Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg under december 2011

Av Carro - 31 december 2011 21:25

Veckan har gått fort och varit intensiv.


I måndags träffade vi Åsa, Anders, Anne-Maj och Anders med ett gäng belgare (både lurviga och lite mer stilrena) för skogsträning. Vi började med rapportträning där Sid var lite tveksam och inte riktigt tänd på sträckorna men riktigt fin på stationerna (vilket kändes som det viktigaste). Vi körde även ett par sökskick på Åsa och Fredrik där han började väldigt yvigt för att sedan ta ett jättevarv och kolla av vallningen till att avsluta riktigt fint. För svår (kuperad) ruta och inte helt fokuserad matte. Fia fick ett par skogs- och ängsspår som hon gjorde jättefint trots flera viltövergångar och Kaj fick ett par grusspår som han gjorde enligt skolboken som vanligt, fina Majsen.


I tisdags hade Fredrik avslutning på filtkursen som han gått med Sid under hösten. De var så jäkla duktiga! Vilka framsteg! Sid låg lös på filten mitt på en stor träningsplan med gångvägar på alla fyra sidorna där det rörde sig både människor och hundar. Han låg och tittade och bearbetade alla svåra störningar enligt skolboken. Filtträning rular! 


I onsdags var jag som sagt och klickertränade Charlottes häst och innan dess var vi ute och spårade i skogarna i Riala. Sid gick ett spår på 2,5 kilometer i helt fruktansvärd terräng. Det var så snårigt och tätt med grenar så jag var tvungen att böja ner huvudet, blunda och bara lita på att vi hamnade rätt. Och det gjorde vi, trots stora viltstråk. Duktig Poo! 


Både i torsdags och hela dagen idag har vi varit i Vappersta med hela flocken och tränat antijakt med Åsa och Modde och det har gått så jäkla bra! Förutom träning i bland de mest viltrika områden jag någonsin stött på med synretning av både hare och rådjur så har vi idag hunnit med lite lydnadsträning. Sid fick göra några apporteringar med en apportbock som Åsa och Birre precis gjort en apportering med och det var inga tveksamheter. Även fria följet kändes riktigt, riktigt bra. Jag såg framför mig en lång vinter med positionsträning när jag och Fredrik var och tränade i ridhuset dagen före julafton och Sid bara trängde, hetsade och plogade i allt vad fotgående hette. Idag var de problemen inte närvarande för fem öre, så det var nog bara just hets då sist. 


I går tränade jag och Sid lydnad med Annica och Prima. Även då gick han riktigt, riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med hans växlingar mellan full fart, muskelstyrka och förmåga att ta i, i både budföring och varsågod från stå-träning till att följande pass köra saktagående och platsliggning med fullt fokus, självkontroll och stadga. Kaj fick spåra ett par spår på gruset och gjorde det riktigt bra. Det känns som att det är dags att avancera i hans spårträning nu, ganska rejält. 


Nyårsafton blir lugn för min och hundarnas del. De är rätt nöjda efter en hel dag med hårdträning, precis som jag. Fredrik har åkt iväg till några kompisar men jag är hemma med hundarna för att de ska få ett så lugnt nyår som möjligt. Det smällde lite här nyss och då gick Sid igång och började skälla vilket drog med sig de två små. Nu har vi stängt in oss i sovrummet alla fyra och hundarna har däckat på golvet. Musiken är på ute i övriga huset och jag har en hel säsong av Skilda världar att se fram emot. Det smällde precis igen, men det låter inte värre än när katterna hoppar in genom fönstret, vindsluckan slår i vinden eller en stol skrapar mot golvet och hundarna bryr sig inte alls. Jag hoppas, hoppas, hoppas resten av natten fortsätter flyta lika lugnt. Jag tänker på er som har en värre natt än mig och längtar efter morgondagen då allt är över. Kram på er. 


Nästa år kommer bli grymt jäkla spännande för min del. Vi ska öppna hundcenter. Det är helt galet, men snart är det verklighet. Snart har vi ett hunddagis och en uppvärmd inomhusträningshall för hundträning. Dessutom ska jag hålla massa spännande kurser i samarbete med Dailydog. Och träna massa hund. Som sagt, 2012 kommer bli spännande.


Gott nytt år på er! 

Fia · Hund · hundID · Kaj · Lydnad · Sid · Spår · Sök · Vardag
ANNONS
Av Carro - 28 december 2011 21:38

Sent igår kväll ringde Charlotte och frågade vad jag hade för mig kvällen därpå, idag alltså. Hon undrade om jag ville komma till stallet och leka lite med hennes Faxe, självklart ville jag det!


Enda sedan Charlotte köpte Faxe i slutet på sommaren (det var precis när kräftsäsongen börjat, för vi åkte hem till Phrida och käkade kräftor efter att ha installerat honom i nya hagen) har vi pratat om att klickerträna honom, men det har inte blivit av. Charlotte har börjat och Faxe har tänt ordentligt, han var otroligt rolig att jobba med! 


Jag var full av inspiration för vad vi skulle pilla på. Vi började med lite inklickning för Faxe som inte hört klickljudet förut och tränade in belöningsplaceringen vid bogen. Från början var han väldigt på och nafsade i fickor och buffade sig närmare och närmare för att komma åt godbitarna, men det dröjde inte många pass innan han böjde ner huvudet så fort han hörde klickljudet. Klok kille! 


Klickade in en mul-target på en slev vilket gick otroligt fort. Charlotte berättade att han gärna undersöker saker med munnen, vilket märktes väldigt väl under träningen. Han har redan utvecklat ett starkt defaultbeteende att smaka på saker, vilket vi började "programmera om". Målet är att han både ska kunna bjuda på att apportera, trycka mulen mot och dra sig undan från saker. Alla tre bitarna provade vi på idag, men i fortsättningen ska Charlotte köra en sak per pass för att göra det enkelt för unghästhjärnan. 


Inte för att jag tror att det är något större problem, för han är en väldigt kvicktänkt liten häst. Jag upptäckte att jag underskattade två faktorer i hästträning: 1) hästars förmåga till snabb inlärning och 2) värdet av äppelbitar. Det gick otroligt fort att få förändring i beteendet genom att ändra någonting litet i träningspasset. Bland annat tränade vi på att dra sig undan från en burk med mat. Vi fick väldigt snabbt en kedja med att smaka på burken och sedan dra sig undan från den för att få klick och belöning. Det räckte med att jag sträckte tiden han behövde hålla sig borta före belöning med en halv sekund så splittrades kedjan och träningen gick framåt med stormsteg. Det räckte även med att jag lät godbiten ligga kvar i fickan ända till han hörde klicket så slutade han möte upp min belöningshand med öppen mun. 


Han smakar gärna på saker, som sagt. Även händer och tröjor om det kommer i vägen och bland det första jag märkte att vi behövde förändra var hans tafatta sätt att ta godbitar ur handen! Han liksom gapade jättestort och skyfflade in godbiten i munnen med tänderna i underkäken, istället för att som lite mer normala hästar plocka upp godbiten med läpparna och på så sätt få in den i munnen. Därför började vi lära honom att trycka med stängd mun i en öppen handflata. Min tanke är att få honom mindre fokuserad på belöningen och mindre ivrig i belöningstanken. I den träningen gjorde det jättestor skillnad om jag gav godbiten från den andra handen än den han precis targetat, det var som att han på en gång kopplade "inte okej att vara ofin" och "ta hela handen för säkerhets skull innan godbiten försvinner" på de olika händerna. Så småningom ska ju dessa två kopplas ihop, "helt enkelt" genom att först låta honom trycka i en hand trots att det ligger en godbit i den andra, öppna, handen och tillslut trycka i handen trots att det ligger en godbit i den (för att sedan plocka upp och äta den).


Det var jättehäftigt att träna med Faxe och just få uppleva de stora förändringar som hela tiden skedde. En riktig tränarutmaning att små förändringar i träningen gav så stora resultat på träningen, det gäller att tänka sig för vad man gör! Jag märkte också hur lätt det är att köra för långa pass när man inte kan ta lekpauser på samma sätt som med en hund och vilken skillnad det gjorde när man bara avbröt träningen och stod och hängde en stund innan man fortsatta. Korta pass med fullt fokus och han brydde sig inte ett dugg om störningar runtomkring, men långa pass och han började intressera sig för julpynt, foderburkar och morotspåsar. 


Han har stor personlighet, Faxiluringen. En enorm portion nyfikenhet, aptit på livet och glimt i ögat. Det allra bästa är att han har kommit till en människa som vill behålla all den sprudlande energin och galenskapen. Det ska bli jättespännande att fortsätta jobba med honom och se var det bär, jag hoppas jag får möjlighet snart igen. 

ANNONS
Av Carro - 27 december 2011 17:34

Fullständigt namn:

Noble Nadirs Roscoe

Född: 11-06-09

Ras: Phalène

Föräldrar: Noble Nadirs Kerchak x Vertiidas Dauphine


Kaj virvlade in i mitt liv väldigt välplanerad och samtidigt totalt oplanerad. Jag hade sagt redan för fyra år sedan att om hans mamma och hans pappa någon gång fick valpar skulle jag ha en. Då fick jag ju stå mitt kast när Amanda, en av mina bästa vänner, ringer och berättar att de är parade. 


Och det har jag inte ångrat. Kaj fångade mitt hjärta genom att vara alldeles vild och galen redan som åttaveckors. Och det har jag inte undvikit att fånga upp och utveckla vidare. Därför är han precis det vilda, galna, kamptokiga, pigga yrväder full av leklust som jag ville ha. 


Kaj har en stor personlighet och med sin galenskap och framåtanda charmar han många som aldrig annars skulle se åt en dvärghund. Han har aldrig visat en uns av att vara tillbakadragen utan står med fyra tassar på jorden och tar sig an världen som om den vore hans egen. Jag undrar ofta om det bor ett litet strävhår bakom lockarna. 


Hittills upplever jag Kaj som otroligt enkel att ha att göra med. Han är lättlärd och lyhörd och även om han gärna vill gå sina egna vägar så finns där en stor portion samarbetsvilja som i de allra flesta fall tar över. Han hatar att åka bil, vilket är sådär med tanke på att han ofta är med mig på jobbet som budbilschaufför. Just nu hatar han även spotunnor, grannar, reflexstolpar och buskage. Han älskar ljudet av sin egen röst, att springa jättefort och att sova ihoprullad i en lapphundssvans. Han gillar även att kissa och sprätta, kampa i kläder och bära runt på tunga skor. Han tycker inte om att gå i koppel eller gå in efter att ha varit ute själv på tomten. 


Jag brukar säga att jag fått honom för allt gott jag gjort i livet, eftersom han för det allra mesta är en liten ängel att ha och göra med. Men smeknamnet Mini-Hojt kommer han få leva med så länge alla hans känsloyttringar ofta kommer med ett äkta, gällt, öronskärande dvärghundskall. Det, mina kära bloggläsare, är Kaj - döpt efter den dobermann vars självförtroende han hela livet kommer anamma.

Hund · Kaj
Av Carro - 27 december 2011 17:14

Kaj har varit dålig i magen hela julen. Kanat runt på ändan, inte kunnat bajsa, kissat på sig och varit orolig. Igår kväll bajsade han ordentligt och i dag har han varit mycket piggare och inte kanat på ändan nånting på hela dagen, så förhoppningsvis går det åt rätt håll och vi slipper åka till veterinären. Majshundens träning går framåt. Han tränar på att vara stilla med omvänt lockande, vilket han verkligen inte förstår någonting av. Han kan bjuda fint på upp till 30 sekunder sitta, ligga och stå stilla vilket är frustrerande. Det är ju superbra att han kan det, men jag blir så otålig när en hund bjuder på att vara stilla och börjar genast tappa tålamodet och anse att de har gett upp. Det är ju självklart inte så, men det är svårt att intala sig själv att det inte är så när man är mitt uppe i träningen och bara vill ha fart och framgång. Han gör supersnygga ingångar, dock har vi gått tillbaka till kloss då de har blivit något orytmiska och inte på samma ställe varje gång. Jag har haft svårt att hålla på kriterierna var framtassarna ska vara, han är ju så liten så en centimeter hit eller dit har inte spelat någon roll för mig, men för Kaj däremot är en centimeter ett stort steg. Jag lär mig varje dag på att träna honom, då jag tycker han har ett helt annat rörelsemönster än de stora hundarna. Nu har vi haft klossen med oss i två dagar och flytet och rytmen är riktigt fint.Spårat har vi gjort en hel del också, bara på grus och asfalt. Han har antingen fått stå vid spårstarten och sett en spårläggare gå iväg eller blivit påvisad en spårstart. Några godbitar har det legat i spåret som belöning. Han är riktigt begåvad, det fina lilla fluffet.För ett par veckor sedan började vi med filtträning och han har snappat det fort. Häromdagen var han och jag i Stockholm på konstgräs-demo och jag fick med mig en ruta konstgräs hem. Den rutan la jag ner på marken medan vi väntade på tunnelbanan och vips! så låg det en Kaj ihoprullad på gräsplätten.Vad vi ska fokusera på framöver är att fortsätta grundträna. Lek, följsamhet på höger och vänster sida, stå, sitt och ligg med signal och stadga, burlekar, filtträning och tricks. Han är rolig att jobba med, men jag önskar han orkade längre stunder i sträck eftersom jag gärna vill köra på när jag väl börjat. Det kommer väl med åren.

Av Carro - 24 december 2011 11:33

Granen är klädd, klapparna inslagna, huset är pyntat, sillen inlagd, ljusen är tända, familjen samlad och skinkan ligger på bordet.





GOD JUL


till er alla, hoppas ni får en helt underbar dag!  

Av Carro - 23 december 2011 21:33

Jag satt på tåget mellan Karlstad och Stockholm, som så många gånger förr. Med mig hade jag Sid och Askari, liksom det som så många gånger förr. För att tågresan skulle förflyta så lugnt och behagligt som möjligt och jag skulle få så mycket plugg som möjligt gjort (läs: hinna kolla Facebook så länge som möjligt) så hade jag köpt en barnbiljett till sätet bredvid mig. Inte för att någon av hundarna nödvändigtvis behövde ligga där, utan för att ingen annan skulle ha bokat den platsen.


Nu föll det sig dock så att Askari verkligen uppskattade att breda ut sig på sätet. Jag la därför min jacka på sätet bredvid mig och lät honom ligga där och mysa. Sid var parkerad på golvet under mina fötter. 


Det var en storhelg av något slag, valborg eller påsk eller nåt. Det vill säga: mycket folk. Det ramlade in människor vid varenda station men Askari låg förnöjt och brydde sig inte nämnvärt om alla dessa människor som fick stå i korridorerna. Jag tyckte dock att det kändes en aning olustigt, att min bortskämda hund fick ett eget säte medan de fick stå. "Vilken hänsynslös människa", måste de ha tyckt om mig.


En kvinna var helt desperat efter en sittplats. Hon tittade bedjande på mig, pekade på Askaris plats och frågade om hon fick sätta sig. Jag kunde inte säga nej, utan försökte ömsom locka ömsom trycka ner Askari på golvet. Ni som följt den här julkalendern vet att Askari kan visa ganska markant när han inte vill någonting. Kvinnan såg mina desperata försök att få ner den extremt ovilliga hunden på golvet och hon sa att det inte gjorde någonting, det var okej. "Tack och lov", tänkte jag och lutade mig tillbaka och lät Askari ligga kvar. Det visade sig dock att det hon menat var okej var att han låg kvar på sätet tillsammans med henne. Hon började alltså sätta sig ner, trots att Askari fortfarande låg där.


"Alltså, han hårar väldigt mycket" förvarnade jag henne medan jag puttade Askari närmare mig så han slapp få kvinnan över sig. Hon försäkrade mig om att det inte var någon som helst fara. 


Hon satte sig och Askari fullkomligt dök på henne. Han hälsade, bufflade, strök sig, slickade i ansiktet och stimmade på sitt alldeles egna Askari-vis. "Han är rätt kärvänlig" sa jag med spelad förtvivlan. "Ingen fara alls" upprepade hon. 


Och hela resan låg Askari på sidan med ryggen tryckt mot kvinnan och benen ihoprullade under sig. Hon försökte läsa, men då la Askari ett tungt huvud på hennes bok. Hon försökte kolla mobilen men då passade Askari på att nysa rejält. 


När vi kom fram till Södertälje skulle kvinnan, äntligen, kliva av. När hon reste på sig såg jag att hela hennes tidigare snygga, säkert svindyra filtrock var helt täckt av mallehår. Den var luddig, fluffig och spretigt hårig och mer gul ön svart. Det såg verkligen ut som en gul matta över hela henne. Hon tackade för sittplatsen och rann av tåget, i sitt huvud med all säkerhet bittert ångrande att hon satt sig bredvid en mysmalle.

Av Carro - 22 december 2011 21:12

Det närmar sig dopparedagen och då tänkte jag passa på med en resa tillbaka till midsommar. Det är inte världens mest spektakulära historia, men händelsen är bara en i raden av liknande händelser som involverar vår fina lapphund, eller "snabb som en vessla".


Midsommar i Wira firas väldigt, väldigt traditionsenligt. Man börjar alltid dagen med att åka vagn efter traktor ut i skogen för att plocka blommor till midsommarstången. Den här midsommarmorgonen hade vi lämnat Sid hemma och tagit med oss Fia för att mysa, åka traktor och gå promenad bland blomplockarna i skogen. 


Fia var ännu sitt extremt utåtriktade jag och mer högt än lågt. Hon skötte sig dock riktigt bra ute i skogen.


Vi var ute i skogen nån timme och sen var det traktortur tillbaka till Wira. Väl framme tar alla med sig sina enorma fång med blommor och går ner med de till midsommarstången, ett par hundra meter bort från parkeringen. 


Jag och Fredrik hade skickat ner våra blommor med en av hans systrar och vi stannade kvar på parkeringen. I stort sett hela sällskapet slog följe ner mot midsommarstången och Fia stod bredvid mig i koppel och tittade på hela hopen med människor som vandrade utom synhåll.


"Vad roligt de verkar ha! Allihop tillsammans! De skrattar och leker och dansar och kramas! Var ska de, tro? Hallå! Ser ni mig? Jag vill också skratta, leka, dansa och kramas. Hallå! Ni verkar ha så mysigt ihop! Hallå! Vänta på mig!!"


Kopplet gled långsamt och smidigt ur händerna på mig och Fia drog iväg som ett skott efter den stora klungan. Men, ser ni, där gick hon bet. Som belgarägare har man nämligen övat upp sina reflexer något så kopiöst att ett lapphundsrejs inte är någon svår match. I samma stund som koppeländan lämnade min hand och Fia tog första galoppsprånget (läs: det skenande hoppet) mot den vandrande folkhopen kastade jag mig handlöst efter, rätt ner i gruset, på något sätt med fötterna först och landade pladask på marken med kopplet fastkilad under hälen på min utsträckta fot. Folk applåderade, Fia såg mest chockad ut. Det var en räddning som hade kunnat platsa i fotbolls-VM -94, minst. Hm, "kast med liten lapphund" kanske inte är någon dum idé att lägga fram till riksidrottsförbundet? 

Av Carro - 21 december 2011 22:09

Jag och uppfödar-Åsa gjorde i början av 2010 en spektakulär resa till Norge. Åsa skulle dit för att para Lava med en norsk kille i sina bästa år. Självklart bodde hanen i fråga i Stavanger, nära och bra. En liten resa på sisådär dryga 100 mil enkel resa. Självklart följde jag med som sällskap och kartläsare, med något bättre kvaliteter på det första än på det andra. 


Det började med kaos redan i Karlstad. Jag visste ju gott och väl att E18 som gick från Stockholm till Karlstad fortsatte mot Oslo, men jag hade tidigare aldrig fortsatt vägen förbi Karlstad. Den stora frågan nu var hur man tog sig på E18 när man skulle mot Oslo och inte mot Stockholm. Efter att jag varit nära på att visa på Åsa på fel väg, så hamnade vi tillslut rätt. Det började bra, med andra ord... Redan där visade jag mina skillz som kartläsare.


Så närmade vi oss norska gränsen i en hejdundrande fart. Bredvid gränsen står en man med en systemkamera och Åsa trampar bromsen i botten. "Ta't lugnt!" gormar jag från min tillbakalutade stil i passagerarsätet (kartläsare var det, ja). "Det är ingen fartkamera".


BADABADADABABOM!!! 


Och där bumpade vi in i Norge med ett jäkla liv. Åsa hade nämligen inte bromsat för någon kamera, utan för fartguppet som var precis vid gränsen. 


Något tveksamma till om vi verkligen var i Norge (kartläsaren var med, not) så ser jag de mindre välbekanta hastighetsskyltarna som jag kände igen från min praktiktid i Norge. "Nu vet jag att vi är i Norge! Hastighetsskyltarna är vita!"


Efter ytterligare ett par kilometer börjar det dyka upp riktiga fartkameror, inte sådana som står vid gränser och l&ar


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24
25
26
27 28
29
30
31
<<< December 2011 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se