...rapport från helgens läger!

Det var sex A-kullare (86%) och tre B-kullare (50%). Att det var mycket färre B-kullare påstås bero på osamarbetsvilliga chefer som inte kunnat bjuda till och ge ledigt åt dessa valpköpare, men jag tror helt enkelt att det bara var jag, Åsa och Torbjörn som hade mod nog att visa upp våra huliganer för omvärlden och de betydligt mognare A-hundarna (eller nja, det senare var väl en sanning med modifikation, men något fler tassar på jorden verkade de gula ha gentemot de röda).

Jag kan säga att just för tillfället är jag chockad över att det överhuvudtaget kan finnas så mycket som 9 stycken som vill ha en malinutt överhuvudtaget. Idag var hundarna väldigt dyra i förmiddags och det höll i sig hela eftermiddagen, men just nu skulle jag med lätthet byta ut malligatorerna mot en phalène eller fem (orsak: ett sönderbitet retrieverkoppel, en höjdhoppare till mallebarn, en guligan som inte kan förmå sig att självmant säga ifrån när han tycker lillskiten gått för långt utan istället söker stöd - under skinnet på mig - och diverse kvitton och dylikt utspridda över hela lägenheten (hör ihop med höjdhoppandet)). Nog om det. 

I helgen var båda hundarna också ganska dyra. Sid visade återigen upp sin otroligt fina koncentrationsförmåga och arbetsmoral och några humöryttringar och inkallningsbrister i slutet på lördagen väger inte på långa vägar lika tungt som det faktum att han är en underbar liten samarbetsmaskin. Sen att han har ett diskret ägandebegär och inte alltid tycker att man måste gå samma vägar som matte, det hör inte hit. I helgen har det verkligen varit han och jag.

Vi valde att träna lydnad på lördagen, för en gångs skull kände jag mig mer motiverad till det än till sökträning. Vi tränade mestadels utgångsställningar, baklängesfot och platsliggning. Utgångsställningarna hans är riktigt fina, men jag ska inte ljuga - de är inte ens hälften så bra som de skulle kunna varit om jag bara haft tummen ur och tränat de lite mer än vad jag gjort. Som det mesta med Sids färdigheter. Nu börjar de i alla fall se riktigt skapliga ut, för det mesta djupa och med bra tryck och han hittar position själv (om jag belönar inom en halvsekund, det där med uthållighetsträning har vi ännu inte lagt ner så mycket tid på). Vi ska nu lägga lite krut på att få till den där sitten.

Baklängesfoten börjar se bra ut tyckte de som stod bredvid. Det är GULD att ha sådana som Åsa och Modde (brorsan Bedari) som plockar fram filmkameran och recordar fast man uttryckligen sagt att man har en dålig hårdag. Det syntes tydligt på filmen att han flackade iväg efter belöningen och jag var alldeles för snabb på att vända framåt innan han var med. Dessutom får vi studs, studs efter klicket innan han driver in mot sin belöning. Något för både mig och Åsa att ta tag i var belöningsplaceringen, att direkt efter klicket få hundarna att jaga ikapp belöningen och inte ha tid att studsa. Efter dessa små korrigeringar av mitt rörelsemönster så såg det bara bättre ut, vad härligt när det går framåt!

Platsliggning utan att det händer någonting har vi tagit tag i då jag inte vill få honom beroende av omvänt lockande. Han låg i lördags helt lugn i 10 sekunder med mig stel som en pinne på ca. 5 meters avstånd. Det är så långt jag låtit honom ligga innan jag gått tillbaka och belönat eller friat. Ska göra en test någon dag i veckan hur länge han kan ligga innan han brister, så vi vet vad vi har att utgå ifrån.

Något som också gladde mig i helgen var att tandlossningen och allt vad det innebär verkar vara över och att han nu kampar med glädje och energi. Härligt, då jag känt mig som en halv hundtränare när jag inte kunnat använda kampleken som belöning.

Vi provade lite framförgående/saktagående också, men det var svårt med all störning och han var riktigt trött. Lite oroväckande eftersom vi ska redovisa det hela på torsdag (Sid ska göra skolpremiär, han har fått dispens för att få visa upp sitt fina saktagående). Ska ner och träna i stallet i veckan och prova hur det går.

Askari har också varit en riktig guldklimp i helgen vilket kanske framförallt visade sig i att vi blev

WIRABRUKSMÄSTARE 2009

delad förstaplats tillsammans med Carina och Akki.  Grattis till oss!

Tävling bestod av en frågesport med alla möjliga och omöjliga frågor och en uppletandetävling med poängsatta föremål. Askari och jag hade skitkul på uppletandet då jag drog i med tusen hejarop och diverse dubbelkommandon och la allt vad prestige och precision hette åt sidan och bara lattjade. Ingen bra träning då Askari smakade på varenda föremål och bytte för glatta livet. Nåväl, en hel del högt värdesatta föremål fick vi in i alla fall, även om kastrullen blev kvar ute i rutan tills syster Lava fick gå. Tur att hon inte är äkta Wirabruksare, för då hade vi blivit nerpetade.

Jag och Askari har också gjort två tävlingsmässiga kedjor. Den första gick käpprätt då Askari under hela helgen har genomlidit en inre konflikt med mig och Anders på samma träningsplan samtidigt. Vi struntade i att försöka få till någon ordentlig kedja då utan bröt efter inmarschen och tränade sen fritt följ runt Anders. Efter en halvtimmes fotgående, ingångar, mini-inkallningar och liknande var det Askari och jag på planen och då hade jag säkert kunnat genomföra en bättre kedja men just då ryckte det i Sidträningsnerven. Senare på dagen gjorde vi ett nytt försök med inmarsch, fotgående, ett halvt framförgående (social belöning efter en bra första halt), inkallning och läggande under gång. Den här gången gick det mycket, mycket bättre men det där höjdafokuset och den perfekta positionen vi hade i fria följet för ett par veckor sedan (under Heiditräningen t.ex.) infann sig inte riktigt, så det får vi lägga lite fokus på under veckan som kommer.

Vi bodde i en gammal skola ute på Ekerö och njöt av en underbar middag på fredagkvällen (Modde blev helt klart Wirabruksmästare i matlagning). Det är verkligen ett bra gäng och kvällen bjöd på många skratt och mer eller mindre allvarliga diskussioner. Vi har verkligen alla personlighetstyper representerade bland valpköparna, från den lugna norrlänningen till den tokiga göteborgaren med några i övrigt galna roslagsbor, sörmlänningar och stockholmare däremellan. Roligt är att jag tycker mig se tydliga likheter i personlighet mellan hundar och människor. Jag har i och för sig aldrig varit känd som någon vidare människokännare, men jag tror alla Wirabruksare som läser det här kan hålla med om att det på de flesta punkter är ganska slående.

En eventuell blivande valpköpare vågade sig ut att titta på lördagens träning och jag hoppas vi gjorde bra i från oss med att representera kenneln. Att det är hundar (och valpköpare) med humor är det i alla fall ingen som kan neka till i alla fall. Precis så som det ska vara. Jag hoppas att hela klanen snart kan ses igen.

Tack allihop för en trevlig helg!

Bilder (kennelträff 20091030)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...