Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Direktlänk till inlägg 25 maj 2010

Mina älskade syskonbarn : Mitt svenskatal

Av Carro - 25 maj 2010 00:06

Jag är rädd för barn.


Det skrämmer mig att de inte kommunicerar som jag, att jag inte kan fråga dem någonting genomtänkt utan att få någonting annat än spontanitet och känslostorm tillbaka. Det skrämmer mig att de är så obekymrade i nuet medan jag är fullt upptagen av morgondagen. Det skrämmer mig också att man inte kan be de om någon åsikt utan att få något annat än ärlighet tillbaka för att de aldrig tänker längre än näsan räcker. Och ni vet ju hur små näsor barn har.


Precis som i Rocky-serien av Martin Kellerman som fanns i häftet så blir jag helt annorlunda när jag är med barn.


Ur Rockyserien: ”Som vuxen håller man sig i skinnet när det raglar bebisar omkring en. I vanliga fall ramlar ju folk in i varandra hej vilt, men om det står någon som är 40 centimeter hög och precis lärt sig stå bredvid en så shejpar man ju upp sig. Jag tycker de borde ha bebisar istället för vakter på spybar. Ingen skulle slåss eller bli för full för man måste hålla koll på att inte vakterna drattar nerför trappen.”


I serien tycker Rocky och hans vänner att man ska barn som ordningsvakter inne på krogen, eftersom ingen vågar vara full och slåss i närheten av dem. Jag skulle vilja dra det ett steg längre, jag kan inte göra någonting i närheten av dem.


När jag lämnas ensam med ett barn blir jag torr i munnen, får handsvett och det enda jag kan få ur mig är ”jaha, har du haft det bra på dagis idag?”. Vilket är en fullständigt onödig fråga eftersom barnet inte är ett dugg intresserad av vare sig kallprat eller att berätta sin dags historia för en främling.


Det finns dock fyra undantag och det är mina fyra syskonbarn som jag älskar högre än livet själv, men jag är livrädd för dem också och framförallt för vad de kan göra med mig. Min bild här är ett lysande exempel på vilken effekt mina syskonbarn har på mig.


 


Bilden föreställer mig och min då 1 år gamla systerdotter Madeleine, mitt första syskonbarn och den första som utsatte mig för det här. Ni ser att mascaran rinner längs mina kinder och det är absolut inte Madeleines fel. Men ni ser väl också hur lycklig jag ser ut? Det är Madeleines fel. Och det skrämmer mig.


I den här relationen finns ingen muntorrhet eller handsvett och jag kan slappna av, skratta och prata om nästan vad som helst. Men det är bara den här relationen och absolut ingen annan som kan ge den här effekten, som kan få mig att vända från ledsen till glad på en femöring.


Jag tror jag vet varför jag är så rädd för barn, det är för att jag är så fruktansvärt avundsjuk. Jag skulle också vilja lida av fullkomlig brist på självkontroll, bara bry mig om vad som händer just nu, inte veta hur det känns att känna oro och bara njuta av de effekter jag kan ha på folk.


För om jag skulle kunna vara lite mer som mina syskonbarn och åstadkomma samma sak med människor runtomkring mig som mina syskonbarn gör med mig så skulle jag kunna rädda världen.


Kanske är barn fullkomligt medvetna om deras makt och det är därför de kan vara så bekymmerslösa som de är.


Eller så har de absolut ingen aning och det är det som gör mig så himla rädd.

 
 
Lina

Lina

27 maj 2010 23:36

Jag rös genom hela texten! Vackert!

http://www.hundbiten.bloggagratis.se

 
Carro

Carro

28 maj 2010 08:09

Åh, tack Lina!

http://www.kontrollek.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carro - 30 juli 2012 13:30

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

Av Carro - 30 juli 2012 13:26

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Av Carro - 30 juli 2012 13:19

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Av Carro - 30 juli 2012 13:05

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Av Carro - 26 juli 2012 22:36

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10
11 12
13
14 15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards