Jag var på klubben och tränade med Sid. Vi höll på att träna uthållighet i fria följet eller tävlingsträning eller något liknande tidskrävande och jag hade lagt hans leksak på andra sidan planen som en externbelöning.

På mitt "varsågod" såg alltså min inre bild ut som så att han skulle springa till sin leksak, hämta den, springa ett par varv runt planen och sen komma till mig och kampa lite. 

På mitt "varsågod" tvärvänder Sid, men han drar inte till leksaken utan springer målmedvetet rakt mot hopphindret som stod mitt på planen. Ni vet, ett sånt där brukshinder med plankor staplade i en stålställning. Det var plankor staplade till ungefär hälften. Sid springer dit och börjar försöka baxa upp den översta plankan upp ur hopphindret. Han håller i plankan med tänderna, krafsar med tassarna, vrider och bänder runt på kroppen, rycker, sliter, drar och kämpar som en galning under frustrerat gnällande. En bra stund kämpar han med denna planka, innan han tillslut lyckas få loss den ur stålställningen och drar på hundra ärevarv runt planen med plankan i munnen. 

Det var vad han hade gått och spanat in under träningspasset...