Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Kaj

Av Carro - 9 januari 2012 16:06

Jag tycker inte om kyla. Det finns en stark anledning till varför jag ska öppna en inomhushall för hundträning, jag blir helt handikappad när det är kallare än nollgradigt. Jag är den som går med långkalsonger från augusti och framåt för att inte riskera att frysa. Inatt kom minusgraderna, jag som trivts så bra i det här milda vintervädret. 


Trots kylan åkte jag med alla hundarna till Vaxholms BK för varsitt lydnadspass efter jobbet idag. Sid var den starkast lysande stjärnan, medan Fia och Kaj mest var galna. Den lilla vita på tok för galen.


Sid fick börja. Han vilade på filten både lös och kopplad. Han fick börja med att bara komma upp och leka. Han hade fastnat på ett par tikkissfläckar på vägen ner mot planen och jag ville kolla av om han fortfarande var i det blå. Han verkar dock inte vara så störd av tikdofter så länge de inte är alldeles i ansiktet på honom, han hade i alla fall inga tendenser till att vara berörd. 


Han lekte som den krokodil han numera är i mitten av planen, sen körde vi ett par inmarscher in på den ena änden av planen innan han fick paus på filten igen. Fin kille växlade bra mellan träning och avslappning men var lite för aktiv på filten för att kännas helt perfekt. Han bjöd rätt friskt på både det ena och det andra, la sig på sidan och halvsatte sig upp för att dunka ner armbågarna i backen igen. "JAG LIGGER NER SER DU VÄL!" 


Andra passet körde vi en fritt följkedja med inmarsch och ett rätt långt fritt följ. Han gick väldigt fint i början men blev hetare och hetare och började ploga en aning mot slutet, hamnade lite långt fram i vändningar med halter. Han fick springa till leksaken när han behärskade sig och gick rakt och lugnt. Jag trodde väl aldrig för ett år sedan att jag skulle behöva tänka på sånt med honom. 


Efter en ny vila testade jag ett långt framförgående i koppel på samma plats där vi gjort inmarscher och fritt följkedjan. Jag ställde upp honom bredvid mig, backade bakom honom och så gick vi. Och gick, och gick och gick. Han gick rakt, lugnt, rytmiskt och i samma tempo. Det var väldigt, väldigt bra. Jag blev så lycklig över denna fantastiska prestation att jag nog drog på belöning lite för hetsigt, för följande repetitioner ville han mest takta och blev orytmisk. Härlig känsla att den första blev bäst, utan att ha fått någon som helst hjälp med riktningen. Nu är det banne mig dags att gå vidare i detta evighetsmoment. En grej som störde mig lite bara är att han pendlar med huvudet, inte från sida till sida utan upp och ner. Han går ett par steg med sänkt huvud, sen reser han det en aning, sänker det igen och fortsätter variera huvudställningen. Det påverkar inte tempot, men jag undrar hur det ser ut från sidan. Jag tänker dock INTE pilla med det just nu, jag tror det kan ligga i belöningsplaceringen och belöningsförväntan. 


Efter ytterligare en stunds vila fick han göra en kedja med fritt följ, läggande under gång och inkallning. Läggandet är så grymt bra just nu, måste kanske plocka ur det ur kedjan och belöna de pladasken lite inimellan också så vi inte förlorar det. Jag är supernöjd med Sids insats idag. 


Fia fick träna filtträning, vilket hon var duktig på. Hålla sig till mig, vilket hon var rätt duktig på. Leka, vilket hon var grym på. Söka upp min sida, vilket hon var sådär på (alldeles för studsig och uppe i det blå). Bjuda på hoppstå, vilket var svårt bland alla dofter. Gå baklängesfot, vilket hon stundtals gjorde fint. Och stundtals var när hon släppte fokus på var belöningen tog vägen. Tok-Fia! Det blev tydligt att hon har mycket lättare att jobba i rörelse bland så mycket goda dofter, så fort jag blev mer still så kunde hon inte behärska sig och näsan åkte ner. 


Kaj skulle få träna cirkelarbete, men var alldeles för galen. Han skällde och sprang hellre baklänges framför mina fötter. Puh, måste ta ner den där lilla parveln till samma planet som jag tror jag. Innebär alltså att jobba mer med godisbelöningar. Trist. Högersida fanns inte i hans värld idag, vi har jobbat alldeles för mycket fritt följ på det senaste och helt glömt bort agilitygrunderna. Skäms. 


Han lekte bra och extremt engagerat. Så jag tänkte kasta en vittringspinne och jobba med bytaövningar. Tjena. Kaj upplevde att vittringspinnar var Guds gåva till phalènerna och sprang sisådär hundrafyrtiomiljoner varv runt planen helt out of control. Som det mesta i dagens pass. Hittade en till vittringspinne och försökte göra byten nära, det gick bra så länge jag höll i dem men så fort jag sälppte (läs: tappade eftersom pirayan till phalène tog i så in i h-vete) så var rejset igång igen. Jippi, något riktigt kul att jobba med -.- Kan hälsa att en fleecefläta med fastknuten strumpa var inte ens värd att titta åt när man hade en VITTRINGSPINNE.


Vi avslutade med promenad längs blå leden en sväng innan vi åkte hem. Hundarna totalkraschade när vi kom hem och jag hade kunnat fått en massa gjort om det inte vore för att jag ska åka igen. Det är dags för kurs i beteende och kommunikation igen. 

Agility · Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid
ANNONS
Av Carro - 31 december 2011 21:25

Veckan har gått fort och varit intensiv.


I måndags träffade vi Åsa, Anders, Anne-Maj och Anders med ett gäng belgare (både lurviga och lite mer stilrena) för skogsträning. Vi började med rapportträning där Sid var lite tveksam och inte riktigt tänd på sträckorna men riktigt fin på stationerna (vilket kändes som det viktigaste). Vi körde även ett par sökskick på Åsa och Fredrik där han började väldigt yvigt för att sedan ta ett jättevarv och kolla av vallningen till att avsluta riktigt fint. För svår (kuperad) ruta och inte helt fokuserad matte. Fia fick ett par skogs- och ängsspår som hon gjorde jättefint trots flera viltövergångar och Kaj fick ett par grusspår som han gjorde enligt skolboken som vanligt, fina Majsen.


I tisdags hade Fredrik avslutning på filtkursen som han gått med Sid under hösten. De var så jäkla duktiga! Vilka framsteg! Sid låg lös på filten mitt på en stor träningsplan med gångvägar på alla fyra sidorna där det rörde sig både människor och hundar. Han låg och tittade och bearbetade alla svåra störningar enligt skolboken. Filtträning rular! 


I onsdags var jag som sagt och klickertränade Charlottes häst och innan dess var vi ute och spårade i skogarna i Riala. Sid gick ett spår på 2,5 kilometer i helt fruktansvärd terräng. Det var så snårigt och tätt med grenar så jag var tvungen att böja ner huvudet, blunda och bara lita på att vi hamnade rätt. Och det gjorde vi, trots stora viltstråk. Duktig Poo! 


Både i torsdags och hela dagen idag har vi varit i Vappersta med hela flocken och tränat antijakt med Åsa och Modde och det har gått så jäkla bra! Förutom träning i bland de mest viltrika områden jag någonsin stött på med synretning av både hare och rådjur så har vi idag hunnit med lite lydnadsträning. Sid fick göra några apporteringar med en apportbock som Åsa och Birre precis gjort en apportering med och det var inga tveksamheter. Även fria följet kändes riktigt, riktigt bra. Jag såg framför mig en lång vinter med positionsträning när jag och Fredrik var och tränade i ridhuset dagen före julafton och Sid bara trängde, hetsade och plogade i allt vad fotgående hette. Idag var de problemen inte närvarande för fem öre, så det var nog bara just hets då sist. 


I går tränade jag och Sid lydnad med Annica och Prima. Även då gick han riktigt, riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med hans växlingar mellan full fart, muskelstyrka och förmåga att ta i, i både budföring och varsågod från stå-träning till att följande pass köra saktagående och platsliggning med fullt fokus, självkontroll och stadga. Kaj fick spåra ett par spår på gruset och gjorde det riktigt bra. Det känns som att det är dags att avancera i hans spårträning nu, ganska rejält. 


Nyårsafton blir lugn för min och hundarnas del. De är rätt nöjda efter en hel dag med hårdträning, precis som jag. Fredrik har åkt iväg till några kompisar men jag är hemma med hundarna för att de ska få ett så lugnt nyår som möjligt. Det smällde lite här nyss och då gick Sid igång och började skälla vilket drog med sig de två små. Nu har vi stängt in oss i sovrummet alla fyra och hundarna har däckat på golvet. Musiken är på ute i övriga huset och jag har en hel säsong av Skilda världar att se fram emot. Det smällde precis igen, men det låter inte värre än när katterna hoppar in genom fönstret, vindsluckan slår i vinden eller en stol skrapar mot golvet och hundarna bryr sig inte alls. Jag hoppas, hoppas, hoppas resten av natten fortsätter flyta lika lugnt. Jag tänker på er som har en värre natt än mig och längtar efter morgondagen då allt är över. Kram på er. 


Nästa år kommer bli grymt jäkla spännande för min del. Vi ska öppna hundcenter. Det är helt galet, men snart är det verklighet. Snart har vi ett hunddagis och en uppvärmd inomhusträningshall för hundträning. Dessutom ska jag hålla massa spännande kurser i samarbete med Dailydog. Och träna massa hund. Som sagt, 2012 kommer bli spännande.


Gott nytt år på er! 

Fia · Hund · hundID · Kaj · Lydnad · Sid · Spår · Sök · Vardag
ANNONS
Av Carro - 27 december 2011 17:34

Fullständigt namn:

Noble Nadirs Roscoe

Född: 11-06-09

Ras: Phalène

Föräldrar: Noble Nadirs Kerchak x Vertiidas Dauphine


Kaj virvlade in i mitt liv väldigt välplanerad och samtidigt totalt oplanerad. Jag hade sagt redan för fyra år sedan att om hans mamma och hans pappa någon gång fick valpar skulle jag ha en. Då fick jag ju stå mitt kast när Amanda, en av mina bästa vänner, ringer och berättar att de är parade. 


Och det har jag inte ångrat. Kaj fångade mitt hjärta genom att vara alldeles vild och galen redan som åttaveckors. Och det har jag inte undvikit att fånga upp och utveckla vidare. Därför är han precis det vilda, galna, kamptokiga, pigga yrväder full av leklust som jag ville ha. 


Kaj har en stor personlighet och med sin galenskap och framåtanda charmar han många som aldrig annars skulle se åt en dvärghund. Han har aldrig visat en uns av att vara tillbakadragen utan står med fyra tassar på jorden och tar sig an världen som om den vore hans egen. Jag undrar ofta om det bor ett litet strävhår bakom lockarna. 


Hittills upplever jag Kaj som otroligt enkel att ha att göra med. Han är lättlärd och lyhörd och även om han gärna vill gå sina egna vägar så finns där en stor portion samarbetsvilja som i de allra flesta fall tar över. Han hatar att åka bil, vilket är sådär med tanke på att han ofta är med mig på jobbet som budbilschaufför. Just nu hatar han även spotunnor, grannar, reflexstolpar och buskage. Han älskar ljudet av sin egen röst, att springa jättefort och att sova ihoprullad i en lapphundssvans. Han gillar även att kissa och sprätta, kampa i kläder och bära runt på tunga skor. Han tycker inte om att gå i koppel eller gå in efter att ha varit ute själv på tomten. 


Jag brukar säga att jag fått honom för allt gott jag gjort i livet, eftersom han för det allra mesta är en liten ängel att ha och göra med. Men smeknamnet Mini-Hojt kommer han få leva med så länge alla hans känsloyttringar ofta kommer med ett äkta, gällt, öronskärande dvärghundskall. Det, mina kära bloggläsare, är Kaj - döpt efter den dobermann vars självförtroende han hela livet kommer anamma.

Hund · Kaj
Av Carro - 27 december 2011 17:14

Kaj har varit dålig i magen hela julen. Kanat runt på ändan, inte kunnat bajsa, kissat på sig och varit orolig. Igår kväll bajsade han ordentligt och i dag har han varit mycket piggare och inte kanat på ändan nånting på hela dagen, så förhoppningsvis går det åt rätt håll och vi slipper åka till veterinären. Majshundens träning går framåt. Han tränar på att vara stilla med omvänt lockande, vilket han verkligen inte förstår någonting av. Han kan bjuda fint på upp till 30 sekunder sitta, ligga och stå stilla vilket är frustrerande. Det är ju superbra att han kan det, men jag blir så otålig när en hund bjuder på att vara stilla och börjar genast tappa tålamodet och anse att de har gett upp. Det är ju självklart inte så, men det är svårt att intala sig själv att det inte är så när man är mitt uppe i träningen och bara vill ha fart och framgång. Han gör supersnygga ingångar, dock har vi gått tillbaka till kloss då de har blivit något orytmiska och inte på samma ställe varje gång. Jag har haft svårt att hålla på kriterierna var framtassarna ska vara, han är ju så liten så en centimeter hit eller dit har inte spelat någon roll för mig, men för Kaj däremot är en centimeter ett stort steg. Jag lär mig varje dag på att träna honom, då jag tycker han har ett helt annat rörelsemönster än de stora hundarna. Nu har vi haft klossen med oss i två dagar och flytet och rytmen är riktigt fint.Spårat har vi gjort en hel del också, bara på grus och asfalt. Han har antingen fått stå vid spårstarten och sett en spårläggare gå iväg eller blivit påvisad en spårstart. Några godbitar har det legat i spåret som belöning. Han är riktigt begåvad, det fina lilla fluffet.För ett par veckor sedan började vi med filtträning och han har snappat det fort. Häromdagen var han och jag i Stockholm på konstgräs-demo och jag fick med mig en ruta konstgräs hem. Den rutan la jag ner på marken medan vi väntade på tunnelbanan och vips! så låg det en Kaj ihoprullad på gräsplätten.Vad vi ska fokusera på framöver är att fortsätta grundträna. Lek, följsamhet på höger och vänster sida, stå, sitt och ligg med signal och stadga, burlekar, filtträning och tricks. Han är rolig att jobba med, men jag önskar han orkade längre stunder i sträck eftersom jag gärna vill köra på när jag väl börjat. Det kommer väl med åren.

Av Carro - 9 december 2011 19:38

Jag och Fredrik tog med oss alla tre hundarna och åkte till ridhuset på eftermiddagen idag och vilken härlig träning vi fick!


Jag började med att träna på att andra hundar kom in i vår träningszon och hundmötespasseringar med Sid mot Fia och Kaj och Sid gjorde det riktigt bra. Sen släppte vi Fia och Kaj och Sid fick träna på att vara stilla och titta på medan de lekte. Även det gjorde han riktigt bra, så då fick han också hoppa in i leken och jag och Fredrik tränade på att kalla in Sid och Fia från leken. Sid uppförde sig helt och hållet exemplariskt och visade verkligen vem som är äldst och klokast. Fia var inte så mycket sämre hon, inte Kaj heller för den delen. 


Träningsmässigt jobbade vi med följande:


SID


Ligga i bur eller på filt och titta på medan Fia tränar med Fredrik eller Kaj tränar med mig. Det är inga problem och han slappnar av fint, förutom en gång när Fia lekte med hans boll. Då brast han och sprang dit och stal bollen, men gick enkelt att få tillbaka och sen gjorde han inte om det. 


Inkallning med stå, eller generalisering av hoppstå. Jag får oftast antingen hopp eller stadga. Hoppstå med stadga kan jag få på signal, nära eller under baklängesmarsch men det är helt klart svårt. Idag fick jag fram både och frivilligt på avstånd och under baklängesmarsch, vilket är stora framsteg från igår då jag bara fick det på signal. Under framlängesmarsch gör han inte hoppstå, då stannar han bara. Vi tragglar vidare... Körde två inkallningar med stå på ungefär femton meter. Den första hade han snabb reaktion på ordet, bjöd på en fin tanke (det vill säga la vikten bakåt och nitade med frambenen men sen fullföljde han inte ända in i "stanna och stadga"). Vi sprang tillbaka till utgångspunkten och gjorde om och nästa repetition var klockren. Stiligt, stiligt! 


Saktagående, där vi började med två sträckor som var riktigt, riktigt fina. Belönade första med boll över huvudet och andra med vändning och boll hos mig. Sträckan var kanske tio-femton meter. Det var på tok för heta belöningar, för sen blev han för snabb och gled iväg framåt. Men med bra riktning! Startade från stå framför mig, och resterande tjugotal repetitioner fick han bara stå framför mig och fick bollen precis framför näsan. Längsta stadgan var femton sekunder ungefär. Sen provade jag en sträcka till och den var lugn och fin, mer stadgeträning alltså.


Kröp lite, det var länge sen sist nu. Började på knä framför honom och det gick klockrent, över fem meter före belöning. Måste tänka på att ha händerna bakom ryggen så han inte hakar upp sig på en hand som någon form av target. Sen reste jag mig på fötterna och det blev svårare, tror det är en kombination av att han inte kan följa en hand och att han inte riktigt vill lägga ner huvudet med risken för att förlora kontrollen på belöningarna. Mer hakan-i-backen-träning stillastående, helt enkelt så ska det nog lösa sig. Han blir antingen hög i armbågarna (big no-no) eller börjar krypa normalt, alltså med bakbenen under sig (vaaaarföööör?). Mer hakan träning och mindre belöningar från handen. Och bara gå vidare. 


KAJ


Filtträning. Åååh, han är så fin! Han söker upp filten jättefint men hade lite svårt att lägga sig i ridhusmiljön. Han kollade av varje dammkorn som hamnade på filten i jakt på en belöning. Väntade ut honom och han coolade ner sig, sen la han sig som den korv han bjuder på här hemma. Fina Majsen! När det var dags att gå hem friade Fredrik honom från buren som han låg i då och han sprang direkt och la sig på filten som låg utanför buren. 


Sitta stilla. ÅTTA sekunder, utan hjälp och utan större störning. Det är sensation för att vara Kaj, och det känns verkligen att den träningen går framåt. Att jag rör mig från honom är en superstörning, då vill han följa efter. Det är krafttag som gäller här nu om vi ska hinna nå våra sitta stilla-mål tills december är över. 


Springa till target. Han är jätteduktig, men behöver ett par repetitioner nära i början på passet för att komma i rätt tanke. Belönade med att han fick springa tillbaka till mig och kampa, vågar inte längre lita på att han kommer tillbaka med grejer (måste träna mera...). 


FIA


Fredrik tränade på att sitta och titta på medan jag tränade och Fia gjorde det jättefint. Hon satt eller låg lös vid Fredriks fötter och tittade, det var första gången hon klarade av att vara helt lös i en sådan situation. Den svåraste träningen var när jag kastade boll med Sid, då fick hon ha koppel på sig en stund. 


Filtträning. Hon såg riktigt lugn ut idag, visserligen satt hon ner men det finns ju ingen mening med liggandet om hon inte ligger lugnt, så att hon satt lugnt och stadigt var riktigt bra idag. Dock har Fredrik svårt att få något riktigt värde på filten, det går inte alls lika lätt med Fia som med de andra två. Samma sak med...


Handtarget. De tragglar fortfarande efter nästan ett års träning. De provar olika strategier men, som sagt, svårt att få riktigt högt värde trots bra belöningar. Det märks att hon fått många belöningar för att "nästan-dutta", för det bjuder hon oftare på, men det verkar inte finnas så mycket värde för det heller. Nu har han fått prova med lite luringar genom att knipa fast en godbit mellan fingrarna på baksidan av handen för att få en ordentlig dutt hela vägen in i händerna. Det verkar fungera bra och vi får se hru det utvecklar sig. 


Tasstarget. Fredrik har inte provat det med henne förut men det gick riktigt bra. Det sitter långt inne att söka upp den och jag funderar på om de behöver jobba mer med att förhålla sig till olika typer av föremål, då det verkar vara det hon har svårast för. Shejpade tricks som bara innefattar henne gör hon med glädje, engagemang och flashighet men så fort det är någon form av föremål med i bilden blir hon mer avvaktande, tveksam och svår att få fart på. Tvärtom mot vad jag vanligtvis träffar på. 


Jag tränade lite följsamhet med Fia och att hålla sig till mig trots att Fredrik kom in i ridhuset när han varit och hämtat vatten och hon gjorde det så fint. Det börjar verkligen bli ordning på henne nu. 


På vägen hem åkte vi förbi Finnberga och fikade, vilket var väldigt mysigt. Det är så underbart att se Sid när han kommer till Finnberga, som är hans barndomshem (uppfödare). Han blir liksom gummiaktig och valpig i hela kroppen och alldeles fjäskig och mjuk. Det är som att han njuter av att kunna ta av sig kostymen och få vara liten. Nu har Åsa och Anders en lillasyster till Sid som är sex månader och han har lite svårt att förhålla sig till henne. Han vill vara valpig inför de andra tre men stor och tuff inför henne, typ. Riktigt härligt är det i alla fall att se fem mallar som funkar ås otroligt bra ihop. 


Väl hemma hoppade Fredrik in i badrummet och badade Fia som efter en timme i ridhuset såg mer ut som en brun än en svart lapphund. När Fia var badad och hela badrummet fyllt med vatten passade han på att bada Kaj också, och sen borstade han alla tre hundarna. Nu har Börnis phalènevalp Måns kommit hit för att bo här i helgen medan hon är på Stora Stockholm. Sid och Fia har däckat efter eftermiddagens alla upptåg men Måns och Kaj leker för fulla muggar. Snart får man sära på dem och tvinga dem att vila upp sig lite.


Själv håller jag på att skriva ut och förbereda det sista inför helgens kurs. Det är en valpkurs med inriktning mot grundträning för blivande tävlingshundar vilket ska bli himla roligt. Det är den fjärde valpkursen jag håller den här terminen och jag märker hur jag utvecklar och prioriterar annorlunda för varje kurs. Den här kommer som sagt bli mer inriktad mot grundträning för tävling, utan att för den sakens skull bortse från vardagslydnad och utveckling av valpens personlighet. Det kommer bli en rolig kurs att hålla, jag gillar ju grundträning och valpar är ofta duktiga på att ge mycket energi och vara tacksamma att jobba med. 


I helgen är det också glöggmys på Finnberga med resten av Wirabruksklanen. Jag dricker inte glögg, men det ska bli väldigt mysigt ändå.


Nu ska jag laga lite middag och röja ur köket så vi får plats i morgon. 

Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 28 november 2011 15:10

Idag efter jobbet åkte jag och Majsdjuret (Kaj) till Norrtälje. Jag skulle på ett möte och planen var lite miljöträning i samband med detta för det lilla barnet. 


Vi började med en promenad runt ån. Kaj går så fint i koppel sen han fick ett sele, inget stret varken framåt eller bakåt och han störs inte av kopplet utan följer mig jättefint. Vi fick ett hundmöte som gick enligt skolboken. Vi jobbade med människomöten i massor, då valpar som bekant är var mans egendom hade vi massa riktigt svåra möten med folk som verkligen bjöd in honom till att ta kontakt. En gång gick han fram till en kvinna som hukat sig ner precis bakom oss och jag inte var beredd. Varför var jag inte det? Det har sin förklaring...


Ån i Norrtälje är nämligen bebodd. Av väldigt, väldigt sociala änder. När jag kom dit var alla änder på andra sidan ån och solade sig på land, så jag tänkte väl inte mer på det. Jo, jag tänkte till och med att det vore roligt att få ett andmöte för att se hur Kaj skulle hantera det och få en bra möjlighet att träna. 


Ett andmöte fick vi och Kaj blev lite ställd, men höll sig vid min sida och vi fortsatte gå. Anden måste dock ha skvallrat att det var en spännande filur på andra sidan ån, för helt plötsligt kom en till, och en till, och en till. Snart hade vi ett femtiotal änder som vaggade rakt emot oss. Vi vände och gick därifrån. Kaj fick belöning för att hänga på vid min sida och han kastade ständigt blickar bakåt med skräckblandad förtjusning. Änderna vaggade efter. Fler och fler blev dem. Just då dök den sällskapliga kvinnan upp. Stackars Kaj sökte väl stöd. Vi flydde tillsammans. Vi måste åka tillbaka till ån snart igen. Med en plan. Med Sid. 


Tänkte åka och ge Kaj hans livs andra spår på den stora infartsparkeringen de byggt precis före E18 i Norrtälje. När jag åkte in till stan såg jag nämligen att halva parkeringen var så gott som tom, perfekt! Glad i hågen åkte jag dit, svängde in vid parkeringskylten och min förvirring startade. Överallt fanns nämligen bara en jäkla massa enkelriktat-skyltar. Vad, var, var skulle man åka för att komma in på den tomma parkeringen? Den jag kom in på var nämligen helt knökfull, och på andra sidan trottoarkanter och fina rabatter stod den nästintill tomma parkeringen och garvade åt mig. Jag åkte runt, runt, runt och svor åt varenda enkelriktatskylt. Överallt stod det bilar, eller kom bilar. Tillslut åkte jag ut från parkeringen samma väg som jag kommit och åkte bort till rondellen för att försöka ta den vägen in. Då hamnade jag i bussfil och blev jagad tätt, tätt bakifrån av en gigantisk dubbeldäckare till 676:a. In på parkeringen, samma igen! Runt, runt, runt bland enkelriktatskyltarna och alla bilar. Då gav jag upp, åkte ut där jag kommit ifrån första gången och svor nästan hela vägen hem. Inte konstigt att parkeringen var nästan tom. Hade den varit helt tom hade jag förstått, men det var nästan tom. Det stod ett gäng bilar där, som antagligen måste ha hoppat över refugerna. Jag fattar då rakt ingenting. 


Åkte hem och tränade några pass filtträning. Majsen är duktig, men lite överambitiös. Det är svårt att hitta lämpliga belöningar till filtträning med Kaj, då stor, kastade godbitar lätt blir någonting man ska studsa omkring och leka med. Inte helt rätt sinnesstämning. Sega blodpuddingbitar gick hyffsat. Vi kör på, han är positiv, framåt och halt galen. Precis som jag vill ha honom <3

Hund · Kaj · Vardag
Av Carro - 21 november 2011 18:36

Jag och hundarna spårar helt maniskt just nu, vilket är helt underbart.

I helgen träffade jag och Fredrik syster och hennes barn på skolgården för att lägga hårda spår. När vi kom dit hade Sid redan två spår som låg och väntade på honom, lyx!

Jag la ett riktigt roligt spår till Mira, som gick över växelvis asfalt, gräs, grus, stenplattor och uppepå en mur. Luriga vinklar och andra klurigheter, ett spår jag helt klart måste lägga till Sid någon kväll!

Sids första spår gick på gräs, asfalt och grus, men började alltså på gräs. Han plockade upp det jättefint, fick lite problem i övergången till asfalt med självförtroendet kom tillbaka när vi kom ut på gruset och så gräs igen. Han tog vinklarna jättefint och syster hade verkligen försökt lura iväg mig genom att vinkla där det inte föll sig naturligt att göra det.

Vi konstaterade att Sid spårar med mycket muskler, han tar i och han flåsar på framåt. Ju mer tryck i linan han får desto mer skjuter han på. En del av spåret låg i en rishög där han fick lyfta på fötterna, ta i för att ta sig igenom och plöja fram i terrängen. Sånt älskar han! Tyvärr på bekostnad av hjärnan… Det är när han fokuserar ihop sig och riktar energin ner i marken som han spårar riktigt fint, pendlar från fotspår till fotspår och fnyser rent näsan med regelbundna mellanrum. Man hör verkligen hur näsan jobbar! Så blir han på asfalt, grus och stigar – antagligen där det gått mycket andra människor och han har störande dofter som han måste selektera bort.

Han spårar även bättre när jag släpper efter på linan och låter honom hålla ett lite högre tempo, alltså när han inte får så mycket motstånd. Problemet där är att jag inte hinner med att läsa honom, det hinner hända massa saker på kort tid. Jag måste träna mitt eget öga och min känsla som linförare.

Det andra spåret gick sämre än det första. Där fick han börja uppe på en hög brunn där det luktade rejält mycket skit. Han hade svårt att samla ihop sig uppe på brunnen och verkligen spåra sig fram när han kände var spåret fortsatte nere på marken. Mycket spring, även där. Jag hamnar lätt i att låta honom gå på (alltså förstärka honom) när han bjuder på det fina, lugna, kontrollerade spårbeteendet utan att reflektera så mycket över om han spårar eller inte. Jag kan alltså förstärka en nos som sänks utan att verkligen vänta in analysen. Något att akta sig för!

Funderade kring om han hade lättare för det förra spåret eftersom han fick fästa på rätt doft på gräsunderlag innan han gick över till asfalt. Det andra spåret började på betong och gick sen över till gräs och då hade han svårare även på gräset.

En sak är i alla fall säker – det börjar bli riktigt roligt med hårdspår nu när man börjar se lite resultat!

Fredrik spårade med Fia ett par korta med synretning. Hon doppade ner näsan jättefint och Fredrik var stolt som en tupp. Han är riktigt duktig på att snappa upp hur han ska göra, när han ska belöna och vilka beteenden han ska titta efter så han får resultat jättesnabbt! Skillnad mot en annan som tänker alldeles för mycket.

Kaj fick gå sitt livs första spår. Först ett kort-kort längs med sidan på en stor sandlåda (sandunderlag) och därefter ett lite längre längs med kanten på ett gungområde (småsmågrus). Jag stod och höll i honom medan Fredrik gick iväg och droppade ett par godbitar eller bara handen i fotspåren efter sig för att skapa ett intresse. Kaj doppade ner näsan så fort Fredrik gått iväg. Första spåret släppte jag inte på honom förrän Fredrik kommit tillbaka och visat att han var tomhänt. Andra spåret lät jag Kaj rulla iväg i spåret så snart han bjöd på att doppa ner näsan och undersöka Fredriks fotspår. Han var så duktig! Lilla, lilla näsan sa ”sniff, sniff – åh! Här har ju husse gått!” och tuffade nyfiket på med allt fokus ner i marken trots att husse gick bara ett par meter framför. Är det vad som kallas jaktspår, eller?

Det sista var dock för långt för hans lilla hjärna, för efter ungefär halva så började han titta på barnen som lekte precis bredvid och började göra annat. Jag väntade ut honom och han hittade tillbaka till spårkärnan och sin uppgift. Han imponerade verkligen på mig. Hm, en blivande BSP-karriär må tro? Det vore ju onekligen ruskigt coolt.

Att lägga och gå med i spåren åt systers Svartmyra lär mig så otroligt mycket. Hon är fascinerande, den lilla hunden och inte världens lättaste att komma underfund med. Och när hon levererar, så är hon så jäkla grym! Det är hur häftigt som helst!

Idag stack jag ut i skogen vid Källsmora så fort jag kommit hem från jobbet. La ett spår till Sid, gick en promenad med honom och släppte sen på. Sen fick han vila i bilen medan jag la ett till och kollade lite på facebook innan jag släppte på honom på det. Det andra spåret fick Kaj hänga med i hasorna, han var mycket mer på idag. Första spåret hade sex föremål och andra spåret två (inklusive slut). Jag kan sammanfatta både spåren med samma ord. Mycket muskler. Han låg på som en jäkla ångvält från det att jag tog ut honom ur bilen för att gå promenad tills vi gick tillbaka till bilen från det sista spåret. Ånga på, ånga på, ånga på!

Han följde spåret, om än något yvigt, och jag upplevde återigen den känslan jag haft tidigare när jag gått mina egna spår och inte varit helt säker på var det gått någonstans. Han ångar på, kastar sig bakåt och går på igen en bit åt sidan. Som om han gått längst ett parallellt spår en stund för att sedan kasta sig tillbaka till det rätta. Det har allra, allra främst med hans tempo att göra. Lägre tempo innebär mer fokuserat i spårkärnan. Idag kunde jag inte bromsa honom och således inte heller läsa honom.

Men, som sagt, han följde spåret. Han plockade alla grejer hur klockrent som helst, var ivrig på att komma iväg igen och plockade snabbt upp spåret igen. Han tog vinklarna med viss (stor) tendens till att gena. Han tog stigövergångar (då jag nästan alltid vinklar av och följer stigarna en stund innan jag vinklar ut i skogen igen) snyggt och prydligt och blev mer fokuserad (samt höll ett lägre tempo) på vältrafikerade stigar. På övergången till grus drog han ut i terrängen bredvid som för att fånga upp doftpartiklarna som fastnad i vegetationen istället för att jobba sig igenom gruset (första spåret). Han ångade på, helt enkelt. Inget snurrande någonstans utan han var snabbt tillbaka på rätt spår om han tappade. En gång hjälpte jag honom in på rätt spår då han ångade iväg åt fel håll efter att ha blivit störd av någonting. Han hade nog en bra känsla, men han var tokspeedad.

Nu när vi kom hem så fortsatte han i ungefär samma speed i nån timme eller två och nu har han däckat i sin biabädd och snusar sött. Han behöver hjälp att landa efter såna här dagar när han är ensam hemma länge och vi direkt drar ut på en aktivitet. Kanske ska vara hemma och dricka en kopp kaffe i lugn och ro innan vi sticker ut nästa gång?

Nästa gång blir förhoppningsvis redan i morgon. Jag är fast besluten att utnyttja alla spårchanser jag får nu innan snön kommer, utan att för den sakens skull hamna i kvantitet före kvalitet. I morgon ska vi gå massa påsläpp i uppförsbackar, då han alltså bara får spåra ett par hundra meter uppför en backe och där är det slut. Kan hända att jag förstärker det här muskelspännandet i och med det, men jag vill prova och se vad som händer.

Nu ska jag fortsätta julstäda, vilket jag påbörjat idag. Sen ska jag skriva ihop PM till hundmötesclinicen i helgen. Förhoppningsvis är Fredrik snart hemma och kan laga mat medan jag roar mig med det.

Hund · Kaj · Sid · Spår
Av Carro - 9 november 2011 16:17

Idag började jag fånga upp spontana fotgåenden på promenad med Kaj, vilket äntligen satte fart på vår fotträning. Jag har väl råkat trampa på honom, snubbla på honom och kicka honom med fötterna när jag försökt träna fotgående mer uppstyrt, vilket inte direkt fått träningen att gå framåt om man säger så. Han börjar komma riktigt tajt i cirkelarbetet vilket jag är säker på ger bra erfarenheter även till fotgåendet, men där har jag hållt ett väldigt högt tempo. Så snart tempot går ner hamnar han i "omloppsbana", alltså en bra bit ut ifrån mig.


Så idag började jag plocka med det på promenaden. Till en början klickade och belönade jag bara spontankontakt och belönade på vänstersidan. Efter varje belöning gick vi vidare. Efter bara ett par belöningar fick jag mer och mer vänstersida och mindre högersida och studs framför fötterna. Sid kom också in och bjöd på fotgående och då fick Kaj verkligen anstränga sig för att klämma sig in mellan mig och Sid, vilket gjorde honom ännu tajtare. Gick han utanför"belöningsbart avstånd" gick vi bara vidare men jag var snabb på att belöna i stort sett allt jag gillade på vänstersidan. 


Det kändes som början till något som kan bli något. Framförallt mängdträningsmässigt. Jag tror nämligen herrn behöver många goda erfarenheter nära mina fötter, så att det inte blir en så stor grej om jag skulle råka trampa på honom någon gång. En positiv erfarenhetsbank att falla tillbaka på helt enkelt.


Det känns kul att vara igång med fotgåendet lite mer och att faktiskt ha fått fram beteenden jag gillar. Precis så här var det med Sid när hans fotgående lossnade. http://kontrollek.bloggagratis.se/2010/01/06/2375237-tji-fick-jag/ Januari 2010, snart två år sen, han var sju månader. Det känns bra att Sid var hela sju månader när hans fria följ lossnade, då känns Kaj ännu mer i fas.

Hund · Kaj · Lydnad

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se