I går följde Fredrik med mig ut till skogen och vi la spår åt alla hundarna.

Fia gick sina första spår. Det första lallade hon omkring med storögd blick och tittade på allt annat som fanns i skogen. Precis så gjorde Sid de första typ tjugofem spåren jag la åt honom, så trots att Fredrik verkade bli lite uppgiven så misströstade inte jag utan jag skickade ut honom att lägga ett till. Det andra gick mycket bättre och hon hade näsan i spåret nästan hela tiden. Duktig liten Fia!

Farina fick upp tempot rejält. Första spåret var svajigt som sjutton då hon bara ville äta rådjursbajs som tinats fram i skogen. Alla blir vi lyckliga av våren... Hon spårade bra andra halvan av spåret men även idag blev hon lite svajig mot slutet. Trötthet? Man glömmer lätt bort hur liten hon är. Hennes andra spår plöjde hon fram med värsta mallefasonerna. Vad hände där liksom? Spåra gjorde hon men plockade slutet gjorde hon då rakt inte.

Sid fick ett långt spår över kalhygget som gick över både snö och barmark. Fredrik hade lagt ett jätteroligt spår som bl.a gick nere i diken och vinklade över barmark för att sen fortsätta rakt fram igen. Riktigt kul med spårläggare som inte har några som helst förutfattade meningar!

Mitt i spåret stötte vi på våran granne som satt och solade på en stubbe. Sid hajade till, slängde ett ögonkast på henne och spårade vidare. Duktig Iddis! Han plockade alla pinnar med stor intensitet och utan minsta tveksamhet. Idag höll vi inte på och löjlade oss med några kycklinghalsar utan han fick spåra på direkt. Vad jag märkte var att han spårade mycket bättre på en gång efter pinnen om jag la honom ner en stund i spårets riktning och släppte på honom genom att fria honom, leda honom i halsbandet fram till där pinnen låg och så göra ett nytt påsläpp, lugnt och metodiskt. De gånger jag lät honom söka upp spåret själv svajade han rejält en bra bit efter påsläppet och det dröjde en bra bit innan han riktigt fäste på rätt spår igen.

Idag har vi tränat lydnad här hemma. Jag tränade flera pass med Fia, då Fredrik har gett mig tillåtelse att nöta lite med henne. Hon är jätteflashig i lydnadsträningen och har så härliga rörelser och en underbar attityd, så jag är jättetacksam över att jag får låna henne lite. Vi tränade på kamplek med omvänt lockande och släppa på signal. Fia är duktig på att kampa när hon själv vill (typ i grejer hon snott, i byxben eller liknande) men är svårare att få igång på beställning. Det känns som att det är viktigare än släppandena just nu, men vi måste samtidigt kunna få henne att släppa på kommando när hon tagit fullbett i hälsenor...

Andra passet körde vi frivilliga hoppstå och tredje passet la vi på signal. Duktig Fia är repetitionsklok och väntar på signal som om hon aldrig gjort annat. Därefter jobbade vi med lägganden som är nån sorts krashlandningsvariant med endera rumpan eller framdelen eller hela kroppen och huvudet med för den delen. Ska försöka få de någorlunda jämna men med samma härliga attityd.

Till slut körde vi tre pass med baklängesfot som framförallt är följa med baklänges utan att hoppa. Hon hoppade mindre och mindre för varje pass, väldigt klok valp.

Sen var det Fredriks tur att träna och han fick fortsätta träna på att jobba runt andra hundar. Jag passade på att träna med Farina medan Fredrik jobbade med att belöna spontankontakt och sättanden och om Fia hoppade fram mot Farina sätta henne ne mellan knäna och klappa henne på bröstet tills hon lugnat sig och då ge henne en ny chans. Det verkar vara en jättebra strategi för dem och Fredrik är jätteduktig.

Farina fick träna på frivilliga sättanden som sitter ganska långt inne. Hon gör det, men långsamt och tveksamt. Det är helt okej i det här läget, det finns fart så det räcker och blir över ändå. Vi jobbade också med stadga i sitt med hjälp av omvänt lockande och det börjar hon förstå bra, men ibland fastnar hon i att inte klara av en specifik störning och då får jag gå tillbaka till bäbisnivå ett par gånger innan hon klarar lite svårare utmaning igen.

Vi kampade och tränade loss en del också, passade på när vi hade bra förutsättningar. Det gick bara bra men hon bet mig i armen en gång när hon hoppade efter grejen. Bestämde mig att köra "stanna på backen när jag lägger leksaken i fickan"-träning och det hajade hon på en gång. Det är roligt med en hund som är så het på belöningen att hon lär sig så galet snabbt.

Sist men inte minst så fick Sid träna hottarget. Jag har verkligen noll inspiration för lydnadsträning utan lät Fredrik utmana oss i hottargetövningen istället. Det var inte så svårt till en början, då IKEA-råttan inte inbjöd till minsta lilla fundering, han bara klippte råttan utan att ens titta efter sitt heta föremål. Morr. Provade flera gånger men det blev för svårt, så råttan fick nyttjas som belöning istället. Då kunde Fredrik utmana honom rejält och det svåraste blev när han låtsades fela Sid. Då blev Sid lite ledsen och tveksam och det tog lång tid innan han kastade sig in i övningen igen. Det tog hårt att husse lät så besviken! Fredrk blev nog lite (mycket) impad över Iddis som är så duktig. "Hur kan han veta?" undrade han flera gånger då Sid valt rätt grej framför två grejer som var väldigt lika.

Vi avslutade med promenad i leran. När vi kom in gav Fredrik mig en riktigt dråplig kommentar: "alltså, är det verkligen helt shysst att sätta upp knät i bröstkorgen på henne när hon hoppar, hon vet väl inte om att hon är skitig heller?"
Hm, tror jag ska sluta lära honom saker om hundträning...

Nu ska jag krypa ner och sova. Hundarna och Fredrik gick och la sig för flera timmar sen, jag skulle "bara" skicka iväg lite kursinfo innan jag gick och la mig.

I morgon hoppas jag på spår igen. Kanske ska försöka ta tag i lite lydnadsträning också, hitta lite träningsglädje igen.

 

Emma

23 mars 2011 16:06

Åh vad härligt det låter med spår! Jag längtar tills jag kommer igång med träningen igen, just nu är min hund mest bara tjock och trött... Kram!

http://www.eldflammanskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...