Igår då... Den berömda rutadagen... Jag och Lina letade oss fram till  Karlstas BK efter mycket om och men (bl.a. att min charmiga hund skällde ut en kille vi frågade om vägen, han var snäll och förklarade den ändå..).

Regnet öste ner men träningssugna var vi ändå. Jag byggde upp en fullstor ruta innan jag plockade ut Ebba ur bilen och mätte ut 20, 25 och 30 meter ifrån. Jag kände att det nu var dags att kolla av hur långt vi hade kommit i momentet, gör man aldrig det vet man ju aldrig var man ligger till.

Ställde upp på 25 meter och väntade för att se vad som skulle hända. Hon stack som ett spjut, stannade till efter halva sträckan men letade sig snabbt vidare. Förr i tiden när hon stannade upp felade jag henne ofta och hon fick nog inte chansen att lösa problemet på egen hand, det har jag gått ifrån nu. Stannar hon ska hon lösa det och vänja sig vid att jag inte kommer stötta henne på vägen in i rutan. Det är när hon klarar såna utmaningar som självförtroendet höjs och föeståelsen byggs upp tror jag, det kändes verkligen så igår.

In i rutan och placerade sig något till vänster men klart godkänt, belönade massor ute hos henne i rutan. Hon fick stå kvar medan jag gick tillbaka till utgångspunkten, ropade in henne därifrån och gick sen ut på 30 meter.

Denna gång var det ingen tvekan på var hon skulle och hon skuttade iväg med svansen viftande i hundranittio och placerade sig perfekt. Härligt! Massa belöning.

Hm, dags att döpa momentet då... Åsynen av rutan är ju en form av miljösignal för vad som gäller så egentligen ska kommandot bara vara en startsignal för att få släppa från min sida. Och då slog det mig att en sådan signal har jag ju redan... Ready, steady, GO! Ställde upp, på 30 meter igen, och skickade henne på GO, ett mycket snyggt skick. Jag är lycklig.

Lämnade rutan ädr och tränade inkallningar. Använde vårt "här är jag" som i söket betyder "kom in till min vänstra sida". Härlig attityd, nu ska vi jobba på bättre övergångar mellan inkallning/fotgående.

Vi tränade också släta inkallningar med lång väntan innan inkallningskommandot kom. Tre inkallningar, ingen tendens till tjuvstart på någon.

Sen körde vi en platsliggning som var katastrofal. Eller ja, själva platsliggningen var utan problem (4 minuter med dold förare) men ingången på planen, uppställningen, nedläggandet och ifrångåendet var verkligen jättedåligt. Ofokus, la sig inte, satte sig när jag gick ifrån... Och det inte bara en gång. På mitt stannakvar-kommando satte hon sig bara. Så okej, för en vecka sen var det svårt att sätta sig från ligg och nu betyder helt plötsligt alla kommandon att sätta sig upp från ligg. Bara att träna...

Annars tränade inte vi så mycket mer. Jag hjälpte Lina och Trazzel med ingångar på plan och framföringssträckor i linförigheten. Långa pauser i utgångsställning medan jag rabblade betyg på rapport, budföring, platsliggning, hälsade de välkomna hundratals gånger och SEN kommenderade framåt marsch. Första gången totalt ofokus men mycket bättre redan nästa repetion. Körde olika långa sträckor i linförigheten och han går så ruskigt snyggt! Ibland får han dock för sig att det luktar gott eller det ser spännande ut nån annanstans och tappar fokus. Inte så mycket idag, och det är härligt att se honom när han går som han brukar. Hans vänstersvängar är jag djupt avundsjuk på (med tanke på att han är 70 centimeter hög och gör jättesnygga 90 graders vändningar..).

Sen körde vi budföring med Trazzel som gick kanon. Idag debuterade Lina och Trazzel i rapport, tyvärr fick de inte möjlighet att visa sina färdigheter på vare sig fotgåendet som budföringen, för av någon anledning så fick Trazzel för sig att vända på första rapportsträckan. Så jävla synd, då det väl var det som var det Lina var mest säker skulle fungera. Men, man vet aldrig vad som kan hända på en rapporttävling. Han hade tysta, fina framföringssträckor i alla fall och de tycker jag Lina ska leva på till nästa tävling.

De var allt för nu, nu ska jag och Fredrik fortsätta se på film.

So long!

Jag och Fredrik tog en långpromenad med Ebba och Askari och eftersom vädret var så fint så gick vi ner till älven för att kolla om nån av hundarna var sugna på att bada.

Askari var mer än sugen på att bada, hann knappt koppla loss så var han i. Ebba tjöt halvt hysteriskt på stranden, hon brukar inte börja bada förrän i mitten på juli nån gång, men nu var ju Askari i och då gick det ju verkligen inte för sig att vara på stranden själv.

Askari är inne i en fällperiod och det är gula hundhår i hela lägenheten redan, efter mindre än 24 timmar. Det blev ju inte direkt mindre hår av att bada... Måste fråga Åsa om det ingår en ny garderob när man köper valp från henne och har haft svart hund innan...

Några bilder från idag, ursäkta kvalitén men de är tagna med mobilkameran.

Bad girl

Bad boy

Ser ni bävern?

Fulmalle

Sötmalle

Knäppmalle hittar en pinne

Fredrik blev lycklig... och blöt...

Askari ville ta med sig en liten pinne hem...