt mör i benen och gav upp. Nästa gång jag ska uppåt Hallstahållet, vilket blir om två veckor, SKA jag ut på golfbanan. 

Idag var min plan att Sid skulle få vila men ju vackrare väder det verkade bli desto mer sugen blev jag på att ge mig ut på skogsvägarna. Dock satte ett ovälkommet magkrig och en blixtrande huvudvärk stopp för de ändrade planerna. Sid och Kaj har alltså fått sig en rejäl vilodag idag, vilket jag försöker intala mig bara är bra för dem.

På eftermiddagen fick de leka lite i hundgården medan jag försökte peta i mig lite mat och på vägen in så pillade jag fem minuter lydnad med de båda två. Sid fick träna utgångar i saktagåendet och gick så himla fint. Vi tränade även ingångar från olika vinklar i hög aktivitetsnivå och jag ser en väldigt tydlig röd tråd där ingångarna blir sneda när han vänder upp för tidigt. Ett par klick för att söka sig djupt in på vänstersidan före vändningen och vi fick alla repetitioner rätt. Härligt när man kan lösa träningsknutar på bara ett par minuter. 

Kaj fick springa ut från mig och få klick och belöning framåt. Har känt mig låst att inte kunna påbörja det eftersom jag fortfarande inte tagit tag i det där med att komma tillbaka med bollar. Idag körde jag hela mini-frolics och kom även på att Kråkas maine coon-mat borde funka nästan lika bra som kulkorv. Egentligen borde vi inte ha tränat framåtsändande alls eftersom det bara står en sak på planeringen just nu: stå stilla. Majsdjuret ska ju ställas ut om tre veckor. 

Tio minuter ute med hundarna gjorde mig helt slut och faktiskt hundarna likaså. Sid är nog ganska trött i kroppen efter helgens bravader men kan inte riktigt erkänna det så länge huvudet går på högvarv. Som min kloka syster uttrycker det "han har nite spring i benen, han har spring i hjärnan".

Fredrik kom hem med den svarta virvelvinden som hälsade genom att kasta sig upp i soffan och borra ner klorna i mitt ansikte. Respekt? Jag stannade hemma med alla tre hundarna medan Fredrik åkte på kursen i kommunikation och beteende själv ikväll. Det känns jättekonstigt och jag vill bara att han ska vara på väg hem snart så jag kan få rapport från alla möten för att därefter ringa upp Åsa och få rapport från samma möten av henne. 

Min mage har ballat ur totalt och gör jätteont, liksom huvudet som inte riktigt har hängt med under hela helgen. Jag har känt mig väldigt trött och stressad senaste veckorna och ett par dagar hemma känns som att det kommer göra jättegott om jag bara kan koppla av. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan vara tillbaka på jobbet på onsdag, jag börjar redan bli tokig av att gå hemma och inte orka göra någonting. 

En riktigt god nyhet idag är att bolagsverket nu godkänt det nya företagsnamnet och därmed går min enskilda firma hundID i graven. Numera är jag styrelseledamot i Norra Stockholms hundcenter [hundID] AB. Så stolt så jag nästan spricker, hur ska jag då känna mig när lokalerna står klara och själva verksamheten är igång? Bara två veckor till konstgräs nu, två veckor...!

Ett något splittrat inlägg, men det är ungefär så det är just nu. Stökigt i både bilen, huset, magen och huvudet. Men det ska väl ordna upp sig snart.

I onsdags åkte jag och pojkarna till Kungsör för att träna lydnad med Fanny, Thomas och Maria. Vi ska träffas en gång per månad och coacha varandra mot årets mål. Ett lovande upplägg och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tycker det känns väldigt bra att ha flera som pushar mig vidare i träningen under det här året då jag kommer ha så mycket annat för mig som riskerar att putta ner träningen från prioritetslistan och det vill jag inte. 

I onsdags jobbade jag och Sid på budföringar. Både Fanny, Thomas och Maria fick vara mottagare och vi körde både belöning direkt efter ingången och efter hantering. Sid sprang fort och såg ut att vara lugn och trygg i hanteringen. I de tävlingsmässiga budföringarna var han tveksam på återgången till mig när han inte fått belöning hos mottagaren. Det ska vi fila på till nästa gång, samt baklängeskedja ihop och göra helt tävlingsmässig. Detaljmässigt glömde han bort sitten i utgångsställningen ett par gånger.

Vi körde några inmarscher på plan som kändes jättebra, mycket fint fokus och attityd. Detaljmässigt återkom ingången igen, han var lite för på för att orka jobba in rumpan ordentligt och både vänstervändningarna och ingångarna blev halvdanna med för tidiga sättanden och framtassarna ganska nära mina tår. Jag kände det redan i uppvärmningen men valde att avse från den detaljen och vara nöjd med fokus och engagemang. Och det var jag!

Sista passet körde vi framförgåendet. Han hade lite svårt att hitta en riktning i början och drog åt ena eller andra hållet. De gånger som blev bra var när jag ställde upp honom helt rakt. Ska träna mer på att efter ett par repetitioner på samma sträcka medvetet ställa honom snett och låta honom hitta riktningen ändå. Avvikelsen var dock inte så farlig, nån meter åt sidan bara, och jag släppte igenom det för att äntligen kunna få till en helhet i momentet. Att gå långt var inga problem, när han kommit in i rytmen så höll han den. Maria tyckte han skulle gå på lite mer och det gjorde han när jag gick på lite mer. Jag kan tänka mig att det ger ett mer självsäkert intryck. 

Vi tittade lite på utgångarna i framförgåendet då jag först provade en då jag kommenderade honom fot och därefter "sakta" ("före"). Då hade han svårt att byta tanke. Istället fick han följa frivilligt vid min sida och vänta på sakta-signal och då gick det bättre. Jag tänker mig att köra på frivilliga fotgåenden tills han kan byta till sakta-tanke efter tävlingsmässigt antal meter och därefter lägga på ett "här" eller "fot"-kommando. Kriteriet för att få sitt älskade sakta-kommando ska dock vara att följa fotgåendemässigt vid min sida. Jag är väldigt nöjd med alla delar i hans framförgående och tror hans blivande framåtsändande kan bli riktigt bra. Just sändande-moment var något jag ville lägga väldigt mycket krut på med Sid för att få riktigt bra och det verkar vara på rätt håll, vilket känns härligt, härligt! 

Som avslutning fick vi följa med på en inmarsch till en platsliggning. Sid kändes helt ok i situationen men vi måste träna mycket mer på det. Fick tips av Åsa dagen därpå att träna platsliggning med andra hundar utan att Sid behöver ligga, så just fenomenet "massa hundar ligger på rad och stirrar ut i tomma intet" inte blir något konstigt i sig innan jag lägger krav på att Sid också ska ligga. Det känns som ett bra tips och nu börjar en plan ta form.

Störningsmässigt skötte han sig bra. Medan han jobbade satt det hundar uppbundna eller i bur som han inte reagerade nämnvärt på, inte ens när det skälldes till. Han kunde jobba på trots att det kom och gick folk i lokalen och vi fick flera hundmöten utomhus utan problem.

Han gjorde utfall mot en hund som tränade agility och gjorde nosduttar från kontaktfälten. För kort avstånd, för trött, för lite space, för märklig situation plus att han inte fått bearbeta den hundens entré i hallen ordentligt. Jag ska inte "skuldlägga" mig själv mer än nödvändigt, men det hade faktiskt inte hänt om jag hade varit mer uppmärksam och duktigare på att se att situationen var för svår och inte sätta in honom i den. Den insikten är bra, eftersom den gör att jag kan se hur situationen kan undvikas eller hanteras på ett bättre sätt. Tyvärr kom den insikten efter första utfallet vilket gjorde att jag inte kom in i uppgiftstanke på en gång utan fick ett utfall till direkt efter innan jag kunde börja jobba med honom och få honom att börja bearbeta. Pust! Man lär sig hela tiden och jag får inte hamna i "helvete också"-tankar när det händer, men de allra svåraste situationerna för mig är när han inte får göra utfall. Till exempel i en trång inomhushall. Ytterligare en lärdom: sätt inte in varken honom eller mig i sådana situationer. Vad som gör mig väldigt nöjd är att det fanns minst tio situationer under träningspasset där han antagligen hade gjort utfall för ett år sedan men nu kunde hantera. 

Till nästa gång: 

- Budföringen tävlingsmässig.

- Ihop med hela framförgåendet.

- Hela appellen tävlingsmässig. 

- Riktning i framförgåendet trots snett utgångsläge.

- Vänstersvängar och bakdelskontroll i hög aktivitetsnivå och med heta belöningar. 

Kaj fick inte träna, bara mingla. Han lekte bra men var lite pipig, orolig och hade svårt att koppla ner. Nästa gång ska han få komma in och köra filtträning på mer välplanerad basis. Planen för honom just nu består i stort sett av lek och att vara stilla, samt växlingar däremellan. 

Jag tycker inte om kyla. Det finns en stark anledning till varför jag ska öppna en inomhushall för hundträning, jag blir helt handikappad när det är kallare än nollgradigt. Jag är den som går med långkalsonger från augusti och framåt för att inte riskera att frysa. Inatt kom minusgraderna, jag som trivts så bra i det här milda vintervädret. 

Trots kylan åkte jag med alla hundarna till Vaxholms BK för varsitt lydnadspass efter jobbet idag. Sid var den starkast lysande stjärnan, medan Fia och Kaj mest var galna. Den lilla vita på tok för galen.

Sid fick börja. Han vilade på filten både lös och kopplad. Han fick börja med att bara komma upp och leka. Han hade fastnat på ett par tikkissfläckar på vägen ner mot planen och jag ville kolla av om han fortfarande var i det blå. Han verkar dock inte vara så störd av tikdofter så länge de inte är alldeles i ansiktet på honom, han hade i alla fall inga tendenser till att vara berörd. 

Han lekte som den krokodil han numera är i mitten av planen, sen körde vi ett par inmarscher in på den ena änden av planen innan han fick paus på filten igen. Fin kille växlade bra mellan träning och avslappning men var lite för aktiv på filten för att kännas helt perfekt. Han bjöd rätt friskt på både det ena och det andra, la sig på sidan och halvsatte sig upp för att dunka ner armbågarna i backen igen. "JAG LIGGER NER SER DU VÄL!" 

Andra passet körde vi en fritt följkedja med inmarsch och ett rätt långt fritt följ. Han gick väldigt fint i början men blev hetare och hetare och började ploga en aning mot slutet, hamnade lite långt fram i vändningar med halter. Han fick springa till leksaken när han behärskade sig och gick rakt och lugnt. Jag trodde väl aldrig för ett år sedan att jag skulle behöva tänka på sånt med honom. 

Efter en ny vila testade jag ett långt framförgående i koppel på samma plats där vi gjort inmarscher och fritt följkedjan. Jag ställde upp honom bredvid mig, backade bakom honom och så gick vi. Och gick, och gick och gick. Han gick rakt, lugnt, rytmiskt och i samma tempo. Det var väldigt, väldigt bra. Jag blev så lycklig över denna fantastiska prestation att jag nog drog på belöning lite för hetsigt, för följande repetitioner ville han mest takta och blev orytmisk. Härlig känsla att den första blev bäst, utan att ha fått någon som helst hjälp med riktningen. Nu är det banne mig dags att gå vidare i detta evighetsmoment. En grej som störde mig lite bara är att han pendlar med huvudet, inte från sida till sida utan upp och ner. Han går ett par steg med sänkt huvud, sen reser han det en aning, sänker det igen och fortsätter variera huvudställningen. Det påverkar inte tempot, men jag undrar hur det ser ut från sidan. Jag tänker dock INTE pilla med det just nu, jag tror det kan ligga i belöningsplaceringen och belöningsförväntan. 

Efter ytterligare en stunds vila fick han göra en kedja med fritt följ, läggande under gång och inkallning. Läggandet är så grymt bra just nu, måste kanske plocka ur det ur kedjan och belöna de pladasken lite inimellan också så vi inte förlorar det. Jag är supernöjd med Sids insats idag. 

Fia fick träna filtträning, vilket hon var duktig på. Hålla sig till mig, vilket hon var rätt duktig på. Leka, vilket hon var grym på. Söka upp min sida, vilket hon var sådär på (alldeles för studsig och uppe i det blå). Bjuda på hoppstå, vilket var svårt bland alla dofter. Gå baklängesfot, vilket hon stundtals gjorde fint. Och stundtals var när hon släppte fokus på var belöningen tog vägen. Tok-Fia! Det blev tydligt att hon har mycket lättare att jobba i rörelse bland så mycket goda dofter, så fort jag blev mer still så kunde hon inte behärska sig och näsan åkte ner. 

Kaj skulle få träna cirkelarbete, men var alldeles för galen. Han skällde och sprang hellre baklänges framför mina fötter. Puh, måste ta ner den där lilla parveln till samma planet som jag tror jag. Innebär alltså att jobba mer med godisbelöningar. Trist. Högersida fanns inte i hans värld idag, vi har jobbat alldeles för mycket fritt följ på det senaste och helt glömt bort agilitygrunderna. Skäms. 

Han lekte bra och extremt engagerat. Så jag tänkte kasta en vittringspinne och jobba med bytaövningar. Tjena. Kaj upplevde att vittringspinnar var Guds gåva till phalènerna och sprang sisådär hundrafyrtiomiljoner varv runt planen helt out of control. Som det mesta i dagens pass. Hittade en till vittringspinne och försökte göra byten nära, det gick bra så länge jag höll i dem men så fort jag sälppte (läs: tappade eftersom pirayan till phalène tog i så in i h-vete) så var rejset igång igen. Jippi, något riktigt kul att jobba med -.- Kan hälsa att en fleecefläta med fastknuten strumpa var inte ens värd att titta åt när man hade en VITTRINGSPINNE.

Vi avslutade med promenad längs blå leden en sväng innan vi åkte hem. Hundarna totalkraschade när vi kom hem och jag hade kunnat fått en massa gjort om det inte vore för att jag ska åka igen. Det är dags för kurs i beteende och kommunikation igen. 

Veckan har gått fort och varit intensiv.

I måndags träffade vi Åsa, Anders, Anne-Maj och Anders med ett gäng belgare (både lurviga och lite mer stilrena) för skogsträning. Vi började med rapportträning där Sid var lite tveksam och inte riktigt tänd på sträckorna men riktigt fin på stationerna (vilket kändes som det viktigaste). Vi körde även ett par sökskick på Åsa och Fredrik där han började väldigt yvigt för att sedan ta ett jättevarv och kolla av vallningen till att avsluta riktigt fint. För svår (kuperad) ruta och inte helt fokuserad matte. Fia fick ett par skogs- och ängsspår som hon gjorde jättefint trots flera viltövergångar och Kaj fick ett par grusspår som han gjorde enligt skolboken som vanligt, fina Majsen.

I tisdags hade Fredrik avslutning på filtkursen som han gått med Sid under hösten. De var så jäkla duktiga! Vilka framsteg! Sid låg lös på filten mitt på en stor träningsplan med gångvägar på alla fyra sidorna där det rörde sig både människor och hundar. Han låg och tittade och bearbetade alla svåra störningar enligt skolboken. Filtträning rular! 

I onsdags var jag som sagt och klickertränade Charlottes häst och innan dess var vi ute och spårade i skogarna i Riala. Sid gick ett spår på 2,5 kilometer i helt fruktansvärd terräng. Det var så snårigt och tätt med grenar så jag var tvungen att böja ner huvudet, blunda och bara lita på att vi hamnade rätt. Och det gjorde vi, trots stora viltstråk. Duktig Poo! 

Både i torsdags och hela dagen idag har vi varit i Vappersta med hela flocken och tränat antijakt med Åsa och Modde och det har gått så jäkla bra! Förutom träning i bland de mest viltrika områden jag någonsin stött på med synretning av både hare och rådjur så har vi idag hunnit med lite lydnadsträning. Sid fick göra några apporteringar med en apportbock som Åsa och Birre precis gjort en apportering med och det var inga tveksamheter. Även fria följet kändes riktigt, riktigt bra. Jag såg framför mig en lång vinter med positionsträning när jag och Fredrik var och tränade i ridhuset dagen före julafton och Sid bara trängde, hetsade och plogade i allt vad fotgående hette. Idag var de problemen inte närvarande för fem öre, så det var nog bara just hets då sist. 

I går tränade jag och Sid lydnad med Annica och Prima. Även då gick han riktigt, riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med hans växlingar mellan full fart, muskelstyrka och förmåga att ta i, i både budföring och varsågod från stå-träning till att följande pass köra saktagående och platsliggning med fullt fokus, självkontroll och stadga. Kaj fick spåra ett par spår på gruset och gjorde det riktigt bra. Det känns som att det är dags att avancera i hans spårträning nu, ganska rejält. 

Nyårsafton blir lugn för min och hundarnas del. De är rätt nöjda efter en hel dag med hårdträning, precis som jag. Fredrik har åkt iväg till några kompisar men jag är hemma med hundarna för att de ska få ett så lugnt nyår som möjligt. Det smällde lite här nyss och då gick Sid igång och började skälla vilket drog med sig de två små. Nu har vi stängt in oss i sovrummet alla fyra och hundarna har däckat på golvet. Musiken är på ute i övriga huset och jag har en hel säsong av Skilda världar att se fram emot. Det smällde precis igen, men det låter inte värre än när katterna hoppar in genom fönstret, vindsluckan slår i vinden eller en stol skrapar mot golvet och hundarna bryr sig inte alls. Jag hoppas, hoppas, hoppas resten av natten fortsätter flyta lika lugnt. Jag tänker på er som har en värre natt än mig och längtar efter morgondagen då allt är över. Kram på er. 

Nästa år kommer bli grymt jäkla spännande för min del. Vi ska öppna hundcenter. Det är helt galet, men snart är det verklighet. Snart har vi ett hunddagis och en uppvärmd inomhusträningshall för hundträning. Dessutom ska jag hålla massa spännande kurser i samarbete med Dailydog. Och träna massa hund. Som sagt, 2012 kommer bli spännande.

Gott nytt år på er! 

Kaj har varit dålig i magen hela julen. Kanat runt på ändan, inte kunnat bajsa, kissat på sig och varit orolig. Igår kväll bajsade han ordentligt och i dag har han varit mycket piggare och inte kanat på ändan nånting på hela dagen, så förhoppningsvis går det åt rätt håll och vi slipper åka till veterinären. Majshundens träning går framåt. Han tränar på att vara stilla med omvänt lockande, vilket han verkligen inte förstår någonting av. Han kan bjuda fint på upp till 30 sekunder sitta, ligga och stå stilla vilket är frustrerande. Det är ju superbra att han kan det, men jag blir så otålig när en hund bjuder på att vara stilla och börjar genast tappa tålamodet och anse att de har gett upp. Det är ju självklart inte så, men det är svårt att intala sig själv att det inte är så när man är mitt uppe i träningen och bara vill ha fart och framgång. Han gör supersnygga ingångar, dock har vi gått tillbaka till kloss då de har blivit något orytmiska och inte på samma ställe varje gång. Jag har haft svårt att hålla på kriterierna var framtassarna ska vara, han är ju så liten så en centimeter hit eller dit har inte spelat någon roll för mig, men för Kaj däremot är en centimeter ett stort steg. Jag lär mig varje dag på att träna honom, då jag tycker han har ett helt annat rörelsemönster än de stora hundarna. Nu har vi haft klossen med oss i två dagar och flytet och rytmen är riktigt fint.Spårat har vi gjort en hel del också, bara på grus och asfalt. Han har antingen fått stå vid spårstarten och sett en spårläggare gå iväg eller blivit påvisad en spårstart. Några godbitar har det legat i spåret som belöning. Han är riktigt begåvad, det fina lilla fluffet.För ett par veckor sedan började vi med filtträning och han har snappat det fort. Häromdagen var han och jag i Stockholm på konstgräs-demo och jag fick med mig en ruta konstgräs hem. Den rutan la jag ner på marken medan vi väntade på tunnelbanan och vips! så låg det en Kaj ihoprullad på gräsplätten.Vad vi ska fokusera på framöver är att fortsätta grundträna. Lek, följsamhet på höger och vänster sida, stå, sitt och ligg med signal och stadga, burlekar, filtträning och tricks. Han är rolig att jobba med, men jag önskar han orkade längre stunder i sträck eftersom jag gärna vill köra på när jag väl börjat. Det kommer väl med åren.