...medan jag väntar på att min sega skrivare ska printa ut papprena. Ska söka nytt jobb idag, har redan blivit lovad en intervju nästa vecka men de ville ha mina papper så fort som möjligt. Spännande!

Kom precis in från ett spår med Sid, ett spår som blev dubbelt så långt och dubbelt så jobbigt som jag hade räknat med. Men fy 17 vilken duktig hund jag har!

Med hjälp av GPS:en i telefonen och runkeeper.com så har jag hela spåret dokumenterat:

  Den gråa plutten kom dit av misstag när jag råkade trycka på paus, sen insåg jag att detv var ett perfekt sätt att markera apporter på, så det ska jag använda mig av nästa gång.

Markera apporter var för övrigt något som Sid inte var så bra på idag, vi fick med oss hälften hem och dessutom gick han över slutet. En bra sak var att de apporter han sprang över var i början och jag har en känsla av att det är för att han är så ivrig på att spåra som han helt enkelt inte analyserar dofterna ordentligt eller helt enkelt skiter i apporterna. På så sätt var det ju bra att få gå ett riktigt långt spår (för att vara ett spår till honom, det här är garanterat det längsta han någonsin gått) eftersom långa, kluriga spår kan ge effekten att hundarna tar det lugnt redan från start. Första apporten han plockade var han hela linans lägnd framför mig, jag hade tappat honom ur sikte och försökte komma igenom ett tätt buskage. När jag äntligen tog mig ut kom han travandes mot mig med apporten i munnen, som han alltså plockat och kom in med till hundra procent självständigt, alltså utan ens omedveten styrning från min sida.

Resterande apporter plockade han när jag gick nära och med spänd lina och lägre tempo. Jag tror, trots det fina plockandet av den första apporten, ändå att det är det bästa.

Som synes på bilden ligger en del av spåret på en grusväg och det var första gången han gick ett riktigt hårt spår. Han blev väldigt noggrann när vi kom ut på grusvägen och doppade näsan i vartenda fotspår. Sen gick jag på gräset i vägkanten en bit och då blev han lite flamsig, men så fort han fäst på den vittringen så blev han noggrann igen. Så duktig!

I övrigt var det ett överjävligt spår att lägga och gå som tvåbening, mycket ris, snår, kalhygge, tät skog, lera, sumpmark och diken om vartannat. En bit av spåret gick över stora kalhygget nere vid stora vägen och där var det snustorrt i backen och massa lös jord, svårt att gå på men tydligen inte svårt att spåra på.

Jag kan bara inte sluta vara så stolt och glad över hur duktig han är. Det värsta är väl att han är så duktig på någonting där man själv inte kan ta åt sig minsta lilla ära, men ändå.

Här är en till bild på spåret fast i en satellitbild:

Nu är mina papper snart färdigutskrivna så jag ska fylla i de och kopiera mina betyg innan jag ska skynda mig till Wira.

Det är i stort sett de aktiviteterna jag har för mig för tillfället. Har börjat komma igång med privatträningarna igen efter studie- och semesteruppehåll och det är jätteroligt att hålla kurs igen och framförallt med ekipage som man kan träffa regelbundet och se en fin utveckling.

Vi är ett gäng från Österåkers BK som startat en träningsgrupp i spår och lydnad. Vi träffades första gången i tisdags då Sid fick gå ett spår lagt av en totalt okänd spårläggare. Möjligen kan han ha träffat Annika någon gång i valplådan, men inte sedan dess. Spåret fick Annika lägga med min telefon i fickan som har ett program som kan rita upp på en karta var man går och hur långt det är. Det var jättekul att se på displayen hur spåret såg ut och för en gångs skull veta på ett ungefär hur långt spåret var. Spåret var 450 meter och det är nog så långa spår han brukar få, dags att börja göra de längre med andra ord. Det var högsommarvärme ute och hade inte regnat på länge, så förhållandena var kanske inte de bästa men Sid redde ut det jättebra och jobbade på som 17.

Han är så otroligt duktig på att själv leta sig tillbaka till spåret när han tappar det. Han söker sig tillbaka till spåret, bakspårar sig själv en bit och vänder sedan upp och fortsätter framåt igen. Det är så häftigt att gå bakom honom i linan och se hur han löser alla klurigheter och hanterar informationen som han får i nosen. Jag tycker synd om IPO-spårare som inte får uppleva de här naturliga spårlösningarna på samma sätt, eftersom IPO-hundar måste spåra med en specifik teknik. Jag är väldigt taggad över att få lägga spår som utmanar och utvecklar Sid i hans spårande då det är så intressant att se hur han jobbar.

Hade tänkt gå ut och träna lydnad och lägga ett längre spår idag eftersom vädret såg så lovande ut (mulet och ca 15 grader varmt). Men jag fastnade vid datorn och nu har molntäcket spruckit upp, solen tittat fram och temperaturen höjts till dryga 20. Suck! Jag är ingen sommarmänniska. 

Ska ta och diska, hänga tvätt och pallra mig ut på en promenad istället. Är avundsjuk på syster och Mats som är på läger på Tånga Hed och tränar som tokar med ruskigt duktiga instruktörer. Morr...

Drar vidare, so long!

Samma dag som jag tog studenten fyllde mallebarnet 1 år. Tiden har gått så otroligt fort, snart är det dags för MH, röntgen, tävlingsdebut och allt som hör vuxenlivet till.

Grattis i efterskott Birre, Mia, Bia, Bus, Tozze och Sid!

6-7 veckor

Snart 1 år

En annan krabat som hunnit finnas i familjen ett år nu i dagarna är mammas och pappas Mojje.

Mojje 8 veckor

Mojje 1 år