Och ingenting får jag gjort. Jag borde verkligen ta tag i packandet inför morgondagen och städandet av min lägenhet. Min lägenhet ska nämligen bebos av min syster i helgen, vars blogg det inte går ett inlägg utan att det nämns "städning" på. Jag borde också laga en ordentlig middag, fixa lite skolgrejor och hundIDgrejor och sånt. Men vad gör jag?
Jo, jag har fallit för Twilighthysterin och sitter nu klistrad i min soffa eller säng och känner bara för att vara allmänt asocial tills böckerna är utlästa. Om det inte blir så att jag börjar om. Jag vet inte vad det är, för egentligen är de inte så himla bra. Eller jo, det är de men jag stör mig lite på det simpla språket, de okomplicerade miljöbeskrivningarna, rytmen i dialogerna och det faktum att så fort det dyker upp ett frågetecken så serveras svaret på nästa sida. Kanske är det just det som får en att inte kunna sluta läsa, tempot dras aldrig ner. Jag såg precis på nätet att de engelska böckerna ligger på runt 800 sidor medan de svenska stannar runt 400-500. Det ger mig ju direkt svar på vad jag ska göra med läsårets första studielån, för det jag saknar i den svenska versionen (variation, ordförråd, dialoger, utsvävningar) tror jag det går lättare att hitta i en boken med 800 sidor originalspråk.
Nu ska jag ut och rasta Ebba en sväng, sen in och kanske, kanske, kanske städa lite. Till min syster kan jag ju säga att om lägenheten ser ut som sju svåra år när du kommer i morgon så låter jag första delen ligga framme på vardagsrumsbordet om du känner för lite okomplicerad high school meet thriller meet fantasy meet fairytales meet fantastic beroendeframkallande läsning.
So long!