Samma dag som jag tog studenten fyllde mallebarnet 1 år. Tiden har gått så otroligt fort, snart är det dags för MH, röntgen, tävlingsdebut och allt som hör vuxenlivet till.

Grattis i efterskott Birre, Mia, Bia, Bus, Tozze och Sid!

6-7 veckor

Snart 1 år

En annan krabat som hunnit finnas i familjen ett år nu i dagarna är mammas och pappas Mojje.

Mojje 8 veckor

Mojje 1 år

Thomas fick lägga ett spår till Sid idag, ett spår med åtta föremål, endast pinnar, och ett slut i form av Sids favorit - petflaska. Jag ville inte ha en aning om var spåret gick och jag ville gärna ha Thomas och praktikant-Madeleine med i spåret för att göra mig nervös.

Och idag hade jag fokus! Jag är så stolt över mig själv! Jag var fullt koncentrerad på Sids arbete, kände efter trycket i linan, lät honom slå och lösa problemen som uppstod, läste av nosläge och kroppshållning, lät inte linan trassla in sig och fick oss på så sätt att jobba tillsammans med exakt den ansvarfördelning jag eftersträvar i spåret.

Innan vi gick ut på spåret slog jag vad med Madeleine om hur många pinnar han skulle plocka in. Med tanke på torsdagens pinnstig så gissade jag på tre av åtta men garanterat slutet, Madeleine gissade på fem av åtta plus slut med tanke på mig tveksamma inställning. Vi kom in med alla pinnar men utan slut! Sid plockade sju och jag plockade en, så bra i kärnan låg han. Pinnarna belönades med varsin köttbulle, klapp och gos och hämta andan. Sid fick för det mesta plocka upp spåret spontant efter belöningen.

På ett ställe slog han en jättebåge precis där spåret korsade en bäck. Thomas hade gått snett över bäcken medan Sid hoppade rakt över och letade sig sedan runt tillbaka till spåret och kom upp på samma sträcka igen. Den gången analyserade han bättre och kom på rätt väg. Härligt!

Slutet gick han över, men jag såg det och plockade upp det och belönade. Efter ett så fint spårarbete förtjänade han sin petflaska trots att han inte plockat upp den själv.

Det här var precis den minnesbilden vi behövde inför vårt tre veckor långa träningsuppehåll. I morgon åker Sid hem till Fredrik och ska vara med honom mina sista veckor i skolan och medan jag är i Grekland. Sen jäklar ska vi spåra igen, svårare och svårare för linföraren!

I torsdags var det som sagt spårdag med skolan, den sista heldagen i skogen tillsammans :( Jag hade med båda pojkarna och båda pojkarna fick spåra.

Sid fick börja med ett pinnplockningsspår som legat två- tre timmar. Jag ville inte fokusera på spårarbetet utan just på själva pinnplockningen. Det gick sådär, 5 av 9 pinnar plockade, vet inte om man kan tillämpa 80%-regeln i den här situationen, men särskilt stabilt kändes det inte.

Mojjes spår var ett långt spår med tre vinklar, gick ungefär som ett O fast med startpunkt och slut en bra bit ifrån varandra. Trots minst 25 graders värme, kalhygge och att han inte är så spårerfaren så gick han som en stjärna! Jag la små lådor med korv och en pinne ovanpå, varannan gång kom han med pinnen och varannan med lådan vilket helt klart får ses som kanon! Han jobbade jättebra, fick några tapp på slutet men hittade tillbaka bra, hade ett bra tempo och klarade bäckövergångar och hoppande grodor i spåret betydligt bättre än den som gick bakom (jag). Duktig Moj!

Sid skulle få ett ordentligt spår på eftermiddagen, planen var att lägga ett riktigt långt och låta det ligga minst en timme, helst längre. Problemet var väl att resten av gruppen inte riktigt höll med utan ville hem så fort som möjligt. Jag borde ha gått en sväng och samlat ihop mitt fokus innan jag släppte på, men istället så gjorde gjorde jag ett stressigt spårpåsläpp där jag glömde bort att läsa av hunden. Han valde rätt riktning men mina tankar var någon helt annanstans i en skog som såg precis likadan ut överallt. Sid spårade på i jättebra tempo och med tryck i linan men jag började bli osäker på om vi verkligen var rätt. Istället för att bara spåra på i blindo och hoppas på det bästa tog jag av honom från spåret och tänkte släppa på honom nere vid en bäck och låta honom enbart gå sista sträckan till slutet. På vägen ner till bäcken måste vi ha korsat spåret för han tog upp det och drog iväg. Jag hade dock ingen koll på om det var framspår eller bakspår utan var helt vilse. Kallade tillbaka honom, selade av och åt lite godis tillsammans istället.

Jag blev så besviken på mig själv av flera anledningar. Att jag ännu inte lärt mig hitta fokus i pressade situationer efter alla år som jag jobbat för att bli bättre på det, att jag lät mig påverkas och bli stressad och att jag överhuvudtaget släppte på spåret trots att jag var så stressad. Med all stress som är i skolan just nu så är jag väl inte världens mest stabila nu heller så att försöka hitta tillbaka till fokuset sådär mitt i var ju inte heller att tänka på.

Det positiva är att det gav oss ett väldigt bra kvitto på vad vi behöver träna på. Sid kan spåra, på den punkten är vi helt klart tävlingsklara. Däremot så kan jag inte spåra med honom under svårare förhållanden och när jag inte är riktigt säker och trygg. Framöver nu kommer fokuset ligga på spår som andra förare har lagt, som jag inte har någon aning om var de går och som är lagda så att jag ska bli osäker (t.ex. med vinkel strax efter apport, i knepiga terrängavsnitt istället för naturliga stigar etc.). Jag kommer också försöka framkall nervositet genom att låta kritiska ögon gå med i spåret och videofilma med löfte om att lägga ut filmerna för allmän beskådan på bloggen. Nu ska vi spåra för min skull och inte för Sids.

Jag satte in Sid i bilen och samlade ihop mig innan jag la ett nytt spår. Den här gången la jag i branten längs med en backe, ett ganska kort spår med kort liggtid. Sen lät jag Sid frispåra och knallade bakom och njöt. Han är en fantastisk spårhund den lille, så otroligt häftigt att han håller spå bra tempo och så hög noggrannhet trots kort liggtid och utan någon som bromsar honom i linan.

Så, vi kanske inte ska glömma det dåliga spåret helt utan bara ta med oss lärdomarna därifrån.

Avslutar med några bilder på pojkarna som Stoffe har tagit. Anledningen till att det är fler spårbilder på Mojje är helt enkelt att han fick spåra med en fokuserad linförare och således vara fotograferbar under längre tid...

Jag vet inte vad det har varit med bloggplatsen den senaste veckan. Jag har haft fullt upp så enda bloggtiden jag haft har varit på kvällarna och då verkar det vara helt omöjligt att blogga. Sidan har inte kunnat visa sig, det har hackat och kommit upp halva sidor eller inte gått att logga in överhuvudtaget.

Nu har jag precis kommit hem från mitt absolut sista prov och fick äntligen tid att blogga! Det var klockan två, som ni ser är klockan strax efter fyra när detta publiceras. Surt! Åker in och ut, in och ut och "sidan kan inte visas". SUCK! Kopiera, klistra in funkar inte heller. Nu hoppas jag det kommer iväg.

Jag och Sid har en guling på besök den här veckan, men ingen korthårig liten Mr Confused utan en lockig Mr Gosig Retriever. Mammas och pappas Mojje bor här till i helgen. Alla på skolan säger att jag har varit knäpp som tagit hit två hundar den här veckan som har varit så fullsmockad med saker att göra. Själv tycker jag det har varit perfekt eftersom de haft sällskap och stimulans av varandra.

En veckorapport då:

Måndagen spenderade jag i bilen från halv sju på morgonen. Åkte hemifrån till Karolinska för min årliga kontroll av hjärnan. Jag har haft epilepsi och måste få läkarintyg varje år för att få behålla mitt körkort. Precis som förra året var hjärnaktiviteten precis som den skulle vara och det var ju skönt att höra. Jag får härja ute på vägarna ett år till alltså.

Efter hjärnkontrollen åkte vi direkt vidare till skolan (35 mil) och satte mig och skrev oförberett prov i personlig försäljning. Det gick bättre än vad jag väntat mig, vilket var skönt.

Måndagkvällen spenderades i Sunne för att hålla valpkurs. Under tiden var Mojje hemma hos Börnis som kom med ett av de mest sanna citat någonsin: "En retriever löser alla världens problem genom att vifta på svansen". Så sant och så sunt, jag börjar faktiskt vänja mig vid Mojjes obeskrivliga glädjerus som han får lite nu och då.

I tisdags hade vi redovisningar av våra projekt inför ettorna och tvåorna på skolan. Det gick jättebra och jag hoppas jag lyckades inspirera lite. På kvällen var det dags öfr mösspåtagning och festligheter nere vid älven. Jättemysigt och trevligt, en alldeles lagom kväll och uppladdning inför alla festligheter som börjar nästa helg.

Onsdagen var lugn på skolfronten, hade lite betygssnack och så muntlig diskussion i hundavelskursen. Min grupp hade jobbat med tervueren, malinois (vem kan det ha varit?) och hollänsk herdehund, det var roligt att vi hade liknande raser med liknande bekymmer även om alla presenterade olika dilemman. Tyckte det var jätteintresssant att höra resten av gruppens funderingar och även tänka till kring de frågor man fick om sitt eget arbete. Jag gillade verkligen den här examinationsformen, synd att vi snart ska sluta annars hade jag rekommenderat den till fler uppgifter.

På onsdagkvällen filmade vi klart det sista inför vår cabaré som vi ska visa upp under studentveckan och sen var jag och Börnis och fikade hos Lina och Glenn. Mojje fann sig snabbt tillrätta i den nya flocken med Linus och Trazzel. Han och Trazzel verkade finna varandra direkt, fågelhundar emellan vet ni. Leker precis likadant gör de också, fast jag tror Trazzel saknar den riktiga guling.

Igår var vi i skogen hela dagen och spårade. Jag tänkte återkomma om det i ett eget inlägg. Stoffe tog massa bilder på hundarna, både under spårningen och porträttbilder. Jag bjuder på några favoriter här, totalt oredigerade och jag ser ut som om jag inte sovit på flera dygn, men jag tycker de är så fina! TACK Stoffe! Fler bilder kommer.

På kvällen igår var det mitt sista tillfälle på valpkursen eftersom jag åker till Örebro och håller kurs i helgen. Jag kommer sakna våra rottweilervalpar men lovar att hålla koll på dem i framtiden.

Idag har jag som sagt skrivit mitt sista prov här på skolan. Skönt! Nu är det bara två muntliga uppgifter kvar plus att jag ska skriva APU-utvärderingar och en artikel till brukshunden. På onsdag kväll nästa vecka borde allt plugg vara klart, tror ni jag längtar?

Snart åker vi vidare mot Örebro för att hålla kurs och sen åker hundarna hem. Det kommer kännas konstigt att vara hundlös i två veckor, men det är den enda vettiga lösningen. Hoppas vädret blir bättre i helgen än vad det är nu så man är sugen på egen träning efter kursdagarnas slut. Jag hoppas kunna tvinga ut Thomas i skogen och lägga spår...

Avslutar med lite bilder från igår, so long!

Jag tränar ju som bekant lite allt möjligt med hundarna och upptäcker för varje dag saker som man kan dra nytta av från den ena sporten till den andra. Men förutom att söket, spåret, skyddet, agilityn och lydnaden kan dra nytta av varann så kan mycket av det man sysslar med på träningsplan ge en fördelar även i vardagslivet tillsammans med hunden. Det märktes jättetydligt idag då det uppstod en olycka med en piraya på lydnadskursen.

Och nä, riktigt så allvarligt som det låter är det inte. Det var inte någon som fick handen avhuggen och vi blev tvungna att skicka en hund på en lång apportering för att hämta första förband och en telefon att ringa ambulans med. Däremot var det en tervtjej som tyckte att mattes hand var minst lika god som leksaken och blodet bara sprutade. Matte Annica slängde kopplet till mig som stod närmast när hon blev tvungen att springa iväg efter plåster. Och man slänger inte en belgare i händerna på Carro i sitt värsta träningssug helt ostraffat.

Tervtiken i fråga är benhård vad gäller att lämna ifrån sig grejor. Hon bara gör det inte. Sen jag började träna lite svenskskyddsgrunder med Sid har jag tänkt introducera den övningen för de för att få henne mer kontrollerad kring grejor och lära sig att hon har en uppgift efter att hon har släppt (bevaka) och inte bara ska släppa för att så snabbt som möjligt hugga tag i grejen igen. 

När matte då fick springa i full fart och plåstra om sig och jag fick tervluddet helt för mig själv så passade jag på att prova lite med en leksak. Hon verkade helt konfunderad över övningen och släppte på ren nyfikenhet över vad som komma skulle. När matte väl var omplåstrad och blodflödet lugnat ner sig lite tänkte jag hon skulle få prova, då blev alla nyfikna på övningen och det kom upp många frågor kring lekregler och lekhantering eftersom flera av hundarna på kursen är av det lite gasade slaget.

Jag la därför upp mitt blogginlägg från Hundtränarbloggen på hemsidan och visade några tips med lilla terven. I morgon hoppas jag att handen har läkt och då ska Annica få prova detta själv. Förhoppningsvis har vi hittat en lösning på deras släppandeproblem, tack vare skyddsträningen! Uppdatering kommer i morgon!

Det är ett jättehärligt gäng som går lydnadskursen i helgen, ambitiösa och duktiga och vi har många givande diskussioner och erfarenhtsutbyten. Jag älskar att hålla såna kurser, hoppas morgondagen bjuder på lika fint väder och lika mycket bra hundträning.

Nu ska jag sova!

Godnatt

Två inkallningar från förra veckan:

Uthållighet är väl det främsta som saknas i vår appellydnad, då de flesta grunder sitter rätt bra. Här kommer resten av filmerna från när vi tränade helhet i fria följet nere vid stallet förra veckan:

Här tappar han lite i en vändning och med facit i hand borde jag inte brutit honom utan bara fortsatt och låtit honom reda ut det själv. Jag tyckte han hittade tillbaka bra och fick bra attityd även efter släppet.

En finfin attityd, kolla den söta svansen! Han tappar mitt i, men återigen tycker jag att han hittar tillbaka bra.

Här går han förbi tävlingsledar-Bella och bästa hundkompisen Trazzel (det är matte Lina som filmar). Bra!

Här börjar han sacka lite. I början av kedjan provar han några saktagåenden och jag får hjälpa honom med en belöning för utgångsställning. På andra rakan tappar han och då försöker jag springa ifrån honom, belöningen kommer när han jobbar sig tillbaka.

...ja, faktiskt! Var bara tvungen att blogga lite innan jag återgår till pluggandet.

Igår var jag och tittade på tävlingar på Roslagens BK i stort sett hela dagen. Träffade många bekanta ansikten och hade en jättetrevlig dag. Började dagen ute i sökskogen där fyra appellhundar genomförde sitt sök. Alla fick betyg men bara två stycken valde att gå vidare till lydnaden. En av dessa var Lotta med Sanni, en vän till familjen med en släkting till Mojje, så då hade jag all anledning att stanna kvar och se på lydnaden trots att Thomas valt att bryta och åka hem.

Söket var avslutat redan vid tiotiden och samma domarpar skulle nu övervaka appellspåren innan lydnaden beräknades starta vid ett. Jag passade på att åka hem och äta en stor, härlig frukost och gå två spår med lilleman innan vi åkte tillbaka till Norrtälje.

Spåren gick helt okej, han spårade kanon men sprang över massa pinnar. Första spåret var ett rakt på ca 100-150 meter med sju pinnar, ganska tätt alltså men syftet var just ett pinnplockarspår. Han plockde två men fick spåra vidare hela återgången också, bara för att han tycker det är så kul. Sen kopplade jag om till koppel och gick över spåret en gång till och tänkte låta honom vinda in resterande, eftersom det var pinnplockning som var i fokus och inte spårande. Det gick sådär, han plockade in en eller två till och jag hittade två. Att tänka på till nästa gång är att låta spåret ligga längre så det inte flyger omkring så mycket vittring och han missar pinnar för att det ligger så mycket vittring utanför kärnan. Det var dock inte största anledningen till att han missade pinnar eftersom jag hittade de där jag gick en koppellängd bakom...

Nästa spår var längre och med fler vinklar, bl.a en spetsvinkel. Fem pinnar låg utlagda och han plockade tre. Ett par gånger till under spårets gång gjorde han ett litet slag och viftade rätt intensivt på svansen och jag tror att han fick vind på de andra pinnarna i de situationerna. Men motivationen är inte tillräckligt hög för att jobba sig igenom och verkligen hitta dem. När han hittade pinnar fick han både petflaska och godbitar, kamptrasa och pinndemolering som belöning. Men det blir helt klart mer pinnplockning, byteshandel och dunderbelöningar framöver. Själva spårandet går jättebra och en spetsvinkel var inte alls konstigt. Snart ska jag lägga stjärnor :)

Planen inför torsdag, då det är spårdag igen, blir att lägga långa spår med ganska lång liggtid för att få lite mindre spring och lite mera noggrannhet. Lite knixigheter ska vi nog också få in. Spårkondition, here we come! Fram tills dess ska vi jobba med pinnplockningen.

Åkte tillbaka till Norrtälje och tittade på appellhundarnas lydnad. Blev väldigt, väldigt tävlingssugen och bestämde mig för att nu jäklar ska vi boka in ett appellspår! Den 9 oktober på ÖBK blir det, spännande! Fram tills dess ska vi nog kunna få till en okej lydnad!

Tyvärr blev inte Lotta och Sanni uppflyttade men däremot godkända och de var jättenöjda över det. Det var jättekul att träffa dem igen, förhoppningsvis blir det sök tillsammans till sommaren.

Åkte hem och käkade middag och planerade att åka tillbaka på kvällen för att titta på lägresökets lydnad, Luss och Chilli skulle ju tävla. Sen visade det sig att jag inte kunde åka, men som tur var ( ;) ? ) så bröt Luss efter söket och kom förbi och fikade istället. De laddar inför lördagens tävlingar istället och det blev en trevlig avslutning på dagen hemma hos mig istället för på klubben.

Idag åker Sid lastbil med Fredrik och jag passar på att plugga lite innan det är dags att åka till Semmersby ikväll. I helgen ska jag hålla lydnadskurs i Semmersby och jag tror det kommer bli ett härligt gäng med kursdeltagare. Hoppas Sid sköter sig som demohund bara.

Nu ska jag återgå till pluggandet, so long!