Träningspassen med Sid i bilen blir många. Min egen bil väntar på att få soppatanken rengjord och under tiden har jag Fredriks bil, där Sid sitter precis bakom passagerarsätet. Jag har alltså goda möjligheter att jobba med honom så fort det dyker upp någon utanför bilen.

En gång har han brustit ut i skall under den gångna veckan och det var när en pojke skulle gå över vägen vid ett övergångsställe på en skola. Jag fokuserade på vart pojken tog vägen och inte på Sids signaler (klok prioritering) och då började han skälla. Det var inte så mycket mer att göra att än att lägga det på minuskontot.

På jobbet däremot, där det rör sig mycket folk och hundar, har han blivit mycket bättre. I morse var han spänd och stirrade ut genom rutan, men han skällde inte. Klar förbättring alltså! Farina skällde inte heller utan mumlade bara lite bak i bagageluckan, hon kommer inte riktigt igång på egen hand. Skönt!

Igår kväll skällde Sid i bilen när mina kursdeltagare gick förbi den. Då hade Farina också gapat en del. Kursarna upplevde det dock inte som att han skällde på de utan uppfordrande mot mig. Det var nåt nytt, spännande!

Vad gäller kossorna så verkar de ha flyttat! De står i alla fall inte kvar i hagen nedanför huset. Visserligen kan man söka upp får och kossor på annat håll, men det kändes ju så himla lägligt att verkligen kunna jobba med den störning vi dagligen utsätts för. Vi får väl se hur vi går vidare, om kossorna kommer tillbaka, om vi lägger ner träningen tills de gör det eller om vi letar upp var de är nu. Det känns lite dumt att jaga reda på kossorna för att träna på att inte jaga dem, vill inte gärna att han ska få upptäcka fler hagar än han redan gjort. Vi får se.

Farina har under veckan gått två promenader i Åkersberga som hon gjorde jättebra. En av dem var utmed kanalen tillsammans med Fredrik, Sid och Fia och den skötte hon bättre än storebror.

Igår passade jag på att utnyttja mina kursdeltagare till att träna skvallerträning och titta-på-människor-och-vara-tyst. Hon gjorde det bra, men långt ifrån perfekt. Det krävdes en del hjälp i form av att jag lockade på henne för att bryta och satte henne ner för att hon skulle fortsätta vara lugn och behärskad. Det känns som att belöningsplacera på marken för att få henne i en lugn nosande sinnesstämning och låta henne tugga länge är helt rätt metod. Det känns som att det skapar precis rätt känslor för beteendet.

Fortsättning följer!

Efter inspiration från en kompis blogg så har jag startat upp ett antal vardagsprojekt med de stora hundarna (Sid och Farina).

Det finns flera syften med projekten. Huvudsyftet är att få ordning på vissa delar i vardagslydnaden som inte fungerar eller för att förändra beteenden som jag upplever som jobbiga och begränsande i vardagen. Andra syften är att komma igång med bloggandet igen och genom bloggandet få strukturerad och väl utvärderad träning. Sånt där som min vän Josefine Andersson är så förtjust i att läsa om (eller inte, hon bad mig nyligen på Facebook om att skriva mer om ostrukturerad och riktigt dålig träning).

Projekten är följande:

Med Sid:

Skvallerträning på kossor och får - lös! 

Vara tyst i bilen när folk går förbi. 

Med Farina:

Gå tyst och fint i koppel från början när vi är på nya platser (och välkända med för den delen). 

Kunna ta till ovanstående beteende (tyst och slakt koppel) vid åsynen av hundar och människor på promenader.

Vi har haft våra första träningspass på alla projekt. Vår startnivå är som följer: 

Sid & kossorna

Vi går ner till kohagen i koppel och han får leversnittar för att gå fint i koppel på vägen ner. Väl nere hos korna ger åsynen av kor slick på mjukosttub, med den fördelen att den går att trycka in i munnen för att bryta ev. fixering. Redan nu börjar jag kunna vänta ut att han bryter fokuseringen på kossorna så länge han är kvar i en operant fas och kan bjuda på beteenden och inte har låst sig, då måste jag bryta med mjukost. När han aktivt vänder ryggen åt kossorna får han en kastad boll.

 Sid i bilen

Är just nu i en fas där jag använder godis för att distrahera honom när Farina börjar gapa. Sid började skälla i bilen mer frekvent när hon kom in i bilen och hon la till med beteende efter att han börjat. Min förhoppning är att hennes beteende inte ännu blivit så väletablerat att det ska släckas ut när hon inte får stöd av Sid, men det återstår att se. Godismatandet förekommer enbart i skarpt läge, det vill säga vid passeringar förbi bilen som inte är riggade, vilket är ganska många. I andra situationer belönar jag att han är tyst och om han börjar skälla får personen i fråga stå kvar utanför bilen tills han slutat och då först gå därifrån.

Farina & promenaderna

Vi åkte till min syster i Sättra igår och gick en tio minuter lång promenad fram och tillbaka utanför hennes hus. Det blir helt klart svårare att gå fint när vi äntrar ny mark, det vill säga nya dofter. Hon fick sitta en lång stund i bilen med öppen bagagelucka/grind för att komma in i självkontrolltanke. Därefter fick hon fri från bilen och klick och belöning för minsta kontaktsökande. Kastar hårda godbitar på marken för att få ner tempot, sänka stressen och låta belöningen ta tid genom att hon får nosa och tugga länge. Ett bra pass! Inga skall, men heller inga störningar (mer än syrrans barn som kom ut och stojade på tomten en stund, det fixade hon bra).

Fortsättning följer!