Följande skrev jag på ett hundforum som jag är medlem på och det får väl ses som en del av mitt inlägg i utställningsdebatten. 

Uppfödare som avlar på mentala egenskaper, arbetsegenskaper framför exteriör tycks ibland sträva mot att få hundarna hur fula som helst.

Tittar man på min ras t.ex så har BIR-vinnande hundar ingen hals, huvudet sitter mellan skulderbladen och de är ofta högre än de är långa med dåliga vinklar. Det ser ut som ett huvud och en kropp placerad på fyra styltor. Med långa snipiga näsor som skulle gå sönder om de försökte bita fullbett i en skyddsärm.

Tittar man på bruksvarianten då så blir det extremt åt andra hållet. Långa kroppar, en framdel som inte passar ihop med bakdelen (ledbussar), giraffhalsar och jättelånga ben. Mallar på uppåt 40-50 kilo blir vanligare och vanligare och det skrämmer mig.

Ska jag köpa valp skiter jag fullkomligt i om hunden fått en trea, etta eller cert i utställningsringen för det säger mig ingenting. Jag vill titta på hunden själv och se en sund, välbyggd hund med hållbar exteriör som håller ihop och inte ser ut som ett trasigt pussel. På världsutställningen förra sommaren var det en bruksmalle som fick excellent (motsvarar det ck eller?) och en sunt byggd tik med bra proportioner som blev BIR. De italienska utställningsmonstrena åkte ut direkt, trots att de fluffat och fönat minst en halvtimme före bedömning. Mer sånt!

Utställning i sig är väl inte det farliga, kan väl vara en trevlig tillställning om man tycker det (själv blir jag mest hispig), men problemen kommer väl när man börjar fästa för stor vikt vid utställningsresultat i avelsarbetet, eftersom utställningsresultat inte säger någonting om en hund.

 

Carro

13 maj 2009 23:15

Och vill med detta även säga att jag skarpt gillar uppfödare som sätter hälsa och mentalitet långt fram trots att de har en ras som klassas som utställningshund. Börnis kennel är värda väldigt många eloger för det.

 

Börnis

14 maj 2009 12:55

Tack Carro, det värmer =)

http://hem.passagen.se/noblenadirs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...