Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg under januari 2011

Av Carro - 31 januari 2011 16:30

Sista passet bestämde jag mig för att jobba med framförgåendet. Vi har lagt ner det lite eftersom jag inte fick till bra riktning men nu villejag ta upp och ta tag i det igen. Fokuserade på att träna bra trots omständigheterna och det tycker jag att jag lyckades med. Och riktningen verkar vi fått fason på också, vi ska fortsätta i morgon så jag vill inte helt ropa hej men det kändes riktigt bra och han gick ganska långa sträckor med bra riktning. Lösningen verkar ha hetat Belöningsplacering. Han har dragit åt höger så jag har tidigare lagt all belöning åt vänster för att kompensera. Maria ber mig kasta belöningen åt höger istället. Jag kan tänka mig att mitt ansiktsuttryck såg väldigt tvivlande ut, men hur ska man inte kunna lita på Maria? Fyra belöningar kastade åt höger senare så går han rakt! Vad hände?Maria berättade att det kan vara så att han glider ut åt höger för att hålla koll på belöningen när den landar på hans vänstersida. Han lämnar altså linjen för att snabbare kunna se belöningen när den landar. Efter att ha fått flyt på det började jag kasta åt båda hållen för att inte få samma problem åt andra hållet. Det var en fröjd att gå bakom honom och jag börjar få förhoppning om mitt mål jag la upp när jag började träna honom: att få till ett framåtsändande som ingen domare ska kunna dra något på och tycka att framåtsändande är det roligaste momentet i världen. Det sistnämnda har vi redan lyckats med, han tröttnar aldrig på saktagåendet och där känner jag inte att vi har några tränigstekniska brister. Det är en härlig känsla som jag längtar efter att få känna i fler moment. Oj, vilken bergochdalbanedag det har varit. Det har pendlat från bra till sämre till bra till sämre till bra och så vidare. Spännande med jämnhet i utföranden.

Av Carro - 31 januari 2011 15:34

Det här passet fokuserade vi på läggandet eftersom det var det som felade i kedjan från tidigare i morse. Jag värmde upp med ett par lägganden under gång med planen att ha det färskt i minnet och sen köra en kedja direkt därpå. Men signalkontrollen fungerade inte alls och vi bestämde oss för att lägga fokuset där istället. Började med att repetera ett par lägganden framför på signal, därefter under baklängesmarsch och så framåt igen. Inga problem då han kom väl in i liggtanken och visste vilket ord han skulle lyssna efter. Då gjorde vi lite fritt följ emellan och så ett läggande under baklängesmarsch. Därefter en med längre transport och så en under framlängesmarach igen. Även dessa gick bra. Då började vi jobba med mer ren signalkontroll. Han är inte så vältränad på att skilja mellan ord, vänta på signal och lyssna efter rätt signal, jag tycker det är svårt att få till. Däremot är han jätteduktig på att generalisera beteenden vilket han visade idag. Han gör oavsett min position och jag har varit lite fantasilös kring hur jag ska gå vidare. Nu gjorde vi två på signal, sen något annat och så ytterligare två på signal, något annat etc. Jag har fått massor av inspiration till att träna vidare på det här! Idag gjorde han jättefina lägganden och det som brast var att vänta på signalen. Mellan läggandepassen skulle jag jobba med något annat, vad som helst och här ligger en stor brist hos mig. Jag kan verkligen inte bara "go with the flow" och freestyla nånting och få det att bli bra. Jag vet inte riktigt om det är en brist jag ska jobba med eller om jag bara ska bli bättre på att undvika situationer där träningen blir framhastad. Nånting jag behöver fundera kring i livet i stort ;-) Till skillnad från förra helgen så känns han dåligt genomtränad och att det är mycket grunder som brister. 

Av Carro - 31 januari 2011 13:11

Andra passet jobbade vi med fotgåendet på ett sätt som passade oss riktigt bra, trots att jag var väldigt skeptisk till en början. Vi gick fritt följ, blev kommenderade och fick gå enligt tävlingsledare samtidigt som Maria gav kommentarer. Själva detaljerna gick helt okej men det finns mycket förbättringspotential. Helt om och höger om ska vi jobba vidare med snurrar på stället och värna för att han hänger med på en gång. Belöna tight och fram ibland men behålla belöningsplaceringen på utsidan för det allra mesta. Vänstersvängarna ligger mycket bekymmer i att han tappar kontakten. Ofta tänker han väldigt mycket för mycket framåt istället för att jobba med bakbenen. Vi har tänkt jobba lite med backande vid sidan och gå därifrån till vänstersväng för att han ska tänka mer bakåt men har inte kommit så långt än. Han jobbar bättre från sitt än i rörelse eller från stå, något att jobba på. Men framförallt att han kan behålla kontakten i svängen, stå vid sidan med kontakt och sen hänga med i rörelsen. Idag gör han världens knyck med huvudet som ser helt gräslig ut och som jag inte uppmärksammat tidigare. Inte att den var så distinkt och ful i alla fall. Vi jobbade med snurrar på stället där också. Sen tog vi tag i käpphästen, att komma tillbaka till utgångsställningstanke. Maria ansåg att mina kriterier var okej när han var tio veckor men nu måste det hända någonting när han inte kommer tillbaka direkt. De känns som att han låser sig i stående vid sidan och inte kopplar på sitt och kontakttanken där. Jag har tidigare felat i de situationerna men upplevt att det inte gjort någon förbättring. Försöker jag vänta ut honom tar det väldigt lång tid och när han väl sätter sig så är det tveksamt utan vidare engagemang. Maria föreslog att ge felandet en ny chans pc belöna rikligt för att han bara försöker igen. Lite pinsamt att vi fortfarande inte fått ordning på något vi haft problem med så länge. Maria återkommer till att "han kan så mycket nu" och kommentarer som t.ex "med en så här stor hund"... Hur blev det så undrar jag. Jag tycker fortfarande vi är kvar i samma saker som vi jobbat med de tidigare samlingarna. Nyttigt med andra ögon på sig ibland (ofta). 

Av Carro - 31 januari 2011 11:45

Jag och Sid har precis kört lite kedjor och tävlingsträning. Under uppvärmningen var vi båda i helt fel modus, han bara tuggade på leksaker och fick mina händer emellan, blev hetsig utan att leka med hjärna och kunde inte ens erbjuda en simpel utgångsställning. Jag blev grinig vilket inte gjorde saken bättre. Så vi började med att bara göra inmarscher, lek och inmarscher. Mycket bättre! Han kändes helt tipptopp vilket vände min attityd till glad och fokuserad, vilket gav mycket bättre resultat. Efter ett par såna körde vi en längre kedja med ett halvt fritt följ, läggande, inkallning och apportering. Fria följet gick bra, blev lite het vilket är en känsla jag älskar på honom i fria följet. Dock får vi ofta problem med läggandet när han blir så i fotgåendet. Så även nu och på två försök la han sig inte, förrän vi repeterade ett läggande innan och då la hansig åtminstone men inte särskilt fort. Jag trodde problemet var att han inte analyserade ordet men när jag tittar på filmen ser jag att han är på väg att lägga sig men inte fullföljer. Inkallningen var bra och apporteringen (ettans) likaså. Jag tyckte vi tappade lite i attityd och koncentration, helt säkert spär det jag som tappar efter att det blev fel och för att jag fokuserar mer på kommenderingen än på att guida honom bra, då upplever jag att jag tappar honom och då tappar han mig bara därför. Jag tror det kallas ond cirkel...Nu måste jag fokusera och lyssna på vad Maria säger till Fanny, de pratar om att lyssna efter ord på vägen bort (i framåtsändande) vilket även vi behöver jobba på!

Av Carro - 30 januari 2011 16:31

Det har varit en riktigt jobbig vecka, veckan som varit. Det var tungt att komma tillbaka till vardagen (läs: nattjobbet) efter fyra nätter med sömn natten igenom och jag insåg att det här går inte längre. När kroppen säger stopp ska man lyssna har jag hört, så när jag jobbat fem nätter med svårt att andas, matt i hela kroppen och en huvudvärk som aldrig gav sig så fick jag inse att det här inte var någonting för mig. Jag vill alldeles för mycket för att få till ordentlig sömn på dagarna. Så nu har jag bara nio pass kvar, med blandade känslor. Jag har trivts jättebra och tyckt att det varit riktigt roligt och mysigt att köra runt i natten och förgylla folks morgnar. Har känt mig lite som en god-morgonfé. Samtidigt ska det bli skönt att få sova två nätter på rad.


Roliga saker har hänt också, det har flyttat in en liten terrorist i huset! Fredrik har saknat att ha en egen hund som är bara hans kompis och som jag inte har så mycket åsikter om. Vi bestämde oss för ett år sen att det skulle bli en finsk lapphund. I november föddes hon och nu är hon här, hans Herding Instinct's Jenkkatassu Fia, a.k.a Tok-Fia, Bus-Fia, Söt-Fia, Skrutt-Fia, Gos-Fia, Galen-Fia, Mys-Fia etc. Hon verkar vara allt Fredrik ville ha i en hund och lite av vad jag vill ha också :-) Framåt, orädd och galen men samtidigt mysig, snäll och kärvänlig. Sid och hon fann varann nästan direkt. Första kvällen stod han bara mitt på köksgolvet och följde den lilla, galna ulltussen med skeptisk blick. Första natten sov han ståendes lutad mot väggen. Och första morgonen låg de och brottades på golvet! Fia får allt hon pekar på och Sid skämmer bort henne nåt kopiöst. Har Sid ett märgben kan han morra lite halvhjärtat om hon kommer för nära, men hon springer iväg med det i munnen en halv sekund senare. Ja, hon är kaxig som få :-)


Jag och Sid har börjat på tränarutbildning för Klickerklok och gick första helgen förra helgen. Jag är jättenöjd med Sids insats under helgen och det otroligt fina fokus och arbetsmoral han hade, trots många stökiga hundar runtomkring. Tränarutbildningen väckte mycket tankar och en hel del spinoff-tankar som förtjänar ett helt eget inlägg så snart jag får mer tid framför en dator. Nu ska jag sätta mig och skriva på min läxa som vi fick och som ska vara inne under helgen. Den handlar om målsättningar, ett stort ämne som jag skulle kunna ägna mycket tid åt att formulera. Det får bli en version av årets målsättningar nu och så en reviderad version när jag har känt på den ett tag. De flesta målsättningarna vi har för året handlar om fokus, engagemang och träningsfärdigheter precis som förra året. Det har också kommit del mer specifika tävlingsträning- och helhetsträningsmål som jag hoppas ska vara en sporre att verkligen ta tag i kedjeträningen framöver. Jag hoppas jag kommer ha ork och tid att lägga ner så mycket tid på träningen som jag vill göra i år, med tanke på det stora projektet som fyller mina tankar just nu. 


Nej, lite pluggdisciplin kanske, sen ska jag äta middag som Fredrik står och lagar i detta nu, sova en stund och sen styra färden mot Örebro. I morgon och på tisdag ska vi samlas med elitsatsningen för Maria Hagström, det ska bli jätteroligt!

Hund · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 30 januari 2011 16:15

Igår fick jag inspiration till att skriva lite om var vi lägger fokus när vi tränar våra hundar och hur det påverkar träningen. Ingen får känna sig skyldig för att ha gett mig inspirationen, för jag tror vi alla lider av detta i viss grad.


Den här tiden pågår många ridhusträningar. Ridhusträningar innebär många störningar, störningar som vi aldrig stöter på annars under året. Det är ofta många hundar på liten yta som tränar samtidigt och underlaget består av otroligt lockande godsaker…


Hästbajs är varje ridhusvistande hundtränares största farhåga. Men, behöver det vara så? I och med vår stora rädsla för att hundarna ska bli låsta och bara äta hästskit tror jag risken är stor att vi själva lägger för stort fokus på skiten, och därmed visar våra hundar att det är där det är viktigt att lägga fokus.


Jag tänker mycket kring det här eftersom jag har en hund som kräver hundra procent av min uppmärksamhet, hela tiden. Jag tycker att det inte är mer än rättvist eftersom jag kräver hundra procent av hans uppmärksamhet när vi tränar. De gånger jag brister i mitt fokus, är samma gånger som problem och oönskade beteenden i träningen uppstår. Genom att jag släpper fokus från honom visar jag att det är okej för honom att släppa fokus från mig. Eftersom mitt hundtränande bygger på samarbete och att jag och min hund tränar tillsammans, är det inte mer än rätt att begära av mig själv, det jag begär av honom.


Tillbaka till hästskiten tror jag faran är att genom att själv lägga fokus vid den så gör vi det samtidigt okej för hunden att lägga fokus på den. Man får lättare att se tendenser till att hunden böjer ner huvudet och smakar på en hästskit än tendenser till att hunden bjuder på bra beteenden.


Att istället gå in med tanken att fokusera på kontakt, följsamhet, tigga efter belöningar eller liknande gör att vi lyfter fokuset från marken till hunden och på så sätt ger hunden en möjlighet att göra detsamma. Jag tror att man som förare lägger upp bättre övningar om man går in med utmaningen att hålla hundens fokus på mig och få den riktigt med och engagerad.


Den här övningen tycker jag är jättebra för alla liknande situationer. Lek och ha superkul och låt hunden tigga tillbaka leksaken. Om den väljer att äta hästskit istället, låt den göra det och se till att erbjuda en ännu mer attraktiv belöning när hunden avbryter ätandet för att jobba med dig. Se ridhusträningen som en chans att verkligen utvärdera dina belöningar, hur bra är de egentligen? Hur högt slår de i förhållande till de läckerheter ridhusunderlaget har att erbjuda?


Se det som en chans att utvärdera era färdigheter med, för den delen. Om hunden inte störs av ridhusspånet när den äter hästskit så finns det ingen orsak att tro att den gör det i apporteringarna heller. Om hunden gladeligen rullar sig i spånet finns det ingen anledning att tro att den ska tycka det är äckligt att ligga platsliggning och så vidare. Hitta tränarutmaningar och vänd tanken från att spån och skit är störningar till att det faktiskt utmanar din förmåga att hitta attraktiva belöningar och för att ”proofa” de beteenden hunden redan är bra på.


En idé, hur motbjudande den än må låta, kan vara att sätta kommando på bajsätandet. Om du vet att hunden ändå kommer välja att göra det så anser jag att det är lika bra att utnyttja det. Bajsätandet blir inte mer äckligt för att det är tillåtet och det vore väl dumt att förbjuda något som hunden uppskattar så högt? Håll emot i kopplet/halsbandet så hunden inte kommer åt bajset, när den är riktigt sugen säger du ”varsågod”, släpper och låter hunden förlusta sig. Antingen väntar du tills hunden kommer tillbaka med fokuset till dig, eller så avbryter du den genom att lugnt ta i halsbandet efter nån minut eller två. Väljer du att vänta ut hunden kommer du märka att det snart går fortare och fortare för den att komma tillbaka till dig. Ge kommandot på nytt och släpp. Efter ett par gånger kan du vänta tills hunden lyfter blicken mot dig eller på annat sätt vrider fokuset till dig och då ge kommandot. Du kan också värdeladda andra belöningar, som i hundens ögon är mindre värda än hästbajset, genom att låta hunden få ”varsågod” när den t.ex engagerar sig bra i leken eller äter en godbit du erbjuder. Som sagt, ganska snart kommer du märka att bajsätarstunderna blir kortare och hunden mer arbetsglad tillsammans med dig, och på något sätt blir bajsätandet inte lika spännande när det väl är tillåtet. Jag har ingen vetenskaplig förklaring på det, men gissar att det ligger i vår fokus och vår attityd…

* · Hund
Av Carro - 17 januari 2011 19:08

I morgon är det ridhusträning som gäller för fulla muggar. Onsdag åker vi antagligen också på ridhusträning, eller så passar vi på att vara lite lediga.


På torsdag åker vi till Kungsör och tränar med bl.a Fanny och Thomas. Det ska bli riktigt spännande och roligt att se och träna i deras nya hundarena. Ser fram emot massa bra tävlingsträning.


Efter Kungsör åker vi vidare mot Forshaga där vi ska hälsa på Li och Cola, det känns som en evighet sen nu! Fredagen blir promenad och skitsnack med Sofie och Bella från gamla klassen och alla lärare såklart. Sen ska Li försöka boka ridhuset på eftermiddagen för ännu mer hundträning.


Lördagen och söndagen är det dags för första samlingen på Klickerkloks tränarutbildning som jag och Sid ska gå under året. Det ska bli spännande!


Och kanske mest spännande av allt, i veckan hämtar vi Fia! Fredriks lilla stjärna, finska lapphunden Herding Instinct's Jenkkatassu Fia har hunnit bli tio veckor och nu är väntan över, Sid ska få en lilla syster!


Ser fram emot en riktigt, riktigt bra vecka.

Av Carro - 17 januari 2011 17:09

Förra veckan var vi flitiga.


På tisdagen var det träning i ridhuset på Roo tillsammans med Sofia och två av hennes hundar, syrran med sina två, Karin med sina två och Tina med sina fem (?). Och så jag och Sid.


Jag bestämde mig för att träna med Åsa på axeln och jobba med avslappning och koncentration kring andra hundar. Det var första gången vi tränade tillsammans med andra hundar på rätt länge, så det var svårt. Det regelbundna bytet av hundar som de andra förarna gjorde blev en riktigt svår störning för Sid då han fick en rätt rejäl aktivitetshöjning så vårt en ny hund kom in i ridhuset. Dessutom var det ju syster och hennes Mira som tränade alldeles i närheten, det absolut svåraste som finns.


Efter 1,5 timme slappnade han av så väl att jag tog upp honom för lite träning. Jag tackar för mitt stora tålamod!


Vi tränade lite utgångsställningar, vändningar på stället, ställande under gång och kryp mellan pauserna. Det blev inte så mycket träning och inte heller så stor kvalitet på den träningen som blev, utan det största fokus blev på att få honom lugn på filten. Han var inte hundra engagerad i träningen heller, hade svårt med signalkontrollen och sniffade en hel del både i marken och luften.


På onsdagen åkte vi till Brottby och tränade i ridhuset där tillsammans med syrran och Karin med sina svarta och Jill, kompisar till henne och ett gäng boxrar. Det var en enorm skillnad på Sid idag, trots mindre ridhus och tätare mellan hundarna. Nu tog det bara ett par minuter innan han låg på sidan och kopplade tillräckligt väl för att få komma upp och träna. Jag hade, vis av gårdagen, inte planerat någon träning eftersom jag väntat mig att få sitta på filten de 45 minuter jag planerat att vara där. Men det blev till att tänka om.


Vi tränade fotgående och Karin berättade att han plogar en hel del, även när jag tycker det känns som att han går rakt. Aj då, det var tydligen ett värre problem än jag räknat med.


Boxrarna flydde fältet efter en stund, de hade redan tränat ett par timmar när jag kom dit. Likaså syster. Jag och Karin la en platsliggning med ganska långt mellan hundarna, tio meter nånting. Det var första riktiga platsliggningen Sid låg med andra hundar, då de andra hundar också låg platsliggning och inte bara var statister. Ingen av oss tog tid men uppskattningsvis låg de runt två-tre minuter. Sid låg och tittade på mig hela tiden, förutom när Karin kom tillbaka från sitt gömställe då han gav henne en lugn blick. Riktigt, riktigt nöjd! Han låg med huvudet upp och inte på tassen, vi har en bra bit kvar innan det fungerar med andra hundar.


Jag gjorde en tävlingsmässig inkallning som var helt okej, lite dåligt tempo på den korta sträckan och jag vågade inte lita på att han gick direkt i utgångsställning utan lät honom dutta i handen innan. Sen gjorde jag en tävlingsmässig apportering som såg riktigt, riktigt bra ut. Härligt! Började fundera kring vad vi egentligen har kvar momentmässigt innan vi är klara för tävling och kom fram till att det inte är mycket alls. Mer platsliggningsträning känns som det största projektet. Mitt mål nu är att ha satt ihop alla moment i LK1 och appellen (förutom framförgåendet) till Mariasamlingen nästnästa helg, så vi kan få till massa bra kedjeträning då.


I fredags var vi återigen på ridhuset i Roo och tränade med samma gäng som i tisdags, minus Sofia och plus Sofie! Även då tog det bara nån minut innan han la sig på sidan, men jag vet inte om jag kan kalla det avslappnat eftersom han läcker ljud med jämna mellanrum. Jag tror jag behöver vara betydligt hårdare på vad som faktiskt är avslappning, men det är svårt när han ser helt avslappnad ut att tolka det som något annat än just det.


Vi tränade fotgående med systers övervakning för att få till rak position. Hon tror att om jag bara sträcker på mig och går med större självförtroende så kommer positionen räta ut sig. Jag är inte lika säker, men vi ska fortsätta på träningen i morgon och se vad som händer.


Vi jobbade lite med ställande under gång också, men han hade riktigt svårt att lyssna och sortera fram rätt beteende, så det blev mycket fel. Hans läggande ligger högre upp i mappen så det är inte konstigt att han hellre väljer det än att lyssna och koncentrera sig. Får fundera lite kring vad det kan få kosta att bara chansa, när läggandet inte kostar honom någonting.


Medan vi tränade fotgående tränade Tina apporteringsdirigering rakt in i oss, jag var så stenhårt fokuserat att jag inte ens märkte det. Inte Sid heller kanske. Det känns bra att veta att han inte bara flippar ur när andra hundar är i närheten utan faktiskt kan välja att jobba riktigt bra också.


När det bara var jag och Sofie kvar i ridhuset tränade jag några apporteringsgripanden. Han har så bra tempo så man blir tårögd! Själva gripandet var sådär just då, lite fibblande för att hitta rätt vinkel mellan mun och apport verkar det som. Jag tror det behövs mer erfarenhet för att han ska lära sig hur man kan attackera en apport ur olika vinklar, och så massa belöning direkt i gripandet för att få hög förväntan på vändandet. Jag tror hans apporteringar kommer bli riktigt, riktigt bra. Det hade jag aldrig väntat mig från en av mina hundar!


Jag och Sofie spenderade resten av dagen med att snacka skit, det var så roligt att träffas igen. Vi har verkligen precis samma hundtänk och det blri så prestigelöst när vi snackar hund och hundträning. Underbart! Jag saknar att ha henne alldeles i närheten, man har vant sig vid det efter nästan fyra år. Värmland är så fruktansvärt långt bort...


Sid är numera med mig på jobbet. Det blir mycket roligare när man har sällskap och jag har börjat gå med tidningarna mer och mer när jag har Sid med mig. Bra för både bilen, miljön, Sid och mig! Han blir riktigt trött av nattjobbet, det tar mer än man tror med att ständigt utsättas för nya dofter och miljöer. Hela helgen och i natt har jag kört Österskär, branta backarnas stadsdel. I natt gjorde jag ett EFIT, har ingen koll på vilka dagar som gäller längre och jag sover ju ändå bara på dagarna så jag valde att fota på natten istället. Får se när jag får upp det i bloggen, jag och datorn är inte bästa kompisar.


I morgon åker vi till ridhuset igen.Då ska vi träna fotgående och kedjor!

Hund · Lydnad · Sid

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards