Eftersom onsdag är lillördag har vi kommit fram till att tisdag är lillfredag. Jag har spenderat fredagseftermiddagen hittills i soffan med en sovande malinutt på varje sida. Har haft tvättid sen klockan ett men ännu inte kommit iväg och börjat tvätta. Mallevalpen har nämligen sovit som en stock och jag har passat på att ta igen mig lite med lite kvalitetstid framför datorn. Nu verkar han dock komma igång igen, så vi ska gå ut på kissrunda och sen är det dags att börja tvätta. Ska plugga för fulla muggar hemma hos Lina senare ikväll, terminens första prov för mig i morgon.

Har skrivit långt och mycket om framåtsändande idag och funderar på om jag ska lägga in det på bloggen, som artikel på hemsidan eller skicka in det någonstans. Vad tycker ni?

Undrar om jag orkar och vill byta bloggplats igen? Jag blir lite less på att man bara kan sätta en tagg (kategori) på varje inlägg och att hela designen är jättestyrd. Är det tillräckligt med argument för att byta blogg helt och hållet? Eller ska jag skriva ett mail till bloggplatsen och be dem åtgärda det. Jag börjar med det senare, så får vi se vad som händer.

Så mycket kurser jag vill gå under 2010, ge mig ett par hundratusen tack!

I helgen har vi varit på sökkurs med ett gäng från klickerforum för Canisinstruktören Ulrika Norell. Det var jättekul att träna tillsammans med ett helt gäng som andas klickerträning i varje mening, det händer inte att jag får möjlighet till det så ofta. Ulrika var en kanoninstruktör, pedagogisk och väldigt kunnig. Hon upptäckte snabbt vilka styrkor och svagheter hundarna hade, vad vi behövde koncentrera oss på och hur vi skulle gå vidare efter kursen.

Vi hade ett riktigt bra upplägg då vi började lördagen med ett kort pass med varje hund för att Ulrika skulle få möjlighet att bilda sig en uppfattning och direkt se vad hundarna behövde jobba med. Sen körde vi ett pass till på eftermiddagen och på söndagen varsitt långt pass. Jag tycker det var alldeles lagom mycket träning för hundarna. Jag hade ju båda mallepojkarna med mig och hade gärna kört dubbelt så mycket då, men jag tycker jag fick ut mycket av kursen för de båda två.

Askari fick på lördagen börja med ett kort pass där tanken var träff (d.v.s. figurant) på båda sidor i starten, tomt, tomt och så träff igen. Markeringar, påvis och transporter. Nu ville det sig väl inte riktigt som planerat. Första figgen är jag jättenöjd med! Fint framslag, bra sug ut på påviset och en härlig attityd ute hos figuranten. Sen vimsade det lite på andra skicket, och han fick ett tomslag på den sidan (hittade inget) och ett på andra isdan. Han drack vatten i en äcklig bäck men hittade tillslut sin figurant (som han väldigt vänligt spydde upp allt bäckvatten på). Skicket på nästa sida blev också väldigt vimsigt och han gick inte ut ordentligt utan stannade och tittade på mig. Sen upptäckte han den rullande figuranten på andra sidan och stack och gjorde en klockren markering på henne. Där avslutade vi och kom tydligt fram till att det var söksystemet vi behövde fokusera på. Inte ta rutan på egen hand utan lite mer ordning och reda. Sant, sant.

På söndagen körde vi alltså systemövningar med flying. Vi började med helt öppna figuranter och gjorde de efterhand mer och mer dolda. Han fick gå en hel del skick på båda sidorna men hade bra attityd hela banan igenom. Bestämde mig nu för att helt skippa handtecknet och bara låta honom gå på min kroppsriktning. Om han kom förbi mig och sneddade ut på andra sidan tog jag in honom och satte honom på andra sidan igen, och så fick han flya därifrån. Det gick riktigt bra, slagen blev betydligt finare än de varit dagen innan och han kändes mycket mer sammanhållen mellan kropp och hjärna (annars blir det lätt mycket ben och lite hjärna, eller en kapplöpning mellan frambenen och bakbenen).

Sid fick eftermiddagspasset på lördagen och vi jobbade på att springa frivilligt mellan två figuranter. Han är riktigt duktig på det och är snabbt över på andra sidan när figuranten blir passiv. Vi började med att låta honom mingla runt i gruppen lite och ta kontakt själv innan vi gick ut i rutan. Han blev bästis med alla deltagare på kursen och tyckte det var en toppenbra aktivitet att få springa runt och klättra på folk för att få godbitar. Jag blir alldeles lycklig, min blyga lilla pojk kastar sig över människor! Vi bra tips av Ulrika och hon bekräftade det jag redan gör med honom. Det känns bra att man är på rätt spår. Nu ska jag bara träna alla människor i vår omgivning till att göra som jag säger så ska nog det här bli bra. Hade jag varit duktigare på det från början hade vi nog kommit ännu längre än vad vi gjort, men det ska bli ändring på det nu. Inga främlingar ska få tränga sig på och inte en enda stel hand ska få sträckas fram mot Sid. Nu är det avslappnad hippiefeeling runt omkring oss som gäller, gärna lite pårökt känsla så personerna inte ens upptäcker honom. Hm, undrar hur jag ska lösa det här...

Några tips vi tar med oss är:

Askari:

• Låta honom vara kvar längre hos figuranterna och inte stressa tillbaka honom på stigen. Belöna ordentligt!
• Växla mellan kamp och godbitar i belöningen så han inte blir galen och tappar huvudet i leken. En stunds lek, tack, godbit, lek igen, tack, godbit, lek igen o.s.v Hjälper honom att behålla rätt modus och koncentration även under belöningarna.
• Jobba in min kroppsriktning som riktningssignal. Dit tuttarna pekar, dit ska han (jag kanske måste stoppa upp behån lite så det blir tydligare för honom).
• Låta figgarna belöna honom framåt i rutan, alltså röra sig framåt medan de belönar. Hjälp för framslagstanke.
• Ropa in honom men gå tillsammans över startlinjen i början för att få lite ordning och reda och inte flams från början.
• Variera mellan lösa och kopplade påvis för att behålla suget ut till figuranten på påvisen.
• Jobba in transporter separat med belöning hos figge på andra sidan. 
• Fånga upp honom med handtarget på stigen om han blir för "yvig" när han passerar mig på väg ut på andra sidan.
• Andas själv!

Sid:

• Låta honom vara med och mingla på sina egna villkor vid fika- och lunchpauser.
• Låta honom tigga godis och uppmärksamhet från människor.
• Få människor han möter att strunta i honom och slappna av i hans närvaro.
• Fortsätta låta honom göra handtarget på nya människor och belöna hos mig (dutt hos främling, jag klickar och belönar).
• När man ska klappa på honom, klappa ordentligt!
• Klicka och belöna för att han kommer fram till figuranten och klicka några gånger under tiden han är kvar för att förstärka att det är bra att han är kvar.
• Gärna låta figuranten lägga sig ner och låta honom klättra lite på dem.

Jag har inte den blekaste om någon tog kort, jag gjorde det inte för jag strular med utbetalningsservicen från försäkringsbolaget så jag har fortfarande ingen kamera. Det påminner mig om att jag ska ta och ringa dem...

Tack alla klickerforumfolk för en jättetrevlig och lärorik helg! Det får vi göra om, med eller utan instruktör!

(Förresten tyckte Ulrika att vi skulle anmäla oss till den 15:e. Går det dåligt där så vet vi ju vad som behövs jobbas på till nästa säsong. Hörde dessutom rykten om att Åsa var ledig och syster skulle försöka byta bort sitt jobbpass, vi kanske blir ett gäng alltså!).

Fredrik har varit hos veterinären med Ebba då hennes ena öra har lagt sig ner och verkat ömt och irriterat. Det visade sig vara svamp, lite örondroppar så skulle det gå över på ett par veckor. Inte mer än så.

Det bästa med dagen var att Ebba sa ifrån och nafsade efte veterinären. Kände mig lite sadistisk när jag blev jätteglad när Fredrik berättade det, men det är första gången en veterinär verkligen får se symptomen. Han sa direkt att hon hade ont. Jätteont. Hennes tröskel var översprungen för länge sen.

De gjorde en paus och sen försökte han undersöka henne i örat igen och då - ingen reaktion. Han hade tittat noga på hennes beteende och fortsatte göra så under hela undersökningen och kom med ett helt nytt förslag på diagnos som ingen har tänkt på tidigare. Tänderna. Han föreslog att om magnetröntgen inte visar någonting så finns det en sjukdom som heter Trigeminusneuralgi (säg det snabbt upprepade gånger efter varann). Det är när blodkärl och nerver i käkarna kommer i kläm och det ska tydligen ge en svår, oregelbunden smärta.

Hittade lite information på nätet om Trigeminusneuralgi hos människor, ni som följt Ebba under dessa månader kommer nicka igenstämmande:

"karakteriseras av återkommande attacker av svår smärta i ansiktet"

"Den klassiska smärtattacken vid trigeminusneuralgi
är kortvarig, vanligen några sekunder, men
kan ibland fortgå i någon enstaka minut. Är attacken
mer långvarig är det ofta fråga om hopade
kortvariga attacker. Patienten är vanligtvis helt
smärtfri mellan attackerna men kan i svåra fall
ibland ha en dov kontinuerlig värk."

"Det typiska vid trigeminusneuralgi är att
smärtattackerna utlöses av olika former av lokala
stimuli; till exempel beröring"

Diagnostiska kriterier:

■ blixtrande smärta
■ moderat till svår intensitet
■ duration vanligen sekundkort med smärtfritt intervall
■ går i skov
■ utbredning inom ett eller flera områden av trigeminusnervens
utbredning (vanligen unilateral)
■ triggning av lätt beröring, till exempel tuggning

Källa

Vi får höra vad veterinären säger, hon skulle ringa så fort hon fått tag på Agria. Jag vet att det är dumt, men jag har fått nytt hopp.

Det kommer komma en rapport från helgens sökträning, inte just nu bara.

Såhär kan det låta när vi trängt ihop oss i Linas bil (och med oss menar jag jag, Lina, Börnis och artonhundra hundar).

Börnis: "Den där buren börjar bli för liten för Sidden nu"

Jag: "Nej, säg inte så där, han kommer kunna ha den ett tag till".

Halv sekunds tystnad (observera: en HALV sekund!).

Jag: "Vet inte riktigt hur jag ska göra med buren sen, om jag ska sälja den eller"

Börnis: "Vilken bur?"

Vi garvar ett tag och Lina kör vidare, när vi kommer fram för att släppa av Börnis hemma hos henne har Lina tröttnat på oss totalt.

Lina: "Alla blondiner UT ur min bil!"

Börnis: "Okej, kom då Askari"

Jag älskar mina vänner.

För han brukar hålla sig relativt lugn inomhus när jag sitter vid datorn och fampar han för mycket åker han i kompostarrest. Men för det mesta pysslar han lite med sitt, tuggar på ett ben, samlar ihop alla lägenhetens lösa prylar, lägger alla skor i vardagsrummet och andra såna där harmlösa saker. Nu satt jag med ryggen mot och skrev på datorn och HÖR mycket väl att han tuggar på någonting. Inte förrän efter en stund (är jag korkad eller?) vänder jag mig om och upptäcker att han ligger och äter upp alla mina räkningar! Duktig valp kan tyckas, men vad jobbigt det hade blivit om man fått betalningspåminnelser och shit för att man missat att betala en uppäten räkning. Nu fick jag i alla fall ut de flesta pappersflisor och lyckades pussla ihop dem, men han är så kreativ så han har spridit ut små bitar av papperena i sina små gömslen (där han för övrigt brukar placera skor, matskålar, leksaker etc.). Jag hade att göra ett tag...

Häromdagen hittade jag honom gnagandes lite lätt på biologiboken, jag förstår inte hur han frivilligt kunde gå i närheten av den (den måste ju osa hat) men jag förstår fullt och fast att han villr förstöra den :) Han är gullig.

Har för övrigt fått mer gjort på en kvart här hemma än på tre timmar nere i stallet. Där satt jag bara och drack kaffe, käkade choklad, snackade skit och såg till så ingen annan fick någonting gjort heller. På kvarten här hemma har jag både hunnit skriva mo omvänt lockande till hunkarbetet OCH städat räkningar efter hungrigt mallebarn.