Idag stod uppletande på programmet för Hunken. Som förra veckan var vi i skogen vid stallet (numera klubbhuset efter en fin felsägning av Janne (hunkläraren)).

Kom på när vi var på väg ner till skogen att jag glömt Ebbas sökskynke hemma (ledsen Lina som gjort sig besväret att komma hem till mig och lämna det från hennes bil). Nu när hon väl börjar koppla sökskynket som en signal så kändes det väldigt dumt att gå ifrån det, som tur var hade Janne ett i bilen som jag kunde låna.

Ebba gick ut i andra gruppen och fick två föremål i korridor, ca 50x15 meter. Första skicket kanonbra, nu känner man igen Ebba i skogen! Näsan på och fint arbete därute. Kom in med första föremålet, godisbelöning och så ut på nytt skick. Återigen kanonbra ut på djupet. Så långt allt prima.

Vår uppletanderuta ligger i en sänka ner från ett berg skulle man kunna säga. Backen ner är jättebrant och snorhal om man inte känner till genvägen som går en bit in i skogen. Nerför denna backe stapplar en gubbe, han halkar och balanserar och lyckas till slut ta sig ner för backen och går vidare längs stigen in i skogen. Hade vi varit smarta nu hade vi ju avbrutit Ebba därute och väntat tills gubben passerat hela gruppen och försvunnit längre in i skogen, men Ebba arbetade så jäkla bra så det kändes så mot konstens alla regler att bryta och plocka in henne. I alla fall så kändes det så då.

När jag såg att hon fick syn på gubben trodde jag att hon helt enkelt skulle konstatera att "jaha, där går det en människa, skitsamma, jag jobbar på här". Men nej... Hon hade ju en rottweilers sökskynke på sig och någonstans där bakom nacken föddes en liten rottisdjävul som sakta spred sig längs hela hennes kropp och gjorde att hon kutade i full kareta och fullkomligt skällde ut gubben efter noter. "Du har INGENTING i min uppletanderuta att göra!!" Gubben ångrade nog besväret med att ta sig nerför den branta, halkiga backen men verkade i övrigt ganska oberörd (om inte chockad...).

Jannes A och O inom uppletande är att vad hunden än gör så ska föraren vara passiv tills hunden hittar ett föremål. Jag kan säga att jag frångick den regeln. Jag ropade (nja, vrålade) in Ebba som genast stannade upp och såg ganska chockad ut. Den inre rottweilern hade smugit tillbaka och lagt sig tillrätta i sökskynket och Ebba stod mitt på stigen och undrade vad sjutton det var som hade hänt. Hon var lika chockad som gubben verkade det som.

Ja, gjort är gjort. Inte så mycket att göra åt. Jag kopplade henne och lät henne sitta och ha tråkigt en stund och sen skickades hon ut igen (med gubben långt utom synhåll). Denna gång hittade hon sitt föremål och fick komma in och kampa brandslang.

Kanske bra för alla fegisar att bejaka sin inre rottweiler lite då och då, leta upp en rottisuppfödare i er närhet, be om att få låna ett sökskynke och släpp hunden i en uppletanderuta som ni sen låter massa konstiga gubbar gå igenom. Kan bli riktigt intressant kan jag tänka mig ;)

Nu ska jag laga mat och röja lite innan det är dags för ridhusträning.

So long!

 

Lina

9 februari 2009 18:40

Men shit va elakt, för de va ju SÅ jobbigt å gå hela vägen hem till dej med skynket =P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...