Originalen:

Den här bilden är också en av mina absoluta favoriter. Gjorde två olika, men ändå ganska likvärdiga, redigeringar på den och blev så nöjd med båda att jag lägger in de båda två.

Här har jag lagt till massa oskärpa på hela bakgrunden (kanske jag i och för sig gjorde på den andra bilden också) och förstärkt Sebastians underbara ögon.

Den här har jag bara gjort svartvit och höjt kontrasten på, enkelt men så fint.

Båda bilderna är beskurna, här är originalet:

Lekte lite med färger, kornighet, brus och krackelering på de här bilderna och tyckte de blev väldigt effektfulla. Jag bara älskar bilden på Sebastian, vilka underbara ögon han har! Man blir helt såld.

Originalen:

Exprimenterade lite med motion blur (rörelseoskärpa) vilket jag tyckte passade bra till det här lilla busfröet. 

Original

Mamma fick stå photoshopmodell idag. Jag älskar svartvita bilder (och min mamma) så denna bild fick bli svartvit, kraftigt ökad kontrast, ögon och oskärpa på bakgrunden. Fast det spelar ju ingen roll hur mycket man redigerar, mamma blir alltid vackrast i verkligheten.

Original

Kom hem till Starrmora i går kväll och sitter ni och äter frukost och njuter (vilket jag gjort i en dryg timme nu). Höste har kommit betydligt lägnre här än i Värmland, här luktar det verkligen löv och lera i luften. Jag bara njuter som sagt. Det är väldigt skönt att vara hemma.

Har inga speciella planer för dagen mer än att titta på när grabbarna mekar skorsten och grilla hamburgare med delar ur Fredriks familj. Jag funderar på att sticka ut i skogen och lägga spår, det är så perfekt väder för det. Lagom varmt, lite fuktigt i backen, lagom vind och klarblå himmel.

Fast nu tappade jag humöret lite, valpen är billig just nu.

Jag älskar verkligen den här bilden på min brorson. Man skulle kunna skriva en hel bok om den här lilla pojken bara utifrån den. Jag har ägnat hela kvällen åt att leka med bilden på olika sätt och här får ni två resultat. Nu saknar jag Samuel jättemycket, det var länge sen jag träffade honom.

Original

Skitig, förstörd och färgmanipulerad. Lite grungekänsla.

Ökade kontraster, skuggade ögon med förstärkta mellantoner och massa dimma.

Han är verkligen ett riktigt lyckopiller den här lilla. För vem kan vara ledsen och uppgiven och klaga över den förbannade kursen biologi B som man tydligen måste läsa, när man har en sån här liten kille som livet bara leker för hela tiden? Nog för att han kommer ge mig mina första gråa hår, har humör som en trotsig treåring, är mer högt än lågt och utan någon tillstymmelse till självbevarelsedrift så är han bara så go. Just idag känner jag mig verkligen stolt över allt jag lyckats lära honom och över den trygga individ som han verkar vara påväg att bli. Såna känslor vill jag spara och plocka fram när allt känns som igår, då det kändes som om jag inte kommit någonvart alls.  

Ond...

Och alldeles underbar...