Temat för helgen är tävlingsträning, ett av mina favoritämnen. Sid började med två utfall, för snabbt inkastad i en för svår situation, och jag hamnade i obalans från starten. Jag är nöjd över att ha vänt den känslan på en femöring och att jag kunde gå in på plan och prestera så kor efteråt. Jag och Sid körde inmarsch, fritt följ, läggande under gång och inkallning. Det kändes helt lagom i den här situationen för oss båda två.

Känslan överlag - på topp. Att Sid är helt fantastisk är ingen nyhet. Fria följet är så underbart, jag bara njuter av att gå med honom och så länge jag har koll på fötterna så gör han precis som han blivit lärd. Jag känner fortfarande hur axlarna dras upp, andningen stannar till och stegen blir kortare när det närmar sig en vänstersväng. Jag måste verkligen koncentrera mig till isen för att få till min egen fotförflyttningen riktigt bra och den där skitnödiga känslan måste jag verkligen jobba med. Vänstersvängar bits inte. Han tappade lite i språng marsch mot slutet, inte värre än så.

Läggande under gång kändes bra. Han fastnade lite på en doftfläck och var kvar i den även itransporten mot inkallningen. Vet inte om han hade klarat en inkallning över den fläcken men jag hade redan planerat att belöna bara han startade. Den senaste veckan har han fått för sig att inkallningssignalen kan betyda allt från att kasta sig ner med hakan i backen till att starta och bjuda på än det ena än det andra på vägen fram. Kul med kreativ unghund...

Överlag: toppen!! Något att jobba på: mina klapp på vänsterbenet-ticks.

Resten av dagen jobbade vi med individuella grejer. Jag började med Kaj och tänkte få lite tips kring fotinlärning med den lilla tussen. Det var kaos, bokstavligt talat! Kaj var överallt, kastade sig in i leksaker, skällde, rejsade runt fötterna på mig, rejsade under fötterna på mig, skrek och rusade lite till. Den phalenen har verkligen gått mig ur händerna. Totalt.

Projekt uppstyrning. Bygga värde för att vara nära, sitta nära vid sidan och klicka för kontakt. Satt på knä för att snabbare kunna belöna och hamna i en bättre position i förhållande till honom. Sen jobbade jag lite med att stå helt stilla med framtassarna på en hink. Det är svårt med balansen på honom, han blir antingen megatokjättegalen eller väldigt passiv. Vi pratade lite på förmiddagen om att man lätt kan kamofluera dåligt fokus och engagemang med häftiga och hetsiga belöningar. Jag tror inte det är fallet än men risken är nog stor. Med lugnare belöning märktes det att han var mycket intresserad av dofter och vad som hände runtomkring. Inget konstigt för en så liten (ung) parvel, men absolut något att ha i bakhuvudet för framtiden. Styra upp passen, vara lite snålare med belöningarna och plocka fram färdigheter för både aktivitet och passivitet. Samt bygga massa värde för att vara nära, inomhus utan skor till en början.

Sista passet tog jag ut Sid igen och jobbade med fokus i utgångsställning med störning. Började med lekbelöning med mig och sen fick han leka med Fanny. Det är helt galet vad han går igång på att leka med andra människor, han är helt hämningslös. Jag tackar skyddsträningen för det. Träningen gick jättefint och han svarade riktigt bra på de felsignaler jag behövde ge.

Som avslutning på dagen gick jag och Thomas ut och tränade uppletande på dummiesar i en kohage. Sid var duktig både på att titta på när Pouge hämtade dummiesar, mer frustrerad och ivrig på att själv få springa, och på att hämta dummiesar själv. Jag ska nog börja följa med mamma ut på jaktträningar när jag har möjlighet, Sid gillar ju träning med hälften spring och hälften hjärna.

Nu har vi handlat lite middag och är på väg hem för att äta lamm. Det ska bli gott!