Nu står huset på plats, huset som ska inrymma vårt nya hunddagis, hundpensionat och kurslokal på hemmaplan. Jag kommer driva dagisverksamheten hemma tills vi får tillträde till våra lokaler i Arninge där vi öppnar hundcenter. 

Här hemma finns nu två hundhus, en hundgård, ett stort hägn för lösträning och lösrastning, badvänliga sjöar och milsvida skogar. Här kommer man både kunna lämna sin hund själv eller låta mig komma och hämta och lämna den hemma. 

Jag bor i Riala, mellan Åkersberga och Norrtälje. Det är tio minuter till E18, tio minuter till 276:an och en minut till Rialavägen. Perfekt för att lämna hunden på vägen till jobbet, till exempel om man pendlar till Åkersberga, Norrtälje eller Stockholm eller helt enkelt bor i närheten.

Jag kommer hämta och lämna hundar runt Åkersberga och Arninge samt längst med E18 och 276:an mellan Åkersberga och Roslagskulla. Då hämtar jag hunden på morgonen, åker till dagis och spenderar dagen här tillsammans innan jag kör hem hunden på eftermiddagen. Som hundägare kan man alltså möta en nöjd och tillfreds hund i dörren när man kommer hem från jobbet, en hund som varit på äventyr och levt livet på landet hela dagen. 

Jag kommer även erbjuda hundvakt över dagen, över natten eller över flera dygn. Då bor hunden i vårt hundhus med lucka ut till egen rastgård, precis i anslutning till vårt hus. 

Här finns mer information och ansökan om dagisplats: http://hundid.se/hundcenter/ 

Hundhus med rastgård

Skogshägn med 2 m högt tätmaskigt stängsel i anslutning till rastgårdarna

Rastgård med liggplatser och koja

Jag vill tipsa om ett blogginlägg som min vän Sofia skrivit angående släppanden och leksakshantering. Mycket klokt och läsvärt!

http://dpossen.blogspot.com/2012/03/tranat-slappanden.html

Jag har tagit en paus från Facebook (rekommenderas starkt!) på obestämt framtid och kommer tillbaka när jag känner för det. 

Det är många kontakter som jag tidigare bedrivit på Facebook som jag nu med glädje tar via mail eller telefon istället. Jag finns på 0733601600 eller carro@hundid.se om man vill komma i kontakt med mig.

Jag är kvar på twitter och ser gärna att fler blir aktiva på detta enormt mycket mer givande media än vad Facebook någonsin varit. Om du inte provat än, ge det en ordentlig chans! Jag ser fram emot att se fler kända ansikten där. Mig hittar ni på @kontrollek.

Har så otroligt mycket att blogga om. Den senaste veckans träning, förra helgens antijaktkurs, Kajs utställningsdebut och inte minst den underbara helgen på Göteborgs horseshow. Högen med mail, en uppdatering kring företaget och min Facebookpaus borde väl också få sin uppmärksamhet. Men tre timmars sömn, en ny tur att köra på dagjobbet och varsitt intensivt antijaktpass med alla tre hundarna har gjort min hjärna till skumgummi och det är dags att sätta sig i soffan och bara stänga ner för dagen. I morgon ska jag börja komma ikapp i livet igen efter en helg i en helt annan värld. 

På vägen in från träningen idag lyckades jag halka på den sista isfläcken före den torra trappen upp till huset. Trodde att jag skulle göra en snygg SWOSH! där benen viker sig och man landar gracisöst på ena höften. Reflexen att ta emot sig med händerna gick aldrig igång utan istället blev det SMACKADACK! rätt ner i gruset med tänderna före. En viss panik infann sig innan jag kunde konstatera att alla tänderna satt ordentligt kvar och att blodet kom från den skrapade överläppen. No need for botox. Ett tips i all välmening: don't walk and smile. 

Fredrik och jag låg och tittade på Harry Potter III, "Fången från Azkaban" imorse. När professor Lupin inte låter Harry ta sig an och förgöra boggarten under den första "Försvar mot svartkonster"-lektionen utan går emellan och stänger in boggarten i skåpet utbrister Fredrik:

"Det där var INTE bra bearbetning".

Det märks att han jobbat mycket hundbeteenden och problembeteenden på senaste tid.

Granen är klädd, klapparna inslagna, huset är pyntat, sillen inlagd, ljusen är tända, familjen samlad och skinkan ligger på bordet.

GOD JUL

till er alla, hoppas ni får en helt underbar dag!  

Jag och Fredriks träffades efter en kompis födelsedagsfest. Jag kände hans storasyster sen tidigare och en gemensam vän till oss fyllde år. Fredrik ställde upp som chaufför och för min del var det något så charmigt som kärlek vid första ögonkastet. Det dröjde inte länge innan vi sågs igen.

Då bodde jag i Uppsala och Fredrik åkte dit för att hälsa på mig. Det fanns en parkering utanför huset där jag bodde och Fredrik skulle vänta där. Jag var hur nervös som helst. Min granne och underbara vän Linn föreslog att jag skulle ta med mig Ebba som en brygga, jag kunde låta henne hälsa på honom först och på så sätt liksom bryta isen (vilken jäkla tur att jag inte hade Sid back then, isen hade garanterat blivit bruten men jag hade nog inte suttit här idag).

Jag kommer ner till parkeringen och han står utanför sin bil. När jag är ett par meter ifrån släpper jag Ebba och låter henne springa fram och hälsa. Hon gör ett studs upp i Fredriks ansikte och ställer sig med framtassarna i hans mage varpå den stackars mannen slutar andas och trycker sig mot sin bil. "Ja-ja-jag är hundrädd", stammar han fram och så hade vi satt ribban för vår första dejt. 

Igår kväll tog jag ut hundarna en och en på altanen för att träna lydnad. Fredrik har satt upp lampor där så det är ljust och lagom stort för lite lydnadspill.

 Sid fick träna lite lugna grejer som uppvärmning inför i helgen. Han känns fräsch, tassen ser bättre ut och han har inte ont så vi kör på i lugnt tempo.

Började med att fräscha upp fotingångarna då det har kommit in lite slarv i "titten bakom ryggen" som jag vill ha innan han börjar svänga in rumpan, vilket har resulterat i att han svänger för tidigt och inte blir tillräckligt djup. Säg den hund som inte försöker gena i en kedja...

Vi jobbade med titt-baken för sig genom att han fick bjuda in till vänstersidan och blinserverad en godbit ur högerhanden bakom min rygg. Efter lite repeterande satte jag ihop ingångarna i sin helhet på nytt. En tanke är ifall man verkligen ska baklängeskedja ihop det lite grundligare och se om det håller ihop bättre då, ska prova nästa träningspass.

Han fick träna platsliggning med fajtande katter som störning. Katterna var precis nedanför altanen och Sids första impuls var att kasta sig upp för att kontrollera vad i h-vete de höll på med. Armbågarna lyfte från marken men han var snabbt tillbaka. Öronen gick som elvispar men han låg kvar fint, kom snabbt upp i fotgående och tog sin externbelöning (risken fanns att han skulle valt katterna på "varsågod", men han tog sin leksak...). Vi körde flera stycken efter det och katterna gjorde det svårt för honom, men han klarade det.

 Kaj fick träna på att sitta stilla och jag har nog aldrig varit med om maken till hund det var svårt att få till det på. Känns som att en stängd hand inte kostar tillräckligt mycket för honom och jag får stadigare sitt utan omvänt lockande. Han är alltså duktig på att bjuda på sitta stilla, men det omvända lockandet blir verkligen en störning. Det är väl så det är tänkt att vara, men jag använder gärna omvänt lockande som en hjälp för att få in stadgan och använder mer oförutsägbara, plötsliga störningar för att kvalitetssäkra. Just nu är jag på något sorts experimentstadie, det ska bli spännande att se hur det utvecklas.

 Tittade på plattformen och han kan gå på klockrent et. Par gånger för att sedan lägga ner och börja bjuda på något helt annat. Om det har hänt har jag väntat ut honom men jag vet hur jag enkelt kan förebygga att det händer. Lösningen heter lekpauser, för i träningspass där jag ger lekpauser efter varannan - var femte godbit byter han inte beteende. Gårdagens små pass på plattformen var typexempel på dålig träning, då vi får kvantitetsträning som jag egentligen hade kunnat hoppa över. Hur mycket lär sig hundarna av den typen av tränig och hur mycket kostar det? Jag vill ju inte att han ska få en erfarenhet kring träning som är tråkig, enformig, med bristande fokus och "arbetsmoral" och som inte går framåt. Skärpning, helt enkelt.

 Fia fick träna kloss med Kajs plattform. Hennes träning är sporadisk, oregelbunden och på tusen olika områden samtidigt men hon är så jäkla tacksam. Det är som att hon lär sig tusen gånger mer än vad jag ser resultat av i själva passen, för när jag plockar upp träningen igen så har hon kommit mycket längre än där vi slutade sist. Jag förstår inte varför jag inte tränar henne mer. Hon är go och glad och leker hyffsat, tekniken måste bli mycket bättre men glädjen och lusten i leken finns så den rinner över.

Förutom klossen fick hon träna lite fotgående. Även där har det hänt massor och hon är nu både tight mot mig, har bra kontakt och följer fint. Glädje och attityd är liksom någonting som kommer gratis på den lilla tösen.

 Sist fick Sid komma ut och träna på halten i framförgåendet. Där har jag släppt igenom slarv alldeles för länge och jag behöver lägga på mycket mer störning i att "stå med blicken framåt". För mig är det en grundpelare i att hålla riktningen i själva gåendet, i såväl framförgåendet som saktagåendet. Nu fokuserar vi alltså på låst blick och rak kropp med störningar vilket jag tror kan dämpa själva gåendet också (han är så jäkla tänd på saktagående!).

 Sida fascination över saktagående påminner mig om hans allra bästa belöning. För Sid är det att få springa och kampa med en annan människa än sin matte, känd som främmande. Det ligger någon konflikthantering/skräckblandad förtjusning/självbehärskning/face your fear över båda beteendena, som Sid alltså verkar gå igång lite extra på. Han är märklig den där lilla hunden.

 Riktningsträningen gick bra och han snappade snabbt upp vad jag menade. Varierade belöningsplaceringen med att ge ur höger eller vänster hand, kasta framför honom och låta honom vänta på varsågod och att låta honom vända tillbaka till mig för att äta. Klok Poo!

 Nu åker vi på kennelläger där vi ska träna massa, massa, massa lydnad.