Jag och Fredrik åkte upp till mina föräldrar i Semmersby i förmiddags. Vi gav oss av i stort sett direkt efter frukost och kom upp lagom till mammas och pappas helg-långpromenad. Vi gick alla sju (fyra tvåbenta och tre hundar) en sväng runt Bredängen och Ortalahöjden i det härliga vädret. Riktigt skönt.

Eftermiddagen har bestått i att rensa garderober och flyttkartonger från vinden. Mycket roligheter dök upp bland spindelväv och annat skit. Gamla skolsaker, berättelser, min första dataskrivna text, teckningar och allt man nu kan hitta på en vind... Mycket kastades men en del var för mycket nostalgi för att kunna slänga iväg.

Nu vankas det snart middag här uppe och sen åker jag och Fredrik hem. Imorgon är det träning för Nancy uppe på ÖBK, ska bli spännande och trevligt att träffa Team TM- gänget igen.

So long!

Första skicket alltid kanonbra. Full fart ut. Näsan på till 100%. Jobbar effektivt och hittar ofta föremålet inom en halv minut.

Andra skicket full fart ut. Travar sedan runt lite förstrött, låg nos, kissar, äter harskit, hittar tillslut föremål.

Om ett tredje skick blir det som det första.

Om ett fjärde skick blir det oftast så att hon lägger/sätter/ställer sig och glor. Väntar jag ut blir resten av skicket som det andra. Tar jag in och skickar om blir nästa skick som det första. Hon verkar alltså ha koll på var samtliga föremål ligger hela tiden.

Detta mönster har pågått sedan mellandagarna ungefär. Passet innan hade hon gått en 50x50 meters ruta med fyra föremål med jättehärlig energi och klockrena uppletanden.

Har nu några olika förslag på strategier...

1. Inte valla av inuti rutan utan bara kanterna och sedan kasta in föremål i rutan, se om spårandet kan avta.

2. Valla två rutor (korridorer) med ca. tjugo meters mellanrum och med ett föremål i varje ruta, så det blir som två uppletanden.

3. Efter första avlämnandet ta en ordentlig paus innan jag skickar igen. 

4. Ha extremt lätta föremål, alltså nerdrägglade lädergrejer som luktar a p a och som hon verkligen kan få ordentlig vind på.

5. Lägga ut tre föremål men bara skicka på två, större chans till lyckanden vilket skulle öka motivationen.

6. Göra överdrivna retningar på båda föremålen. 

7. Köra uppletande på lydnad, raka och perfekta skick och har hon varit på ett ställe får hon inte gå dit igen.

Det känns ju som att problemet ligger i att hon ska hitta ett till efter det första avlämnandet. Samtidigt går ju tredje skicket alltid bättre än skick två, så när hon väl hittat två föremål är det tredje ingen tvekan om att den finns där ute (oftast går det j*vligt fort att få in det också, full koll).

Jag vill inte köra enligt förslag nummer sju, jag vill att rutan ska vara hennes område. Men är det så att motivationen sänks efter att hon plockat in en grej och att hon då hellre vill nosa av hela rutan och alla dess roligheter kanske det skulle fungera bättre och ge ökad motivation att få köra nästa skick på ny mark.

Äsch, det låter ju helt obegripligt. Inte bra att gå långpromenad, man hinner tänka för mycket...

Har precis kommit hem från en långpromenad i det underbara vädret. Det är så otroligt mycket mer motiverande att gå ut på långisar här hemma i skogen än i Forshaga (var går man där?).

Hade bara tänkt gå slingan och sen hem och träna uppletande men när jag kom bort till Starrmorainfarten kändes det sååå motigt att vända hem redan. Så jag fortsatte över vägen och in i skogen, tänkte att jag kunde gå genom skogen bort till Sättrainfarten och sen stora vägen hem. Men när jag kom bort till Sättrainfarten såg grusvägen bort till Rialakrossen väldigt lockande ut, så vi tog skogsvägen hem. En riktigt härlig promenad och vi var båda trötta när vi kom hem. Jag har tränat inkallningar med Ebba och utmanat mig själv, det var riktigt spännande och bra gick det. Härligt!

I skogen var det massa skidspår, saknade Lina. Dessutom träffade jag en granne på långfärdsskidor och då blev man ju ännu mer sugen. Jaja, vi får ut och åka nästa vecka.

En riktigt härlig dag ute i skogen, blev lite uppletande också så nu ska vi vila en stund.

So long!

Fick ett sms från Lina i morse där hon bannade mig för att åka hem när det var så fint väder och alltså gå miste om en perfekt dag för lite skidåkning. Efter en blick ut genom fönstret kunde jag konstatera att hon hade rätt, det såg verkligen ut att bli en underbar dag. Men, strunta i att åka hem kunde jag ju inte göra. Efter snabbt övervägande kom vi fram till att ge oss iväg så fort som möjligt under eftermiddagen och alltså hinna hem igen innan det var dags för mig att åka.

Direkt efter skolan pallrade jag mig iväg hem för att packa och dona inför kvällens hemresa. Under tiden hämtade Lina Ebba i stallet och så åkte vi ut i skogen vid Hembygdsgården. Väl där gick vi en sväng och värmde upp hundarna och tröck i oss lite chocklad för att dämpa nervositeten. Mest nervösa var vi nog för det faktum att vi kanske inte ens skulle få på oss skidorna, sporthandikappade som vi är (eller jag i alla fall, Lina kom ju på hur man gjorde).

Men skidorna fick vi på oss och ut i spåren kom vi. Bestämde att vi skulle åka en kilometer (röda spåret) för att se hur lång tid det tog. Jag kan ju säga såhär med facit i hand att jag inte har någon aning om vilket spår vi åkte, för någon tid att titta på skyltar hade vi då rakt inte!

Vi ställde oss alltså i spåren med skidorna och iväg bar det! Mman sitter vekligen FAST med fötterna när man har skidor på sig, det är som att fötterna blir sisådär en meter längre åt varje håll, obehagligt och "out of control"!. Och jag vill bra nämna att välpreparerade skidpår + skidor som vallats säkert fem-sex gånger två dagar tidigare = JÄVLIGT BRA GLID! Lägg på två snabba hundar på det så kan ni ju förstå vilken fart vi kom upp i. Lägg dessutom till att varken jag eller Lina har riktig koll på hur man hanterar sådana där långa fötter, så saker som att svänga och bromsa var bara att glömma. Addera dessutom att hundarna inte direkt är väluppfostrade draghundar och spåren var välkuperade och j*kligt kurviga!

Anar ni k a o s? Ni har rätt!

Jag tappade räkningen på alla vurpor, men hamnar man i djupsnön i diket så stannar man i alla fall - vilket var en stor lättnad ibland. När vi kom till en nerförsbacke med ungefär rät nerförslutning kände i alla fall jag att jag var på väg att kasta in handduken. Det slutade med att Lina plogade nerför backen medan jag satte mig på skidorna. Problemet var bara det att när backen var avklarad var det lättare för Lina att få upp farten snabbt igen, dessutom ropade hon på Ebba efter ungefär hundra meter (I EN KURVA) vilket satte igång henne. Jag var bara halvt uppe på benen igen men i hundraåttio knyck drog vi fram genom skogen. Det slutade i en tvärvurpa med högerbenet åt ett håll och vänsterbenet åt ett håll (jävla fötter att va långa!). Jag vågade verkligen inte känna efter av rädsla för att något skulle vara brutet, men det var ingen fara. Upp igen och så va de ba´ å åk!

Sista biten var riktigt härlig, mest lagom uppför eller nerförslut och man kunde glida fram genom ett vinterlandskap i solskenet i härlig harmoni med sin hund. Det var kanske då hon började bli trött och tog det automatiskt lite lugnare (=LAGOM) tempo. Riktigt, riktigt härligt och det vi kommer ta med oss till nästa gång vi kör.

Vi ramlade ut ur skogen rakt framför en stackars man som var ute och motionsåkte (utan hund framför, förstå vad jobbigt). Det måste ha varit en riktig syn. Han var snäll och visade oss vägen tillbaka till Hembygdsgården men var nog själv mest lycklig över att han skulle åt andra hållet.

Väl tillbaka gick vi av hundarna och stretchade de. Sen hoppade vi in i bilen och åkte hem. Såg vad vi antar var mannens bil på parkeringen med schäferdekal på bakrutan, så han kanske var lite förstående :)

Jag är väldigt, väldigt glad att jag har ett bra stoppkommando på min hund och kunde stoppa henne när jag kände att en kraftvurpa närmade sig (sånt märker man faktiskt ganska långt innan, balans=obefintligt). Annars hade hon nog flugit genom luften både en och två gånger. För ramlade gjorde vi, men roligt hade vi. Framöver hoppas vi på att kunna lära känna spåren lite mer och lära oss vad som händer bakom kröken så man vågar dra på lite mer. Idag fick vi verkligen hålla tillbaka hundarna som var taggade till tusen (på det mesta, inte bara drag utan även harspår, nya dofter och fåglar).

Ser fram emot fler tillfällen nästa vecka. Kanske ska ut nånting utan hundar också för att lära oss åka skidor, kan tänka mig att det kan vara en god idé.

Snart framme i Stockholm.

So long!

Rutan, inkallning med ställande och läggande och fjärr.

Körde några rutaskick i morse, shapade bara och det gick kanonbra! -tummen upp-

Sen körde vi igen på eftermiddagen och då fastnade vi i en beteendekedja. Hon stannade framför rutan, tittade på mig, gick in i rutan. Alltid. Både jag och Lina försökte traggla med att ta tillbaka henne på en gång det gick fel men nej, det känns som att jag backar tillbaka en bit istället. Vi blev nog lite övermodiga efter i morse. Men morgonens träning bär jag med mig som en bra grej!

Fjärren gjorde hon jättefina skiften men gnällde som f*n (Trazzel tränade shapingruta bredvid) så jag ville inte köra mer där heller. Vill inte riskera att få gnäll i fjärren och inte heller riskera att inte kunna belöna toppenskiften p.g.a gnäll.

Inkallningarna gick kanon. Jag förväntade mig inte toppspeed på det hala underlaget men stoppen och läggandena var kanon och det var bara nån gång hon blandade ihop. En klar förbättring! Har dock stora tendenser till tjuvstarter, det får vi va försiktiga med så det inte blir en vana. Men det blir lätt så när Ebba lärt sig ett moment. "Jag kan det här nu, tyst du så klarar jag det själv!" Fjärren, dumrutan m.fl moment har blivit så. Vi jobbar på.

Just det, gjorde några apporteringar också med henne framför apporten och så fic khon hämta in de till mig och gå fot en bit. Alltså jag - Ebba - apportbock. Gick jättebra, bättre och bättre fotgående faktiskt :)

Har bestämt mig för att köra fritt följ (min egen fotförflyttning, attityd och teknik) samt fjärren (kolla över, var ligger vi till) på söndag på Nancyträningen. Får se hur det går.

Nu ska jag rasta hund och hoppa in i en dusch. Sen är det god natt för mig, trött som vanligt.

Natt natt!  

Sverige.

Håller på att försöka fixa med körkortstillståndet, har äntligen fått tummen ur efter avslaget i höstas. Men om jag säger så här: jag förstår om det går åt mycket träd i Sverige!

Blankett in till själva tillståndet.

Bifogad blankett om synundersökning.

Papper tillbaka.

Läkarintyg in (på blankett).

Handledaransökan.

Papper tillbaka.

Säkert fler papper tillbaka.

Säkert fler papper in.

Sen bråkar jag ju ´lite med CSN också och där är det ungefär samma sväng...

Beställa blankett

Blankett hemskickad tillsammans med massa info om hur man ska fylla i blanketten.

Blankett in till CSN.

Beslut (på papper) och blankett tillbaka.

Studieförsäkransblankett in till CSN.

Beslutet på papper.

Och så nya papper varje år... Fylla i och skicka tillbaka.

Dags att anmäla till kattutställningar snart, har missat de tre första i år p.g.a att jag hatar att skicka in blanketter.

Blankett till utställningssekreterare i den egna klubben.

Blanketten kopieras.

Blanketten skickas vidare till arrangerande klubb.

Varför??

Och så snackar de om IT-samhälle, jag har aldrig varit i så stort behov av frimärken i hela mitt liv. Man mailar CSN och får svar på BREV, i postfacket!

Var är samhället (inte) på väg?

Sitter och käkar frukost och ska snart möta Börnis för att bege oss till stallet. Börnis har Jägex idag och själv ska jag sitta på Hunklektion och lyssna om foder och vad hunden behöver. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det blir en diskussion angående föreläsningen i fredags, vore intressant att höra vad alla tyckte. Jag ska sammanfatta föreläsningen i bloggen nån dag.

Annars då? Rätt lugn dag, ska försöka få tag i Studiefrämjandet och anmäla oss till en hemsidekurs till projektarbetet, samt hoppas få en pratstund med Kerstin angående min praktik.

Ja, inte så mycket mer att säga såhär på morgonkvisten.

Ha en bra dag allesammans! 

Efter en dag ute på isen kom jag hem och stöp i soffan framför TV:n, min hund gjorde samma sak.

I morse gav vi oss iväg till... ja, vad hette det nu, Skivtjärn? Hade sett fram emot en fin dag med massa skidåkning, dragträning och mys i solen. Den fina dagen vet jag inte om jag fick, det småsnöade av och till och var väldigt kallt, men på det stora hela kunde det ju varit värre.

Dagen började i kaos då ingen visste var vi var eller var vi skulle ta vägen. Allt ordnade upp sig efter en stund. Vi fick vänta väldigt länge för att få tag på ett par skidor (eller, egentligen var det väl pjäxor som saknades) för tydligen arrangerades det skolmästerskap i längdskidåkning samtidigt. Tillslut fick vi i alla fall tag på varsitt par och plockade på oss skidor. Och dessa skulle ju vallas... Sen skulle vi ha en elastisk lina till Trazzel och den tog ett bra tag att få fatt på. Det hann alltså bli några timmar av väntan innan vi äntligen kom ut och åkte.

Lina och Trazzel fick åka före för Trazzel har ju en naturlig fallenhet för det här med drag. Ebba och jag åkte bakom och när Trazzel drog iväg blev det en j-vla fart på Ebba! Alla fyra tycker vi det här är fruktansvärt roligt och hade lätt kunnat vara ute och åka hela dagen.

Hundarna blev dock rätt trötta efter ett varv runt sjön så vi bestämde oss för att ta lunchpaus. Börnis och Toy mötte upp oss ute på isen och så satte vi oss i solen och käkade lunch.

Efter lunch hade vi tänkt åka en vända till men jag tror jag har fått någon sträckning eller liknande i ryggen som gjort ont i flera dagar och det visade sig att skidåkning inte hjälpte. Märkligt? Börnis skulle ta Ebba på en tur men hon backade ur. Fegisen. Hoppas vi kan åka upp till Hembygdsgården och dra någon kväll framöver, man får passa på så länge det är snö och man har tillgång till skidor. 

Ebba har fått prova att apportera fågel idag också, men det visade sig att hennes andel labador inte hade lämnat efter sig något vidare stort fågelintresse. Första gången provade vi med en fasan (det där med dummies har vi redan avverkat) men då nosade hon bara på den för att sedan vända bort huvudet och kräkas. Sen provade Lina med skata också men Ebba bara nosade, att plocka den i munnen tyckte hon verkade vara en rätt korkad idé.

Trazzel tyckte väl fågelapportering var lite mer ok, men han tog det dör med "plocka" lite väl ordagrant för han ruskade så fjädrarna flög åt alla håll. Fasanen var verkligen en plockad fasan efter Trazzels behandling. Något att jobba på för Lina, jag hoppas hon kommer ihåg vilka problem hon hade med apportbockar och metallapporter i början och de apporteringarna är hur fina som helst nu. Allt går med den hunden, men det krävs massa jobb. Jag kommer i alla fall aldrig sluta imponeras av Lina och hennes ihärdiga tålamod, jag hade nog tagit till stekpannan för länge sen ;) (jargong) Han är en riktigt cool hund Trazzel, skithäftig rent ut sagt. Har ni aldrig träffat en långhårig vorsteh ska ni försöka göra det, i alla fall om alla är som Trazzel.

Idag låg han i Linas knä hela lunchen och han är väl sisådär 75 cm hög... Så han är gullig också, fast vi retades lite med honom.

Vi åkte hem strax efter lunch när vi insåg att vi inte skulle bege oss ut i spåren något mer. Väl hemma efter en promenad från Lina kastade jag mig som sagt i soffan, helt slut. Huvudet värker efter en hel dag med för liten mössa, men jag hade fått låna termobyxor av Lina så jag frös inte i alla fall.

Ikväll blir det mest viloläge, ska försöka träna lite inne och komma på vad sjutton vi ska träna på söndag... Om Ebba orkar vill säga, hon ser väldigt utslagen ut för tillfället...

So long!