Uppletande stod på programmet för Hunken idag, en grupp på sex personer skulle följt med ut i skogen men endast fyra dök upp - varav bara tre hade hund - så det blev mycket kvalitativ träning idag.

Askari fick börja med två skick. Jag kände att eftersom jag inte kört så mycket uppletande med honom och inte riktigt känt av var han låg till så gjorde vi det enkelt. Första skicket fick han se på när Janne gick ut och la. "INGA fler retningar" sa jag bestämt. "Nejnej, jag vet, belgare..." svarade Janne och knatade ut i skogen, tappade ett föremål och kom tillbaka.

Askari stack som en tok och var lika snabb tillbaka, jag berömde på vägen in och Janne såg ut som ett stort ? Det gäller nämligen att hänga med i svängarna när Askari är i skogen, för det finns ingen anledning att sakta ner farten när man ska plocka upp föremålet utan det går av bara farten.

Nästa skick mindre retning, fick inte se hela sträckan ut. Gick lika klockrent. Sen in i bilen en liten stund medan vi körde de andra två hundarna.

Nästa två skick fick han bara se de första två-fem metrarna när någon gick ut, gjorde två jättefina skick även här (ett föremål i en korridor i taget). Det var ju bara att gå framåt. Janne hade nog tänkt sig ett avslut där, men eftersom Askari inte gjort av med mycket mer energi än på en söndagspromenad fick han gå ytterligare två skick. Denna gång på två föremål i samma korridor, vidga och testa. Här gjorde vi ett dåligt grundarbete. Askari går ut klockrent och plockar ett föremål nästan omgående, på vägen in får han vittring på nästa och byter föremål i farten. Tusan också. Nästa gång tänker jag ha ett föremål i varje korridor och vinden framåt i rutan, så han inte får vittring på det andra föremålet när han hämtar det första. Och så köra två skick efter varann. Rent tävlingsmässigt kommer vi inte stå på samma ställe och skicka så varför träna på det? :o

Askari var en dröm att köa idag. En ren dröm. Jag behövde bara använda små signaler, kroppsställning, blick, andning, och han svarade direkt. Blicken 50 meter ut och han gick 50 meter ut. Mitt fokus - hans fokus. En tjuvstart fick vi på tredje skicket, tänkte bryta men ångrade mig. Vid min tanke "det där bryter vi" måste jag ha gett honom en signal för att göra just det eftersom han vände och kom tillbaka. Nytt skick i samma goda anda som vanligt. Man kan ju inte bli annat än positiv.

Fick positiv feedback på rutinen innan. Jag sätter på skynket, sätter honom på stanna kvar och går ut och lägger hans belöning (leksak). Tar in honom till sidan, skickar på "leta" och leker med leksaken när han kommer in fot med den. Tre tankar.

1. Det är föremål vi letar i skogen.

2. Påminnelse om kommando.

3. Baklängeskedjningstanke på belöning.

Kom in med grejen - sitt fot - vi leker med din leksak.

Fick negativ feedback på hans tuggande, det får vi jobba på separat.

Annars mest positiv feedback, välförtjänst för han gick verkligen strålande. En fin guling.

När jag kom på att jag hade kameran med mig körde vi sista skicken i den övre korridoren, den med mest träd såklart. Av någon anledning blev det bara filmat ett utskick, men jag tänker publicera det bara för att visa vilken härlig fart han har (sista skicket för dagen).

Idag var det dags för säsongens sista ridhusträning. Från och med nästa vecka får vi träna utomhus igen, tittar man ut genom fönstret känns det som att det kommer bli lite si och så med det...

Jag höll mig till planen idag och är jättestolt över det. Vi gjorde en platsliggning det första vi gjorde i ridhuset, med uppvärmning ute först. Körde massa lägganden vid sidan ute så när vi kom in till ridhuset kastade han sig ner på backen och tyckte han va skitduktig. Vilket han självklart var :)

Plats i tre minuter, tre minuter som är så fruktansvärt långa när man ska göra momentet tävlingsmässigt. Annars brukar man ju passa på att sms:a, käka ett äpple eller nåt, men idag var det tävlingsmässig platsliggning som gällde. Guling låg jättefint, blicken fixerade på mig och lugn och stabilitet i hela kroppen. Sen ser jag att han fixerar blicken snett bakom mig, måste självkalrt kolla vad det är han tittar på så jag är beredd ifall det är någon riskabel störning (typ lös hund eller dylikt). Men ingen hund, inga agilityhinter, ingan människa, ingenting tittbart. Men guling glor på. Blev tvungen att titta igen, denna gången lite noggrannare och ser då vad det är. Guling ligger och speglar sig. Vilken liten skit, här ligger man platsliggning i ett skitigt ridhus och fåfängan ligger och glor i spegeln ;) Får hoppas han inte skäms över mig på tävlingen, jag som tänkt ha mina übersköna snickarbyxor (som vanligt...).

Platsen gick i alla fall finfint och jag kopplade på och gick ut och fortsatte värma. Gjorde bara några frittfölj rundor ute, lite kontakt och bus. Lagom intensitet, lagom tempo. Lina ropade in oss för en tandvisning som gick primprima. Guling kan konsten att behärska sig nu :) Sen gick vi en linförighet som Lina ropade och jag tänkte belöna på lämpligt ställe. Och något mer lämpligt ställe än det jag hittade gick inte att få, då han gick i perfekt position med en stadig kontakt och glatt viftande svans genom två korta raksträckor och två vänsterommarscher. Härlig attity, lagom intensitet och en sån förbannad glädje!

Medan Lina tränade kampade lite med brandslangen men låg mest och mös och sen bröt vi dagens träning. Vi lämnade ridhuset med en väldigt positiv minnesbild och en bra förväntan som jag hoppas han bär med sig till söndagens tävling i ridhus. Jag är väldigt, väldigt nöjd med mig själv som höll mig till min plan och inte tränade vidare när han var så taggad, vilket det lätt kan bli... Nu var vi båda nöjda och glada, härligt!

Tog en promenad hem från ridhuset med Lina och Trazzel. Lina har fått i läxa att bli sparsammare med sina belöningar. Hon tycker som jag att det är såå roligt att klicka och belöna att man ibland (läs: ofta) gör det utan att hunden behövt anstränga sig det minsta. Idag fick hon gå raksträckor med målbild för hur hon ville att de raksträckorna skulle se ut och bara belöna de repetioner som överenstämde med målbilden. Hon var jätteduktig, men det gäller att bita sig i tungan (eller i klickertummen). Jag vet hur det är :)

Promenaden hem var härlig och nu ska jag packa ihop och gå och lägga mig med massa arbetsmiljöpapper. Både jag och Askari är rätt slut, guling har återigen intagit positionen på sidan med ögonen rullandes upp i huvudet och tår och fötter som rycker åt alla håll. Det ser jätteskönt ut, ska ta och göra honom sällskap.

God natt!

Var på teamträning som sagt och temat för dagen var apportering (inte inkallning). Vi körde ettans apportering vilket gick bra, och efter en del tips ännu bättre.

När jag håller fram den har jag tidigare hållt den en ganska bra bit ifrån hans näsa för att minska risken att han tar den i förtid. Detta har gjort att han i gripandet varit tvungen att lyfta frambenen en aning och således också rullat apporten bakåt i munnen. Detta har en stor möjlighet att leda till mera tugg. De gånger jag håller apporten nära honom får han ett bättre gripande utan tugg. Ett "vänta" kommando innan apporten hamnar framför näsan och saken är biff.

Sen tittade vi lite på apporteringsingångarna som inte är så klockrena om man kan uttrycka det så. Det blev faktiskt till att pilla lite släta ingångar, något vi tar targeten och jobbar vidare på nu i veckan om det visar sig att det inte var en tillfällighet i min nervositet som gjorde de så kassa ;) I övrigt jobbade vi för att avdramatisera apporten genom att leka med den. Jag plockar lite från det tänket men kommer nog inte köra det rent ut, jag vill att apporten ska vara neutral men självklart fortfarande ett roligt moment.

I övrigt jobbade vi lite själva signalkontroll/ordförståelse på ligg och stå samt targeting av både platta (tass) och penna (nos). Angående plattan så måste jag vara jättekonsekvent på tvåtasstrampet (som är skitsnyggt när det kommer) så det kan användas till inkallningen. Nostargeten gick bara bra, jag gillade inte riktigt att köra kryp med en penna för jag måste stå så böjd, det får bli Åsas target när vi kommer till Forshaga (av någon outgrundlig anledning ligger den där).

Nöjd som sjutton med träningen idag, man blir så glad av att träna guling. Positivare hund får man leta efter och man kan inte annat än bli positiv själv. Så ett bättre sätt att spendera en solig söndag än ett långt träningspass på klubben finns nog inte för humöret!

Hade ett väldigt otypiskt belgarproblem idag på träningen. Vi tränade ingång på plan, tandvisning och första sträckan i fria följet, allt för att neutralisera tävlingsledaren och avdramatisera tandvisningen. Jag vill gå in med full kontakt, fokus på varann och ingen uppmärksamhet till den där skrikiga gubben/tanten som ska styra oss runt programmet.

Till problemet. Domaren + momentet tandvisning = P A R T Y.

"En spännande människa som ska komma och pilla lite på bara mig" anser Askari, blir överlycklig och vill kramas ihjäl.

Kenth fick agera tävlingsledare och ropade in oss på plan. Askari gick med hundra fokus in och vi ställde upp. Sen kom han. Kenth. Den roliga.

"Stanna kvar"-kommandon till trots, det ryckte i malinuttens kropp av längtan att få hälsa, och när han böjde sig ner för att öppna gapet på honom så fullkomligt brast det! "Här ska kramas!", sa Askari. "Vi ser ert problem", sa resten av teamet.

Sen fick Askari uppleva sitt märkligaste träningspass i hela sitt liv. En efter en kom medlemmarna i teamet och hälsade på mig, den ena konstigare än den andra. När det gått ett varv kom de en gång till, ännu konstigare.

Det haltades, gapades, peps, marscherades och Gud vet allt från mina träningskompisar och Askari fick en korvbit för varje en som fått ta mig i hand utan att få en omkullbrottning. Sen ett varv till och denna gång fick varje knäpp tävlingsledare också peta guling lite på näsan. Självbehärskningen var på topp och guling satt snäll som ett ljus kvar vid sidan.

Det är ju lite svårt det där med tandvisning för man vet ju inte vad domarna vill ha. En del vill ha en övertillgänglig glader som kastar sig i famnen på en, andra vill ha en kadaverlydig, stel jävel som sitter som en staty vid förarens vänstra sida - och allt däremellan. Med Ebba har jag varit med om domare som dragit henne till sin egen sida och velat att hon skulle sitta bredvid honom (?!) och en har kastat ut armarna och ropat "HEEEJ" ungefär två meter innan han kom fram för att locka henne till sig. Annorlunda. Men för säkerhets skull vill jag ha honom stilla vid sidan, och det klarar han bra nu :)