Jag fick lite (mycket) tankar efter att ha läst Fannys blogg idag så jag började skriva en kommentar. Upptäckte snart att det skulle bli alldeles för långt för en kommentar, så jag kommenterar genom min egen blogg istället.

Fanny undrade i sitt inlägg varför inte intresset för grundkurser var större, läs det här.

Jag har också funderat på det här, varför många verkar anse att grundträning är något stort och tungt arbete som man gärna skjuter på framtiden eller undviker i sin iver att komma vidare till mer tävlingsinriktade övningar.

ALL grundträning gör träningen roligare, vare sig det gäller agility, lydnad eller någonting annat. För mig är bra grundträning för alla tävlingshundar att ha bra lek, en bred belöningsbank, en hund som är van vid att bjuda på beteenden, som kan växla mellan aktiva och passiva (stadga och självkontroll) beteenden och som är van vid att ta ansvar i träningen (den sista är lite diffus att förklara, men jag menar väl kort och gott en hund som vet att det är den som måste jobba för att få belöningar).

Det bristande intresset för grundträning trodde jag berodde på att folk tänker "äsch, jag ska ju bara se hur långt jag kan ta mig så det är inte så viktigt" eller "äsch, vi kommer ändå inte ta oss till elit" men nu har jag insett att det helt enkelt beror på att många är lite dum-lata. Istället för att träna ordentligt på grunderna ett tag så resten av träningen kan flyta på bättre sen, så låter man träningen gå lite halvtrögt hela tiden för att man inte orkar ta tag i grunderna.

Med bra grundträning i botten går resten så mycket snabbare, både i vardagen och i träningen mot tävling.

Jämför en hund som är lärd att ta kontakt med mig vid hästskitshögar för att få belöning från mig (eller få smaka lite hästskit ;) ) med en hund som man varje promenad måste nejja eller dra bort när den redan står med näsan i skiten. Den första hunden har man behövt lägga ner en hel del arbete på i början men sen kan man slappna av resten av hundens liv, medan man med den andra måste jobba vid varje hästskithög hela hnudens liv.

Jämför en hund som har lärt sig konceptet med omvänt lockande och frisignal och som vet vad det innebär att hålla en position med en hund som mest trampar runt och inte har en aning om vad den får belöning för. Den första hunden kan man snabbt lära både sitt, ligg och stå kvar samt alla tänkbara stadgepositioner för den har lärt sig vad det innebär att hålla positioner, medan den andra hunden måste man börja om från början med varje gång man har en ny position som ska hållas.

Det gäller att sluta vara så hundig utan tänka ett steg längre, vad grundträningen faktiskt kommer ge för resultat i framtida träning. Och genom att själv lägga mycket tid på att bygga en bra grund kan man få ut mer när man går en ren lydnadskurs, handlingskurs, sökkurs eller vad det nu må vara. Man vill ju få ut så mycket som möjligt av kursandet och det är bara onödigt att behöva lägga massa tid på att utveckla grunder som man lika gärna skulle kunnat jobba på hemma (eller på en specifik grundkurs).

Massa bilder

Sid och Mojje leker i Semmersby