Precis hemkommen från lite skolgårdssök med tjejerna och Trazzel.

Efter en hel dag när vi fullkomligt proppat oss fulla med kanelbullar och god mat kände vi att vi behövde ut och göra något nyttigt (något pluggande blev det ju inte direkt av...). Sagt och gjort tog vi Linas bil över till Centralskolan när klockan slagit runt 22.

Eftersom vi hade bilen med oss idag kunde vi packa in hundarna där mellan skicken och således ha två figgar ute på en gång, något vi kände att vi saknade sist.

Ebba slängdes in i bak och Toy bäddades ner i sin bur i baksätet, glamourpudeln skulle få sova i bilen medan vi körde, det här med att anstränga sig på kvällerna fick arbetsidioterna till hundar syssla med.

Vi började alltså med Trazzel och jag sprang bak till fotbollsplanen och la mig under en trapp. Jag är fruktansvärt mörkrädd (bara att lägga ner tanken på en framtida väktarkarriär på en gång innan den fastnar för starkt) och låg med fullt span ut på sidorna av trappan och bara längtade efter att Trazz skulle komma stormande. Jag fick bita mig i läppen för att inte belöna honom för tidigt utan vänta till han verkligen lokaliserat var jag låg någonstans.

Han hittade Börnis bakom en tunna och sen sprang vi vidare till andra änden av skolgården. Jag klättrade in i en klätterställning med lakanet över hela kroppen ("ser någon mig nu..." hann fara genom huvudet både en och två gånger). Trazzel skötte uppgiften prima, samma med Börnis som gömt sig bakom en luftvärmepump (eller vad nu den som sitter på utsidan heter). Trazzel fick även göra ett spännande skick då han fick springa under en gång mellan två byggnader och alltså försvinna helt ur Linas synvinkel och jobba självständigt i utrymmet på andra sidan "tunneln". Även detta skötte han perfekt.

Sen var det Ebbas tur och hon var taggad till tusen! Hon skulle få första figgen på baksidan av skolan (om det nu kan finnas någon baksida på en skola som går i en jättelabyrint av byggnader) samtidigt som Lina gömde sig i en stor gunga på andra sidan. Ebba drog i väg som ett skott men glömde en väldigt viktig detalj, n ä s a n. Hon sprang som en toka och kollade väl lite förstrött på måfå, men mest sprang hon bara. När hon var på väg bakom en helt annan byggnad som inte ens tillhör skolan (eller gör det stora, gula huset vid sidan av skolgården det?) ropade jag tillbaka henne, satte henne, klappade lite och skickade iväg henne igen. Då verkade hon ha rasat av sig det värsta och blev mycket mer fokuserad. Hon visste precis vad som förväntades av henne, inte som första gången då det krävdes en lyckad figge innan hon hajade vad vi var ute efter.

Börnis hittades vid en trapp och sen gick vi runt hörnet mot gungan. Vinden gick från höger till vänster framför oss skulle man kunna säga. Ebba sprang först förbi gungan och sen fick hon vind på Lina när hon var mitt för den ungefär och fick alltså motvind fram till figgen. Kul att se hur hon jobbade och vilken stor hjälp vinden verkligen är.

Ett skick till på Börnis och sen tänkte vi att även Ebba skulle få prova på korridoren under gången. Hon sprang rakt igenom korridoren och under gången utan problem, men sprang förbi Börnis. Kom tillbaka till mig igen och genom gången en gång till. Fortfarande ingen Börnis. Sen fick hon vind på Lina som gått och gömt sig i klätterställningen så vi tog henne emellan. När vi gick tillbaka till korridoren tog hon Börnis jättefint.

Ville bara ha ett skick till efter detta och bad Lina gå och ställa sig mitt i en grupp av träd och buskar med lakanet (välkamofluerad!). Jag och Börnis stod och pratade en stund och Ebba fick en paus. Plockade av skynket och la henne att pusta en stund. Sen gick vi bort till andra änden av skolgården så Ebba verkligen skulle få Lina i vind och ett riktigt lyckat sista skick. Och det blev det. Ju närmare vi kom desto hetare blev Ebba och när jag satte på skynket satt hon helfokuserad på väggen av skolbyggnaden. Jag släppte henne och Börnis höll nästan på att falla omkull av chock. Svisch sa det så hade Ebba sprungit runt (så smart var hon i alla fall) byggnaden och gått rakt på Lina. Hon var framme hos henne innan vi ens börjat flytta på våra fötter och måste alltså ha haft henne i näsan redan när jag släppte. Härligt.

Trazzel fick gå på en doldis (Börnis i vägverketsandlådan) vilket han redde ut prima. Lite fundersam var han men näsan var på och när han väl fick upp vittring gick han inte att stoppa sedan :) Också det kul att se!

Vid tjugo över elva kände vi oss rätt nöjda och vandrade var och en hem till sitt. Och här sitter jag nu med en stretchad och nöjd hund. Jag själv börjar också bli lite trött och funderar på att sova snart. Ska kolla runt lite mer på nätet bara.

Morgondagen bjuder på drag någonstans för Ebba och Trazzel. Vi har förhoppningsvis hittat kätting nu men i morgon blir det däck igen. Sen ska vi vara duktiga och plugga.

God natt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...