Karin försvann strax efter tolvslaget och vi undrade var hon tog vägen. Hon hade gått ut för att röka en stund tidigare men vi började tycka att hon hade varit borta lite väl länge. Nedan följer konversationen:

Pappa: Hon har väl gått vilse.

Jag: Vilse i pannkakan.

Mamma: Va?! Pannkaka??

Alla skrattar.

Pappa: Nej, hon sa "vilse i pannkakan". Vi vet inte var Karin är.

Mamma (glömt hörapparaten): Vill du ha pannkaka?

Jag: Aa tack, det vore gott.

Halvt på skämt, halvt på allvar. Klockan ett på natten efter en lång nyårskväll är det väl inte direkt vanligt att vara sugen på pannkakor, men jag är väl ungefär lika vanlig som min mamma... 

Mamma: Skulle du äta pannkakor om jag stekte pannkakor?

Jag: Ja! Det är klart!

Mamma skakar på huvudet och försvinner in i köket, Karin dyker upp från hallen och vi fortsätter småprata lite medan mamma stökar omkring i köket, vi tror att hon diskar.

Så tittar jag in i köket och ser henne husera runt bland stekpannor och bunkar. Vi skrattar allihop för vi tror att det bara är på skoj. Min mage kurrar, det vore faktiskt bra gott med pannkakor...

Så hör vi ett ägg knäckas och inser: det är på allvar! Mamma tänker steka pannkakor!

Mycket riktigt.

Mamma: Äppelmos eller sylt?

Jag: Tar gärna socker.

Stora sockerbunken kommer fram (sisådär ett par kilo), en tallrik och kniv och gaffel. Jag kan verkligen inte sluta skratta, inte någon annan heller tror jag. Klockan är ett på nyårsnatten och vi har inte gjort annat än ätit lyx, tiramisu, potatis i portionsformar och Gud vet allt. Och nu vankas det pannkakor!

Jag: Jag tror ingen annan mamma i världen står och steker pannkakor nu!

Men så finns det nog ingen annan mamma som min mamma i världen heller.

Pannkaka efter pannkaka landar på tallriken. Sockra, rulla, äta. Efter sex stycken är de sista två stekta och mamma sätter sig bredvid mig och vi delar på de sista.

Mamma: Det här va ju jättegott! Jag ångrar att jag inte stekte fler!

Resten av sällskapet (Fredrik, pappa och Karin) bara suckar och skakar på huvudet mellan skratten. En annorlunda nyårsvickning.

Kalla mig bortskämd om ni vill, men jag fick pannkakor på nyårsnatten - bara för att jag ville ha det!

 

Karin

4 januari 2009 15:40

Vilken underbar mamma!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...