Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg den 30 augusti 2010

Av Carro - 30 augusti 2010 21:45

Efter dagens lydnadskurs gick jag ut i en kohage här i närheten och la ett appellspår till Sid. Vi har börjat experimentera lite i spåret efter inspiration från en tråd på aktivhund. Under en period nu ska jag prova att utnyttja spåret mer som belöning för att hitta pinnar.


Jag tar riktmärken för vad jag lägger pinnarna och saktar ner på mitt eget tempo och håller emot i linan när vi närmar oss. När Sid hittat pinnen ropar jag "bra!", tar in honom, gosar, kastar pinnen, gosar lite till och sen håller jag honom i halsbandet och släpper på spåret igen. Han springer snabbt ut till platsen där han hittade pinnen och tar upp spåret igen. Mitt under en sträcka när jag tycker han spårar bra kan jag ropa in honom och ge en godbit och sen låta honom fortsätta spåra igen.


Jag tycker det verkar väldigt lovande, åtminstone har han inte missat en enda pinne under de spåren som vi jobbat såhär (bara två stycken än så länge). han har snarare ökat i intensitet vid pinnarna och jobbar som sjutton för att hitta dem. Jag gömmer för det mesta undan pinnarna under gräs, jord eller skogspinnar så han måste använda näsan för att hitta dem och nu ringar han verkligen in doften för att lokalisera var pinnen ligger. Förr kunde han göra en markering genom att t.ex vända huvudet bakåt i spårets riktning eller sniffa till där pinnen låg, men inte alltid plocka upp den.


Min plan är nu att skulle han inte plocka upp pinnen skulle jag bromsa honom ytterligare i spåret. Eftersom jag tagit riktmärken och dessutom har ett större och mer märkbart beteende att uppmärksamma vid pinnarna så vet jag var jag ska börja bromsa.


Jag har även låtit honom spåra vidare efter slutpinnen så spåret slutar mitt i spåret och inte vid en apport. Jag bryter honom ofta under spårets gång, ger en godbit och låter honom fortsätta, så han vet aldrig vilket bryt som är det sista. Idag lät jag honom spåra återgången hela vägen hem, fast i koppel och halsband. Annars brukar jag tänka att när selen är avplockad är spåret avslutat och försöka gå en annan väg hem än den jag gått när jag la spåret. Idag hade jag inte ork att engagera mig så, utan lät honom spåra bäst han ville trots att selen var av. Jag la inte heller något värde i hur han spårade utan bara lät honom göra det. Vad tänker ni? Tror ni det kan göra någon skada? Jag vet att det finns spårfolk som läser min blogg som mer än gärna får komma med synpunkter!


Hade en jättebra känsla genom hela spåret. Det var jätteskönt att vara ute i skogen och bara känna hur himla duktiga vi var. Han var väldigt lugn också, en dags lydnadsträning kanske är perfekt uppvärmning inför spårarbetet?


Tränade lite mera lydnad när vi kom tillbaka till gården. Körde frivilliga lägganden från utgångsställning och la även på lägganden på signal och att vänta på signal i utgångsställning. Roligt småpill! Några vändningar på stället och att komma in i utgångsställning gjorde vi också, de behöver verkligen förbättras på alla plan. Upptäcker att utgångsställningen blir betydligt bättre om han först fått belöning för att gå djupt in i positionen vid vänstra sidan. Något att tänka på och definitivt något att stärka upp.


Det låg en metallapport på planen och eftersom apporteringen gått så himla bra på dagen så kunde jag inte låta bli att prova om han kunde gripa den spontant. Men nä, det behövs nog lite mer genomtänkta lösningar och att lura in honom på rätt spår med hjälp av en träapport för att få in den. Sid tycker att apportbockar borde vara gjorda i Crocsmaterial, vilket är det han har absolut finast gripande och bärande på. Metallapportering är något vi ska jobba med på apporteringskursen i helgen.


Allt för nu, ska snart gå en nattis med mallebarnet och sova sju kvart i timmen till i morgon. Sömnbrist finns det gott om, om man kan säga så.


Ursäkta om inlägget råkar hainfluenser av norsk meningsbyggnad och ordförråd, jag tror jag ändrat allt men det är inte säkert. Jag halkar in så himla lätt när jag umgås med norrmän (norrlänningar, gotlänningar eller andra "icke-riksvennar" med för den delen). 

Hund · Lydnad · Sid · Spår
ANNONS
Av Carro - 30 augusti 2010 21:06

Har samlats i Fjugesta för två dagars lydnadsträning med Maria Hagström igen, det var mars senast och det borde ha hänt massor. För oss har det hänt massor, både på detaljfronten där mycket ha förbättrats och vi börjar få till delar av moment som är riktigt, riktigt snygga. Men också på engagemang- och helhetsfronten där det har gått väldigt mycket bakåt under en period och som vi jobbar för att få tillbaka.


Mitt och Sids första pass jobbade vi med just det, engagemang. Först gjorde vi två inmarscher på plan som kändes riktigt bra för att vara på helt ny plats. Han tappade fokus när vi ställde upp och började se sig omkring under andra inmarschen men återfick det och jag belönade efter ett par steg fritt följ. Ingångar och utgångsställning är inte på långa vägar så automatiserat som det ska vara för att vara riktigt bra i tävlingsmässiga kedjor, då man liksom vill att just den delen ska komma "av sig själv". Nu känns det mesta av det vi gör i tävlingsmässiga sekvenser lite krystat och utan driv. Ofta fattas det riktig glöd och engagemang och istället för att det är Sid som ber mig om att få jobba är det jag som ber honom om att få jobba. Jag har jobbat med mina egna strategier och det har gått framåt, men inte riktigt gett de resultat jag vill. Ibland kan han jobba som satan och ibland finns det inte alls. Maria presenterade en övning som gick ut på att jag band upp Sid, släppte loss honom och belönade för minsta lilla tecken på engagemang. Sen paus. Sen lite mer, lite mer och lite mer. Han tappade ett par gånger men vi kunde också gå en rätt så lång sträcka fritt följ med bra attityd. När han tappade blev han uppbunden på nytt.


Det var svårt att få flyt på övningen eftersom uppbindningsplatsen var en bit bort och jag gärna flöt iväg i träningen. Övergångarna blev inte de bästa och jag hade inte heller någon bra tajming på några av mina bryt. Hela passet kändes sådär efter inmarscherna och jag hade svårt att hålla fokus.


Andra passet jobbade vi med vår andra stora akilleshäl, nämligen störningar av andra hundar. Jag, Sid och Maria stängde in oss i fårhagen och de andra hundarna fick röra sig utanför, först på långt avstånd och sen närmare och svårare. Nu fanns engagemanget och när han var i arbete brydde han sig inte om de andra hundarna alls. Istället släppte vi honom "mentalt lös" och lät honom springa iväg och nosa och göra vad han ville i hagen. Då kom det utfall som jag inte löste på något bra sätt. Jag var duktig på att belöna för rätt beteende (skvaller och engagemang hos mig) men dålig på att ge konsekvenser för fel beteende, då jag inte är trygg i hur jag ska göra det. Jag tog en paus och försökte samla ihop mig men lyckades inte nämnvärt. Vi ska fortsätta träningen i morgon med nya tag.


Det är så tråkiga bitar att behöva jobba med, när det med en ung hund är så mycket roligare att jobba med momentträning och forma fram sådana färdigheter. Men det här är ju saker vi måste ta tag i och jag skjuter gärna höstens tävlingsplaner åt sidan för att få de här bitarna att fungera eftersom det är så viktigt för framtiden.


Sista passet jobbade vi med apporteringen, som verkligen blivit jättefin sen jag ändrade inställning och belöningsform. Idag belönade jag gripanden med godbitar först men de blev mycket bättre med boll. Ska börja experimentera med lite högre aktivitetsnivå igen och se om det går att dra på belöningarna lite utan att få tugg och fel attityd. Det gäller att balansera och vara uppmärksam på var det bär av.


I morgon ska vi som sagt fortsätta jobba med störningsträning och engagemang. Momentmässigt finns det en del småpill jag skulle vilja titta på, men sitt, ingångar, fritt följ och framförgående känns som det viktigaste och det vi trenger mest hjälp med.


Fortsättning följer, som alltid.  

Hund · Kurs · Lydnad · Sid
ANNONS
Av Carro - 30 augusti 2010 21:00

I söndags lossnade apportering på riktigt, från att ha varit ångest-ont-i-magen-moment till att se riktigt bra ut. Gripandena ska bli säkrare och kvickare och ingångarna ska till, men fart, hållande och attityd är på topp!


Titta:



Film · Hund · Lydnad · Sid

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se