Helgen som var åkte jag, Sid och Kaj på tredje samlingen av tränarutbildningen hos Klickerklok. Kaj fick väl inte göra så mycket, mest komma ut och leka och mingla. Sid, däremot, fick jobba lite mer med riktigt bra resultat.

Tema för helgen var kvalitetssäkring och proofing. Första passet på lördagen skulle ägnas åt det men det var segt att komma igång med någon träning då Sid var väldigt fast i att lukta, vädra och titta på miljön. Lite lek, lite avslappning mitt på planen och lite mera lek så kändes det som att knuten lossnade och vi kunde jobba på. Jag jobbade vidare på en av mina läxor för året: att Sid ska kunna vara helt stilla trots att hela mitt kroppspråk säger "rör dig". Jag ska även jobba aktivt för att vända mitt eget fokus i störningsträningen till att mer gå in för att störa ut honom och utmana honom, nu jobbar jag hela tiden med en viss rädsla för att han ska misslyckas. Den där lilla obefogade rädslan ska bort, eftersom den är helt onödig. Om han misslyckas händer ju ingenting annat än att han inte får belöning och vi får prova på nytt, det är snarare ett måste för vår utveckling att jag också utmanar honom och tar störningsträningen till en nivå där den verkligen blir en störning.

Eftermiddagen ägnade vi åt träning i grupper där jag och Sid fokuserade på fria följet. Ett annat av mina mål för året är att få bättre flyt i fotgåendet och i mitt eget fotarbete. Höger om och helt om börjar sätta sig nu men i vänstersvängar och halter har vi haft problem. Jag har tidigare svängt med vänster fot först och har han inte varit med på den förändringen har han fortsatt in i mitt högerben och jag har snubblat på honom. Med Fannys hjälp hittade jag en ny fotförflyttning som gav riktigt fint flyt i både vändningar och halter.

Första passet jobbade vi med detaljen och nästa pass plockade vi in det i hela fria följet för att se hur det fungerade som helhet. Första vändan kändes bra, Sid gjorde allting rätt och var jätteduktig med ett härligt engagemang, men flera i gruppen uttryckte att helheten ändå inte blev så bra som den kunde varit. Till nästa vända la jag på en dos självförtroende i stegen, log, gick rakare i ryggen och höjde blicken en aning och ta mig fan om inte bara helheten blev bättre - hundskrället gick dessutom ännu bättre. Var hittade han den växeln någonstans? Fina hunden min.

Tydligt blev också att fria följet är ett moment där det ska lekas. När jag går över på godbitsbelöning i detaljarbetet, oavsett hur engagerad han än känns i själva belöningsritualen, så blir engagemanget sämre.

Sista passet för lördagen jobbade vi med krypet där jag har svårt att komma vidare. Vi pratade lite om felsignal och felrutin i krypet, då det (förutom det faktum att vi inte tränar) känns som den största anledningen till att vi inte kommer vidare. När Sid gör fel så flyger han upp, oavsett om jag sagt något eller inte. Det är ju inte så jättebra, eftersom ett något högt steg ändå kan ge poäng, men om hunden flyger upp efter det höga steget är det raka vägen ner på en nolla. Ska hitta rätt känsla i felrutinen, att han ska lbi lugnare och ligga tyngre. Ska prova att lägga en hand på sidan/skulderbladet på honom och säga t.ex "luuugn" istället för "oi" och se om det kan ändra hans attityd.

Annars är krypet fint. Det är lågt och med bra teknik. Fanny fick mig även uppmärksam på vilken teknik det är jag vill ha, nämligen knä-fot med bakåtsträckta ben. Genom att definiera tekniken så noggrannt som möjligt får jag också lättare att se vad jag ska bryta för och få honom att hålla samma teknik hela tiden.

På söndagen jobbade vi första passet med att kedja ihop beteenden. Jag valde att kedja ihop platsliggningen från inmarsch till utmarsch. Jag vill ha utlagd belöning, gå in och köra platsliggningen och efteråt gå fot ut från planen tills han får ta leksaken. Jag vill alltså att fotgåendet ska bli en del i platsliggningskedjan. Trots hällande ösregn gick det jättebr. Ännu ett tecken på vad mycket ens egen inställning gör. Jag var trött och deppig på morgonen och inte alls sugen på att träna i regnet. Så började jag istället tänka på vad härligt det är med vattenpölar och vad bra regnkläder jag hade, och genast så kom motivationen att träna (och leva) även i regnet tillbaka. Så värst bra var dock inte mina regnkläder och jag blev jätteblöt och kall. Ett ordentligt regnställ måste jag helt klart införskaffa - det här duger inte längre.

Thomas tände en brasa inne och vi satte oss och diskuterade våra mål inför nästa och sista samlingen och vad vi ska prioritera i träningen fram till dess. Jag återkommer till det.

Sen gick vi ut och tittade på lite demonstrationer som gav mig lite nya tankar. I framförgåendet ska jag jobba mer med att ställa upp honom framför mig och därefter gå bakom honom och låta honom låsa blicken framåt och fästa på riktningen innan jag börjar gå. Det kan jag även ha kvar i rutinen inför momentet i tävlingssituationen sen. I inkallningen med ställande ska jag jobba med hoppstå på avstånd så pass att han kan bjuda det frivilligt på större och större avstånd utan att komma framåt i ställandet innan jag tar in det på signal i rörelse mot mig igen. Jag ska även jobba mycket, mycket mer med stolsleken. Sen visade Fanny lite agility också och jag blir lika fascinerad och sugen som vanligt.

Sista passet för dagen jobbade vi med tricks. Jag hade velat visa hur våra trickspass ser ut, då de vanligtvis känns ostrukturerade och röriga utan att vi kommer så mycket framåt. Men korta pass, en genomtänkt plan, bra belöningar, lekpauser och kontinuerlig utvärdering visade återigen att det är receptet på bra shaping och Sid gick klockrent i alla pass.

Sitt vackert ska jag hinta honom om rätt och belöna minsta lilla tendens att komma på rätt tanke, samt avbryta om han kommer in på fel.

Lyfta ett framben var vi på god väg med och det kan nog hjälpa om jag kräver lite mer så han verkligen måste bjuda på sina bästa "upphållningar" för att det ska generera belöningar. Så länge jag belönar småtramp kommer jag fortsätta få småtramp.

Snurra får vi bara inte till, men Fanny kom med tipset att börja liggande och försöka få fram nos mot höft eller andra böjningar av kroppen för att få tajta snurrar. Risken med att försöka shejpa fram hela snurren på en gång är dels att få massa "skräp" som framförgående och liknande med i beteendet och dels att få vida snurrar där hundens tanke inte är att komma så fort som möjligt runt och tillbaka. Det ska vi pilla vidare med!

Sist av allt gjorde vi två platsliggningar tillsammans med andra hundar. Själva platsliggandet var väl sådär men attityden kring de andra hundarna var riktigt bra. Överlag har han hela helgen känts otroligt fokuserad och engagerad i sina uppgifter trots svår miljö med mycket dofter. Han har varit lätt att bryta och få igång i lek och träning. Transporterna till och från bilen blev bättre och bättre över helgens gång men måste fortfarande jobbas på för att skapa bra rutiner kring dem.Jag är så nöjd med honom att jag knappt vet var jag ska ta vägen.

Till nästa gång då:

- Platsliggning

- Avslappning på nya platser

- 1,5 appell/lägreprogram tävlingsträna

- Bättre frisignaler

- Jobba lös i miljön

- De tricks vi satt upp att han ska lära sig under året

- Stadga trots att min kropp säger "rör dig"

 

Annica

11 augusti 2011 20:11

Shit vad duktig du är!!! Visst är det en fantastisk känsla de gånger allt bara klaffar? Kram

http://www.revolts.se

 

Johanna & Majken

13 augusti 2011 22:07

Åh jag blev jättepeppad av att läsa det här inlägget!! :D

http://johannalofgren.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...