Jag och Fredrik tog med oss alla tre hundarna och åkte till ridhuset på eftermiddagen idag och vilken härlig träning vi fick!

Jag började med att träna på att andra hundar kom in i vår träningszon och hundmötespasseringar med Sid mot Fia och Kaj och Sid gjorde det riktigt bra. Sen släppte vi Fia och Kaj och Sid fick träna på att vara stilla och titta på medan de lekte. Även det gjorde han riktigt bra, så då fick han också hoppa in i leken och jag och Fredrik tränade på att kalla in Sid och Fia från leken. Sid uppförde sig helt och hållet exemplariskt och visade verkligen vem som är äldst och klokast. Fia var inte så mycket sämre hon, inte Kaj heller för den delen. 

Träningsmässigt jobbade vi med följande:

SID

Ligga i bur eller på filt och titta på medan Fia tränar med Fredrik eller Kaj tränar med mig. Det är inga problem och han slappnar av fint, förutom en gång när Fia lekte med hans boll. Då brast han och sprang dit och stal bollen, men gick enkelt att få tillbaka och sen gjorde han inte om det. 

Inkallning med stå, eller generalisering av hoppstå. Jag får oftast antingen hopp eller stadga. Hoppstå med stadga kan jag få på signal, nära eller under baklängesmarsch men det är helt klart svårt. Idag fick jag fram både och frivilligt på avstånd och under baklängesmarsch, vilket är stora framsteg från igår då jag bara fick det på signal. Under framlängesmarsch gör han inte hoppstå, då stannar han bara. Vi tragglar vidare... Körde två inkallningar med stå på ungefär femton meter. Den första hade han snabb reaktion på ordet, bjöd på en fin tanke (det vill säga la vikten bakåt och nitade med frambenen men sen fullföljde han inte ända in i "stanna och stadga"). Vi sprang tillbaka till utgångspunkten och gjorde om och nästa repetition var klockren. Stiligt, stiligt! 

Saktagående, där vi började med två sträckor som var riktigt, riktigt fina. Belönade första med boll över huvudet och andra med vändning och boll hos mig. Sträckan var kanske tio-femton meter. Det var på tok för heta belöningar, för sen blev han för snabb och gled iväg framåt. Men med bra riktning! Startade från stå framför mig, och resterande tjugotal repetitioner fick han bara stå framför mig och fick bollen precis framför näsan. Längsta stadgan var femton sekunder ungefär. Sen provade jag en sträcka till och den var lugn och fin, mer stadgeträning alltså.

Kröp lite, det var länge sen sist nu. Började på knä framför honom och det gick klockrent, över fem meter före belöning. Måste tänka på att ha händerna bakom ryggen så han inte hakar upp sig på en hand som någon form av target. Sen reste jag mig på fötterna och det blev svårare, tror det är en kombination av att han inte kan följa en hand och att han inte riktigt vill lägga ner huvudet med risken för att förlora kontrollen på belöningarna. Mer hakan-i-backen-träning stillastående, helt enkelt så ska det nog lösa sig. Han blir antingen hög i armbågarna (big no-no) eller börjar krypa normalt, alltså med bakbenen under sig (vaaaarföööör?). Mer hakan träning och mindre belöningar från handen. Och bara gå vidare. 

KAJ

Filtträning. Åååh, han är så fin! Han söker upp filten jättefint men hade lite svårt att lägga sig i ridhusmiljön. Han kollade av varje dammkorn som hamnade på filten i jakt på en belöning. Väntade ut honom och han coolade ner sig, sen la han sig som den korv han bjuder på här hemma. Fina Majsen! När det var dags att gå hem friade Fredrik honom från buren som han låg i då och han sprang direkt och la sig på filten som låg utanför buren. 

Sitta stilla. ÅTTA sekunder, utan hjälp och utan större störning. Det är sensation för att vara Kaj, och det känns verkligen att den träningen går framåt. Att jag rör mig från honom är en superstörning, då vill han följa efter. Det är krafttag som gäller här nu om vi ska hinna nå våra sitta stilla-mål tills december är över. 

Springa till target. Han är jätteduktig, men behöver ett par repetitioner nära i början på passet för att komma i rätt tanke. Belönade med att han fick springa tillbaka till mig och kampa, vågar inte längre lita på att han kommer tillbaka med grejer (måste träna mera...). 

FIA

Fredrik tränade på att sitta och titta på medan jag tränade och Fia gjorde det jättefint. Hon satt eller låg lös vid Fredriks fötter och tittade, det var första gången hon klarade av att vara helt lös i en sådan situation. Den svåraste träningen var när jag kastade boll med Sid, då fick hon ha koppel på sig en stund. 

Filtträning. Hon såg riktigt lugn ut idag, visserligen satt hon ner men det finns ju ingen mening med liggandet om hon inte ligger lugnt, så att hon satt lugnt och stadigt var riktigt bra idag. Dock har Fredrik svårt att få något riktigt värde på filten, det går inte alls lika lätt med Fia som med de andra två. Samma sak med...

Handtarget. De tragglar fortfarande efter nästan ett års träning. De provar olika strategier men, som sagt, svårt att få riktigt högt värde trots bra belöningar. Det märks att hon fått många belöningar för att "nästan-dutta", för det bjuder hon oftare på, men det verkar inte finnas så mycket värde för det heller. Nu har han fått prova med lite luringar genom att knipa fast en godbit mellan fingrarna på baksidan av handen för att få en ordentlig dutt hela vägen in i händerna. Det verkar fungera bra och vi får se hru det utvecklar sig. 

Tasstarget. Fredrik har inte provat det med henne förut men det gick riktigt bra. Det sitter långt inne att söka upp den och jag funderar på om de behöver jobba mer med att förhålla sig till olika typer av föremål, då det verkar vara det hon har svårast för. Shejpade tricks som bara innefattar henne gör hon med glädje, engagemang och flashighet men så fort det är någon form av föremål med i bilden blir hon mer avvaktande, tveksam och svår att få fart på. Tvärtom mot vad jag vanligtvis träffar på. 

Jag tränade lite följsamhet med Fia och att hålla sig till mig trots att Fredrik kom in i ridhuset när han varit och hämtat vatten och hon gjorde det så fint. Det börjar verkligen bli ordning på henne nu. 

På vägen hem åkte vi förbi Finnberga och fikade, vilket var väldigt mysigt. Det är så underbart att se Sid när han kommer till Finnberga, som är hans barndomshem (uppfödare). Han blir liksom gummiaktig och valpig i hela kroppen och alldeles fjäskig och mjuk. Det är som att han njuter av att kunna ta av sig kostymen och få vara liten. Nu har Åsa och Anders en lillasyster till Sid som är sex månader och han har lite svårt att förhålla sig till henne. Han vill vara valpig inför de andra tre men stor och tuff inför henne, typ. Riktigt härligt är det i alla fall att se fem mallar som funkar ås otroligt bra ihop. 

Väl hemma hoppade Fredrik in i badrummet och badade Fia som efter en timme i ridhuset såg mer ut som en brun än en svart lapphund. När Fia var badad och hela badrummet fyllt med vatten passade han på att bada Kaj också, och sen borstade han alla tre hundarna. Nu har Börnis phalènevalp Måns kommit hit för att bo här i helgen medan hon är på Stora Stockholm. Sid och Fia har däckat efter eftermiddagens alla upptåg men Måns och Kaj leker för fulla muggar. Snart får man sära på dem och tvinga dem att vila upp sig lite.

Själv håller jag på att skriva ut och förbereda det sista inför helgens kurs. Det är en valpkurs med inriktning mot grundträning för blivande tävlingshundar vilket ska bli himla roligt. Det är den fjärde valpkursen jag håller den här terminen och jag märker hur jag utvecklar och prioriterar annorlunda för varje kurs. Den här kommer som sagt bli mer inriktad mot grundträning för tävling, utan att för den sakens skull bortse från vardagslydnad och utveckling av valpens personlighet. Det kommer bli en rolig kurs att hålla, jag gillar ju grundträning och valpar är ofta duktiga på att ge mycket energi och vara tacksamma att jobba med. 

I helgen är det också glöggmys på Finnberga med resten av Wirabruksklanen. Jag dricker inte glögg, men det ska bli väldigt mysigt ändå.

Nu ska jag laga lite middag och röja ur köket så vi får plats i morgon. 

Nu är det ganska exakt ett år sedan jag gick kurs i avslappning och uppmärksamhet för Åsa för första gången. Min tanke på väg till kursen då var att "okej, det här kommer nog bli skittråkgt, men det är kul att träffa nya människor och hundar, träna hund och kanske få lite nya infallsvinklar". Jag hade väldigt fel på första punkten och väldigt rätt på de andra tre. Jag hade allt annat än tråkigt. Träningen är otroligt givande och ger stora resultat i träningen vilket gör att det blir roligt och motiverande att jobba på. Jag har inte bara fått lite nya infallsvinklar utan massvis och jag hittar fortfarande nya tekniker och användningsområden. Som Åsa själv säger, det finns ingen anledning att ge massa förslag på övningar om man inte har någon koll på varför man gör de och således inte har en aning om hur man kan jobba vidare. Nu när jag gått kursen tre gånger känner jag att jag börjar få bra flyt i träningen, övergripande koll på teorin och försvåringar och utvecklingar av övningarna kommer mer eller mindre naturligt.

Den första hösthelgen för Åsa från Canis avd Skåne har alltså gått av stapeln i helgen och vilken helg vi fick! Inte nog med att vi fick riktigt bra hundträning och diskussioner i dagarna två, vi fick även strålande sommarväder och var ett härligt gäng med stor hundkunskap och bra tränarfärdigheter. Det gjorde att vi fick se många fina framsteg på alla hundarna under helgen, vilket är härligt!

Lördagen började vi med ett teoripass med en introduktion i kurstemat. Kursen bygger på boken "Control Unleashed" eller "Släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt och innehåller övningar som ska leda till samarbete, djupare kontakt och förståelse. Grunden är att man formar fram en avslappning hos hunden på en filt. Filten i sig blir en signal till hunden att slappna av, både på ett medvetet och ett omedvetet plan. Med hjälp av filten och den avslappnade känslan kan man sen jobba med de problem man har i träningen genom att göra problemlösningen till en lek, oavsett om det gäller reaktivitet på andra hundar och människor, störningskänslighet, svårt att hitta rätt fokus, svår att "få igång" i träning, hitta rätt stress/aktivitetsnivå för träningen etc. Vi har också jobbat med att läsa hundarnas signaler, hitta bra signaler att förstärka, hitta effektiva förstärkare både i fickan och i miljön och pratat mycket om känslor, klassisk betingning och dess betydelse i praktisk hundträning.

Första praktiska passet gick ut på att shejpa hundarna till filtarna och väl där jobba med att få de avslappnade. Alla ekipage fick därefter lägga upp träningen olika beroende på utgångsläge och problemformulering. En hade svårt att hitta fokus, en hade en hund som lätt gick upp i aktivitetsnivå, en hade en hund som hade svårt med andra hundar, en hund ville inte jobba alls, en valp jobbade för att förebygga och bygga upp en grund inför framtiden... bland annat.

Själv började jag med Kaj och jobbade med att leka, stoppa undan leksaken och ge den tillbaka när han bjöd på att vara helt stilla. Jackpot för de gånger han bjöd på att vara stilla på filten. Jag jobbade också en del med att shejpa till filten, godbit för att gå av och sen få bjuda på igen. Duktig Majs! Han imponerar på mig med att vara så okomplicerad, enkel och glad.

När Kaj blev trött tog jag ut Fia istället. Vi hade en ganska katastrofal transport in på planen där hon mest stod på bakbenen för att hon blev så uppspelt av åsynen av andra hundar. Hon fick då leka lite "titta-lekar" genom att jag klickade för att hon tittade på de andra hundarna, hon fick en godbit och sen titta på nytt. Ganska snart började hon lägga mer fokus på mig än på de andra och jag kunde börja kritera kontakt och gå fint i koppel för att få titta på de andra hundarna igen. För Fia som blir så glad av att se andra hundar är det här en perfekt självkontrollslek med den allra bästa belöningen, det funkar riktigt bra på henne och jag ska verkligen ta med mig det till klubbträningar framöver.

Resten av passet fick Fia dels träna på att gå på filten och bjuda på att lägga sig och slappna av och dels titta på andra hundar. Det jobbigaste var när polaren Mojje lekte med mamma precis bredvid vår filt, då brast hon och ville springa dit. Så fort någon kom i närheten av filten blev hon alldeles gummiaktig i kroppen och ville fram och hälsa, så hon fick klick och belöning för att sitta och titta och så "gå och hälsa" när hon satt tungt på rumpan. "Gå och hälsa" måste vi få mycket bättre flyt på och en säkrare reaktion på kommandot innan det kommer ge effekt på träningen. Fia har dålig reaktion på varsågod överlag, både till matskål, "hopp och lek" och "gå och hälsa". Ett projekt att ta tag i.

Efter lunch hade vi det stora teoripasset med det tunga temat, nämligen det om klassisk betingning, känslornas och reflexernas roll i hundträningen. Här blir jag lika imponerad varje gång över Åsas förmåga att förklara dessa ganska komplicerade saker på ett enkelt sätt och med hjälp av praktiska exempel från både forskningen och verkligheten beskriva så att man förstår. Åsas förklaringar gör också att jag hittar fler och fler situationer där jag faktiskt kan utnyttja den klassiska betingningen på ett medvetet och effektivt sätt.

Sista praktiska passet för dagen fick vi olika övningar att jobba utifrån vår egen hund. Vi hade flera ekipage med på kursen som hade svårt att få engagemang på sina hundar och de fick jobba med övningar som gick ut på att få hundarna att tigga om att få träna istället för tvärtom och där hundarna aktivt fick be om att träningen skulle sättas igång igen efter en paus. Jag och Fia jobbade vidare där vi slutade på förmiddagen, men med mer fokus på att få en bättre transport in till träningsplanen. Vi fortsatte med "titta på hundarna" som belöning för att gå fint i kopplet och ta spontankontakt och vi hade en helt annan entré än förra passet. 

Jag uttryckte min bekymran över att Fia inte hade samma glöd i träningen nu som i början på förmiddagspasset och Åsa uttryckte på sitt pedagogiska sätt att hon tyckte det lät som en fullt normal 10 månaders spetsvalp i sitt första löp som tränat hela dagen i tryckande värme. Hm, jo, det kan hon ju ha helt rätt i...

Som avslutning på dagen hade vi ett teoripass om att läsa hundens signaler, vilka beteenden en hund som är stressad respektive en hund som är lugn har samt vilka beteenden hundarna tar till för att lugna sig själv eller andra. Vi lyssnade liggandes på hundarnas filtar i gröngräset under gassande höstsol, man kan ha det sämre!

Söndagen började vi med att prata kring belöningar och belöningsutveckling, eller "förstärkning bortom godis". Åsa gav en djupgående beskrivning kring hur förstärkning fungerar, varför det fungerar och vad som är en effektiv förstärkare. Återigen med många exempel ur verkligheten som ger mig en klarare bild över hur man praktiskt kan använda olika typer av miljöbelöningar och allt sådant som hunden vill ha och strävar efter. Jag märkte under helgen mer än någonsin tidigare hur bra det fungerar på Fia, som snabbt tappar intresse för att jobba för godbitar och leksaker - framförallt när det kommer till vardagslydnad. Att få titta på andra hundar, nosa i marken och undersöka miljön är så värdefulla belöningar för henne.

Förmiddagspasset ägnade vi åt störningsträning i olika former. Vi jobbade i tvp grupper med en hund i taget och Åsa presenterade ett sätt att hitta den typ av störningar som hunden har svårast för. Första passet med varje hund jobbade vi med ett aktivt beteende och de övriga i gruppen fick i tur och ordning störa hunden med 1) ljud, 2) rörelse, 3) kommandon och 4) leksaker och godbitar. Nästa pass gjorde vi samma sak med ett aktivt beteende. Vi kunde snabbt hitta vad de olika hundarna hade lättast för att välja bort och vad som krävde mera träning.

I det "aktiva" passet jobbade jag med att Sid fick bjuda på hakan i backen, få klick och kastad godbit/lek och sen bjuda på nytt. Han hade svårast för människor i rörelse men jobbade riktigt bra trots att Mira och Cicci tränade bara ett tiotal meter bort. Duktig Id!

I det "passiva" passet tränade vi också hakan i backen, men stadga i beteendet. Sid hade svårt att växla och jag fick hjälpa honom massor genom att sitta på huk och göra lite omvänt lockande för att få honom i rätt tanke. Sen gick det riktigt bra och gruppen kunde ge mig en ny avhyvling för mina höga krav på hundarna och träningen då jag påstod att Sid inte låg hakan i backen med tillräcklig attityd. Nåväl, kan hända att man kanske inte kan visa så mycket känsloyttringar när man ligger blickstilla med hakan tryckt mot marken. Även här var det rörelse som var allra svårast och det är något jag kommer ta med mig till framtida träning. Intressant var också att se de andra hundarna och hur olika de reagerade, samt imponeras över de deltagande valparnas otroliga koncentrationsförmåga!

Efter lunch pratade vi målsättningar och hur man planerar sin träning, ett ämne där jag verkligen måste bli bättre. Jag är duktig på att planera men dålig på att följa upp mina planer. Jag måste komma på bättre system för att få planerna att bli verklighet, jag gör ju inga dåliga planer så det finns ingen anledning att inte följa dem.

Sista passet för helgen var hundarna riktigt slitna. Vi tittade på parallella lekar, där man använder filten som en hjälp till fokus och att rikta energin mot den istället för allt som händer runtomkring. T.ex. så fick två ekipage i taget göra en "kapplöpning" mot sina filtar som låg utlagda bredvid varandra och hundarnas fokusering mot filten gjorde att de lättare kunde hantera att springa bredvid en annan hund. Sid fick göra den här övningen för första gången och han gjorde det helt otroligt bra. Han har blivit riktig fin på filten och kunde lätt välja bort den helt okända schäfertiken han fick springa bredvid.

Vi avslutade med en sammanfattning och diskussion kring helgen samt att alla fick göra sin egen utvärdering. Alla kunde blicka tillbaka på helgen och hitta massor av bra saker som både hundarna och vi själva hade gjort. Själv valde jag att lyfta fram all bra träning Sid gjort bland andra hundar, att Kaj är så snäll och trevlig, att Fia svarar så bra på miljöbelöningar och att jag är nöjd med min timing på belöningarna. Vad vi måste bli bättre på är att åka ut och träna bland andra hundar. Sid är så fin på filten och den fungerar så bra på honom, att jag är bara konstig som inte utnyttjar det mer i träningen. Den har bara fördelar för honom, att det är dags att den får ta de underverk den gjort för oss i träningen ett steg längre. 

Nu är det bara en månad kvar innan Åsa kommer tillbaka för att hålla kurs för oss igen. Det finns en plats med hund och observatörsplatser kvar till den 15-16 oktober. Läs mer på hemsidan www.hundid.se

Tack för en kanonhelg Åsa, mamma och pappa, Cicci, Susanne, Bea och Julia!

Fia fäller. Jag har haft belgare, schäfer och schäferblandning som har fällt med det är ingenting jämfört mot det här. Det bara rasar av henne, stora tussar ligger överallt och det ser ut som att två svarta hankatter har haft slagsmål hemma hos oss, jämt. Man skulle säkert kunna borsta henne i flera timmar och det skulle bara fortsätta rasa. Vi borstar igenom henne flera gånger per dag och börjar undra var all päls kommer ifrån, för det syns verkligen ingenting på henne att hon tappat så mycket. Hon ser fortfarande ut som vår lilla pälstunna, det ska bli spännande att se vilken form det blir på henne när hon har fällt färdigt.

Jag sitter i kvällsolen på altanen och skriver det här inlägget på, hör och häpna, min dator! Beställde ett nytt modem från 3 som jag installerat och provar. Uppkopplingen är nog bättre, men datorn är fortfarande lika långsam. Jag behöver verkligen ta en ordentlig rekond på den och rensa och sortera. Det tar bara sån jäkla tid, bara att starta upp datorn och börja skriva på det här inlägget tog mig 40 minuter... Lätt frustrerande och en orsak till varför jaginte kollar mailen och uppdaterar bloggen allt för ofta just nu.

Vad som händer nu är att jag tränar mest lydnad, vilket känns jätteroligt. Jag och syrran träningsdejtar flera kvällar i veckan och det börjar ge så fina resultat. Roligt! Vi försöker åka till klubben en del också, även fast det är skittråkigt, och hoppas det ska ge resultat det med. Han känns tävlingsklar för länge sedan, på träningsplanen här uppe bland kända hundar. Han klarar dock inte tävlingsmiljön än på minst ett par månader, så vi får se vad som händer.

Fia leker och det går bra även i nya miljöer, men helskotta vad den lilla hunden kan driva mig till vansinne ibland. Fredrik har fått en väldigt svår hund som första hund, och jag blir frustrerad. Men, det är bara att kämpa på och inte glömma bort att även väluppfostrade, enkla Sid var pain in the ass som niomånaders.

I morgon kväll får jag hem Kaj! Jag hade velat åka till Göteborg och hämta honom själv men insåg att min ekonomi inte tillät mig åka så långt med Jeepen. Uppfödares lillebror/son tar med sig Kaj på tåget upp och så hämtar jag honom hos Börnis i Rimbo, lite mer överkomligt. 

Tanken var att vi skulle åkt raka vägen till Örebro för tränarutbildning samling tre, men jag känner att jag behöver landa lite hemma med valpen och det blir rätt skönt med bara en natt borta med Sid och lilleliten. Så vi åker tidigt lördag morgon istället för tränarutbildning i dagarna två. Det ska handla om proofing av beteenden vilket känns precis som vad vi behöver just nu! Vi ska träna massa signalkontroll och tricks också, där vi kört fast. Sen kan vi fortsätta lydnadsträningen ännu bättre när vi kommer hem.

Kaj ska få leka och lära sig att han heter Kaj. Det är typ det som är planen för den närmsta tiden.

Sen händer det mycket de kommande veckorna. Jag och Kaj ska på valpläger, det ska startas upp kurser (www.hundid.se), Lina ska komma och hälsa på från Kiruna och massamassa mer. Roligt!

Just idag känner jag mig dock totalt oengagerad, så idag blir det inte någonting tränat alls. Jag måste bli bättre på att hitta träningsmotivation de dagar den inte kommer helt naturligt, det blir ett projekt fram till nästa samling på tränarutbildningen.

Tänk på mig i morgon när jag sitter med min lilla lilla valp och är alldeles fumlig och rädd för att tappa bort honom!

Fullständigt namn:

Herding Instinct's Jenkkatassu Fia

SE11540/2011

Född: 11-11-11

Ras: Finsk lapphund

Föräldrar: Trellelyckans Curt x Herding Instinct's Queen Amidala

Fia kom in i familjen i början av 2011 för att bli Fredriks kamrat och kartläsare. Att det föll på finsk lapphund var från början en ren utseendefråga då Fredrik ville ha en söt hund med mycket fluff och helst av allt i stil med berner sennen. På grund av bernerns hälsoproblem och enorma storlek tittade vi vidare efter mindre hundar och kom in på finsk lapphund som av rasklubben och flera uppfödare beskrevs som "den ultimata sällskapshunden". Det verkade som den perfekta hunden för Fredrik!

Lilla Fia virvlade in i vårt liv som det yrväder hon är. Med öronen kvart i tre, tänderna på sned och pälsen i ett enda virrvarr är hon vårt charmiga, genomsnälla och överlyckliga lilla missfoster. Hon är den gladaste hund jag någonsin stött på och jag förundras ofta av hur man orkar vara så glad jämt. Hon är i tillägg till sin gladhet fullkomligt galen och utan tillstymmelse till självbevarelsedrift, hon fyller alltså vårt liv med enormt mycket skratt och gråt om vartannat på grund av sina upptåg och hyss.

Fia har en enorm nyfikenhet, är otroligt självständig och tror gott om allt och alla vilket gör henne inte alltför lättränad alla gånger. Hon är väldigt lättsam så länge hon är på samma planet som vi, men hon kan snabbt som ögat glida iväg till sin egen lilla värld där hon utan problem kan tuffa in i kohagar, rottweilergap och vargrevir om vi inte stoppar henne. Korta pass, mycket lek och god kontroll över omgivningar och störningar är receptet vi jobbar utifrån för att göra hennes utflykter så små som möjligt.

Hon är ett charmtroll av klass och när hon inte står på bakbenen gör hon kullerbyttor in i famnen på en för att kramas och mysa. Hon har en underbar päls som man bara vill gosa in näsan i och som får henne att verka tjock som en tunna. Hon hänger ut tungan på sned, gapar så stort hon kan, kastar huvudet från sida till sida och viftar med hela kroppen - och man är fast. Det finns liksom inget sötare.

Det finns heller ingen överjävligare då hon gärna leker "du kan inte ta mig", är en mästarinna på att rymma, älskar att sno mat och avskyr att vara stilla.

Jag fastnade för hennes gummirörelser och galenskap och har inte kunnat hålla mig ifrån att träna lite lydnad med henne. Hon kampar som en halv malinos, gör hoppstå som innebär att hon lyfter en meter från marken och hennes lägganden är mer lika "kraschlandningar med huvudspinn". Om det någon gång blir lydnadsstjärna av henne kommer den bli flashig, det är ett som är säkert.

Och så är hon knäpptyst. Hon skäller när Sid är för snabb och hon inte hinner med och hon ylar om hon blir lämnad ensam i hundgården medan jag tränar med Sid utanför. Annars har jag nog aldrig hört henne yttra ett ljud sen hon var valp. Det, har jag förstått, är något uppseendeväckande för en lapphund. Men jag tror hon är av en egen variant kallad fin klapphund eller finsk kamphund.

Hon spottar konsekvent ut korv, leker gärna brottningslekar med katterna, älskar att åka bil, kan hoppa jämfota över kompostgaller, är familjens förste flugsnappare, är jätteduktig på shaping och har en förkärlek att stryka kroppen mot nymålade väggar. Det, mina kära bloggläsare, är vår jenkadansande Fia det.

Några favoritbilder:

Hundarna har verkligen fått mig att känna mig som en dukti hundtränare idag. Det är för övrigt de som är allra bäst på att få mig att känna den känslan.

Farina har för det första varit lugn i hundgården på jobbet. Hon var väldigt stressad där för en månad sen, innan jag tog hem henne, men både igår och idag har hon visat sig från sin lugna, lättsamma sida. Mot slutet av dagen, när alla de vuxna hundarna kommer tillbaka från träningen och det vankas middag, rycktes hon med i den allmänna oron. Annars har hon spenderat dagen med att sitta och betrakta, trots skällande unghundar och skrittmaskinen som gick bara några meter från hennes gård.

Skrittmaskinen som för övrigt Sid gick i idag och även han visade sig från sin lättsamma sida. Fina Sid travade på trots stökiga hundar runtomkring. På jobbet är det svårt att tänka sig vilket monster han är kring andra hundar i vanliga fall.

Sid har fått flera pass med signalkontroll under dagen och SHIT vad det börjar lossna! Jobbar med sitt, ligg, stå och fri i samma pass och han är nästintill klockren. Dessutom svarade han jättebra på en felrutin efter ligg, ligg och sitt (då han la sig på sitt). Jag felade och gjorde om samma kedja på nytt med ligg, ligg och sitt och det klarade han utan tveksamheter! Jag kunde till och med träna på gårdsplanen utanför jobbet, vilket jag vanligtvis är alldeles för blyg för.

Så kom jag hem och tränade lite mer med Sid, bland annat tog jag äntligen och lärde honom att springa runt ett föremål. Här blev jag riktigt glad över att vi i första två kortpassen (2-3 min) inte fick så stor framgång, jag tog en längre paus, bytte strategi och så lossnade det. Mycket förstärkande för mig!

Gick en promenad med Farina och tränade lite uppletande av en kotte. Och hon kom tveklöst tillbaka med kotten och spottade den framför fötterna på mig! YES!!

Farina har även skött sig jättebra i hanterings- och avslappningsträningen som jag påbörjat idag. Det var underbart att se att hon faktiskt har avslappning på reportoaren, om så med mycket hjälp!

Och avslutningsvis tränade jag lite lydnad med lyckopillret som står med två tassar på klossen och väntar på fri. Duktig! Nöjdast är jag ändå med att både Kråkan och Katten spatserade rakt igenom vår teänig utan att hon valde de istället för mig.

Vilka fantastiska hundar jag har!!

Fia har varit på kurs. Igen får man väl lov att säga då hon varit på flera kurser med husse. Den här gången var det däremot jag som tog med mig henne på äventyr utan husse. Det har varit samling två på tränarutbildningen och efter jobbiga händelser i fredags kände jag att jag och Sid behövde en liten paus från Farina. Det passade bra att Fredrik fick bonda lite med henne på egen hand och jag tog därför med mig både Sid och Fia.

Kom under helgen på att Fia nog aldrig har tränat något annat än vardagslydnad utomhus, så när som på ett par pass utanför trappen hemma. Det har alltså varit en stor förändring för henne att vara på ny plats, med massa nya hundar och nya övningar.

Helgen har fått mig ännu mer sugen på att göra lydnadshund av det lilla fluffet och jag känner nu att jag behöver få till en plan och kanske ge mig på ett försök till strukturerad träning.

Vardagsmässigt jobbas hon med spontankontakt både på promenader och lös. Hon har inga som helst problem med att springa väldigt långt bort och hitta på egna äventyr, så spontankotakt/följsamhet är en väldigt stor del i Fias träning. Här gäller det att fånga minsta lilla tendens och få henne på rätt tanke väldigt tidigt under promenaden, för det är först då hon upprepar det. Annars kan det gå en hel promenad utan att hon bjuder upp, för hon är inte inne i tanken.

Inkallningar och passivitet/avslappning/filtlekar jobbar hon också med. Liksom självkontroll och fri/varsågod vid t.ex. burdörrar, ytterdörrar, matskålen etc.

Grundfärdighetsmässigt har jag jobbat med följande:

Lekutveckling och grunder för apportering.

Hon leker helt okej. Kastar sig in i leksaker och griper om man presenterar ett dött föremål, men tillkämpar sig inte riktigt med den intensitet jag vill. Jag tror mycket har med tandlossning att göra för i helgen tror jag alla mjölktänder rök samtidigt (hon har haft dubbel uppsättning en period nu). Kamplek och fortsätta kampa trots att jag blir passiv ska vi fortsätta utveckla, liksom att komma tillbaka med leksaker och lämna i handen. Ev även släppa på signal, det beror på hur galen hon blir.

Burlekar

Började vi med ordentligt under helgen, då det enda vi gjort tidigare är att jag shejpade in henne i några burar när hon var pyttipyttis. Hon är inte riktigt så pigg på att gå in  i bur eftersom det hittills inneburit att åka bil och/eller lämnas ensam. Hon kom igång bra med att bjuda på att gå in i buren och framförallt i ett pass då hon fick gå in, fick ett klick och godbit och så direkt ut för en stunds lek innan hon fick bjuda in igen. Tror jag ska köra ett par repetitioner med båda burdörrarna öppna så hon kan springa igenom för att få till mer fart.

Hon har legat mycket i öppen bur och tittat på när de andra tränar och det har hon skött riktigt bra. Nyckeln är nog en låg belöningsfrekvens, att alltså inte belöna för att hon inte ska gå ut utan faktiskt belöna för att hon väljer att stanna i buren. Jag har haft kopplet runt foten som en livlina, som inte hjälpte ett dugg då hon fick för sig att kasta sig rakt i famnen på en rottweiler. Som tur var var rottweilern under bra kontroll av sin matte och jag fick till en snygg hockeytackling slash straffspark i fotboll slash lyra och fångade upp min valp. Att hålla sig undan från allt och alla känns som en stor utmaning vi har framför oss, tur att hon är en glad sort.

Omvänt lockande och självkontroll

Det har vi jobbat med men inte så det märks :-) Hon behöver mycket mer träning på stadga. Hon är en helt annan typ av hund än Sid på det sättet då det känns som att hon aldrig är stilla. Dessutom har hon nog en hel myrstack i all bakdelspäls.

Klossträning

Den började vi också med idag och hon kan stå med framtassarna på klossen och vänta på frisignal i den utsträckning hon överlag har stadga. Alltså not so much, men det kommer vi jobba mycket på nu. Kul att få igång lite riktade tassbeteenden på henne!

Fotgående

Belönar att sluta upp vid vänstersidan och gör mycket lekövningar där leksaken försvinner och hon får tigga igång mera lek.

Har även börjat lite med baklängesfot och det funkar riktigt bra. Det har mest blivit träning på att gå med fyra tassar i backen och hålla kontakt så det är därifrån vi får fortsätta. Jag ska vara observant på hennes position då hon har en förmåga att trycka ut rumpan åt fel håll. Se till att hon är rak i belöningssituationen och tajma belöningarna till där hon är helt rak. Hon går även en bit i från mig och det att komma ända in till kroppen är något som behövs jobbas på med henne överlag, både i vardagen och i träning (med leksaker t.ex.).

Stå

Hon har helt fantastiska attack-hoppstå men även här är det stadga som brister. Få till den, generalisera och så på med signal.

Vi har även shejpat backande (det första hon fick lära sig), handtarget, sitt, ligg, target och krafsa i marken.

Det vi ska jobba med framöver är alltså:

• Lekutveckling
• Apporteringsgrunder
• Burlekar
• Omvänt lockande/självkontroll
• Kloss
• Fotgående
• Stå, sitt och ligg (rena beteenden och lägga på signal)
• Nosduttar
• Varsågodövningar
• Springa rakt fram mot ingenting

Listan kommer säkert fyllas på efterhand, men det här känns nära till hands och bra. Eller vad säger ni?

I går följde Fredrik med mig ut till skogen och vi la spår åt alla hundarna.

Fia gick sina första spår. Det första lallade hon omkring med storögd blick och tittade på allt annat som fanns i skogen. Precis så gjorde Sid de första typ tjugofem spåren jag la åt honom, så trots att Fredrik verkade bli lite uppgiven så misströstade inte jag utan jag skickade ut honom att lägga ett till. Det andra gick mycket bättre och hon hade näsan i spåret nästan hela tiden. Duktig liten Fia!

Farina fick upp tempot rejält. Första spåret var svajigt som sjutton då hon bara ville äta rådjursbajs som tinats fram i skogen. Alla blir vi lyckliga av våren... Hon spårade bra andra halvan av spåret men även idag blev hon lite svajig mot slutet. Trötthet? Man glömmer lätt bort hur liten hon är. Hennes andra spår plöjde hon fram med värsta mallefasonerna. Vad hände där liksom? Spåra gjorde hon men plockade slutet gjorde hon då rakt inte.

Sid fick ett långt spår över kalhygget som gick över både snö och barmark. Fredrik hade lagt ett jätteroligt spår som bl.a. gick nere i diken och vinklade över barmark för att sen fortsätta rakt fram igen. Riktigt kul med spårläggare som inte har några som helst förutfattade meningar!

Mitt i spåret stötte vi på våran granne som satt och solade på en stubbe. Sid hajade till, slängde ett ögonkast på henne och spårade vidare. Duktig Iddis! Han plockade alla pinnar med stor intensitet och utan minsta tveksamhet. Idag höll vi inte på och löjlade oss med några kycklinghalsar utan han fick spåra på direkt. Vad jag märkte var att han spårade mycket bättre på en gång efter pinnen om jag la honom ner en stund i spårets riktning och släppte på honom genom att fria honom, leda honom i halsbandet fram till där pinnen låg och så göra ett nytt påsläpp, lugnt och metodiskt. De gånger jag lät honom söka upp spåret själv svajade han rejält en bra bit efter påsläppet och det dröjde en bra bit innan han riktigt fäste på rätt spår igen.

Idag har vi tränat lydnad här hemma. Jag tränade flera pass med Fia, då Fredrik har gett mig tillåtelse att nöta lite med henne. Hon är jätteflashig i lydnadsträningen och har så härliga rörelser och en underbar attityd, så jag är jättetacksam över att jag får låna henne lite. Vi tränade på kamplek med omvänt lockande och släppa på signal. Fia är duktig på att kampa när hon själv vill (typ i grejer hon snott, i byxben eller liknande) men är svårare att få igång på beställning. Det känns som att det är viktigare än släppandena just nu, men vi måste samtidigt kunna få henne att släppa på kommando när hon tagit fullbett i hälsenor...

Andra passet körde vi frivilliga hoppstå och tredje passet la vi på signal. Duktig Fia är repetitionsklok och väntar på signal som om hon aldrig gjort annat. Därefter jobbade vi med lägganden som är nån sorts krashlandningsvariant med endera rumpan eller framdelen eller hela kroppen och huvudet med för den delen. Ska försöka få de någorlunda jämna men med samma härliga attityd.

Till slut körde vi tre pass med baklängesfot som framförallt är följa med baklänges utan att hoppa. Hon hoppade mindre och mindre för varje pass, väldigt klok valp.

Sen var det Fredriks tur att träna och han fick fortsätta träna på att jobba runt andra hundar. Jag passade på att träna med Farina medan Fredrik jobbade med att belöna spontankontakt och sättanden och om Fia hoppade fram mot Farina sätta henne ne mellan knäna och klappa henne på bröstet tills hon lugnat sig och då ge henne en ny chans. Det verkar vara en jättebra strategi för dem och Fredrik är jätteduktig.

Farina fick träna på frivilliga sättanden som sitter ganska långt inne. Hon gör det, men långsamt och tveksamt. Det är helt okej i det här läget, det finns fart så det räcker och blir över ändå. Vi jobbade också med stadga i sitt med hjälp av omvänt lockande och det börjar hon förstå bra, men ibland fastnar hon i att inte klara av en specifik störning och då får jag gå tillbaka till bäbisnivå ett par gånger innan hon klarar lite svårare utmaning igen.

Vi kampade och tränade loss en del också, passade på när vi hade bra förutsättningar. Det gick bara bra men hon bet mig i armen en gång när hon hoppade efter grejen. Bestämde mig att köra "stanna på backen när jag lägger leksaken i fickan"-träning och det hajade hon på en gång. Det är roligt med en hund som är så het på belöningen att hon lär sig så galet snabbt.

Sist men inte minst så fick Sid träna hottarget. Jag har verkligen noll inspiration för lydnadsträning utan lät Fredrik utmana oss i hottargetövningen istället. Det var inte så svårt till en början, då IKEA-råttan inte inbjöd till minsta lilla fundering, han bara klippte råttan utan att ens titta efter sitt heta föremål. Morr. Provade flera gånger men det blev för svårt, så råttan fick nyttjas som belöning istället. Då kunde Fredrik utmana honom rejält och det svåraste blev när han låtsades fela Sid. Då blev Sid lite ledsen och tveksam och det tog lång tid innan han kastade sig in i övningen igen. Det tog hårt att husse lät så besviken! Fredrk blev nog lite (mycket) impad över Iddis som är så duktig. "Hur kan han veta?" undrade han flera gånger då Sid valt rätt grej framför två grejer som var väldigt lika.

Vi avslutade med promenad i leran. När vi kom in gav Fredrik mig en riktigt dråplig kommentar: "alltså, är det verkligen helt shysst att sätta upp knät i bröstkorgen på henne när hon hoppar, hon vet väl inte om att hon är skitig heller?"
Hm, tror jag ska sluta lära honom saker om hundträning...

Nu ska jag krypa ner och sova. Hundarna och Fredrik gick och la sig för flera timmar sen, jag skulle "bara" skicka iväg lite kursinfo innan jag gick och la mig.

I morgon hoppas jag på spår igen. Kanske ska försöka ta tag i lite lydnadsträning också, hitta lite träningsglädje igen.