Wiraspelen är en teaterföreställning som sätts upp i Wira Bruk varje år. Föreställningen handlar om de som bodde i Wira Bruk under 1700-talet.

Det är smederna som smidde värjor till kungens soldater för att få pengar och ära och smidde liar för att få mat på bordet. Det är deras fruar som lever ett allt annat än lätt liv där de försöker hålla ordning på både barn, hus, hem och sina odrägliga karlar som fortfarande lever i villfarelsen att det är de som på något sätt har kontroll över familjen och världen omkring dem.

Det är ungmöer och smedshalvor i jakt på den stora kärleken, gesällen och den ljuva drömmen om vuxenlivet. Det är barnen som obekymrat och ur sitt alldeles egna perspektiv betraktar världen, som för dem ännu inte är så mycket mer än den trygga ängen i Wira Bruk.

Det är den döve som utstött ur den allmänna gemenskapen tolkar det som händer ur sin egen tystnad, och som på sitt eget speciella sätt visar att det alltid finns flera sidor av samma sak.

Det är fyllegubben med sin fru och barn som visar på att livet kunde varit så mycket värre, men ändå inte utan glädjestunder.

Det är soldater som kommer från en plats långt bort ifrån Wira och skapar oro och uppståndelse i den lilla byn. Men inte utan att samtidigt väcka nyfikenhet och uppstudsighet.

Det är brukspatron som, inte helt olikt dagens stora ledare, ser sig själv som oumbärlig härskare och glömmer bort Folket i sin törst efter makt.

Det är dundrande hovar från ett tiotal hästar. Från bondfolkets raggiga ponnyer till soldaternas muskulösa kraftpaket och till överhetens smäckra springare. Det är 32-åriga Sorro som, liksom så många andra, viger sitt liv åt Wiraspelen varje sommar och har så gjort i ett tjugotal år.

Det är grisar, det är höns, det är får, det är tjurar med mer eller mindre avsedda entréer och det är getterna Bambi och Billy vars främsta uppgift är att stå vid insläppet och besvära om "Bill-geten".

Det är den vackraste av musik och sång som berättar historien på minst lika målande sätt som aktörerna, som blir förälskade, som hatar, som sörjer, som dansar och som lever sina liv till musiken.  

Det är ett triangeldrama mellan den vackra dottern, den alldaglige smedssonen och den mystiske främlingen. Det är två bröllop och minst en begravning. Det är vardag och fest, slagsmål, utmaningar och den typ av psykiska krig vi idag bara ser på Facebook.

Det är politik och dramatik, humor och kärlek, hat och sorg men framförallt gränslös glädje. Två vägar som möts på en äng i sommarkvällen med forsens brusande i bakgrunden.

Det är sommar, det är 1700-tal och det är en stämning som får det att rysa i hela kroppen och inte lämna någon oberörd.

Allt detta i en 2,5 timmar lång föreställning som vi ger varje dag mellan den 2 och 10 juli (utom den 4:e) på plats i Wira Bruk, mellan Åkersberga och Norrtälje. Klockan 18.00 på helger och 19.00 på vardagar. Kom dit och upplev det som förtrollar mig varje sommar! All information om biljetter finns på www.wiraspelen.se

Kan du, efter det, inte heller få nog finns det alltid plats för fler på eller bakom scenen. Där fortsätter spelet dygnet runt med triangeldramor, gemenskap, vardag, fest, musik, sång, dans och gränslös glädje. Och hästar, hästar, hästar!                  

 

Karin & Etza

14 maj 2011 08:13

Rekommenderas varmt. Fantastiskt spel där man blir delaktig genom att man sitter så nära. Skitbra helt enkelt!!!!!

http://www.etza.bloggagratis.se

 

Charlotte

17 maj 2011 11:36

så vackert skrivet carro! hade jkag inte suttit på jobbet hade jag gråtit fldoer, nu fick jag försöka att behärska mig :) love you och love Wira! <3

http://ridersdiary.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...