Askari fick träna på att springa till target, till en början två repetioner - paus - två repetioner - paus. I takt med att poletten trillade ner kunde vi dock köra fler och fler repetioner. Lekpaus efter i stort sett varje frisignal. Det är inte lätt att vara malinutt, hjärnan orkar inte riktigt fokusera på så svåra nyheter så länge. Framförallt inte eftersom jag numera är benhård på att han ska lösa uppgifter själv, ibland kommer ett och annat frustrationsskall då man verkligen ser hur det rullar runt och slår gnistor bland hjärncellerna på honom, men han jobbar på jättefint.

Det är farligt att ha malle, nu är det bevisat även för mig. Våra lekpauser är väldigt lugna och harmoniska, idag tyckte däremot malinutten att det var lite väl harmoniskt. "Hallå, nu drar vi på lite lajbans!" tyckte han och gjorde ett känguruhopp rakt upp i ansiktet på mig, på vägen ner fick jag mig ett skrap på handleden, antagligen av en nyklippt klo. Inte mer med det, vi körde vidare (så mycket mer lajbans blev det inte av det hela). När jag hade kört klart passet och satt upp honom i kopplet igen såg jag dock att jag hade blod över hela handen! Kombinationen gal malle och Roacutanätande hundförare är alltså ingen bra kombination (min hud går sönder av minsta lilla).

På Roacutanförpackningen står det ju alla möjliga biverkningar och jag fick skriva på papper innan jag började äta den att jag inte skulle bli gravid och inte dricka någon alkohol. Det stod dock ingenting om att det inte var att rekommendera att leka med gula hundar, kanske något att informera läkemedelsverket om? På tisdag slutar jag dock med medicinen (äntligen!) och kan träna utan att vara rädd för blodvite, fast även då kanske man inte ska låta träningen bedrivas lika galet som malinutten anser...

Han fick ligga en plats i tre minuter och för första gången ställde jag mig helt dold undre i stort sett hela tiden. Lina stod synlig och rapporterade att han legat helt lugnt och knappt flyttat på huvudet ens en gång. Duktig skrutt, se - han kan vara still också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...