Idag har Ebba sprungit snabbt och med glädje till rutan från 30 meter, all träning nära rutan har verkligen gett resultat. Det känns som att det börjar skapas ett värde och en förståelse som inte funnits där tidigare. Återkommer med längre rapport i morgon, mobilsurfar när Fredrik inte ser ;) Datorn har inte varit på på hela dan, det är allt annat än likt mig.So long!

Jag och Lina fick för oss att gå ut och träna vid tiotiden nånting. Ingen av oss kände oss upplagda för disk och städning och det känns ju som om man gör mer nytta ute med hunden än framför datorn i alla fall.

Och vilket underbart träningspass det blev, lagom varmt, lagom övertrötta förare, inget folk och glada, pigga hundar. Ja, faktiskt Ebba också. Riktigt pigg och glad, det är gamla vanliga Ebba som glimmar till i ögonen och det är så underbart. När hon är sådär underbart knäpp och galen som bara hon kan vara vill jag liksom stanna klockan och träna hur mycket som helst utan att någon av oss blir trött eller tappar koncentration - för hon är så rolig att träna då! 

Vi tränade ruta och fjärr idag. Kan ju börja med att rapportera att fjärren gick katastrofalt, för med glad och galen Ebba kommer lätt lite slarv i de lugna momenten på köpet...  Mycket göra om, göra om, göra om och många belöningar för att vara stilla och vänta på kommando. Hon blir läskigt mycket border collie när hon är på det här humöret. Osäker på vad jag tycker om det.

Tränade massa rutaskick för det var så svårt att sluta. Hon går riktigt bra, bjuder fint framåt, släpper bra från mig, har fin attityd när hon ställer upp. Problem: kan hamna för långt fram eller för långt åt vänster. Går gärna och ställer sig mellan de vänstra konerna. Idag blev det ibland vänta ut för att hitta positionen själv, ibland fela och göra om. Oftast beror det på att mitt huvud inte alltid är med (dålig planering innan, fy). Hon ställer upp snett, jag måste tänka - är det belöningsbart eller ska jag göra om? Och under den sekunden jag funderar har jag gått över tiden för "felningsgränsen" i mitt huvud. I situationer som den här måste en ev. felsignal och bryt komma direkt när felet inträffar och har jag inte time:at det får hon försöka själv med att hitta rätt position utifrån fel position. Säkert ingen som hänger med på vad jag menar, tolv-på-natten-modus som jag är i.

Jag måste verkligen sätta upp ett tydligt kriterie för var i rutan hon ska vara. Repetioner med fullstor ruta blev bäst, små rutor ger tendens till konvandring, inte bra.

De flesta repetioner blev riktigt, riktigt bra och jag har säkert gett femtio belöningar i rutan på det här passet. Jag ska inte kasta, jag är för dålig på det och måste träna pricksäkerheten själv innan jag gör det igen. Felaktig belöningsplacering i det här läget är inte bra, säkert det som får ut henne till vänster.

Men hon är go min hund, jag hade velat träna rutan i flera timmar till - det börjar bli så roligt - men måste inse att trots att hon var pigg och glad så är hon sjuk och får bara gå till 60% (vad 17 nu det innebär). Men jag hoppas, hoppas, hoppas att det är medicinen som gjort den här effekten och att det alltså är på väg att ordnas upp. Vet inte hur snabbt antibiotika börjar göra verkan.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen slänga på en film. Hoppas jag klarar av att koppla av och titta på den trots att jag spenderat i stort sett hela dagen med att göra ingenting. Får tänka som så att kan jag koppla av nu så har jag mer energi till att göra saker i morgon, för det måste jag verkligen. Städa och göra fint till Askari (och Fredrik) kommer, plugga och träna hund. Jag och Lina åker till Karlstad BK där Lina ska passivitetsträna (sig själv) och jag ska träna rutan och fritt följ.

Godnatt!

Är less och trött, blir irriterad för minsta lilla och känner mig inte alls pepp just nu, på skolfronten.

På hundträningsfronten däremot. Var nere vid stallet och tränade idag och jag vill bara säga en sak - SNABB GALOPP säkert över 30 meter till target! Med sug och glädje! L y c k l i g! Tänk vad såna saker kan göra en hel dag. Eller till och med ett helt pass. För vi fick till ganska dåliga och okoncentrerade fria följ, massa, massa tjuvstarter på både apporteringarna och inkallningarna och en alldeles på tok för intensiv fjärr. Men hon galopperade till target...

Inför tävlingen:

Prio 1:

Fjärren, lugn och ro, fokus på bra skiften, få den ÄNNU bättre.

Rutan: sätta kommando, börjar kanske bli dags?

Vittringen: måste damma av vår vittring, var ett tag sen nu. 

Hakan i backen på platsliggningen, får se om vi får till det. 

Prio 2:

Långa, extremt störningsrika fria följ.

Tjuvstarterna (måste tränas men tror inte det ska ta så mycket tid).

Damma av rutan-inkallningarna.

Apporteringsingångar, mer flytträning.

Sättande under gång (för jag vågar inte sätta det prio 3, vet hur det kan gå då :))

Prio 3: 

Sitt i grupp.

Och resten.

Känns bra, känns bra! Hoppas hon håller sig fräsch.

"Bara" tonsillit än så länge, hon fick sova en stund och de kollade halsen ordentligt, det visade sig att hon behövde en antibiotikakur - återbesök om två veckor.

Tog blodprover och kollade lever- och njurvärden, de såg bra ut, på den nedre delen av "normalspannet" men ingenting vet kunde anmärka på. Blodvärdena såg bra ut.

Däremot fick han en misstanke om att någonting kunde vara som det inte borde med sköldkörteln, blodprover är skickade på analys - svar på telefontid om en vecka.

Då var cirkusen igång. Idag har hon sovit hela eftermiddagen vilket gett mig och Börnis gått om tid till pluggande, men det är jobbigt att se henne så borta. Hoppas hon är fit for fight i morgon igen.

Var på Forshaga BK med Lina och Trazzel och tränade idag. Allmän träningskväll och det kryllade av schäfrar, men när vi kom dit försvann de flesta och det var rätt lugnt och skönt.

Planen var följande:

Börja med lek och frivilliga fria följ ("kontaktgående").  

Fortsätta med massa lek och köra KEDJOR!

Lägga in något pass med signalkontroll på stå, sitt och ligg till dumrutan (på linje) samt något pass med lekapportering och en, MAX EN, slät apportering.

Började som sagt med lek och att hon fick tigga igång mer lek, en jättebra strategi för att få igång henne och hitta träningsmodus på ett lättsamt och uppiggande sätt.  

Sen körde vi en ingång på plan, utgångställning, belöning.

Därefter ingång på plan, utgångställning, fritt följ (relativt långt, vänstersvängarna och halterna börjar se bättre ut), inkallning (slät från ligg, läggandet kanonbra!) och belöning.

Sen ingång på plan, utgångsställning, kort fritt följ, hopp över hinder (á la ettan), kort fritt följ och belöning.

Dessa första kedjor kändes kanonbra, skitbra attityd och fokuset är där det ska, jättehärligt. Har ingen särskild tanke nu när jag lägger upp vilka moment jag ska ha i kedjorna, det viktigaste känns som att det är moment vi är säkra på och kan köra med fokus på attityd- och just fokusbitarna sitter där de ska. Känns som en bra strategi.

Efter detta kändes Ebba trött, körde stadga i stå, sitt och ligg med massa omvänt lockande och störningar i form av leksaker som lades mellan framben, en gal vorsteh som tränade väldigt nära (apportering med HENNES apportbock) m.m Det här med självkontroll blir bara bättre. Kastar jag godis till henne och hon inte kan fånga de i luften stannar hon i position trots att de flyger iväg, och det är ingenting vi har tränat på specifikt. Känns bra :)

Skulle fixa vatten till hundarna vilket kändes onödigt att göra utan att lägga in lite träning, så hundarna fick ligga en lång platsliggning. Blev nog lite för lång, för när jag fifflade med vattenskålen la sig min nyfikna varg som en ledbuss med framdelen åt ena hållet och bakdelen åt ett annat. Hm... Hur tacklar man det när hon precis legat jättelänge utan att ha rört en fena? La om henne framifrån så hon låg rakt, lät henne ligga nån minut till och belönade. Får lägga fler platsliggningar när jag gör saker som fröken nyfiken kan vara intresserad av att kolla in. Sådana störningar ihop med många minuter kanske inte är det optimala, men bra att få sånt gjort ibland också.

Efter drickpausen körde vi lekapporteringar, gripa, hålla, lägga vikten bakåt i sittande. Idag även med omvänt lockande med godbitar, gick kanon.

En riktig apportering som var klockren. Körde inga fler. Ingångarna överlag var riktigt bra idag.

Sen två kedjor till. En kort med ingång på plan och fritt följ raksträcka-helt om-raksträcka. Tappade fokus på sista raksträckan och då stack jag med leksaken. Efterfrågad respons på felningen, d.v.s bättre ansträngning nästa gång!

Sista kedjan blev den längsta för nu tänkte jag att jag skulle testa min nya "mellan-momenten-strategi", alltså inte lösa upp henne ur arbetstanke mellan momenten. Det är svårt att låta bli det där lilla "bra:et" efter momenten, men så länge det funkar kan det få vara där. Någon som har några tankar om annat?

Ingång på plan, utgångsställning, fritt följ, stå, sitt och ligg under marsch (inte i ruta utan på raksträcka). Satte sig på läggandet, gick tillbaka och gjorde om från fritt följ avslutet, felfritt nästa försök (behöver tränas separat). Inkallning från sitt (betyder "vänta" detsamma som "ligg"? Ja, det gör ju det, det betyder ju "vänta här men var beredd på att det kommer något annat". Klantigt av mig som satte upp henne igen och gav rätt kommando, dumt, dumt, dumt eftersom det var JAG som gjorde fel och HON som gjorde rätt!). Efter inkallningen hopp över hinder och sen ett kort fritt följ och ett läggande under gång.

Åh vad jag tror på det här med att inte lösa upp henne mellan momenten. Jag trodde verkligen att hon skulle gå ner sig och tappa intensitet ju längre in på kedjorna vi kom, men det är precis tvärtom. Hon ökar snarare i intensitet, vilket jag inte har något emot eftersom hon har en förmåga att inte plocka fram sina border collie-egenskaper i långa lydnadssekvenser. Nu kändes det som att hon gjorde det och jag tackar och tar emot och förstärker det så gott jag kan.

Vad härligt det är när saker och ting fungerar?

Lite minnesanteckningar som jag ska ta med mig från dagens träning: 

• Lek med baktanke! Varierande och motiverande. Jobba för att få leken tillbaka och inte heller välja någonting annat före.
• Tydligt när det blir fel. Leka själv, gå helt ur tävlingsposition, gå hela vägen tillbaka till "gå" för att få ny chans, inte sänka kriterierna.
• Tävlingspositionen ska vara en trygghet i att "du gör rätt, fortsätt såhär så kommer belöningen" (gammalt tänk, men bra att påminna sig ibland).
• Från ingång till utgång ska det vara fokus, inte lösa upp med nåt dåligt försök till "lek utan föremål" mellan momenten som bara tar oss ur arbetstanke och ger besvikelse - om tävlingspositionen ska betyda "du gör rätt, fortsätt såhär så kommer belöningen", så kan jag ju inte bryta tävlingspositionen utan att ge belöning (som att klicka utan att ge godbit).
• Inte falla för frestelsen att ta över ansvaret och kommendera ur en situation av ofokus. Tittar hon på nåt annat ska jag inte förstärka med ett fotkommando, utan "straffa" genom att själv ta belöningen och dra åt andra hållet.

Avslutade hela passet med att ta upp träningen av "vända sig bort från mig" igen, som gick snabbare framåt på dagens korta pass än det gjort på alla tidigare pass. Kul!

Som sagt, hon var dyr. Idag också!

Stannade i stallet en stund efter skolan och tränade lite.

Körde targettramp på dörrmatta. Fyra skick, och kanske 15 belöningar totalt, känns kanon. Idag blev det mycket lekbelöning (hon var riktigt på bettet idag, man passar väl på ;)) genom att jag la leksaken mellan hennes framben, gick ifrån, och så fick hon ta den och galoppera till mig och kampa. Ger jag frisignal och sen lek hos mig belönar jag ju egentligen att hon lämnade targeten, på det här sättet får hon ju sin belöning redan när hon står där ute.

Och oj, vad hon taggar ifall jag springer med henne en bit i början. Gjorde det en gång i morse och hon drar som ett j*vla skott. Förut körde vi ju mycket konkurrens mellan henne och mig om leksaken som låg bakom rutan. Stannade hon på vägen eller på annat sätt tappade tanken så sprang jag in och tog grejen. Det sitter verkligen i. Hm, så under den perioden vi körde så extremt intensivt med rutan på det sättet så fastnade att "om matte kommer springande tänker hon ta leksaken" väldigt snabbt, medan rutan inte alls fastnade lika bra. Intressant...

Körde lite lekapportering vilket gick kanon. Sträcker tiden till ca 10 sekunder utan problem, härligt engagemang. Det gillar vi!

Tränade lite frivilliga ingångar, nja, halvbra engagemang. Var mot slutet på passet, men det sitter inte riktigt lika bra som det gjort. Tar med korv nån dag framöver och kör nåt eller några flytpass på det, alltså flyt á la "tjugo klick på en minut" vilket var det vi gjorde när de satt så himla bra.

Gjorde ett par ingångar på plan med skitbra engagemang och bra störningstålighet. En av entréerna (när vi ställt upp i utgångsställning) var det en sheltie på plan som körde agility samtidigt och precis fick klick och boll. Jag såg verkligen hur det drog i hela hunden att få titta dit, en mikroblick fick  sheltien och sen tillbaka med härlig attityd och superfokus. Bra val!

Mm, riktigt nöjd med passet träningsmässigt, men hon blev så himla, himla trött mot slutet (tränade kanske max en halvtimme). Började supertaggad, tg slut på all energi jättefort och sen gick resten i lite showlabbetempo, vilket var lite trist.

Så här gullig var hon när vi tog paus, hon var rätt dyr idag också.

Träffade Lina och Börnis nere i stallet efter skolan för att träna shaping. De var väldigt nyfikna på att höra allt om hur Norgeresan effektiviserat träningen och ta del av tips och idéer.

Lina var lite sen så jag gick ut på appellplan och körde ett par apporteringar och en ingång på plan med Ebba. Vi har inte kört apporteringar på ett par månader efter att det gick massa troll i momentet, eller i ingångarna rättare sagt. Och attityden var bortblåst, från ett moment som varit vårt bästa.

Jag kände redan när vi gick ut på plan att det skulle bli bra, efter som hon hoppade och studsade efter apporten och viftade med hela kroppen. Härligt att se, det var lustfyllt med apporten igen (har ingen aning om varför det helt plöstligt inte var det förut).

Började med en ingång med apport bara rakt framifrån som hon bjöd fint på. Sen körde vi en riktig apportering med utkast och start från min sida. Och tänka sig, tempot var kanon, ingången var skitsnygg och avlämnandet jättefint. Avslutades med massa torra frolicbitar och kamp med bollfårskinnet, och en väldigt glad matte.

Körde en apportering över hinder, ingången halvdålig först men hon rättade till sig själv efter nån sekund och fick för det. Attityden var bra.

En slät till som avslut och då blev ingången skitdålig. Jag tog ifrån apporten, kastade den lite själv och gjorde sen om hela momentet precis som tidigare. Denna gång blev ingången perfekt och attityden var lika bra. Härligt att se att hon inte tappar den för att jag felar ingångarna.

Emellan dessa apporteringar körde vi lite hålla, dra och lägga vikten bakåt sittandes framför. Gick också bra, hon gör det jättefint ett par sekunder men inte så mycket mer än så, vi jobbar på uthålligheten där.

Varför, skulle man kunna fråga sig, jobbar vi med det (hålla, dra och lägga vikten bakåt - förberedande apporteringsträning) när vi redan har apporteringarna tiamässigt med undantag för ingångarna? Jo, för jag har sett att det helt plötslig bara kan sluta fungera, t.ex ingångarna. Jag har ingen aning om vad jag har gjort för fel som gjorde att apporteringarna helt plötsligt inte fanns där och jag vill inte hamna där igen. Därför ser jag inget fel i att jobba lite extra på grunderna. Dessutom är det jättekul, utmana sig och jobba med nya saker - kunskap är ju aldrig tung att bära. Jag ser bara fördelar, även om inte alla gör det...

En ingång på plan som gick klockren. Hundra fokus och hundra attityd och vi kampade runt hela appellplan. Jag var glad, hon var värd mycket idag.

Shapingpasset då. Vi körde det som jag kallar shapinglekar, där vi klickar för allt (nytt) som hundarna gör. Bra för att hundarna ska få lära sig att bjuda på nya beteenden och för att vi ska bil bättre på att se och klicka för nya beteenden. Vi kom fram till följande:

-Ebba kan jobba tyst och koncentrerat så länge vi kör korta pass. Idag var hon tyst de första fem enminuterspassen och sen kom det pip. Där går vår gräns alltså, bra att veta. Jag blev jätteglad (även då). Hon älskar att lägga sig, gärnam ed hakan i backen.

-Trazzel behöver träna mer passiva beteenden. Omvänt lockande, självkontroll och hålla positioner mer medvetet ska det tränas mycket på där. Han älskar att snurra, färna hundra varv på varandra.

-Linus är repetionsklok och väldigt, väldigt gullig. Han älskar att buga. Och skälla...

Susanne var med en stund och körde med Swiper. Swiper var i doftmodus och hade svårt att hitta arbetstanke, men när han väl hittade den så jobbade han så j*la bra. Frustrerande för tränare... Han älskar att backa liggandes, något som Susanne shapade in för inte alls länge sen. Han kan, och han är skitduktig, men den där förbenade näsan...

Jag avslutade med ett treminuterspass med rutan där hon fick hitta mitten helt och hållet själv (ingen klicker) och massa omvänt lockande och många belöningar i rutan när hon väl hittade den. Hitta mitten är svårt, ett pass till så får jag se om jag plockar fram klickern igen. Tidigare har jag ju klickat så fort hon hamnat i mitten, nu vill jag se om hon kan söka sig dit och stanna där själv. Kanske för tidigt.

Efter frisignal går hon snabbt tillbaka in i rutan igen med underbar attityd, det går framåt, det går framåt.

-Sjunger-

Jag är riktigt nöjd med dagens träning. Kan jag vara annat?

Efter teorikvällen på handlingskursen gick jag och Thomas ut och tränade lite lydnad, Thomas med Pogueilog och jag med Ebbilur.

Jag tränade kedjor med Ebba. Värmde upp med lek och att hon fick tigga efter mera lek, tror den övningen är en bra grej att göra för att hitta arbetstanken. Absolut något jag kommer ta med i träningen av Swiper också.

Sen tränade vi också lite på frivilliga ingångar. Lekte, stoppade undan leksaken och belönade kontakttagande. Sen lekte, stoppade undan leksaken och belönade påbörjad tanke på utgångsställning och tredje repetionen väntade ut en hel utgångsställning med full kontakt. Verkade fungera bra, resultatet kommer jag väl se om ett par träningspass såhär, men tyckte att när jag körde kedjorna sen fick jag henne snabbare och snabbare till kontakt och att släppa störningar (Thomas och Pogue) gick fortare och fortare ju längre passet gick.

Gjorde tre kedjor. Första inmarsch, utgångsposition och ett kort fritt följ. Andra inmarsch, kort fritt följ, ställande under gång, slät inkallning från ligg och en kort fotsträcka. Tredje inmarsch, utgångsställning (här blev jag tvungen att fela henne två gånger då min tilltänkta startpunkt för fria följet låg väldigt nära platsen där Thomas och Pogue tränade), kort fritt följ, inkallning, ställande under gång och en kort inkallning till, med ett mikrofotgående (två-tre steg) efteråt.

Idag körde vi utan att lösa upp mellan momenten. Efter avslutat moment fick hon bli kvar i fotposition, fick en klapp mest för att jag skulle ha tid att fokusera om och så körde vi vidare med nästa övning. Kändes riktigt bra faktiskt, tror det kan kan vara nåt för oss.

Tydliga "felningar" genom att jag drog upp leksaken men lekte själv fick jag göra två-tre gånger, en klar förbättring från gårdagen. Situationer? En gång i utgångsposition, som sagt, och ett par gånger i fritt följvändningar. På raksträckorna riktigt bra fokus, träning ger resultat. Hade attityd i hela programmet, trots regn och blöt plan. Rktigt nöjd. Vi avslutade med mera lek och lite stadgaträning i ståposition. Hon blev rätt trött mot slutet, leken blev mindre och mindre intensiv och att släppa ifrån sig leksaken blev lättare och lättare. Avbröt i bra tid, stolt över det.