Körde igenom appellen med Sid häromkvällen och helheten kändes alltigenom lysande. En underbar känsla! På detaljnivå däremot finns en del att önska, och till nästa gång jag kör igenom programmet vill jag ha fått ordning på följande:

• Uthållighet i fria följet, var ett tag sedan vi jobbade på långa program.
• Känsla i fria följet, det tog ett tag innan han kom in i rätt "mode", mycket har med tempo och förberedelser att göra. Jag får inte vara rädd att gå lite snabbare, lita på att han är där han ska vara och inte tveka inför vändningar och halter.
• Frambenskontroll i fria följet, han glömmer liksom att flytta frambenen i vändningarna till vänster. Ska försöka filma och studera hans teknik för att få rätsida på det.
• Rutin inför läggandet, banta!
• Kvarsittande i apporteringen, att sitta helt stilla med bra attityd när man börjar komma i belöningsmodus är inte världens enklaste match. Mer träning på långa program med apportering i slutet och en apportvakt.
• Sättandet i uthoppet. Han har bra fokus ut och bra fart, reagerar bra på ordet men han SÄTTER SIG INTE. Vad är det för fel på "hopp-stå-hopp" egentligen? Nytt moment till regelrevideringen, någon?

Tränade framförgående också där jag känner att jag måste få ihop det till ett moment, igår helst. Nu är det största problemet att han ökar tempo efter hand men jag tror det kan bli bättre när vi får koppel på och kriterierna kan bli tydligare.

I går körde vi uppletande också, i två olika rutor. Första rutan hade han vinden i ryggen och fick verkligen ingen hjälp av den alls. La ut sex föremål och han fick plocka in fyra. Blev snabbt trött i både kropp och hjärna, orkade inte gå ut direkt på djupet efter tredje föremålet när han dessutom inte fick någon hjälp av vinden. Jobbade sig ut långsamt och inte särskilt effektiv men hittade. 

La en ny ruta på andra sidan vägen där han alltså fick full vind rätt i näsan i stället. Som Charlotte uttryckte det "löjligt enkelt" då han drog rätt ut och fick in första och så direkt ut och in med andra, inom loppet av en minut. Bärplockare precis bredvid rutan besvärade inte när man hade så mycket föremål i näsan. Det blev en bra övning.

Gick tillbaka ut till första rutan och gick tillsammans ut och plockade in snitslar, då Sid fick vinda in och plocka de resterande två föremålen. Härligt engagemang och attityd, min fina, fina Poo :-)

Passar på att ha lite datortid när det är kylslaget väder ute, Sid tränar på att vara själv i hundgården och jag äter den längsta frukosten i mannaminne (håller fortfarande på och har så gjort sedan halv tolv). Försöker komma ikapp lite när jag (för en gångs skull dessa Wiraveckor) varken känner mig stressad eller bakfull. Ett tillfälle att ta vara på. Förhoppningsvis förändras det redan om ett par timmar då det är dags att förbereda kvällens föreställning. Stress och bortfallen tid med familjen och de egna djuren till trots så är det här Livet.

Igår efter turen till Åkersberga centrum skulle jag äta middag med Fredrik för första gången på flera veckor. Det blev inte bara middag, utan han tog med mig till restaurangen Ett Glas i Norrtälje för en underbar middag med rödvin, förrätt och grillrätt. Mjukglass på bästa gatuköket Vickningen till efterrätt och en promenad med lös Fia när vi kom hem och kvällen var så att säga komplett. Jag vet inte varför jag förtjänade det med tanke på att jag lever i någon form av Wiradvala och planerar att bli flickvän igen i nästa vecka, men det var så mysigt att få lite kvalitetstid tillsammans.

Ikväll är det som sagt på det igen med teater för fulla muggar. Från och med i morgon avlöser grillfesterna varandra och jag hoppas vi har gästrumsgäster varenda natt, för det finns inget bättre än huset fullt av vänner! På fredag fyller Fredrik år, mitt i Wirahetsen som vanligt, och då blir det stor grillfest med massor av gäster. Jag stormtrivs!

Hundgården är klar och hundarna "skolas in". Fia är som gjord för ett liv i hundgård, då det inte varit några större bekymmer alls att lämna henne där varken med Sid eller ensam. Hon sover och är tyst, vilket är det bästa möjliga om du frågar mig! Häromdagen rymde hon för första gången då jag tog ut Sid för att träna i skogen bakom huset. Hon kutade i full kareta raka vägen bort till mig och Sid, rakt in i öglan på ett rerieverkoppel och hon var FAST. Vi väntar bara på nästa gång, och nästa, och nästa... Utbrytardrottning som hon är.

Sid sitter sovande vaktpost så fort han är ensam. Han sitter stationerad på antingen den stora stenen i mitten av gården eller i någon av hörnen vid dörrarna. Där sitter han och spanar, när han inte slumrar till sittande och är på väg att falla omkull. Inte konstigt att han blir lite trött av att vara i hundgårn.

Nu ska jag komma ikapp med lite hundID-jobb och göra ett nytt försök att få över lite bilder och filmer till datorn. På återhörande!

Igår åkte vi ett gäng hästtjejer, några hästkillar, en fyllegubbe och två hästar till Åkersberga Centrum för att göra reklam för Wiraspelen. Vi satte upp affischer, lottade ut biljetter, pratade med folk och fick förhoppningsvis många nyfikna på detta musikskådelspel i den vackraste av roslagsmiljöer. Jag kände mig otroligt snygg där jag gick omkring i centrum med svarta sammetsbyxor, välputsade ridstövlar, vackert broderad väst, trekantshatt, spetskrås och sammetsrock i guld. Uppklädd till tänderna skulle man kunna säga! Det känns fint att få vara del av en annan tid för en stund.