En väldigt liten hund i en alldeles för stor kropp. Hoppar, studsar, far och flänger, pussas med tänderna och fäktar med tassarna. Som en åttaveckorsvalp i en elvamånaderskropp. Men fy 17 vad trevlig hon är och vad bra vardagen börjar flyta på.

Hon är lättbelönad och lättränad och väldigt lätt att påverka. Det finns liksom inget hårt i henne utan hon är väldigt känslig och lyhörd. Hon har en extremt stark flockkänsla och går upp i varv så snart någon hamnar utanför, det räcker att den går en bit bort på promenaden. Hon har lättare och lättare att koppla av inne, framförallt om man begränsar hennes yta så kopplar hon ner på en gång.

Hon är rätt märklig i sitt beteende gentemot de andra hundarna. Hon är väldigt hårdhänt och läser inte riktigt av om den andra individen inte vill vara med eller tycker hon går på för hårt. Både hon och Fia är riktiga envisa ettermyror, som terriers, och vi får styra upp deras förhållande ganska rejält då ingen är direkt dum men det är inte heller någon som ger sig. Det går lugnare och lugnare så det löser sig säkert med tiden. Sid och hon fungerar klockrent ihop då han har lätt för att vända kinden till och bara ignorera henne tills hon slutar, eller har förmåga att lugna ner henne.

Sid har verkligen blivit lilla farbrorn här hemma sen tjejerna flyttade in. Det är väldigt lätt att glömma bort att han också bara är lilla barnet och att huset består av tre hundar under två år. Det är viktigt att han får egen tid och komma iväg och släppa loss han med ibland.