Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg under november 2011

Av Carro - 29 november 2011 16:23

La sex korta spår till Sid på väg hem från jobbet. Fem spår som gick upp för branta uppförsbackar och ett som låg på plant kalhygge. Spåren var mellan 50-100 meter långa med ett föremål i slutet och i vissa fall vinklar och trappor. Jag hade gjort en plan för hur jag skulle gå spåren som innebar att efter varje slutföremål skulle jag koppla om honom och gå en annan väg till nästa spårstart än den jag gått när jag la spåren. 


Jag ändrade min plan efter andra påsläppet. I transporten mellan första och andra spåret kopplade han inte av och förstod inte att vi hade avslutat, utan han vindade i luften och jobbade som sjutton med att få mig att släppa efter och låta honom spåra vidare. Jag började belöna för kontakt men insåg snart att i hans värld belönade jag då kontakt med mig i ett spårarbete. Det blev inget tydligt slut på spåret innan och han var helt klart fortfarande i arbetsmodus. Han fick jobba på i en följd istället, förutom det sista spåret som jag släppte på honom på som nummer 4 istället. De spår jag lagt som nr 4 och 5 fick han ta i en följd sist. 


Han spårade riktigt bra och i ett riktigt bra tempo. Det var behagligt att gå efter honom idag. Dock märktes vad mycket muskler han använder i spårarbetet, då kopplet kilade fast i ett träd och han stod helt blickstilla, spänd som en stålfjäder medan jag redde ut det. Direkt när det lossnade så släppte fjädern och han drog iväg. Inte så konstigt, för det är ju precis det vi tränat (att han ska ta i mer när det tar emot). 


När vi spårat färdigt satte vi oss på en kulle och passiviserade en stund. Vi var på en kulle där vi aldrig gått tillsammans förut, men Sid har sprungit däruppe en del när han varit lös. Hade jag varit välplanerad och strukturerad hade jag tagit en filt med mig. Nu offrade jag min tjocktröja och la på marken, men antagligen köpte inte Sid riktigt att tröjan var en filt eller så var det bara en svår miljö. Jag avslutade när han satt lugnt vid min sida och tittade sig lugnt och uppmärksamt omkring. 


På vägen hem körde vi ett uppletande på kalhygget med spårföremålen. Sid har inte kört så mycket uppletande på länge nu efter hans skada och tyckte det var hur roligt som helst. 


Väl hemma tänkte jag i all min optimism att om jag tränar lite filtträning med Kaj (som fick vara hemma medan jag och Sid var ute och lekte) så kommer han också sova sen. Tjena. Passivitet finns inte riktigt i hans värld, än. Mitt mål är att det ska flyta på mycket, mycket, mycket bättre än så här redan före jul. Det blir hårdträning framöver. Kaj ägnade sig istället åt att terrorisera Sid som ville gå och lägga sig, så tillslut särade jag på dem så jag kunde få jobba ifred och Sid vila ifred. Nu kom precis Fredrik hem och tog med sig valparna ut på promenad, så Sid får lite lugn och ro.


Sid har för övrigt betett sig jättebra kring katterna den senaste veckan, jag önskar verkligen att jag kunde hitta ett mönster i när dessa bra perioder kommer. Är det mitt beteende, Sids aktiveringsmängd, katternas hormoncyklar (eller brist på sådana), hundarnas hormoncyklar, antal ensamhetstimmar för Sid, antal utevistelsetimmar för katterna... Jag har ingen aning, men jag njuter när det kommer (och mm, jag försöker hitta bra sätt att förstärka Sid som verkligen förstärker hans lugn kring katterna. Det jag provat hittills har snarare haft en tendens att öka hans hets kring dem och få oss ur de lugna perioderna). De har ju trots allt BARA bott ihop i två år...

ANNONS
Av Carro - 28 november 2011 15:10

Idag efter jobbet åkte jag och Majsdjuret (Kaj) till Norrtälje. Jag skulle på ett möte och planen var lite miljöträning i samband med detta för det lilla barnet. 


Vi började med en promenad runt ån. Kaj går så fint i koppel sen han fick ett sele, inget stret varken framåt eller bakåt och han störs inte av kopplet utan följer mig jättefint. Vi fick ett hundmöte som gick enligt skolboken. Vi jobbade med människomöten i massor, då valpar som bekant är var mans egendom hade vi massa riktigt svåra möten med folk som verkligen bjöd in honom till att ta kontakt. En gång gick han fram till en kvinna som hukat sig ner precis bakom oss och jag inte var beredd. Varför var jag inte det? Det har sin förklaring...


Ån i Norrtälje är nämligen bebodd. Av väldigt, väldigt sociala änder. När jag kom dit var alla änder på andra sidan ån och solade sig på land, så jag tänkte väl inte mer på det. Jo, jag tänkte till och med att det vore roligt att få ett andmöte för att se hur Kaj skulle hantera det och få en bra möjlighet att träna. 


Ett andmöte fick vi och Kaj blev lite ställd, men höll sig vid min sida och vi fortsatte gå. Anden måste dock ha skvallrat att det var en spännande filur på andra sidan ån, för helt plötsligt kom en till, och en till, och en till. Snart hade vi ett femtiotal änder som vaggade rakt emot oss. Vi vände och gick därifrån. Kaj fick belöning för att hänga på vid min sida och han kastade ständigt blickar bakåt med skräckblandad förtjusning. Änderna vaggade efter. Fler och fler blev dem. Just då dök den sällskapliga kvinnan upp. Stackars Kaj sökte väl stöd. Vi flydde tillsammans. Vi måste åka tillbaka till ån snart igen. Med en plan. Med Sid. 


Tänkte åka och ge Kaj hans livs andra spår på den stora infartsparkeringen de byggt precis före E18 i Norrtälje. När jag åkte in till stan såg jag nämligen att halva parkeringen var så gott som tom, perfekt! Glad i hågen åkte jag dit, svängde in vid parkeringskylten och min förvirring startade. Överallt fanns nämligen bara en jäkla massa enkelriktat-skyltar. Vad, var, var skulle man åka för att komma in på den tomma parkeringen? Den jag kom in på var nämligen helt knökfull, och på andra sidan trottoarkanter och fina rabatter stod den nästintill tomma parkeringen och garvade åt mig. Jag åkte runt, runt, runt och svor åt varenda enkelriktatskylt. Överallt stod det bilar, eller kom bilar. Tillslut åkte jag ut från parkeringen samma väg som jag kommit och åkte bort till rondellen för att försöka ta den vägen in. Då hamnade jag i bussfil och blev jagad tätt, tätt bakifrån av en gigantisk dubbeldäckare till 676:a. In på parkeringen, samma igen! Runt, runt, runt bland enkelriktatskyltarna och alla bilar. Då gav jag upp, åkte ut där jag kommit ifrån första gången och svor nästan hela vägen hem. Inte konstigt att parkeringen var nästan tom. Hade den varit helt tom hade jag förstått, men det var nästan tom. Det stod ett gäng bilar där, som antagligen måste ha hoppat över refugerna. Jag fattar då rakt ingenting. 


Åkte hem och tränade några pass filtträning. Majsen är duktig, men lite överambitiös. Det är svårt att hitta lämpliga belöningar till filtträning med Kaj, då stor, kastade godbitar lätt blir någonting man ska studsa omkring och leka med. Inte helt rätt sinnesstämning. Sega blodpuddingbitar gick hyffsat. Vi kör på, han är positiv, framåt och halt galen. Precis som jag vill ha honom <3

Hund · Kaj · Vardag
ANNONS
Av Carro - 21 november 2011 18:36

Jag och hundarna spårar helt maniskt just nu, vilket är helt underbart.

I helgen träffade jag och Fredrik syster och hennes barn på skolgården för att lägga hårda spår. När vi kom dit hade Sid redan två spår som låg och väntade på honom, lyx!

Jag la ett riktigt roligt spår till Mira, som gick över växelvis asfalt, gräs, grus, stenplattor och uppepå en mur. Luriga vinklar och andra klurigheter, ett spår jag helt klart måste lägga till Sid någon kväll!

Sids första spår gick på gräs, asfalt och grus, men började alltså på gräs. Han plockade upp det jättefint, fick lite problem i övergången till asfalt med självförtroendet kom tillbaka när vi kom ut på gruset och så gräs igen. Han tog vinklarna jättefint och syster hade verkligen försökt lura iväg mig genom att vinkla där det inte föll sig naturligt att göra det.

Vi konstaterade att Sid spårar med mycket muskler, han tar i och han flåsar på framåt. Ju mer tryck i linan han får desto mer skjuter han på. En del av spåret låg i en rishög där han fick lyfta på fötterna, ta i för att ta sig igenom och plöja fram i terrängen. Sånt älskar han! Tyvärr på bekostnad av hjärnan… Det är när han fokuserar ihop sig och riktar energin ner i marken som han spårar riktigt fint, pendlar från fotspår till fotspår och fnyser rent näsan med regelbundna mellanrum. Man hör verkligen hur näsan jobbar! Så blir han på asfalt, grus och stigar – antagligen där det gått mycket andra människor och han har störande dofter som han måste selektera bort.

Han spårar även bättre när jag släpper efter på linan och låter honom hålla ett lite högre tempo, alltså när han inte får så mycket motstånd. Problemet där är att jag inte hinner med att läsa honom, det hinner hända massa saker på kort tid. Jag måste träna mitt eget öga och min känsla som linförare.

Det andra spåret gick sämre än det första. Där fick han börja uppe på en hög brunn där det luktade rejält mycket skit. Han hade svårt att samla ihop sig uppe på brunnen och verkligen spåra sig fram när han kände var spåret fortsatte nere på marken. Mycket spring, även där. Jag hamnar lätt i att låta honom gå på (alltså förstärka honom) när han bjuder på det fina, lugna, kontrollerade spårbeteendet utan att reflektera så mycket över om han spårar eller inte. Jag kan alltså förstärka en nos som sänks utan att verkligen vänta in analysen. Något att akta sig för!

Funderade kring om han hade lättare för det förra spåret eftersom han fick fästa på rätt doft på gräsunderlag innan han gick över till asfalt. Det andra spåret började på betong och gick sen över till gräs och då hade han svårare även på gräset.

En sak är i alla fall säker – det börjar bli riktigt roligt med hårdspår nu när man börjar se lite resultat!

Fredrik spårade med Fia ett par korta med synretning. Hon doppade ner näsan jättefint och Fredrik var stolt som en tupp. Han är riktigt duktig på att snappa upp hur han ska göra, när han ska belöna och vilka beteenden han ska titta efter så han får resultat jättesnabbt! Skillnad mot en annan som tänker alldeles för mycket.

Kaj fick gå sitt livs första spår. Först ett kort-kort längs med sidan på en stor sandlåda (sandunderlag) och därefter ett lite längre längs med kanten på ett gungområde (småsmågrus). Jag stod och höll i honom medan Fredrik gick iväg och droppade ett par godbitar eller bara handen i fotspåren efter sig för att skapa ett intresse. Kaj doppade ner näsan så fort Fredrik gått iväg. Första spåret släppte jag inte på honom förrän Fredrik kommit tillbaka och visat att han var tomhänt. Andra spåret lät jag Kaj rulla iväg i spåret så snart han bjöd på att doppa ner näsan och undersöka Fredriks fotspår. Han var så duktig! Lilla, lilla näsan sa ”sniff, sniff – åh! Här har ju husse gått!” och tuffade nyfiket på med allt fokus ner i marken trots att husse gick bara ett par meter framför. Är det vad som kallas jaktspår, eller?

Det sista var dock för långt för hans lilla hjärna, för efter ungefär halva så började han titta på barnen som lekte precis bredvid och började göra annat. Jag väntade ut honom och han hittade tillbaka till spårkärnan och sin uppgift. Han imponerade verkligen på mig. Hm, en blivande BSP-karriär må tro? Det vore ju onekligen ruskigt coolt.

Att lägga och gå med i spåren åt systers Svartmyra lär mig så otroligt mycket. Hon är fascinerande, den lilla hunden och inte världens lättaste att komma underfund med. Och när hon levererar, så är hon så jäkla grym! Det är hur häftigt som helst!

Idag stack jag ut i skogen vid Källsmora så fort jag kommit hem från jobbet. La ett spår till Sid, gick en promenad med honom och släppte sen på. Sen fick han vila i bilen medan jag la ett till och kollade lite på facebook innan jag släppte på honom på det. Det andra spåret fick Kaj hänga med i hasorna, han var mycket mer på idag. Första spåret hade sex föremål och andra spåret två (inklusive slut). Jag kan sammanfatta både spåren med samma ord. Mycket muskler. Han låg på som en jäkla ångvält från det att jag tog ut honom ur bilen för att gå promenad tills vi gick tillbaka till bilen från det sista spåret. Ånga på, ånga på, ånga på!

Han följde spåret, om än något yvigt, och jag upplevde återigen den känslan jag haft tidigare när jag gått mina egna spår och inte varit helt säker på var det gått någonstans. Han ångar på, kastar sig bakåt och går på igen en bit åt sidan. Som om han gått längst ett parallellt spår en stund för att sedan kasta sig tillbaka till det rätta. Det har allra, allra främst med hans tempo att göra. Lägre tempo innebär mer fokuserat i spårkärnan. Idag kunde jag inte bromsa honom och således inte heller läsa honom.

Men, som sagt, han följde spåret. Han plockade alla grejer hur klockrent som helst, var ivrig på att komma iväg igen och plockade snabbt upp spåret igen. Han tog vinklarna med viss (stor) tendens till att gena. Han tog stigövergångar (då jag nästan alltid vinklar av och följer stigarna en stund innan jag vinklar ut i skogen igen) snyggt och prydligt och blev mer fokuserad (samt höll ett lägre tempo) på vältrafikerade stigar. På övergången till grus drog han ut i terrängen bredvid som för att fånga upp doftpartiklarna som fastnad i vegetationen istället för att jobba sig igenom gruset (första spåret). Han ångade på, helt enkelt. Inget snurrande någonstans utan han var snabbt tillbaka på rätt spår om han tappade. En gång hjälpte jag honom in på rätt spår då han ångade iväg åt fel håll efter att ha blivit störd av någonting. Han hade nog en bra känsla, men han var tokspeedad.

Nu när vi kom hem så fortsatte han i ungefär samma speed i nån timme eller två och nu har han däckat i sin biabädd och snusar sött. Han behöver hjälp att landa efter såna här dagar när han är ensam hemma länge och vi direkt drar ut på en aktivitet. Kanske ska vara hemma och dricka en kopp kaffe i lugn och ro innan vi sticker ut nästa gång?

Nästa gång blir förhoppningsvis redan i morgon. Jag är fast besluten att utnyttja alla spårchanser jag får nu innan snön kommer, utan att för den sakens skull hamna i kvantitet före kvalitet. I morgon ska vi gå massa påsläpp i uppförsbackar, då han alltså bara får spåra ett par hundra meter uppför en backe och där är det slut. Kan hända att jag förstärker det här muskelspännandet i och med det, men jag vill prova och se vad som händer.

Nu ska jag fortsätta julstäda, vilket jag påbörjat idag. Sen ska jag skriva ihop PM till hundmötesclinicen i helgen. Förhoppningsvis är Fredrik snart hemma och kan laga mat medan jag roar mig med det.

Hund · Kaj · Sid · Spår
Av Carro - 18 november 2011 14:07

Det gäller att ta varje chans man har till att spåra i skogen nu, snart är väl den där förbenade snön här och man är förpassad till plogade parkeringar att spåra på. Jag njuter varje dag snön håller sig borta.

Idag fick Sid sitt tredje spår för veckan. Jag la det på vägen hem från jobbet, i skogen på andra sidan ett kalhygge där vi promenerat mycket under veckan. Flera gånger har han sprungit lover upp i den skogen och den verkar inbjuda till en väldigt härlig springtur (en sån där som är så härlig att man inte vill komma på inkallning utan bara springa fram och tillbaka i skogsbrynet och blåsa ur sig lite överskottsenergi). Läge att rikta lite energi i den skogen till min fördel, alltså.

Jag har ingen aning om hur långt det var, men jag la det som trappsteg och boxar genom skogen, mycket vinklar med andra ord. Skogen bjöd in till många möjligheter att göra det klurigt, så det gjorde jag. Vinklade precis före en inbjudande mossig, trädfri gata, vinklade mitt i en bergssluttning, vinklade precis före en härlig nedförsbacke, följde viltstigar och vinklade av och på de m.m

La ett föremål i slutet men inga andra. Jag utnyttjade alla uppförsbackar för att få lite hjälp med att få ner tempot och spårade i koppel och sele.

Det var ett härligt spår och Sid tog det riktigt, riktigt bra. Han gick ut i ett hårt tempo men anpassade sig själv. Ju fler vinklar han klarade av desto säkrare blev han och han rättade sig till och med när han t.ex gick på fel sida om ett träd eller en sten.

Kaj sprang med i spåret lös vilket inte påverkade spårandet negativt. Sid var väldigt noggrann och kämpade på oavsett Kajs position. Intressant var att Kaj höll sig bakom mina fötter eller en bit ut åt sidorna, men inte en tendens till att vara på Sid. Kaj som i vanliga fall kan vara ett pain in the ass gentemot Sid höll sig på behörigt avstånd och lät storebror jobba ifred. Kul att se!


Efter spåret gick vi över kalhygget hem och både Sid och Kaj fick kämpa med att ta sig fram i terrängen. Samt träna en hel del antijakt.
 

I morgon ska jag försöka dra med Fredrik upp till grustaget och lägga hårda spår åt alla hundarna. Får väl se hur många spår vi har kvar det här året, jag hoppas många.

Hund · Sid · Spår
Av Carro - 9 november 2011 16:17

Idag började jag fånga upp spontana fotgåenden på promenad med Kaj, vilket äntligen satte fart på vår fotträning. Jag har väl råkat trampa på honom, snubbla på honom och kicka honom med fötterna när jag försökt träna fotgående mer uppstyrt, vilket inte direkt fått träningen att gå framåt om man säger så. Han börjar komma riktigt tajt i cirkelarbetet vilket jag är säker på ger bra erfarenheter även till fotgåendet, men där har jag hållt ett väldigt högt tempo. Så snart tempot går ner hamnar han i "omloppsbana", alltså en bra bit ut ifrån mig.


Så idag började jag plocka med det på promenaden. Till en början klickade och belönade jag bara spontankontakt och belönade på vänstersidan. Efter varje belöning gick vi vidare. Efter bara ett par belöningar fick jag mer och mer vänstersida och mindre högersida och studs framför fötterna. Sid kom också in och bjöd på fotgående och då fick Kaj verkligen anstränga sig för att klämma sig in mellan mig och Sid, vilket gjorde honom ännu tajtare. Gick han utanför"belöningsbart avstånd" gick vi bara vidare men jag var snabb på att belöna i stort sett allt jag gillade på vänstersidan. 


Det kändes som början till något som kan bli något. Framförallt mängdträningsmässigt. Jag tror nämligen herrn behöver många goda erfarenheter nära mina fötter, så att det inte blir en så stor grej om jag skulle råka trampa på honom någon gång. En positiv erfarenhetsbank att falla tillbaka på helt enkelt.


Det känns kul att vara igång med fotgåendet lite mer och att faktiskt ha fått fram beteenden jag gillar. Precis så här var det med Sid när hans fotgående lossnade. http://kontrollek.bloggagratis.se/2010/01/06/2375237-tji-fick-jag/ Januari 2010, snart två år sen, han var sju månader. Det känns bra att Sid var hela sju månader när hans fria följ lossnade, då känns Kaj ännu mer i fas.

Hund · Kaj · Lydnad
Av Carro - 9 november 2011 16:12
Jag njuter av att det fortfarande är barmark och mildväder ute. Jag njuter något otroligt. Ändå har jag så svårt att slita mig från datorn och bege mig ut i allt det härliga höstvädret. Det händer så mycket spännande saker just nu att jag bara vill jobba, hela tiden. Jag kan inte sluta. Hela företagsprojektet är som en enda drog som jag går och längtar efter när jag jobbar med annat och inte kan lägga ner när jag väl har börjat. 

Vi tittar, skapar visioner och räknar på en lokal som vi fallit för. När vi fick nej på den första, i mitt tycke då, perfekta lokalen i början på året trodde jag aldrig jag skulle hitta något som kändes så rätt. Nu känns det som att varje gång vi tackar nej till en lokal blir vi mer säkra på vad vi är ute efter och insikten att den perfekta lokalen för oss finns där ute börjar infinna sig.

Planeringen för hundmötesclinicen är i full gång och det är det är det roligaste planeringsarbete jag någonsin gjort. Kursen kommer bli helt grym och jag ser fram emot den massor. Ännu roligare blir planeringsarbetet av att göra det ihop med Åsa, hon ger mig så otroligt mycket energi. Klart är nu att vi kommer hålla till i Österåkers BKs klubbstuga i Åkersberga, nära till både Stockholm, Norrtälje, Uppsala och kringliggande kommuner, orter och städer. Kunde inte blivit så mycket bättre. Jag ser fram emot din anmälan, du vill inte missa den!

Mer då... Det ser ut som att vi kommer byta bil. Slut på Jeep Cherokee-eran och slut på att åka kaxigt, off-road, stabilt, dyrt och trångt. Jag kommer sakna Jeepen jättemycket men det har varit dags att gå vidare länge nu. Jag har otroligt lätt för att fästa mig vid materiella ting och det kommer bli en jobbig separation. Tack och lov är den största anledningen till att vi ska separera att vi hittat någonting som passar oss och vårt nuvarande liv bättre och som jag ser fram emot massor att få lära känna. Vi kommer förhoppningsvis snart åka stort, rymligt, uppseendeväckande, piggt och smidigt.

Annars är det en massa räknande, planerande, funderande, undersökande, ordnande, pratande, kontaktknytande och fixande inför hundcenterstarten. Som sagt, jag kan inte sluta.

Sid har dock en förmåga att få mig på andra tankar. Han går riktigt bra just nu, både i lydnaden och spåret. Tekniken i lydnaden har väl varit lite si så där sen han sattes på vila på grund av att han varit het och övertänd, men jag har inte den mentala förmågan att hänga upp mig och lägga något värde i det, jag är så lycklig över hans engagemang, vilja och galenskap. Vi har börjat pilla på lite lydnadslydnadsmoment som ruta, vittringsapportering, fjärr och apporteringsdirigering. Jag vill få fler moment att kunna jobba med i kedjeträningen och det är alltid roligt att börja plocka med lite nya grejer.

I söndags plockade vi upp hårdspårandet igen efter låååångt uppehåll. Jag tröttnade, ledsnade och la ner för ett tag sen när jag kände att det aldrig gick framåt. Det är bland det svåraste jag gett mig på i hundtränarväg och resultaten lät vänta på sig. Med skadad Poo och spår på programmet under söndagens kennelläger gav kennelmamma mig en spark i baken att sätta igång igen. Jag la spåret i ett grustag och gick det nästan direkt. Han gick väldigt fint, man ser tydligt på honom när det blir svårt, då blir han yvigare, och när han orkar hålla full koncentration. Det häftigaste av allt tycker jag är att höra näsan jobba, gurglande, sniffande, fnysande, inhalerande, analyserande. Det är helt magiskt.

Full av inspiration gick jag upp till en grusplan här i närheten i förrgår och la ett nytt spår. Förutom att gå mitt på planen så gick spåret sicksack bland en grupp betongblock som står på planen. Bland betongblocken spårade Sid fullkomligt klockrent, plockade vinklarna i 90 grader och var helt stensäker. Vinden kommer inte åt så mycket där inne bland blocken utan spåret ligger helt skyddat och studsar mellan blocken, antagligen en bra hjälp. Sådana miljöer ska jag hitta fler gånger, tror det kan vara en bra självförtroendeboost för både mig och Sid.

Nu ska jag återgå till lite mer arbete innan jag åker iväg på kurs. Det är Fredrik som ska gå filtträningskurs med Sid. Sid är så lycklig som får ha trygga, stabila Fredrik vid sin sida i den träningen. Jag följer med för att se och lära av båda mina pojkar. Jag lär mig så otroligt mycket av att studera Fredrik när han jobbar med Sid i liknande typ av träning. Hans lugn, trygghet och förmåga att fortsätta tänka rationellt och uppgiftsmässigt även i stressade situationer är något jag behöver massor av.
Hund · hundID · Lydnad · Sid · Spår · Vardag
Av Carro - 8 november 2011 15:17

Du hundägare och/eller instruktör med intresse för hundens beteende och kommunikation som är nyfiken på ett långsiktigt tillvägagångssätt att arbeta med hundmöten inbjuds till en temahelg på dessa ämnen den 25-27 november.

Helgen arrangeras av hundID i samarbete med DailyDog med instruktör Åsa Mungai.

Åsa har under flera år arbetat heltid med problemhundar och brinner för hundens beteende och kommunikation. Hon har en stor förmåga att se helheten i hundens beteende, finna orsaker och bygga upp träning för en hållbar problemlösning. Hon arbetar belöningsbaserat utifrån ledorden kunskap, glädje och samarbete.

Temahelgen hålls som en clinic, vilket innebär att du går utan hund och följer med i arbetet med ett antal hundekipage.

Det blir föreläsningar om hundens beteende och kommunikation, språk och signaler, rädsla, reservation, aggression och andra egenskaper som kan ligga bakom problem med hundmöten.

Arbete med hundekipage ”on stage” där deltagarna i publiken får en inblick i hundekipagens bakgrund och problemformulering och får följa Åsa i sitt arbete med dem. Det praktiska arbetet videofilmas och vi går igenom och diskuterar filmerna tillsammans med Åsa och hundekipagen.

Till sin hjälp har Åsa figuranter med terapihundar från DailyDog. Vi kommer möta hundar med problem kring både hund- och människomöten och arbeta i olika typer av miljöer under helgens gång.

Åsa kommer inte bara visa hur hon arbetar med hundekipagen utan även prata om varför hon gör som hon gör och vad resultatet blir i förlängningen av olika metoder att jobba med hundmöten.

Temahelgen rekommenderas till dig som är hundägare med intresse för hundens beteende och liknande problematik, för dig som vill lära dig mer om hundmöten och hur man kan jobba med dem samt för dig som är instruktör och vill få en första inblick i ett långsiktigt tillvägagångssätt att arbeta med hundmöten.

Är ni en träningsgrupp, en kurs eller en grupp instruktörer som vill gå tillsammans, hör av er till mig för att få ta del av våra grupperbjudanden.

25 november
Klockan 18 – 22
Föreläsningar

26 & 27 november
Klockan 10 – ca 17
Arrangerade hund- och människomöten som videofilmas.
Praktisk träning med hundekipagen.
Återkoppling kring träningen.
Diskussion & grupparbeten.
Föreläsningar.

Paus för lunch mitt på dagen.
Vi bjuder på kaffe och thé.

Plats: Mellan Åkersberga och Norrtälje.

Pris för hela helgen: 750 kronor.

Dela gärna till dina vänner!

Anmälan sker till
Caroline Ersenius på:
Webformulär: www.hundid.se
Mail: carro@hundid.se
Telefon: 0733601600

Av Carro - 4 november 2011 11:10

Igår kväll tog jag ut hundarna en och en på altanen för att träna lydnad. Fredrik har satt upp lampor där så det är ljust och lagom stort för lite lydnadspill.

 Sid fick träna lite lugna grejer som uppvärmning inför i helgen. Han känns fräsch, tassen ser bättre ut och han har inte ont så vi kör på i lugnt tempo.

Började med att fräscha upp fotingångarna då det har kommit in lite slarv i "titten bakom ryggen" som jag vill ha innan han börjar svänga in rumpan, vilket har resulterat i att han svänger för tidigt och inte blir tillräckligt djup. Säg den hund som inte försöker gena i en kedja...

Vi jobbade med titt-baken för sig genom att han fick bjuda in till vänstersidan och blinserverad en godbit ur högerhanden bakom min rygg. Efter lite repeterande satte jag ihop ingångarna i sin helhet på nytt. En tanke är ifall man verkligen ska baklängeskedja ihop det lite grundligare och se om det håller ihop bättre då, ska prova nästa träningspass.

Han fick träna platsliggning med fajtande katter som störning. Katterna var precis nedanför altanen och Sids första impuls var att kasta sig upp för att kontrollera vad i h-vete de höll på med. Armbågarna lyfte från marken men han var snabbt tillbaka. Öronen gick som elvispar men han låg kvar fint, kom snabbt upp i fotgående och tog sin externbelöning (risken fanns att han skulle valt katterna på "varsågod", men han tog sin leksak...). Vi körde flera stycken efter det och katterna gjorde det svårt för honom, men han klarade det.

 Kaj fick träna på att sitta stilla och jag har nog aldrig varit med om maken till hund det var svårt att få till det på. Känns som att en stängd hand inte kostar tillräckligt mycket för honom och jag får stadigare sitt utan omvänt lockande. Han är alltså duktig på att bjuda på sitta stilla, men det omvända lockandet blir verkligen en störning. Det är väl så det är tänkt att vara, men jag använder gärna omvänt lockande som en hjälp för att få in stadgan och använder mer oförutsägbara, plötsliga störningar för att kvalitetssäkra. Just nu är jag på något sorts experimentstadie, det ska bli spännande att se hur det utvecklas.

 Tittade på plattformen och han kan gå på klockrent et. Par gånger för att sedan lägga ner och börja bjuda på något helt annat. Om det har hänt har jag väntat ut honom men jag vet hur jag enkelt kan förebygga att det händer. Lösningen heter lekpauser, för i träningspass där jag ger lekpauser efter varannan - var femte godbit byter han inte beteende. Gårdagens små pass på plattformen var typexempel på dålig träning, då vi får kvantitetsträning som jag egentligen hade kunnat hoppa över. Hur mycket lär sig hundarna av den typen av tränig och hur mycket kostar det? Jag vill ju inte att han ska få en erfarenhet kring träning som är tråkig, enformig, med bristande fokus och "arbetsmoral" och som inte går framåt. Skärpning, helt enkelt.

 Fia fick träna kloss med Kajs plattform. Hennes träning är sporadisk, oregelbunden och på tusen olika områden samtidigt men hon är så jäkla tacksam. Det är som att hon lär sig tusen gånger mer än vad jag ser resultat av i själva passen, för när jag plockar upp träningen igen så har hon kommit mycket längre än där vi slutade sist. Jag förstår inte varför jag inte tränar henne mer. Hon är go och glad och leker hyffsat, tekniken måste bli mycket bättre men glädjen och lusten i leken finns så den rinner över.

Förutom klossen fick hon träna lite fotgående. Även där har det hänt massor och hon är nu både tight mot mig, har bra kontakt och följer fint. Glädje och attityd är liksom någonting som kommer gratis på den lilla tösen.

 Sist fick Sid komma ut och träna på halten i framförgåendet. Där har jag släppt igenom slarv alldeles för länge och jag behöver lägga på mycket mer störning i att "stå med blicken framåt". För mig är det en grundpelare i att hålla riktningen i själva gåendet, i såväl framförgåendet som saktagåendet. Nu fokuserar vi alltså på låst blick och rak kropp med störningar vilket jag tror kan dämpa själva gåendet också (han är så jäkla tänd på saktagående!).

 Sida fascination över saktagående påminner mig om hans allra bästa belöning. För Sid är det att få springa och kampa med en annan människa än sin matte, känd som främmande. Det ligger någon konflikthantering/skräckblandad förtjusning/självbehärskning/face your fear över båda beteendena, som Sid alltså verkar gå igång lite extra på. Han är märklig den där lilla hunden.

 Riktningsträningen gick bra och han snappade snabbt upp vad jag menade. Varierade belöningsplaceringen med att ge ur höger eller vänster hand, kasta framför honom och låta honom vänta på varsågod och att låta honom vända tillbaka till mig för att äta. Klok Poo!

 Nu åker vi på kennelläger där vi ska träna massa, massa, massa lydnad.        


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2011 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se