Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg under mars 2012

Av Carro - 28 mars 2012 16:29

Det har äntligen lossnat med Kajs fotgående nu, efter mycket bra coachning (och stundtals pushning) av Sofie som varit här och hårdtränat med oss i en underbar, alldeles för kort vecka. 


Jag har haft problem att överhuvudtaget få fram någonting som liknar ett fotgående (och cirkelarbete med för den delen) och jag har experimenterat med olika strategier i snart åtta månader utan att riktigt komma fram till något bra. 


Det som har hjälpt allra mest för att få en bra känsla i positionen är helt klart plattformsträningen. Vi har jobbat med att stå stilla i utgångsställning och bli belönad för att skapa en bra känsla. Sen har vi jobbat med att söka sig upp vid sidan på promenader och belönat spontana struttanden vid min sida som liknat någon typ av fotgående. Vi har jobbat med baklängesfot och vi har jobbat med jättehög belöningsfrekvens vid min vänstra sida. 


Allt det här, tillsammans med att Sofie fick mig att verkligen jobba igenom det här med externbelöning, gör att vi nu har påbörjat riktig fotgåendeträning. Alltså med en strategi. Och med att kunna belöna saker jag verkligen vill ha och inte belöna för att det liknar någonting jag vill ha så småningom. 


Jag har lärt mig enormt mycket strategier för att jobba med små kvicksilver till tussar som har så mycket päls att man inte ser fötterna på dem uppifrån. Jag tycker det är bland det svåraste med Kaj, att jag inte ser hans fötter. De rör sig snabbare än blixten, de är dolda under en heltäckande lejonman av päls och de är pyttepyttepyttesmå. Men vi blir bättre, båda två. Han på fotgående och jag på fotläsning.


Hoppas jag kan få åka och träna Faxe i morgon. Att lära en stor häst lyfta fötterna på det sätt man vill är en kakbit i jämförelse. 

Hund · Kaj · Lydnad
Av Carro - 24 mars 2012 11:43

Man kan ha det sämre, men knappast bättre, en fredagkväll än vad jag hade igår. Jag och Sofie vallade en stor uppletanderuta och körde sex duktiga hundar i varmt vårväder och med härliga mellansnack. 


Sid fick sex föremål ute och plockade in tre på lika många minuter. Han har nog aldrig gått så bra på ett uppletande någon gång och det jag framförallt gillade var att han valde nya vägar ut i rutan varje skick. Jag står alltid på samma punkt och skickar, denna gång på den högra delen av stigen, och är jättenöjd med att Sid jobbade med att söka av hela området. Han hade jämnt tempo, lugnt och behagligt med näsa på hela tiden. Plockade in de nära föremålen först och jobbade sig sedan utåt. Enligt skolboken, som så ofta med honom nuförtiden. Finaste, finaste Poo. 


Sofies Ben fick jobba på självständigheten, han har alltid varit alldeles för lydig, mammabunden och följsam för sitt eget bästa ;-) Efter att ha förstått att han faktiskt fick gå ut och mer eller mindre tvingas jobba självständigt (vi gav honom ingen respons för att vända upp coh fråga) så hittade han första föremålet som låg på fullt djup. Jackpot! Det kunde inte blivit mer pedagogisk föremålsplacering. Nästa hittade han efter en stunds letande och han kämpade på bra ut från Sofie, men man kan nästan se det starka gummibandet som drar honom tillbaka. 


Fia gav vi en hjälp att Sofie gick ut och kastade upp föremålet i luften för att sedan gå in till stigen igen. Eftersom Fia är en väldigt självständig tjej vars aktionsradie fördubblas när hon får någonting i munnen så la vi grejen redan efter 25 meter. Hon fick leta reda på ett av Sids gamla halsband. Hon sprang snabbt som en vessla, letade jättefint och sprang tjugo ärevarv med prylen innan hon kom in. När hon kom in belönades hon med sitt älskade tomteskägg som hon stal från en julprydnad i vintras och som sedan dess varit hennes allra bästa pryl. Belöningsceremonin blev lång med tomteskägg och köttbullar. Sen körde vi samma procedur igen men med uppletandeföremålet en bit längre ut. Den här gången kom hon raka vägen tillbaka efter att hon hittat grejen. Samma stora belöningsceremoni på nytt, duktig tjej! Fia gick dessutom lös hela tiden och jag känner mig helt avslappnad, jag litar mer och mer på henne även i dessa viltrika marker och hon visade stor följsamhet och uppmärksamhet på mig. 


Tira fick ett liknande upplägg som Fia på första skicket och sprang som skjuten ur en kanon. Hon hittade kanske grejen, men Sofie hade tagit på sig sina "se-in-i-framtiden-linser" och jublade lite för tidigt. Tira blev överlycklig och kom tillbaka utan grej. Vi provade att låta henne jobba ut på nytt men valde efter en stund att göra om hela övningen. Denna gång gick det mycket bättre och hon var snabb in. Inför andra skicket fick Sofie och Tira gå iväg medan jag la ut föremålet och de var tillbaka till stigen lagom för att se mig komma tillbaka tomhänt. Både jag och Sofie gillar ju att börja jobba bort hjälper så fort det bara är möjligt och Tira bevisade att vi lagt upp träningen precis lagom. Samma snabba fart ut, hittade direkt och var lika snabb in. Underbart tempo, bra näsa och härligt engagemang. Hon kommer bli grym på uppletande. Jag ser fram emot mina och Sofies uppletandetävlingar mot varandra med våra belgare när hon kommit ikapp Sid i träningen.


Askari fick plocka in fyra föremål som Sofie la ut medan jag värmde upp honom. Han lämnade knappt min sida under hela uppvärmningspromenaden trots att han var lös mitt i skogen och har visat prov på sina jaktkunskaper sedan han bodde hos mig sist. Nu fanns inga tendenser till att leta vilt utan han var fullt fokuserad på att vi skulle göra någonting. Han hade också svårt att lämna min sida och ville nog gärna att jag skulle följa med och hålla honom i handen i rutan. Det var när han kom ett tjugotal meter ifrån mig som han kunde börja jobba självständigt och leta efter grejerna och var såklart snabb som en vessla in. Fjärde skicket sprang han direkt ut men det femte var han grund och frågande igen. Roligt tyckte han att det var och det var som alltid roligt att jobba med Askari i skogen. Vi känner varandra så väl och han är så otroligt lyhörd att han går att styra med fingertopparna dit man vill ha honom. En fantastisk känsla. 


Kaj skulle få avsluta med en nybörjarövning men på uppvärmningspromenaden började jag och Sofie diskutera mina problem med att få till en jämnhet i fria följet med honom. Vi tittade lite på det och Sofie bad mig prova en ny belöningsplacering. Kaj visade stora brister på att jobba med belöningsstörning och Sofie tipsade mig om att prova med avståndsbelöning. Hon inte bara bad mig prova det utan pushade mig även till att jobba mig igenom den låsningen han får på belöningen när den ligger på marken och han måste jobba bort från den. Efter ett par repetitioner släppte det verkligen och Kaj bjöd på superfina baklängesfot och svarade jättebra på olika belöningspunkter och riktningar till belöningen. Vi struntade i uppletandet och jobbade vidare på fria följet istället och kom jättelångt på bara det lilla passet, tack vare en envis träningskompis som coachade vidare. 


Vi var båda alldeles lyckliga efter att alla sex hundarna gått som klockor. På söndag och måndag fortsätter träningen, sen åker Sofie hem igen :-( Vi har dock kommit överrens om att fortsätta ses regelbundet och pusha varandra framåt med unghundarna. Jag fokuserar ju mest på Sids träning annars och jag behöver någon som ser till att jag jobbar vidare även med Kaj och Fia. 

Askari · Fia · Hund · Kaj · Sid · Uppletande
Av Carro - 21 mars 2012 14:09

Med anledningen av kvällsöppetdebatten i måndags som handlade om hunduppfostran har jag börjat fundera kring vad dessa debatter egentligen bottnar i.


Alla av deltagarna i debatten håller på med hundträning på ett eller annat sätt. Som instruktör, som utbildare, som hundägare eller på annat sätt. Minst fyra av deltagarna i debatten jobbar med problemhundar, på fyra olika sätt. Alla har väl egentligen samma mål. Man kan uttrycka det på olika sätt och lägga in mycket i uttrycket "målsättning", men jag försöker sammanfatta det: en hund som fungerar i hundägarens liv, en hund som fungerar i samhället och en hund som lyder mig.


Sen ingår det självklart ännu fler aspekter i den här målsättningen, till exempel att hunden ska vara lycklig, ha ett tillfredsställande liv, tycka om mig och ty sig till mig som ägare, utvecklas m.m Men om vi utgår ifrån att målsättningen är ungefär "fungerar i mitt liv, fungerar i samhället och lyder" så är det saker jag har svårt att förstå med människors val av vägen dit. 


Jag har gjort mitt val. För mig är det inlärning, om jag så lär hunden att gå fritt följ eller lär hunden att ha ett trevligt kroppspråk och vara lugn i hundmöten. I debatten pratade man om skillnad mellan inlärning och uppfostran, men ingenting om vad den skillnaden innebär. När uppfostrar man? Och när lär man in? Om min hund gör fel avbryter jag det felaktiga beteendet och börjar jobba med att lära hunden vad jag vill att den ska göra istället. På vägen dit blir det säkert fel igen, men då avbryter jag det och fortsätter arbetet med att lära hunden vad den ska göra istället. Är det när jag avbryter hunden som jag uppfostrar den? Och är det i så fall det som hela debatten grundar sig på, att vi inte kan tala klarspråk och förmedla till varandra vad vi menar? Om detta skrev min vän och instruktörskollega Åsa Jacobsson väldigt klokt i sin blogg idag. Ni hittar det inlägget här.


Men om vi går tillbaka till vägen dit. Det finns otaliga exempel på problemhundar som blivit fria från sina problem, från alla skolor. Från ren klickerträning till härskartekniker till en mix mellan belöning och fysiska obehag. Alla dessa träningssätt fungerar, det är inget snack om saken. Så i grund och botten så är det vi människor som har ett val. HUR vill vi att det ska fungera och vad för hund och vilken relation till min hund vill jag få ut av mitt hundägande.


Varför debatterna i det här ämnet stundtals blir så hätska är väl för att alla anser sig ha rätt och att "andra sidan" har fel, för alla har exempel och erfarenheter kring att tillvägagångssättet fungerar. Det gör också debatterna helt meningslösa, för vilket som är rätt och fel eller bäst eller sämst kan man bara fråga sig själv. Fråga sig själv vilken relation man vill ha till sin hund, hur man vill behandla sin hund, var ens egen gräns går och vad man väljer att tro på.


För att återgå till min stora fundering så är det vad det är som gör att folk ändå väljer att gå den "hårda vägen", trots att en vänligare och mjukare variant faktiskt fungerar. Vad är det som får människor att VILJA lägga sin hund på rygg, rycka den i strypkedjan, nypa den i örat, skrika på den, sparka den i sidan, daska den i huvudet och så vidare, när det finns vägar att gå som inte tvingar en att göra så mot sin hund. Finns det någon glädje att ha det så? Är det ett roligt sätt att jobba på? Varför vill man vara kvar i de tillvägagångssätten, när det finns trevligare sätt som faktiskt fungerar? DET skulle vi kunna ha debatt om. 

Av Carro - 18 mars 2012 14:17

Kom hem från min Värmlandstripp sent igår kväll. Resan var helt fruktansvärd, jag var så trött och hostade oavbrutet. Spelade musik på högsta volym och försökte sjunga med för att hålla mig vaken, men rösten bar inte. Tillslut kom jag i alla fall hem, sakta och osäkert, och möttes av väldigt lyckliga Fia och Fredrik. 


Dagarna i Värmland har varit toppen. Torsdagen gick i hundträningens tecken och jag fick massor av bra lydnadsträning gjord. Hundarna kändes inte helt på topp utan var trötta och slitna av alla intryck, all miljöträning och alla hundmöten. Sid tog igen sig efter att ha kommit ifrån sin löptik. Kaj verkade ha ont i magen. Det kändes inte som det bästa utgångsläget till att vara demohundar på föreläsningsdagen i Forshaga på fredagen. 


På fredagsmorgonen åkte jag till ForshagaAkademin för att föreläsa på Hundsportgymnasiet. Dagen började med en föreläsning om Norra Stockholms Hundcenter, om att starta eget och om att vara företagare. Det var bland de roligaste föreläsningarna jag hållit. Eleverna var engagerade, ställde mycket bra frågor och det kändes att de blev inspirerade, vilket var en stor del av syftet. Det kändes riktigt häftigt att få presentera något man själv byggt upp och åstadkommit och visa att det går, som elev från Hundsportgymnasiet, att ta sig precis dit man själv vill med de verktyg man får. Jag skulle gärna göra mer av den här typen av uppdrag och inspirera och hjälpa andra entreprenörer. 


Efter en mycket trevlig lunch i matsalen var det dags för en eftermiddag i hundträningens tecken. Jag pratade belöningsstrategier, att utveckla sin träning genom att utveckla belöningarna och hur man kan jobba med belöningar för att effektivisera sin träning. Sen jobbade vi med plattformsträning, ett av mina favoritämnen, och pratade om tillämpningsområden till lydnad, freestyle, agility, vardagslydnad och valp/grundträning.


Kaj fick komma in i klassrummet och visa grundträning och av gårdagens magont och trötthet syntes ingenting. Han var precis så galen som han är men jobbade jättefint trots stor publik. Kopplade av hyffsat på filten och växlade bra mellan lek och koncentration. Duktig! Han fick visa grundposition på plattformen, kroppskontroll och styrketräning på liten plattform och inlärning av fotposition med plattform. 


Sen fick publiken bege sig ut och titta på Sid. Sid kändes lugn och trygg i miljön redan från första rastningsrundan och sa inte halv sju i bilen på hela dagen. Publiken ägnade han noll uppmärksamhet och kändes hur cool som helst i övningarna. Han blir lite långsammare i rörelserna och tar allt lite lugnare när han inte är hundra procent säker i situationen, men det var också det enda som märktes på honom. Han fick visa ställande under gång med och utan plattform, ett moment som blivit grymt bra med hjälp av plattformen. Sen fick vi förfrågan om att visa saktagående och bruksframåtsändande med plattform, ett moment där vi experimenterar på någonting som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Sid hade svårt att komma in i rätt tanke och jag fick börja med att köra ett par repetitioner utan plattform för att få honom på rätt spår, sen bjöd han på flera riktigt fina saktagåendenfrån plattformen. Som avslutning fick han visa "ställa sig bakom" vilket han gjorde jättebra, rakt mot publiken. 


Efter demon fick eleverna jobba med sina hundar i grupper och jag gick runt och coachade tillsammans med lärarna på skolan. Därefter avslutade vi med att gå igenom vanliga problem och hur man löser dem. En riktigt bra eftermiddag! 


Det kändes jätteroligt att få komma tillbaka till skolan och framförallt att få träffa alla lärare och elever igen. Allt var som vanligt, tekniken strulade, Jannes telefon ringde, Janne hade rolig mössa, det stod fler kaffekoppar på bänken än i diskmaskinen, Susanne påpekade detta, det var högt i tak, mycket skratt, mycket värme. Det var vemodigt att åka därifrån igen. Här kan ni se bilder från plattformseftermiddagen: 

http://www.forshagaakademin.se/nyheter.php?ID=3321


På lördagen åkte jag till Karlstad för att hålla lydnadskurs. Det var ett härligt, glatt och optimistiskt gäng med riktigt roliga hundar. De jobbade på jättebra och alla gjorde fina framsteg trots den isande kylan. Det var en mycket trevlig avslutning på mina Värmlandsdagar! 


Det har varit helt underbart att bo hemma hos Sofie och Robin. Vi har ätit god mat, skrattat, diskuterat och ventilerat. Jag och mina hundar kunde inte haft det bättre.


Idag blir det kurering för min del då min hals gett upp helt. Jag ska förbereda inför morgondagens möten, jobba lite vid datorn och dricka massa té och hoppas att jag är på benen igen i morgon. Nästa vecka blir en spännande vecka på många sätt, att Sofie kommer hit för hårda hundträningsveckor och för att Askari kommer och bor hos oss är bara några av höjdpunkterna. 

Hund · hundID · Kaj · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 15 mars 2012 14:16

Jag skulle kunna vänja mig vid att ha det så här. Jag är hos min vän Sofie i Säffle där hon bor på ett hundcenter med pensionat, dagis, träningsplan och inomhuslokal. Jag är i Värmland för att hålla kurser men idag har jag varit välbehövligt ledig. 


Vaknade vid halv sju i morse och rastade hundarna en sväng innan jag gick och la mig igen. Lyssnade på några podcasts och njöt av lugnet. Sid sov som en stock, han behövde nog en ordentlig sovmorgon lika mycket som jag.


Gick upp och gick en sväng med hundarna i byn. I samma veva kom Sofie tillbaka från att ha hämtat upp dagishundarna och vi fick massa bra hundmötesträning. Jag och Sid tränade ett långt pass lydnad som gick kanonbra. Vi reparerade lite på att komma tillbaka med leksaker och fick snabbt fin ordning på det. Han hade jättefin attityd i både lek och avlämningar. Han fick bjuda på lite fotgåenden och gjorde fina vändningar och halter. 


Tog ett rejält krafttag i inkallning med ställande, något vi behöver göra betydligt oftare. Han fick fyra-fem belöningar hos mig. Sen en inkallning med varsågod till externbelöning som blev ett klockrent ställande. Bra reaktion på ordet med andra ord, men ordförståelsen var det sämre med. Repetitionen därpå startade han inte och blev lite retad för det, därefter fick han ett par belöningar hos mig. Sen fick han ett stå efter drygt halva sträckan och han reagerade på ordet men stannade inte. Gången därpå startade han inte alls. Nästa repetition startade han snabbt, sprang snabbt och stannade snabbt direkt på stå-kommandot. Vände inte bak på varsågod utan kastade sig in i belöning hos mig. Avslutade med en direkt till belöning hos mig. Det hela känns lite svajigt, antingen klockrent eller inte alls i stort sett och det är svårt att sätta andra kriterier än perfektion, när det är det eller pannkaka jag får. Det gör det svårt att höja kriterierna gradvis och göra träningen pedagogisk. Nej, back to basic och jobba mer förkunskaper och ordförståelse innan jag plockar in det i ren inkallningsträning igen. Nu ska vi jobba med reaktion på varsågod-ordet efter långa fotgåenden och explosiva starter/reaktion på startsignalen. Jag tycker det känns tråkigt att han väljer att inte starta, jag har aldrig gått tillbaka och belönat, gjort en stor sak av tjuvstarter eller försökt lura honom ur sitt-stadga med att ropa på honom. Det känns svårt att inte ha anledningen klar för sig vad det är som får honom att välja att sitta kvar. 


Avslutade med ett plattformspass som gick uruselt. Trött, säkert, och ganska gasad efter mycket spring och häftiga lekbelöningar. Hur som helst hade han inte ro i kroppen eller koncentrationsförmåga nog att stå med alla fyra tassarna på. Det mest basic liksom, gick inte. Nåja, vi ska köra flera pass ikväll också.


Efter träningen gick jag och Kaj med Sofie på en dagispromenad, Kaj var glad att få komma ut på nya marker men tyckte Sofies ystra jakthund till dagishund var lite konstig. Först hade han inte tid att äta godis, han bara tittade. Efter en stund började han slappna av och jobbade jättefint. 


Jag och Sofie gick in och åt lunch och nu är min tanke att jag ska jobba lite, ta tag i mail och sånt. Men de har så snabbt internet här så jag råkade (eller jag unnade mig) att fastna en stund på TV3Play. Nu ska jag ta in mina hundar, hämta min godispåse från bilen och sätta igång. 


När Sofie kommer hem ska vi träna igen, lydnad för hela slanten. Hela kvällen. Som sagt, jag skulle kunna vänja mig vid det här.

Hund · Kaj · Lydnad · Sid
Av Carro - 8 mars 2012 17:10

Jag vill tipsa om ett blogginlägg som min vän Sofia skrivit angående släppanden och leksakshantering. Mycket klokt och läsvärt!


http://dpossen.blogspot.com/2012/03/tranat-slappanden.html

Av Carro - 6 mars 2012 18:21

Det är mycket plattformsträning just nu. Nästa vecka håller jag en föreläsning i ämnet på ForshagaAkademin och i mitten på april en heldag för DailyDog. Plattformsträning är så jäkla roligt, tycker både jag och hundarna. 


Sid håller på att lära sig ytterligare några grundfärdigheter som jag hoppas ska vara någorlunda uppvisningsbara nästa vecka. Bland annat att ställa sig bakom mig, en färdighet jag tänkt använda till hundmötesträningen. Idag körde vi första två passen och har redan börjat lägga på signal, det går så grymt snabbt att lära in positioner med hjälp av plattformen! Förkunskaper + bra belöningar + välplanerad träning = success. Känner mig väldigt nöjd! 


Klurar vidare på ett bruksframåtsändande med utgångspunkt i plattformsträning som jag tror kan bli riktigt bra. Har ännu inte satt igång med träningen men kommer nog inte kunna hålla mig länge till. Ska bli spännande att se om det slutar så bra som jag föreställer mig.

Av Carro - 6 mars 2012 18:04

Jag har tagit en paus från Facebook (rekommenderas starkt!) på obestämt framtid och kommer tillbaka när jag känner för det. 


Det är många kontakter som jag tidigare bedrivit på Facebook som jag nu med glädje tar via mail eller telefon istället. Jag finns på 0733601600 eller carro@hundid.se om man vill komma i kontakt med mig.


Jag är kvar på twitter och ser gärna att fler blir aktiva på detta enormt mycket mer givande media än vad Facebook någonsin varit. Om du inte provat än, ge det en ordentlig chans! Jag ser fram emot att se fler kända ansikten där. Mig hittar ni på @kontrollek.


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards