Det har äntligen lossnat med Kajs fotgående nu, efter mycket bra coachning (och stundtals pushning) av Sofie som varit här och hårdtränat med oss i en underbar, alldeles för kort vecka. 

Jag har haft problem att överhuvudtaget få fram någonting som liknar ett fotgående (och cirkelarbete med för den delen) och jag har experimenterat med olika strategier i snart åtta månader utan att riktigt komma fram till något bra. 

Det som har hjälpt allra mest för att få en bra känsla i positionen är helt klart plattformsträningen. Vi har jobbat med att stå stilla i utgångsställning och bli belönad för att skapa en bra känsla. Sen har vi jobbat med att söka sig upp vid sidan på promenader och belönat spontana struttanden vid min sida som liknat någon typ av fotgående. Vi har jobbat med baklängesfot och vi har jobbat med jättehög belöningsfrekvens vid min vänstra sida. 

Allt det här, tillsammans med att Sofie fick mig att verkligen jobba igenom det här med externbelöning, gör att vi nu har påbörjat riktig fotgåendeträning. Alltså med en strategi. Och med att kunna belöna saker jag verkligen vill ha och inte belöna för att det liknar någonting jag vill ha så småningom. 

Jag har lärt mig enormt mycket strategier för att jobba med små kvicksilver till tussar som har så mycket päls att man inte ser fötterna på dem uppifrån. Jag tycker det är bland det svåraste med Kaj, att jag inte ser hans fötter. De rör sig snabbare än blixten, de är dolda under en heltäckande lejonman av päls och de är pyttepyttepyttesmå. Men vi blir bättre, båda två. Han på fotgående och jag på fotläsning.

Hoppas jag kan få åka och träna Faxe i morgon. Att lära en stor häst lyfta fötterna på det sätt man vill är en kakbit i jämförelse.