Sitter här med världens fånleende på läpparna efter att ha spontantränat lite med Siddisen. Det började med att han stal en kapsylöppnare som jag inte gärna vill att han ska ha, jag plockade fram en gammal avdankad plånbok som jag tänkte gå fram och byta med. Men jag hann inte. FÖR HAN KOM TILL MIG!

Jag sätter mig vid datorn en stud och ser att lillskiten fått tag på en kattleksak som han springer runt och busar med, när han ser att jag tittar på honom kommer han och släpper den vid mina fötter! Och jag kastar, och han kommer tillbaka, och jag kastar, och han kommer tillbaka - ända in i handen!

Det här måste väl ändå ses som någon sorts milstolpe i vårt gemensamma liv, jag är i alla fall överlycklig. Ä n t l i g e n.