Fia här, den finska lapphunden som det ibland pratas om här på bloggen. Det har varit en märklig dag idag som jag känner förtjänade min debut som bloggerska. 

Det började i förmiddags med att vi gick ut på sjön. Jag älskar att vara på sjön när isen lagt sig. När jag var alldeles nykläckt och precis flyttat hit så var vi på sjön nästan varje dag. Då fick jag åka i en bur fastsatt på en spark och när vi stannade vid ett hål fick jag komma ut och leka. Det bästa som fanns var att sno mörtarna som husse använde för att locka till sig gäddorna med och om vi någon gång fick en väldigt liten gädda fick jag leka med den och mumsa på den. Det är lyckliga barndomsminnen det!

Idag skulle vi ut och vittja saxarna för att se om vi fått några gäddor. Skillnaden idag mot för ett år sen var att hela flocken skulle med, alltså även matte, Sid och Kaj. Dessutom är Kajs kompis Måns här i helgen och han skulle givetvis också följa med. Kaj och Måns har aldrig varit på sjön och har noll sjövett. Jag vet att man måste ta det lugnt på sjön, men som de sprang omkring och tokade sig var det lätt att glömma bort det. Matte och husse tyckte jag var för speedad för att få springa fritt, vilket de ju kan ha helt rätt i. Jag var dock inte den enda som var speedad, Sid var tiotusen gånger värre. För att inte tala om Kaj och Måns. 

Mysigt var det i vilket fall. Jag var ganska duktig på att hålla regelbunden kontakt med husse och väldigt duktig på att hålla mig borta från alla lockande viltspår, fast det krävs en stor portion självbehärskning. Vi fick en gädda, en ganska liten en, och jag hann putta på den med tassen och göra några lekinviter åt den innan den hamnade i brödpåsen. En mört fick jag att smaska på också, så min förmiddag var gjord. Sen råkade jag tappa den, varpå Måns stal den och sprang runt och åmade sig med den i munnen och svansen i vädret. Han förstod aldrig hur god den är att äta och jag fick inte chansen på nytt. Typiskt. 

Sen fick vi ligga i bilen med kupéfläkten snurrandes och mysa medan matte och husse åt våfflor hos husses föräldrar. Jag och Sid fick dela burhalva. Det är inte ofta vi får det, för Sid vill helst ligga ifred. När vi väl är tillsammans har vi väldigt mysigt. Eller, jag har i alla fall. Jag tycker mycket om min storebror. 

När vi kom hem var matte och husse väldigt uppspelta över några märkliga föremål de tagit med sig från husses föräldrar. De satte på mig och brosan varsin sele (jag fick en ny igår, en gul Hurttasele som blev grymt snygg mot min svarta päls) och gick en promenad. Matte och husse hade konstiga skor på sig och husse klagade på att de var så hala att han inte behövde ha några skidor.

Sen satte de på sig någon sorts långa fötter. Jag förstod inte alls syftet, eftersom det verkade bli otroligt mycket svårare att gå med de långa fötterna. De stapplade och skrattade om vartannat och verkade inte ha så mycket styrsel på någonting. Som sagt, fråga mig inte varför för jag förstod absolut ingenting. Sen satte de oss i varsitt midjebälte och så gick vi ut på skogsvägen. Eller, jag gick. Jag vet inte riktigt vad matte och husse försökte göra.

Jag skulle springa med matte. Hon påstod att Sid var så galen och behövde lite mer tyngd bakom sig. Sid verkade inte bekymrad över den extra tyngden utan sprang som en blådåre. Husse fick nån sorts märklig glid på sina långa fötter och de drog iväg hur fort som helst. Jag hängde inte alls med, det var ingen idé att försöka med matte stapplandes bakom sig. Istället passade jag på att nosa ordentlig i vägkanten och undersöka varenda liten pinne som låg på vägen. Man hade gott om tid medan matte försökte få ordning på fötterna. Hon verkade bli lite irriterad när jag stack ner i diket så jag höll mig på vägen, lugn som en filbunke så hon inte skulle bli mer irriterad. Det hjälpte sådär, matte är lite märklig. 

Så försökte jag springa ikapp Sid ett par gånger, då blev hon väldigt glad och tjoade och tjimmade där bakom. Men jag orkade inte så länge, matte blev ju världens bromskloss där bakom. Hon verkade inte riktigt ha koll på hur man fick upp farten med de där långa fötterna. Det verkade i och för sig inte husse heller, men Sid är mycket starkare än mig och bekymrar sig inte så mycket om någonting försöker bromsa honom. När jag insåg att jag inte skulle komma ikapp honom stannade jag så matte skulle kunna vila lite, men då puttade hon mig i rumpan med de långa fötterna. Då började jag hoppa ner i diket och stanna men då gled hon förbi mig och var nära på att ramla. 

På vägen hem var det nedförsbacke och skönt att springa på lite, men då var det en bom rakt över vägen som matte och husse fick lite panik över. Framförallt husse. Han försökte bromsa och tappade då ena foten, vilket resulterade i att den andra långa foten sprang iväg samtidigt som han försökte springa ikapp den med den vanliga foten. Då bestämde sig Sid för att lägga i en högre växel. Det såg så himla kul ut! Husse gjorde om samma misstag ett par gånger och jag insåg att husse i alla fall blev snabbare med de långa fötterna. När vi kommit under bommen andades matte ut och skrattade ordentligt åt husse. Vips så satt hon på rumpan! Husse och Sid stannade och eftersom matte verkade bestämt sig för att vila så tänkte jag springa till de en stund. Det tyckte inte matte, som åkte efter på rumpan med de långa fötterna korsade över varandra. Det var inte så svårt att få stopp på mig, sen hoppade matte på rumpan tillbaka till bommen och hävde sig upp. Efter det körde vi i full fart hem, jag sprang så fort jag kunde i Sids fotspår och det var riktigt härligt. 

Efter en nedvarvningspromenad med brorsorna och Måns, som fortsatt mysa med kupéfläkten i bilen och missat hela spektaklet, gick vi in. Jag är helt slut och har lagt mig på ryggstödet av soffan. Husse ligger i soffan nedanför och tittar på TV. Måns är instängd framför TV:n eftersom han och Kaj aldrig kan sluta leka. Kaj somnade en liten, liten stund men nu går han omkring och letar efter någonting att göra. Han har så svårt att sova utan mig. Sid ligger och sover nedanför mattes soffhörna. Matte dricker rödvin. Jag fick inte smaka. Nu ska husse gå och laga fläskkarré till middag, det kanske jag kan få smaka på. Bäst jag slutar blogga på en gång!

KURS I FILTTRÄNING 
På den här kursen lär vi hundarna att slappna av och hitta en trevlig sinnesstämning på en filt. Filten kan vi sedan använda i såväl träning som vardag för att reglera hundens aktivitetsnivå, hjälpa den att bearbeta miljöer och störningar samt koppla av i olika situationer. 
5 mars, 12 mars, 19 mars och 26 mars i Arninge, Täby. Klockan 18,30-20,30 900 kronor. Anmälan till carro@hundid.se

KURS I PLATTFORMSTRÄNING

På den här kursen lär vi hundarna att söka upp och stanna kvar på en plattform. Den ger hunden en tydlig uppgift och plats att vara på och därifrån kan vi jobba med allt från fotgående till fjärrdirigering. Vi använder plattformen till att skapa trygghet i att arbeta på avstånd från föraren utan att den drar sig närmare. Plattformen kan även användas som en startbox i träningen och för att träna självkontroll och kroppskontroll. 14 april, 10-15. Mer info och anmälan: www.dailydog.se

Jag kommer även hålla valpkurs, klickerkurs och belöningshelg för Dailydog under våren. Se deras hemsida för info och anmälan!

Har varit på två kurskvällar i beteende och kommunikation, tränat lydnad på Vaxholms BK, tränat en hel eftermiddag i Kungsörshallen, spenderat två kvällar och en natt hos Charlotte på Kungsholmen, varit på bio "The girl with the dragon tatoo) och middag med Fredrik, mamma och pappa, ägnat en eftermiddag åt att planera våren med Åsa på www.dailydog.se, fikat hos uppfödar-Åsa, firat Mia som fyllde år, spårat, slappat och varit i Semmersby. Förutom det har jag jobbat varje vardagsförmiddag som vanligt. En av mina mest effektiva veckor någonsin tror jag.

Idag har vi spårat med de stora hundarna, vilket gick kanon. Fia var lite trött och ska få vila i morgon. Sen åkte jag och hundarna till mamma och pappa där jag jobbat med företagets nya hemsida hela kvällen. Pappa gick promenad med mina hundar och mamma servade mig med chockladbitar, kaffe och julmust. Nu har vi ätit en god middag, nya hemsidan är så gott som klar och jag ska börja dra mig hemåt. 

Nästa vecka ser än så länge ut att bli lugnare. Jag går ut hårt i morgon med lydnadsträning i Vappersta och kommunikation och beteendekurs på kvällen. Resten av veckan har jag mycket att göra men inte riktigt bestämt när jag ska göra det. Det är så här mitt liv ser ut nuförtiden, det jag framförallt gillar är att när jag har tid över så har jag all rätt i världen att lägga mig på soffan och glo på CSI-DVDer. 

Nej, nu ska jag börja rulla hemåt. Snart. Internet är så snabbt här att det är svårt att slita sig. 

Knallade upp coh fixade frukost efter en lång sovmorgon. Åt den i sängen tillsammans med alla tre hundarna. Fredrik åkte till tippen med massa skräp. Fia spydde upp ett (gosedjursormhuvud) som hon satt i sig under gårdagen. Ett par avsnitt Skilda världar på DVD. Fredrik gick ut och la spår till Sid ("jag går ut och lägger ett spår till Sid, jag vet precis var jag ska lägga det!"). Fixa frukost till Fredrik. Lite slösurf.

Ska gå spåret med Sid och lägga och gå spår till Fia. Sen blir det mail och nya hemsidan resten av dagen. Känns som att det kan bli en bra söndag.  

Sid har haft semester med sin husse i slutet på arbetsveckan medan jag och Kaj planerat våren tillsammans med Åsa på www.dailydog.se som jag samarbetar med och ska hålla kurser för. Kaj fick träna på att koppla av i ny miljö, vara lugn och tyst på andra sidan rummet från mig och bara hänga. I torsdags sov vi hos Charlotte på Kungsholmen och han fick gå en lång promenad i Rålambshovsparken. Vi mötte både hundar och harar, han var något yvig och ville gärna upptäcka hela världen som fanns inom kopplets radar ifrån mig så fort som möjligt så vi snabbt kom vidare. Han coolade ner sig efter en stund och gick fint i kopplet, tog kontakt och höll position trots störningar. Duktig Majs. Att sova borta gick också bra, helt slut efter en lång dag.

I dag var jag och Fredrik ute och spårade med de stora hundarna. Jag la två spår till Fia och Fredrik la ett långt till Sid.

Fia var helt grym! Hon gick lös hela vägen till spåret och jobbade antijakt och följsamhet enligt skolboken. Fredrik har tränat själv senaste veckan då jag varit borta mycket och jag har inte sett henne ute i skogen sen förra helgen. Jag är riktigt imponerad av deras framsteg! Även spåret gick helt klockrent och hon tuffade på i spårkärnan, plockade grejer och hade ett riktigt fint driv. Fredrik fick jobba med linhantering, att läsa henne och att inte hänga på i det tempot hon ville utan gå med lugna steg och ett lagom motstånd i linan. Sen fick hon gå lös hela vägen hem också och vi utmanade henne genom att jag helt plötsligt sprang iväg bort från dem. Det var jättejättejättesvårt och gick sådär, men vi utvärderade träningen bra och gjorde förändringar som vi såg resultat på. 

Planen var att hon skulle få ta sitt andra spår (som utgick från tomten hemma) direkt om hon gick bra på vägen hem, men hon blir så trött av antijaktträningen så vi lät henne vila medan Sid fick gå sitt spår.

Fredrik hade lagt nån kilometer i skogen bakom huset och vi hade massa viltstörningar. Vissa övergångar checkade han av innan han tuffade vidare och andra brydde han sig inte om alls. Fredrik hade varit jätteduktig med pinnplaceringen och lagt pinnar i samband med viltövergångarna så Sid direkt kunde få belöning för rätt val. Tio pinnar låg ute och vi plockade in alla. Slutpinnen var vi nära att missa då Fredrik lagt den precis före ett dike. Det var riktigt bra placerat eftersom vi märkte att Sid gärna springer på när han kommer till ett dike och kastar sig över på andra sidan för att ta reda på var spåret fortsätter. Pinnar i och precis före diken ska vi köra mer. 

Sid fick även ett uppletande i en korridor på 60 x 15 meter. Föremålen låg på ungefär fem, trettio och femtio meter. Han tog de i ordningen trettio, femtio och fem. Full fart ut och in. Måste träna lite renare avlevereringar bara, nu har han väldigt hög förväntan på att få leka med uppletandeföremålet eller få byta till belöningen på en gång. Detsamma gäller med spårpinnarna. Han tyckte det var roligt att få köra uppletande igen, det var länge sen.

Sen fick Fia ta sitt andra spår. Då var det mörkt och det hade legat 1,5 timme, den längsta liggtid hon haft någon gång. Hon gjorde det klockrent och jag tror spårGuden var med oss idag (eller så var det bara en jäkligt skillad spårläggare). Fredrik började tveka på om hon var rätt och stannade upp, Fia tryckte först på men Fredrik var fortfarande osäker. Då stannade hon upp en stund därute, men när Fredrik fortfarande inte litade på henne så tog hon en lov tillbaka, förbi oss, kollade av där hon kom ifrån för att sedan tuffa vidare dit hon velat hela tiden. Den här gången följde Fredrik med och de dök rakt på en pinne. En helt perfekt belöningsplacering för det trevliga spårbeteendet. Jag önskar att det fanns spårprov i skog som inte innehöll någon lydnadsdel, då Fia är jätteduktig spårhund som spårar riktigt bra trots ganska lite träning. 

I morgon ska vi spåra igen, om det inte kommer en halvmeter snö under natten men det hoppas jag det INTE gör.

I onsdags åkte jag och pojkarna till Kungsör för att träna lydnad med Fanny, Thomas och Maria. Vi ska träffas en gång per månad och coacha varandra mot årets mål. Ett lovande upplägg och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tycker det känns väldigt bra att ha flera som pushar mig vidare i träningen under det här året då jag kommer ha så mycket annat för mig som riskerar att putta ner träningen från prioritetslistan och det vill jag inte. 

I onsdags jobbade jag och Sid på budföringar. Både Fanny, Thomas och Maria fick vara mottagare och vi körde både belöning direkt efter ingången och efter hantering. Sid sprang fort och såg ut att vara lugn och trygg i hanteringen. I de tävlingsmässiga budföringarna var han tveksam på återgången till mig när han inte fått belöning hos mottagaren. Det ska vi fila på till nästa gång, samt baklängeskedja ihop och göra helt tävlingsmässig. Detaljmässigt glömde han bort sitten i utgångsställningen ett par gånger.

Vi körde några inmarscher på plan som kändes jättebra, mycket fint fokus och attityd. Detaljmässigt återkom ingången igen, han var lite för på för att orka jobba in rumpan ordentligt och både vänstervändningarna och ingångarna blev halvdanna med för tidiga sättanden och framtassarna ganska nära mina tår. Jag kände det redan i uppvärmningen men valde att avse från den detaljen och vara nöjd med fokus och engagemang. Och det var jag!

Sista passet körde vi framförgåendet. Han hade lite svårt att hitta en riktning i början och drog åt ena eller andra hållet. De gånger som blev bra var när jag ställde upp honom helt rakt. Ska träna mer på att efter ett par repetitioner på samma sträcka medvetet ställa honom snett och låta honom hitta riktningen ändå. Avvikelsen var dock inte så farlig, nån meter åt sidan bara, och jag släppte igenom det för att äntligen kunna få till en helhet i momentet. Att gå långt var inga problem, när han kommit in i rytmen så höll han den. Maria tyckte han skulle gå på lite mer och det gjorde han när jag gick på lite mer. Jag kan tänka mig att det ger ett mer självsäkert intryck. 

Vi tittade lite på utgångarna i framförgåendet då jag först provade en då jag kommenderade honom fot och därefter "sakta" ("före"). Då hade han svårt att byta tanke. Istället fick han följa frivilligt vid min sida och vänta på sakta-signal och då gick det bättre. Jag tänker mig att köra på frivilliga fotgåenden tills han kan byta till sakta-tanke efter tävlingsmässigt antal meter och därefter lägga på ett "här" eller "fot"-kommando. Kriteriet för att få sitt älskade sakta-kommando ska dock vara att följa fotgåendemässigt vid min sida. Jag är väldigt nöjd med alla delar i hans framförgående och tror hans blivande framåtsändande kan bli riktigt bra. Just sändande-moment var något jag ville lägga väldigt mycket krut på med Sid för att få riktigt bra och det verkar vara på rätt håll, vilket känns härligt, härligt! 

Som avslutning fick vi följa med på en inmarsch till en platsliggning. Sid kändes helt ok i situationen men vi måste träna mycket mer på det. Fick tips av Åsa dagen därpå att träna platsliggning med andra hundar utan att Sid behöver ligga, så just fenomenet "massa hundar ligger på rad och stirrar ut i tomma intet" inte blir något konstigt i sig innan jag lägger krav på att Sid också ska ligga. Det känns som ett bra tips och nu börjar en plan ta form.

Störningsmässigt skötte han sig bra. Medan han jobbade satt det hundar uppbundna eller i bur som han inte reagerade nämnvärt på, inte ens när det skälldes till. Han kunde jobba på trots att det kom och gick folk i lokalen och vi fick flera hundmöten utomhus utan problem.

Han gjorde utfall mot en hund som tränade agility och gjorde nosduttar från kontaktfälten. För kort avstånd, för trött, för lite space, för märklig situation plus att han inte fått bearbeta den hundens entré i hallen ordentligt. Jag ska inte "skuldlägga" mig själv mer än nödvändigt, men det hade faktiskt inte hänt om jag hade varit mer uppmärksam och duktigare på att se att situationen var för svår och inte sätta in honom i den. Den insikten är bra, eftersom den gör att jag kan se hur situationen kan undvikas eller hanteras på ett bättre sätt. Tyvärr kom den insikten efter första utfallet vilket gjorde att jag inte kom in i uppgiftstanke på en gång utan fick ett utfall till direkt efter innan jag kunde börja jobba med honom och få honom att börja bearbeta. Pust! Man lär sig hela tiden och jag får inte hamna i "helvete också"-tankar när det händer, men de allra svåraste situationerna för mig är när han inte får göra utfall. Till exempel i en trång inomhushall. Ytterligare en lärdom: sätt inte in varken honom eller mig i sådana situationer. Vad som gör mig väldigt nöjd är att det fanns minst tio situationer under träningspasset där han antagligen hade gjort utfall för ett år sedan men nu kunde hantera. 

Till nästa gång: 

- Budföringen tävlingsmässig.

- Ihop med hela framförgåendet.

- Hela appellen tävlingsmässig. 

- Riktning i framförgåendet trots snett utgångsläge.

- Vänstersvängar och bakdelskontroll i hög aktivitetsnivå och med heta belöningar. 

Kaj fick inte träna, bara mingla. Han lekte bra men var lite pipig, orolig och hade svårt att koppla ner. Nästa gång ska han få komma in och köra filtträning på mer välplanerad basis. Planen för honom just nu består i stort sett av lek och att vara stilla, samt växlingar däremellan. 

La 2 kilometer spår till Sid på väg hem från jobbet idag, i skogen längst med ett motionsspår. Det var massa viltstörningar, en Kaj som sprungit med medan jag la spåret plus att jag och Kaj gått promenad i skogen på andra sidan. 

Halvvägs i spåret kom det en kvinna med fyra hundar gående i motionsspåret. Sid stannar upp i linan femton-tjugo meter framför mig och ställer sig och tittar. Självklart har jag inte en enda godbit med mig men jag går lugnt fram mot honom och placerar mig snett bakom honom och låter honom stå med hakan i min hand och fortsätta titta. Så stod vi så och tittade. Två av hundarna sprang fram mot oss och stod kanske tio-femton meter från Sid och skäller och tittar. De andra två är kopplade hos sin matte. Det skälls, matte ropar och det händer mycket på en gång. Sid står bara och tittar. Lugn svans, avslappnade öron och uppmärksam blick. Så kopplar kvinnan upp alla hundarna och går vidare, hennes hundar har full energi mot Sid. När de kommer upp snett bakom Sid så stelnar han i nacken, svansen höjs och han gör ett utfall, men utan någon vidare kraft. Jag tar honom vid sidan, gör en båge en bit ut i skogen så vi ökar avståndet en bit och så fortsätter vi titta. Direkt när avståndet ökats så återgick svansen, öronen och kroppshållningen till det mer avslappnade men munnen är öppen och han andas häftigare. Efter bara ett par sekunder börjar han gnälla litegrann. När de andra hundarna kommit utom synhåll fick han fortsätta spåra. Världens bästa externbelöning, den var han värd efter det långa, händelsefulla mötet utan en enda belöning. 

När vi spårat ungefär lika länge till så möter vi de igen, kvinnan med hundarna gick spåret medsols medan jag spårade motsols i skogen. Den här gången är alla fyra hundarna kopplade och de skäller. Sid stannar upp i spåret, står kvar i spårkärnan och tittar, helt coolt. Jag ropar in honom, utan någon tanke, och han får ställa sig bredvid mig med hakan i handen igen. Den här gången var hundarna på längre avstånd, tjugo-tjugofem meter bort. Efter nån halv minut så sätter sig Sid en bit ifrån mig och fortsätter titta helt självständigt. Sen fick han fortsätta spåra och spåra hela vägen tillbaka till bilen som belöning. Jäklar vad nöjd jag är!

Jag tycker inte om kyla. Det finns en stark anledning till varför jag ska öppna en inomhushall för hundträning, jag blir helt handikappad när det är kallare än nollgradigt. Jag är den som går med långkalsonger från augusti och framåt för att inte riskera att frysa. Inatt kom minusgraderna, jag som trivts så bra i det här milda vintervädret. 

Trots kylan åkte jag med alla hundarna till Vaxholms BK för varsitt lydnadspass efter jobbet idag. Sid var den starkast lysande stjärnan, medan Fia och Kaj mest var galna. Den lilla vita på tok för galen.

Sid fick börja. Han vilade på filten både lös och kopplad. Han fick börja med att bara komma upp och leka. Han hade fastnat på ett par tikkissfläckar på vägen ner mot planen och jag ville kolla av om han fortfarande var i det blå. Han verkar dock inte vara så störd av tikdofter så länge de inte är alldeles i ansiktet på honom, han hade i alla fall inga tendenser till att vara berörd. 

Han lekte som den krokodil han numera är i mitten av planen, sen körde vi ett par inmarscher in på den ena änden av planen innan han fick paus på filten igen. Fin kille växlade bra mellan träning och avslappning men var lite för aktiv på filten för att kännas helt perfekt. Han bjöd rätt friskt på både det ena och det andra, la sig på sidan och halvsatte sig upp för att dunka ner armbågarna i backen igen. "JAG LIGGER NER SER DU VÄL!" 

Andra passet körde vi en fritt följkedja med inmarsch och ett rätt långt fritt följ. Han gick väldigt fint i början men blev hetare och hetare och började ploga en aning mot slutet, hamnade lite långt fram i vändningar med halter. Han fick springa till leksaken när han behärskade sig och gick rakt och lugnt. Jag trodde väl aldrig för ett år sedan att jag skulle behöva tänka på sånt med honom. 

Efter en ny vila testade jag ett långt framförgående i koppel på samma plats där vi gjort inmarscher och fritt följkedjan. Jag ställde upp honom bredvid mig, backade bakom honom och så gick vi. Och gick, och gick och gick. Han gick rakt, lugnt, rytmiskt och i samma tempo. Det var väldigt, väldigt bra. Jag blev så lycklig över denna fantastiska prestation att jag nog drog på belöning lite för hetsigt, för följande repetitioner ville han mest takta och blev orytmisk. Härlig känsla att den första blev bäst, utan att ha fått någon som helst hjälp med riktningen. Nu är det banne mig dags att gå vidare i detta evighetsmoment. En grej som störde mig lite bara är att han pendlar med huvudet, inte från sida till sida utan upp och ner. Han går ett par steg med sänkt huvud, sen reser han det en aning, sänker det igen och fortsätter variera huvudställningen. Det påverkar inte tempot, men jag undrar hur det ser ut från sidan. Jag tänker dock INTE pilla med det just nu, jag tror det kan ligga i belöningsplaceringen och belöningsförväntan. 

Efter ytterligare en stunds vila fick han göra en kedja med fritt följ, läggande under gång och inkallning. Läggandet är så grymt bra just nu, måste kanske plocka ur det ur kedjan och belöna de pladasken lite inimellan också så vi inte förlorar det. Jag är supernöjd med Sids insats idag. 

Fia fick träna filtträning, vilket hon var duktig på. Hålla sig till mig, vilket hon var rätt duktig på. Leka, vilket hon var grym på. Söka upp min sida, vilket hon var sådär på (alldeles för studsig och uppe i det blå). Bjuda på hoppstå, vilket var svårt bland alla dofter. Gå baklängesfot, vilket hon stundtals gjorde fint. Och stundtals var när hon släppte fokus på var belöningen tog vägen. Tok-Fia! Det blev tydligt att hon har mycket lättare att jobba i rörelse bland så mycket goda dofter, så fort jag blev mer still så kunde hon inte behärska sig och näsan åkte ner. 

Kaj skulle få träna cirkelarbete, men var alldeles för galen. Han skällde och sprang hellre baklänges framför mina fötter. Puh, måste ta ner den där lilla parveln till samma planet som jag tror jag. Innebär alltså att jobba mer med godisbelöningar. Trist. Högersida fanns inte i hans värld idag, vi har jobbat alldeles för mycket fritt följ på det senaste och helt glömt bort agilitygrunderna. Skäms. 

Han lekte bra och extremt engagerat. Så jag tänkte kasta en vittringspinne och jobba med bytaövningar. Tjena. Kaj upplevde att vittringspinnar var Guds gåva till phalènerna och sprang sisådär hundrafyrtiomiljoner varv runt planen helt out of control. Som det mesta i dagens pass. Hittade en till vittringspinne och försökte göra byten nära, det gick bra så länge jag höll i dem men så fort jag sälppte (läs: tappade eftersom pirayan till phalène tog i så in i h-vete) så var rejset igång igen. Jippi, något riktigt kul att jobba med -.- Kan hälsa att en fleecefläta med fastknuten strumpa var inte ens värd att titta åt när man hade en VITTRINGSPINNE.

Vi avslutade med promenad längs blå leden en sväng innan vi åkte hem. Hundarna totalkraschade när vi kom hem och jag hade kunnat fått en massa gjort om det inte vore för att jag ska åka igen. Det är dags för kurs i beteende och kommunikation igen.