Idag ska jag och Ebba träna apporteringsingångar i massor. Som jag har berättat om förut gick det helt plötsligt stora bergstroll i våra apporteringar, vi fick väl in i stort sett alla problem man kan få. Samtliga har vi lyckats avhjälpa, förutom ingångarna som fortfarande är väääldigt osäkra. Får till de klockrena för det mesta numera men jag kan aldrig känna mig hundra procent säker när hon kommer kutandes med apporten att det ska resultera i en hundraprocentigt bra ingång. Det måste vi ta tag i nu, ordentligt.

Idag ska vi köra flytpass med apporteringsingångar. Jag är inte den som brukar köra såna pass särskilt ofta (som innebär att man i stort sett bara ska mata på med (lyckade) repetioner på samma kriterie), men i vissa fall har jag sett att det verkligen gett resultat i träningen.

Ta ingångarna till exempel, de blev också riktigt kassa för ett tag sen, men ett par pass med tjugo-trettio förstärkningar per minut verkade resulterat i någon form av muskelminne - de har blivit betydligt bättre, om inte till och med kanonbra. Samma sak med apporteringsgripanden, där körde vi ett par pass front mot front med bara gripa, klicka/belöna för att få snabbare, mer "attackerande" gripanden.

Jag tror att "metoden" fungerar på beteenden som man vill ha en viss säkerhet i och som handlar en del om muskelminne. Idag har jag tänkt göra det med apporteringsingångarna. Bara få bjuda, bjuda, bjuda och belöna, belöna, belöna.

Ingångarna är ett beteende jag vill ha, och tror mig kunna få, väldigt stabila utföranden på tia-nivå. Det är INTE kul att t.ex efter en perfekt inkallning med ställande och läggande få ett halv eller ett helt poängs avdra för dålig ingång, eller en apportering heller för den delen. Tänk en vittringsapportering t.ex (koeff 4). Hunden kutar ut i full fart, letar noggrant och koncentrerat men snabbt, hittar rätt pinne, griper bra, håller perfekt, springer fort tillbaka och gör en sned eller långsam ingång. Dödö, 9 poäng - 36 istället för 40. 252 istället för 256 ;) 

Jag tror inte man kan vara säker på ett tiamässigt utförande vad gäller någonting i hundträningen, men ingångarna känns ändå som ett beteende där det finns lite högre sannolikhet, så länge man konsekvent väljer att förstärka rätt saker. Hur lätt är det inte att förstärka ett snett sättande genom att puta in hunden i rätt position, eller helt enkelt belöna där eftersom resten av inkallningen var sååå bra? Tror många känner igen sig där.

Jag vet inte om min flyt-teori håller, men idag ska vi försöka och så återkommer vi med rapport senare!

Lika mycket som jag grattar mig själv och Kråkan måste jag också gratta Börnis och phalène- och shipperkeligan för en lyckad Danmarksresa! Visst är det underbart med framgångar?

Jag kan inte kommentera Linas blogg men vill verkligen kommentera hennes inlägg om deras framförgåendeträning. Hade tänkt skicka henne ett mail eller sms, men så tänkte jag att det faktiskt kan glädja andra om hela cyberspace får ta del av våra tankar kring hundträning.

Här är inlägget:

http://trazzel.blogg.se/2009/may/en-vecka-kvar.html 

Visst är de helt underbart duktiga? Omvänt lockande-konceptet introducerades för Trazzel för ungefär två veckor sedan och det har gett sådana resultat. Lina berättar att han är mer och mer medveten om vad han gör nu, att han faktiskt håller en position och måste koncentrera sig på att hålla den.

Det jag vill kommentera är dock detta:

Jag skulle inte flytta på godiset från matskålen utan helt enkelt hålla på dina kriterier. Vill du att han ska hålla huvudet i en viss höjd så blir det helt enkelt ingen belöning om han sänker det, utan "hoppsan, ojsan" och nu repetion. Godiset i matskålen är ju lika mycket en störning som en hjälp, och ju snabbare du kan få honom att hålla huvudet i en position som inte är i förhållande till var godiset ligger, desto snabbare kan du plocka bort den hjälpen och få honom att ändå bjuda på en huvudposition rakt fram, dit tycker jag ni ska jobba för att komma så fort det bara är möjligt.

Och sen tycker jag du ska "begära" att han håller huvudet stilla ända tills godisen är i munnen på honom, han får alltså inte följa din godishand när den kommer nära, för då har du ju brutit det omvända lockandet och förstärkt att han följt handen.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, GUD vad jag tycker om den där vorstehntorsten! Och hans matte också :) Hur skulle jag klara av mitt stora behov av hundträning och hundträningsdiskussioner utan er??