När jag kom hem idag hade jag hundra saker inplanerade som skulle göras innan halv åtta då jag tänkte dö framför Vänner på TV. Jag skulle klippa klor på Ebba, dammsuga, duscha, handla, laga middag, ge Ebba mat och gå en sväng med Lina.

Jag kom hem klockan fem och satte mig genast med klotång och sax i vardagsrummet. Ebba såg ut som att hon hade virvelmarsvin längst ut på benen så jag skulle passa på att klippa bort det också när jag ändå skulle plocka fram snabeldraken.

"Det tar väl inte mer än en halvtimme" tänkte jag och satte igång. Efter första tassen började ryggen värka, den andra tassen gick mer eller mindre smärtfritt, på den tredje tassen ryckte det något grönförskräckligt i de små svarta fötterna och på den fjärde tassen började tålamodet (långsamt) pysa ut genom öronen på oss båda två. Självklart ska det trilskas när det bara är en klo och ett hårstrå kvar att klippa...

När jag (äntligen) var klar (efter att ungefär hundra gånger varit på väg att resa mig upp och ringa Trimakuten (Börnis eller Solan)) reste jag mig upp och tittade på förödelsen med värkande rygg. HUR ÄR DET MÖJLIGT att det kan sitta så mycket päls på fyra små blandrastassar?

Hade en stund tidigare hört att det pipit en SMS-signal på min mobil som jag gick för att kolla och höll på att få en CHOCK. Tre minuter över sju, TVÅ timmar för att klippa FYRA tassar? Jag undrar bara hur man lyckas, så långsam kan jag ju omöjligt vara. Trodde verkligen att jag hade sett fel, att min mobil på något märklgit sätt hoppat över en timme och klockan egentligen var sex, men nej...

Jaha, så nu hade jag alltså en halvtimme på mig att dammsuga, duscha, laga middag, ge Ebba mat och gå ut med Lina... Det kändes rätt omöjligt... Snabeldraken drogs några varv över golvet (välbehövligt) och jag hoppade in i duschen (tack och lov innan jag kliat ihjäl mig av allt smått hundhår innanför kläderna (hur det nu hamnat där?). En snabbdusch senare fick Ebba mat och jag fixade några mackor till mig själv som jag käkade medan jag hann se en liten snutt av Vänner. Inte den middag jag planerat direkt... Lina och jag skulle träffas senare istället, jag var ju tvungen att handla också innan Konsum stängde.

Vid åtta sprang jag ner och roffade åt mig det jag behövde, betalade och gick upp i lägenheten igen (12 minuter). När jag då tog av mig jackan upptäckte jag att det satt en mössa och en vante fastnaglad i kardborrbandet vid kragen, undrar om dem suttit där hela dagen eller bara medan jag var på Konsum... Breviksmössan tyckte väl att jag svek den.

In med varorna och ut med Ebba för att möta Lina. Det var riktigt skönt att gå en lite längre sväng, bara snacka och koppla bort stressen en stund. Skrev en lista på allt som behövde göras, den var lång. Och att ägna två timmar åt fyra tassar fick inte plats i planeringen, men det var ju redan försent.

Nu är det dags att sova snart, riktigt skönt att vara i säng i tid för en gångs skull. Får se vad morgondagen har att bjuda på, har Janne hela förmiddagen så man vet aldrig.

Bjuder på en bild på den svarta vargens nyklippta framtass. Önskade jag hade en "före-bild" på virvelmarsvinen, men jag kan ju säga att jag inte överdriver när jag säger att det är skillnad.

God natt!

...vilket kanske berodde på en däven hund ;)

Nej, men hon skötte sig finfint och vi hade ett riktigt härligt träningspass inne i hundstallets fikarum.

Fortsatte med apporteringen. Bestämde mig för att köra gripanden framifrån så långt det fungerar. Ställde henne framför apporten och backade själv undan och sen fick hon apportera in den. Lite dåligt tempo men underlaget är inte det bästa där inne, skitsnygga ingångar och bra följsamhet och ivrighet (finns det något som heter så? Iver kanske det heter?) i fotet efteråt. Kanon! Tror det blev 90% rätt, skönt när delarna sitter bra. De gånger det blev fel var för att hon inte väntade på kommando innan hon grep den, i-landsproblem. Felsignal (Niina skulle se hur duktig jag blivit på att använda det!) och så gjorde vi om. Osäkerheten är som bortblåst, nu vet hon när det inte riktigtt blev som jag hade tänkt mig och hon provar igen med härlig attityd. Kul att se.

Körde fjärren. Baklängeskedjade, baklängeskedjade, baklängeskedjade. Vet inte riktigt hur jag ska göra nu. Nu har vi en kedja med ligg-stå-sitt-ligg. Den fungerar bra, idag var det lite svårt med sättandena som hade en tendens till att driva framåt men ett "ba" (som i ba-cka) före sitt-signalen ett par gånger löste det. Får se upp träningspassen som kommer nu om det blir en vana.

Problemet. Vet inte om jag ska göra en kedja till med ligg-sitt-stå-ligg eller om jag ska göra en kedja med ligg-stå-sitt-ligg-sitt-stå-ligg och en med ligg-sitt-stå-ligg-stå-sitt-ligg. Alltså antingen två hela fjärrkedjor eller två halva fjärrkedjor som länkas ihop åt endera det ena eller andra hållet på tävling. Har för lite erfarenhet av det här, hur blir det? Någon som vet??

Tendens till tjuvstart i uppsättandet ett par gånger också, träna separat.

Vad gjorde vi mer? Jo, lite signalkontroll med ligg, platt och sitt som gick hyfsat. Hon har svårt för ligg direkt efter ett belönat platt. Platt (hakan i backen) är roligt!! Får se vad det blir av det beteendet i sommar, om det kommer funka som jag vill ha det (eliminera flugsnappande på platsliggningen).

Just det, vi gjorde en inkallning med ställande i korridoren också som var s k i t s n y g g t! Jag har bestämt mig hur jag ska göra med inkallningen nu. Jag ska fortsätta köra targetställanden vid sidan av men aldrig plocka in de i inkallningen. De ska jag mest göra för att hålla beteendet "vid liv" så det fortfarande finns på reportoaren. Hon stannar nämligen oftast så numera även på inkallningen, det verkar vara ett sätt att stanna som hon gillar och tar till helt spontant, vilekt ju är kanon! Nu blev det ord- och handtecken men nästa pass ska handtecknet bantas bort. Det känns jättebra det här, hoppas det håller i sig.

Så, med sättandet bättre än någonsin, apporteringarna på väg att lösas till klockrena tior, fjärren på frammarsch (fast stillastående då...), fria följet tystare och tystare och inkallningen säkrare och säkrare är det bara den där förbenade j*vla rutan som saknas (och rutan får man svära på). Rutan ska bli mitt sportlovsprojekt, vi filar på de andra momenten men jobbar extra med rutan. Vi ska eventuellt träna för Nancy med Team TM nästa helg, tills dess ska vi ha shapat hur mycket som helst för att få in konmedvetenheten. Kanske, kanske är vi på väg även där. Jag vågar inte uttala mig.

Allt från dagens tränande!

Skulle va ute och träna uppletande hela eftermiddagen med Hunken. Ebba verkade taggad till tusen när vi kom ut i skogen. Janne gick ut för att kolla vinden och Ebba hade stenkoll på honom hela tiden. "Det är en figge där ute, snart kommer han lägga sig bakom en sten och då ska jag ut dit och äta köttbullar, SÅ DET SÅ". Kanske blev hon besviken när det "bara" var leksaker i rutan när vi körde, kanske är det något knas med momentet eller så är hon inte riktigt kry. Sig själv var hon inte i alla fall.

Hon var inte taggad för fem öre när vi väl ställde upp på stigen. Hon brukar ticka som en tidsinställd bomb med kroppen på helspänn och bara vänta på "l-ordet" med blicken minst 50 meter ut i skogen. Fokus. Det fanns inte idag. Hon satte sig bredvid mig och tittade på mig när jag ställde upp, hon travade ut i rutan och letade väldigt okoncentrerat. Hittade ett föremål på vad som verkade vara ren slump och travade lite förstrött in med det. Belöning i mängder vilket jag tänkte kunde tagga ut henne på nästa skick, men nej. Ett par travsteg ut och sen stannade hon. Bad om hjälp flera gånger, travade ett par steg och bad om hjälp igen. Då plockade jag in henne och tog av skynket och bröt övningen. Det var verkligen ingen idé att försöka. Jag är ju rädd att hon inte ska vara helt kry i kroppen och jag ville verkligen inte pressa henne när det inte fanns någon glöd.

Vi tittade på de andra i stället och det var riktigt intressant. Bäst idag var helt klart Solans Embla som visade ett jättehärligt föremålsintresse och gjorde övningarna med bravur. Måste känts hur bra som helst för Solan som kämpat så med henne föremålsintresse, jag skulle lätt ha fällt en tår om det varit jag som fått kampa med henne idag :) Hon är så fin!

De flesta andra hundar var också jätteduktiga, av de jag såg. Ben var som vanligt alldeles för lydig och lämnade inte mattes sida utan ett tydligt tillåtande "varsågod". Och Stinas Spike går från klarhet till klarhet, jättekul! Om inte ens egen hund går bra är det i alla fall roligt att kunna glädjas åt sina träningskamrater.

Det visade sig att farhågorna var sanna, Rockklassiker har sparkat Dave från Dave In The Afternoons för att hans radiokoncept inte passade Rockklassikers "back to basic"-idé. Idioter. De kommer förlora så otroligt mycket lyssnare. Och så bara Ina och Janne (!) på Morronrocken och Rockönskning HELA dagarna. Jag blir så irriterad, man är tvungen att lyssna på skitradio hela veckorna för att man inte får in så mycket annat och så gör de om det enda som är värt att lyssna på när man kommer hem så det också blir skitradio. Jag är lite irriterad just nu. Ursäkta.